Vad är egentligen helvetet?

VAD du än får för associationer när du hör ordet ”helvete”, förknippar de flesta helvetet med en plats där man straffas för sina synder. Bibeln säger så här angående synden och dess verkningar: ”Synden kom in i världen genom en enda människa, och döden genom synden, och döden ... spred sig [på så sätt] till alla människor därför att de alla hade syndat.” (Romarna 5:12) Bibeln säger också: ”Den lön synden betalar ut är död.” (Romarna 6:23) Eftersom straffet för synd är död, måste vi ställa följande grundläggande fråga för att förstå vad helvetet egentligen är: Vad händer med oss när vi dör?

Fortsätter livet i någon form efter döden? Vad är helvetet, och vilka slags människor kommer dit? Finns det något hopp för dem som är i helvetet? Bibeln ger uppriktiga och tillfredsställande svar på dessa frågor.

Ett liv efter döden?

Finns det någonting inom oss, till exempel en själ eller en ande, som lever vidare när kroppen dör? Tänk på hur den förste mannen, Adam, fick liv. Bibeln säger: ”Jehova Gud grep sig an med att forma människan av stoft från marken och att blåsa in livets andedräkt i hennes näsborrar.” (1 Moseboken 2:7) Även om andningen uppehöll Adams liv, innebar handlingen att blåsa in ”livets andedräkt” i hans näsborrar mycket mer än att bara blåsa in luft i hans lungor. Det innebar att Gud gav Adams livlösa kropp livsgnistan – ”livskraften”, som är verksam i alla varelser på jorden. (1 Moseboken 6:17; 7:22) I Jakob 2:26 omtalas denna livskraft som ”ande”. Denna ande kan jämföras med den elektriska ström som driver en maskin eller apparat och som gör att den kan fungera. Precis som strömmen aldrig antar de kännetecknande dragen hos utrustningen som den driver antar inte heller livskraften några av karaktärsdragen hos de varelser som den ger liv åt. Den har ingen personlighet, ingen förmåga att tänka.

Vad händer då med anden när någon dör? I Psalm 146:4 sägs det: ”Hans ande går ut, han vänder tillbaka till sin mark; på den dagen förgås verkligen hans tankar.” När någon dör, fortsätter inte dennes opersonliga ande att existera i en annan värld som en andevarelse. Den ”vänder åter till den sanne Guden som gav den”. (Predikaren 12:7) Detta innebär att allt hopp om ett framtida liv för den personen nu helt och hållet ligger i Guds händer.

De forntida grekiska filosoferna Sokrates och Platon trodde att människan har en själ i sig och att den aldrig dör. Vad lär Bibeln om  själen? Adam ”blev en levande själ”, sägs det i 1 Moseboken 2:7. Han fick inte en själ; han var en själ – hela människan var en själ. Bibeln talar om själar som utför arbete, längtar efter mat, blir kidnappade, är sömnlösa osv. (3 Moseboken 23:30; 5 Moseboken 12:20; 24:7; Psalm 119:28) Ja, människan själv är en själ. När hon dör, dör den själen. (Hesekiel 18:4)

I vilket tillstånd befinner sig då de döda? När Jehova avkunnade dom över Adam, sade han: ”Stoft är du, och till stoft kommer du att vända åter.” (1 Moseboken 3:19) Var befann sig Adam innan Gud skapade honom av jordens stoft och gav honom liv? Han existerade helt enkelt inte! När Adam dog, återvände han till detta tillstånd av icke-existens. I Predikaren 9:5, 10 görs det klart vad de dödas tillstånd är: ”De döda vet ingenting. ... I dödsriket, dit du går, finns varken handling eller mening, vetande eller vishet.” (Bibel 2000) Enligt Bibeln är döden ett tillstånd av icke-existens. De döda är inte medvetna om någonting, de känner ingenting, och de kan inte tänka.

Evig pina eller en gemensam grav?

Eftersom de döda inte har någon medveten existens, kan inte helvetet vara en brinnande plats av pina där de onda får lida efter döden. Vad är då helvetet? Vi kan få hjälp att besvara den frågan genom att undersöka vad som hände med Jesus efter hans död. Bibelskribenten Lukas berättar: ”Varken blev ... [Jesus] övergiven i Hades [”helvetet”, enligt äldre svenska översättningar] eller såg hans kött förgängelse.” * (Apostlagärningarna 2:31) Var låg det helvete dit även Jesus kom? Aposteln Paulus skrev: ”Jag har ju förmedlat till er ... att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna; och att han blev begravd, ja, att han har blivit uppväckt på tredje dagen enligt Skrifterna.” (1 Korinthierna 15:3, 4) Jesus befann sig alltså i helvetet – i graven – men han lämnades inte där, för han blev uppväckt.

Tänk också på hur det var med den rättfärdige mannen Job, som fick lida mycket. Han bad att få slippa sin plågsamma situation: ”Ack! att du fördolde mig i helvete, och fördolde mig, så länge din vrede avgår.” * (Job 14:13, Karl XII:s svenska översättning) Det är absurt att tänka att Job ville komma till en brinnande plats för att bli dold, för att få skydd! För Job var ”helvetet” helt enkelt graven, där hans lidande skulle ta slut. Bibelns helvete är alltså mänsklighetens gemensamma grav dit både onda och goda kommer.

En eld som förtär allt?

Kan det vara så att helvetets eld är en symbol för grundlig förintelse, något som förtär allt? Bibeln gör skillnad mellan eld och Hades, helvetet, när den säger: ”Döden och Hades  slungades i eldsjön.” Det här är en symbolisk sjö, eftersom döden och helvetet (Hades) som kastas i den inte kan brännas upp i bokstavlig mening. ”Detta [eldsjön] betyder den andra döden” – en död som det inte finns något hopp om att bli uppväckt ifrån. (Uppenbarelseboken 20:14)

Eldsjön har en liknande innebörd som ”det brinnande Gehenna [”helvetes eld”, Karl XII:s svenska översättning]”, som Jesus talade om. (Matteus 5:22; Markus 9:47, 48) Ordet Gehenna förekommer 12 gånger i de kristna grekiska skrifterna och syftar då på Hinnoms dal utanför Jerusalems murar. När Jesus var på jorden, användes den här dalen som en soptipp, ”dit man kastade döda brottslingars kroppar och djurkadaver och allt annat slags orenlighet”. (Smith’s Dictionary of the Bible) Eldarna där hölls brinnande genom att man tillsatte svavel för att bränna upp soporna. Jesus använde den dalen som en passande symbol för evig förintelse.

Precis som Gehenna symboliserar eldsjön evig förintelse. Döden och Hades slungas i denna sjö i den bemärkelsen att de skall förintas, när mänskligheten är befriad från synd och dödens fördömelse. Uppsåtliga syndare som inte ångrar sig kommer också att få sin ”lott” i den sjön och bli förintade för evigt. (Uppenbarelseboken 21:8) De som finns i Guds minne däremot och som är i helvetet – mänsklighetens gemensamma grav – har en fantastisk framtid att vänta.

Helvetet tömt!

I Uppenbarelseboken 20:13 läser vi: ”Havet gav igen de döda som var i det, och döden och Hades gav igen de döda som var i dem.” Ja, Bibelns helvete kommer att tömmas. Jesus lovade att ”den stund kommer, i vilken alla som är i minnesgravarna skall höra ... [Jesu] röst och komma ut”. (Johannes 5:28, 29) Även om de miljoner döda som är i Jehova Guds minne inte längre existerar i någon form, kommer de att uppväckas – återfå livet – i ett återställt jordiskt paradis. (Lukas 23:43; Apostlagärningarna 24:15)

I Guds nya värld kommer uppväckta människor som följer hans rättfärdiga lagar aldrig att behöva dö igen. (Jesaja 25:8) Jehova ”skall torka bort varje tår från deras ögon, och döden skall inte vara mer; inte heller skall sorg eller skrik eller smärta vara mer”, för ”de förra tingen ... [kommer att ha] försvunnit”. (Uppenbarelseboken 21:4) Vilken lycklig framtidsutsikt för dem som är i helvetet – ”minnesgravarna”! Denna framtidsutsikt är skäl nog för oss att inhämta mer kunskap om Jehova Gud och hans Son, Jesus Kristus. (Johannes 17:3)

[Fotnoter]

[Bild på sidan 5]

Job ville komma till helvetet för att få skydd

[Bild på sidan 6]

Det brinnande Gehenna – en symbol för evig förintelse

[Bild på sidan 7]

”Alla som är i minnesgravarna skall ... komma ut”