Frågor från läsekretsen

Visste Abel att det krävdes ett djuroffer för att vinna Guds gillande?

Bibelns skildring om hur Kain och Abel offrade är mycket kortfattad. I Första Moseboken 4:3–5 läser vi: ”Det hände sig efter någon tids förlopp att Kain började bära fram några av markens frukter som offergåva åt Jehova. Men vad Abel beträffar, bar också han fram några av sin småboskaps förstlingar, ja deras fettstycken. Under det att Jehova nu såg med gillande på Abel och hans offergåva, såg han inte med något gillande på Kain och på hans offergåva.”

Bibeln säger inte något om att Jehova dessförinnan hade gett några anvisningar om offer eller om vad slags offer som skulle vara godtagbara för honom. Av allt att döma frambar Kain och Abel därför sina offer helt och hållet av egen fri vilja. De var utestängda från paradiset, sina föräldrars första hem, och de hade börjat känna verkningarna av synd och var fjärmade från Gud. I detta sitt syndiga och eländiga tillstånd måste de ha haft en stark känsla av att de behövde vända sig till Gud för att få hjälp. Att de frambar en gåva till Gud var antagligen en frivillig handling som de gjorde för att vinna Guds gillande.

Det visade sig bli så att Gud tog emot Abels offer men inte Kains. Varför det? Berodde det på att Abel men inte Kain hade offrat de rätta tingen? Vi kan inte med säkerhet säga om slaget av offer betydde något eller ej, eftersom ingen av dem hade fått veta vad som var godtagbart och vad som inte var det. Men det är sannolikt att båda slagen var godtagbara. I den lag som Jehova längre fram gav Israels nation var inte bara djur och djurdelar godtagbara offer, utan även rostad säd, kornkärvar, fint mjöl, bakverk och vin. (3 Moseboken 6:19–23; 7:11–13; 23:10–13) Det var tydligen inte enbart vad Kains och Abels offer bestod av som fick Gud att godta det ena och förkasta det andra. (Jämför Jesaja 1:11; Amos 5:22.)

Tusentals år senare förklarade aposteln Paulus: ”Genom tro frambar Abel åt Gud ett värdefullare offer än Kain, genom vilken tro han fick det vittnesbördet att han var rättfärdig, eftersom Gud vittnade om hans offergåvor.” (Hebréerna 11:4) Det var således på grund av tro som Gud erkände Abel som rättfärdig. Men tro på vad? Jo, tro på Jehovas löfte att tillhandahålla den säd som skulle ”krossa huvudet på” ormen och återinföra den frid och fullkomlighet som människan en gång hade haft. Uttalandet att säden skulle krossas i hälen kan ha fått Abel att dra slutsatsen att det krävdes ett offer där blod utgöts. (1 Moseboken 3:15) Det var dock så att det var Abels uttryck för tro som gjorde hans offer ”värdefullare” än Kains.

På motsvarande sätt förkastades inte Kain därför att han frambar fel slags offer, utan därför att han saknade tro, vilket hans gärningar visade. Jehova hade uttryckligen sagt till Kain: ”Om du tar dig för att göra gott, kommer det då inte att bli en upphöjelse?” (1 Moseboken 4:7) Gud förkastade inte Kain på grund av att han var missnöjd med hans offer, utan i stället därför att Kains ”gärningar var onda” och kännetecknades av avund och hat och slutade med mord. (1 Johannes 3:12)