Sporrade av ”Guds storslagna gärningar”

”Vi hör dem tala på våra tungomål om Guds storslagna gärningar.” (APOSTLAGÄRNINGARNA 2:11)

1, 2. Vad för något som väckte häpnad inträffade i Jerusalem vid pingsten år 33 v.t.?

EN MORGON sent på våren år 33 v.t. hände något häpnadsväckande i en grupp män och kvinnor, lärjungar till Jesus Kristus, vilka var församlade i ett privat hem i Jerusalem. ”Plötsligt kom från himlen ett kraftigt ljud alldeles som ljudet av en framfarande styv bris, och det uppfyllde hela huset, där de satt. Och tungor såsom av eld blev synliga för dem ..., och de blev alla uppfyllda av helig ande och började tala olika tungomål.” (Apostlagärningarna 2:2–4, 15)

² En stor folkskara församlades framför huset. Bland dem fanns utlandsfödda judar, ”gudfruktiga män” som hade kommit till Jerusalem för att fira pingsthögtiden. De blev förvånade, för var och en av dem hörde lärjungarna tala på hans eget språk ”om Guds storslagna gärningar”. Hur kunde det komma sig, då alla som talade var ”galiléer”? (Apostlagärningarna 2:5–8, 11)

3. Vilket budskap frambar aposteln Petrus till skaran vid pingsten?

³ En av dessa galiléer var aposteln Petrus. Han förklarade att några veckor tidigare hade Jesus Kristus blivit mördad av orättfärdiga män. Gud hade emellertid uppväckt sin Son  från de döda. Därefter visade sig Jesus för många av sina lärjungar, bland dem Petrus och andra som var närvarande vid det här tillfället. Bara tio dagar tidigare hade Jesus farit upp till himlen. Det var han som hade utgjutit den heliga anden över sina lärjungar. Hade detta någon betydelse för dem som firade pingsten? Ja, verkligen. Jesu död gjorde det möjligt för dem att få förlåtelse för sina synder och att ta emot ”den heliga andens fria gåva”, om de trodde på honom. (Apostlagärningarna 2:22–24, 32, 33, 38) Hur reagerade då dessa åskådare på ”Guds storslagna gärningar” som de hade hört om? Och hur kan den här skildringen hjälpa oss att bedöma vår tjänst för Jehova?

Stimulerade till handling!

4. Vilken profetia av Joel uppfylldes på pingstdagen år 33 v.t.?

⁴ Sedan lärjungarna i Jerusalem fått den heliga anden, förde de utan dröjsmål ut de goda nyheterna om räddning till andra, och de började med den folkskara som hade samlats den här morgonen. Deras predikande uppfyllde en märklig profetia som upptecknats åtta hundra år tidigare av Joel, Petuels son: ”Jag kommer att utgjuta min ande över varje slag av kött, och era söner och era döttrar kommer sannerligen att profetera. Vad era gamla män beträffar – drömmar kommer de att drömma. Vad era unga män beträffar – syner kommer de att se. Och även över tjänarna och över tjänarinnorna kommer jag i de dagarna att utgjuta min ande ..., innan Jehovas stora dag som inger fruktan kommer.” (Joel 1:1; 2:28, 29, 31; Apostlagärningarna 2:17, 18, 20)

5. I vilken betydelse profeterade det första århundradets kristna? (Se fotnoten.)

⁵ Betydde detta att Gud skulle resa upp en hel generation av profeter, både män och kvinnor, på samma sätt som han gjorde med David, Joel och Debora, och använda dem till att förutsäga framtida händelser? Nej. Kristna söner och döttrar, tjänare och tjänarinnor, skulle profetera i betydelsen att de skulle drivas av Jehovas ande till att förkunna de ”storslagna gärningar” som Jehova hade gjort och ännu skulle göra. De skulle alltså tjäna som talesmän för den Högste. * Men hur reagerade folkskaran? (Hebréerna 1:1, 2)

6. Vad stimulerades många i folkskaran att göra sedan de hört Petrus tal?

⁶ Sedan folkskaran hört Petrus förklaring, stimulerades många i den till handling. De omfattade ”av hjärtat” hans ord och blev ”döpta, och på den dagen fogades omkring tre tusen själar till”. (Apostlagärningarna 2:41) Eftersom de var judar och judiska proselyter, hade de redan grundläggande kunskap i Skrifterna. Detta i förening med tro på vad de lärt av Petrus gav dem grund för att bli döpta ”i Faderns och Sonens och den heliga andens namn”. (Matteus 28:19) Efter sitt dop ”fortsatte [de] att ägna sig åt apostlarnas undervisning”. Samtidigt började de tala med  andra om sin nya tro. Ja, ”dag efter dag höll de ständigt i endräkt till i templet, ... under det de lovprisade Gud och fann ynnest hos allt folket”. Som ett resultat av denna verksamhet med att vittna ”fortsatte Jehova att dagligen till dem foga dem som blev räddade”. (Apostlagärningarna 2:42, 46, 47) Kristna församlingar bildades i många av de länder där dessa nya troende bodde. Det råder inget tvivel om att tillväxten åtminstone till en del berodde på deras nitiska ansträngningar att predika ”de goda nyheterna” när de återvände hem. (Kolosserna 1:23)

Guds ord utvecklar kraft

7. a) Vad är det som drar människor i alla nationer till Jehovas organisation i vår tid? b) Vilken potential för ytterligare tillväxt ser du på det världsvida fältet och lokalt? (Se fotnoten.)

⁷ Hur är det med dem som vill bli Guds tjänare i vår tid? Också de behöver studera Guds ord noggrant. När de gör det, lär de känna Jehova som en Gud som är ”barmhärtig och nådig, sen till vrede och överflödande i kärleksfull omtanke och sanning”. (2 Moseboken 34:6; Apostlagärningarna 13:48) De lär känna Jehovas omtänksamma anordning med lösen genom Jesus Kristus, vars utgjutna blod kan rena dem från all synd. (1 Johannes 1:7) De kommer också att uppskatta Guds avsikt att låta det bli ”en uppståndelse för både de rättfärdiga och de orättfärdiga”. (Apostlagärningarna 24:15) Kärlek till den som är upphovet till dessa ”storslagna gärningar” genomsyrar dem, och de stimuleras till att predika dessa dyrbara sanningar. Sedan blir de överlämnade och döpta tjänare åt Gud och fortsätter att ”växa till i den exakta kunskapen om Gud”. * (Kolosserna 1:10b; 2 Korinthierna 5:14)

8–10. a) Hur visar det som en kristen kvinna var med om att Guds ord ”utvecklar kraft”? b) Vad har den här erfarenheten lärt dig om Jehova och hans sätt att handla med sina tjänare? (2 Moseboken 4:12)

⁸ Den kunskap som Guds tjänare förvärvar genom sitt bibelstudium är inte ytlig. Sådan kunskap sporrar deras hjärta, förändrar deras tänkesätt och blir en del av dem. (Hebréerna 4:12) Vi kan som exempel nämna en kvinna som heter Camille och som var anställd som äldrevårdare. En av dem hon hjälpte var Martha, ett Jehovas vittne. Eftersom Martha led av svår demens, behövde hon ständig tillsyn. Hon behövde påminnas om att äta – ja, till och med om att svälja maten. Men en sak var, som vi skall se, outplånligt inpräglad i Marthas sinne.

⁹ En dag såg Martha hur Camille grät, bedrövad på grund av vissa personliga problem. Martha lade armarna om Camille och erbjöd sig att studera Bibeln med henne. Men skulle en person i Marthas tillstånd kunna leda ett bibelstudium? Ja, det kunde hon! Fastän Martha hade förlorat mycket av sitt minne, hade hon inte glömt sin ojämförlige Gud; inte heller hade hon glömt de dyrbara sanningar som hon hade lärt sig med Bibelns hjälp. Under studiet uppmanade Martha Camille att läsa varje stycke, slå upp de skriftställen som det hänvisades till, läsa frågan längst ner på sidan och sedan besvara den. Detta pågick en tid, och trots Marthas begränsningar gjorde Camille framsteg i biblisk kunskap. Martha insåg att Camille behövde komma tillsammans med andra som var intresserade av att tjäna Gud. Med detta i tankarna gav hon Camille en klänning och ett par skor, så att hon skulle ha något passande att ha på sig när hon var med vid sitt första möte i Rikets sal.

¹⁰ Camille blev rörd av Marthas kärleksfulla intresse, föredöme och övertygelse. Hon drog slutsatsen att det Martha försökte lära henne med hjälp av Bibeln var av största vikt, eftersom Martha hade glömt nästan allting  utom det hon hade lärt sig från Bibeln. När Camille senare blev förflyttad till ett annat vårdhem, insåg hon att det var dags för henne att göra något. Vid första tillfälle gick hon till en Rikets sal. Hon hade då den klänning och de skor som Martha hade gett henne, och hon bad om ett bibelstudium. Camille gjorde goda framsteg och blev döpt.

Sporrade att återspegla Jehovas normer

11. Hur kan vi, förutom genom att vi är nitiska i predikoarbetet, visa att vi har blivit sporrade av budskapet om Guds kungarike?

¹¹ I dag finns det mer än sex miljoner Jehovas vittnen, vilka, likt Martha och nu Camille, predikar ”de goda nyheterna om kungariket” över hela världen. (Matteus 24:14; 28:19, 20) I likhet med det första århundradets kristna är de i hög grad stimulerade av ”Guds storslagna gärningar”. De uppskattar att de har privilegiet att bära Jehovas namn och att han har utgjutit sin ande över dem. Följaktligen gör de alla ansträngningar för att ”vandra värdigt Jehova för att fullständigt behaga honom”, i det de tillämpar hans normer i varje aspekt av sitt liv. Detta inbegriper bland annat att de rättar sig efter Guds normer för klädsel och övrigt yttre. (Kolosserna 1:10a; Titus 2:10)

12. Vilket uttryckligt råd om klädsel och övrigt yttre finner vi upptecknat i 1 Timoteus 2:9, 10?

¹² Ja, Jehova har fastställt normer för vårt personliga yttre. Aposteln Paulus redogjorde för några av Guds krav i detta avseende. ”Jag [vill] att kvinnorna smyckar sig i välordnad klädsel, med blygsamhet och sunt sinne, inte med hårflätningar och guld eller pärlor eller mycket dyrbar dräkt, utan på det sätt som anstår kvinnor vilka bekänner sig vörda Gud, nämligen genom goda gärningar.” * Vad lär  vi av dessa ord? (1 Timoteus 2:9, 10)

13. a) Vad menas med ”välordnad klädsel”? b) Varför kan vi säga att Jehovas normer är rimliga?

¹³ Paulus ord visar att de kristna skall ”smycka sig i välordnad klädsel”. De får inte vara hafsiga, slarviga eller ovårdade i sitt yttre. Praktiskt taget alla, också de som är fattiga, kan leva upp till sådana rimliga normer genom att se till att deras kläder är rena, snygga och presentabla. Som exempel kan vi nämna att somliga Jehovas vittnen i ett land i Sydamerika varje år när de skall bege sig till sin områdessammankomst först går långa sträckor i djungeln och sedan färdas i många timmar med kanot. Det är inte ovanligt att någon faller i floden eller river sönder något plagg på en buske. När de kommer fram till sammankomstplatsen är deras kläder alltså ofta i mindre god ordning. Därför tar de sig tid till att sy i knappar, laga blixtlås och tvätta och stryka kläder som de skall ha på sig under sammankomsten. De sätter värde på den inbjudan de fått att livnära sig vid Jehovas bord, och de vill vara passande klädda.

14. a) Vad innebär det att klä sig med ”blygsamhet och sunt sinne”? b) Vad inbegriper det för oss om vi skall klä oss som sådana som ”bekänner sig vörda Gud”?

¹⁴ Paulus visade dessutom att vi skall klä oss med ”blygsamhet och sunt sinne”. Detta betyder att vårt yttre inte får vara pråligt, excentriskt, provocerande, avslöjande eller alltför trendigt. Vidare bör vi klä oss på ett sätt som visar vördnad för Gud. Detta ger oss något att tänka på, inte sant? Det är inte helt enkelt en fråga om att vi klär oss passande när vi är med vid möten och sedan vid andra tillfällen kastar all försiktighet överbord. Vårt personliga yttre bör alltid återspegla en gudfruktig och ärbar inställning, eftersom vi är kristna och Guds tjänare 24 timmar om dygnet. Det behöver knappast sägas att de kläder vi har i arbetet eller i skolan bör vara lämpade för de arbetsuppgifter vi skall utföra. Men vi bör också då klä oss med blygsamhet och värdighet. Om vår klädsel alltid återspeglar vår tro på Gud, känner vi aldrig att vi måste avhålla oss från att vittna informellt därför att vi känner oss förlägna över vårt yttre. (1 Petrus 3:15)

”Älska inte världen”

15, 16. a) Varför är det viktigt att vi undviker att efterlikna världen i det som gäller kläder och det yttre? (1 Johannes 5:19) b) Av vilket skäl bör vi undvika modeflugor när det gäller våra kläder och vårt yttre?

¹⁵ Det råd vi finner i 1 Johannes 2:15, 16 ger oss också vägledning i vårt val när det gäller kläder och övrigt yttre. Vi läser: ”Älska inte världen, inte heller tingen i världen. Om någon älskar världen, är Faderns kärlek inte i honom, därför att allting i världen – köttets begär och ögonens begär och det pråliga skrytet med ens resurser i livet —, det härrör inte från Fadern utan härrör från världen.”

¹⁶ Detta råd är verkligen lämpligt och passande! I en tid då kamrattrycket är starkare än  någonsin får vi inte låta världen diktera hur vi klär oss. Stilar i fråga om klädsel och det övriga yttre har urartat på senare år. Inte ens de regler för klädsel som gäller i affärslivet och bland högre utbildade ger alltid en pålitlig norm för vad som är passande för kristna. Detta är ytterligare ett skäl till att vi alltid bör vara medvetna om behovet av att ”sluta upp med att ta gestalt efter denna tingens ordning”, om vi skall leva enligt Guds normer och på så sätt ”i allting ... vara en prydnad för vår Räddares, Guds, lära”. (Romarna 12:2; Titus 2:10)

17. a) Vilka frågor bör vi ställa oss när vi skall köpa kläder eller bestämma oss för någon stil? b) Varför bör familjeöverhuvuden intressera sig för familjemedlemmarnas personliga yttre?

¹⁷ Innan du avgör om du skall köpa ett klädesplagg, är du alltså förståndig om du frågar dig själv: ”Varför är den här stilen tilltalande för mig? Gör den att man tänker på någon välkänd underhållare – någon som jag beundrar? Används den av medlemmar av något gatugäng eller av någon grupp som står för en oberoende och upprorisk inställning?” Vi bör också se närmare på plagget. Om det är en klänning eller en kjol, hur är det då med längden? Och modellen? Är plagget anständigt, passande och värdigt, eller är det åtsittande, provocerande eller hafsigt? Fråga dig själv: ”Om jag klär mig så här, blir jag då orsak till att somliga snavar?” (2 Korinthierna 6:3, 4) Varför skall vi bekymra oss för detta? Därför att Bibeln säger: ”Inte ens Kristus behagade ju sig själv.” (Romarna 15:3) Kristna familjeöverhuvuden måste engagera sig i fråga om familjemedlemmarnas yttre. Av respekt för den ärorike Gud som de tillber bör familjeöverhuvuden inte tveka att ge bestämda och kärleksfulla råd när så är nödvändigt. (Jakob 3:13)

18. Vad motiverar dig att ägna noggrann uppmärksamhet åt dina kläder och ditt yttre i övrigt?

¹⁸ Det budskap som vi bär ut kommer från Jehova, som är personifikationen av värdighet och helighet. (Jesaja 6:3) Bibeln uppmanar oss att efterlikna honom ”som älskade barn”. (Efesierna 5:1) Våra kläder och vårt yttre kan kasta ett gynnsamt eller ett ogynnsamt återsken på vår himmelske Fader. Vi vill helt visst glädja hans hjärta! (Ordspråken 27:11)

19. Vilken nytta har vi av att förkunna ”Guds storslagna gärningar” för andra?

¹⁹ Hur känner du det i fråga om ”Guds storslagna gärningar”, som du har fått kunskap om? Det är verkligen ett privilegium för oss att vi har fått lära känna sanningen! På grund av att vi utövar tro på Jesu Kristi utgjutna blod har vi fått våra synder förlåtna. (Apostlagärningarna 2:38) Som ett resultat av detta kan vi tala fritt och öppet inför Gud. Vi fruktar inte för döden som de som inte har något hopp. I stället har vi Jesu försäkran att en dag skall ”alla som är i minnesgravarna ... höra hans röst och komma ut”. (Johannes 5:28, 29) Jehova har varit nådig när han har uppenbarat allt detta för oss. Dessutom har han utgjutit sin ande över oss. Därför bör tacksamhet för alla dessa goda gåvor få oss att visa aktning för hans upphöjda normer och lovprisa honom med nitälskan, i det vi förkunnar dessa ”storslagna gärningar” för andra.

[Fotnoter]

Hur skulle du svara?

• Vilka ”storslagna gärningar” fick människor höra om vid pingsten år 33 v.t., och hur reagerade de?

• Hur blir man en lärjunge till Jesus Kristus, och vad inbegriper lärjungaskapet?

• Varför är det viktigt att vi ägnar uppmärksamhet åt vår klädsel och vårt yttre i övrigt?

• Vilka faktorer bör vi tänka på när vi skall avgöra om ett plagg eller en stil är passande?

[Frågor]

[Bild på sidan 15]

Petrus tillkännagav att Jesus hade blivit uppväckt från de döda

[Bilder på sidan 17]

Ger ditt yttre ett passande intryck av den Gud du tillber?

[Bilder på sidan 18]

Kristna föräldrar måste intressera sig för familjemedlemmarnas yttre