Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Vad vi kan lära av storken

Vad vi kan lära av storken

Vad vi kan lära av storken

”TILL och med storken under himlen – den känner sina bestämda tider väl. ... Men vad mitt folk beträffar, har de inte lärt känna Jehovas dom.” (Jeremia 8:7) Med de här orden tillkännagav Jeremia Jehovas dom mot det avfälliga folket i Juda, som hade övergett Jehova, sin Gud, och börjat tillbe främmande gudar. (Jeremia 7:18, 31) Varför valde Jeremia att ta storken som ett exempel för de otrogna judarna?

För israeliterna var storken, och särskilt den vita storken, en vanlig syn när den passerade genom Bibelns länder. Det hebreiska namnet för den här stora, långbenta vadarfågeln är den feminina formen av ett ord som betyder ”den lojala; den som visar kärleksfull omtanke”. Det är ett passande namn, för till skillnad från de flesta andra fåglar håller de vita storkarna ihop som par livet ut. Efter att ha tillbringat vintermånaderna i varmare områden återvänder de flesta storkar år efter år, ofta till samma bo som de använt tidigare.

Storkens instinktiva beteende belyser egenskapen lojalitet på andra intressanta sätt. Hanen och honan delar ansvaret att ruva äggen och mata fågelungarna. Boken Our Magnificent Wildlife förklarar: ”Som föräldrar är storkar ovanligt trogna mot varandra. I Tyskland flög en storkhane in i en högspänningsledning och dog. Honan fortsatte att ruva äggen ensam i tre dagar, och under den tiden lämnande hon boet bara en kort stund för att söka efter föda. ... I ett annat fall, då en storkhona blev skjuten, födde hanen upp ungarna.”

Ja, genom att instinktivt vara trogen mot sin partner livet ut och kärleksfullt ta hand om sina ungar lever storken verkligen upp till innebörden i sitt namn – ”den lojala”. Därför var storken ett passande exempel för de otrogna och egensinniga israeliterna.

Nu för tiden betraktar många människor lojalitet och trofasthet som gammalmodigt – något beundransvärt, men inte realistiskt. Att det har blivit vanligare med skilsmässor, svek, förskingring och andra former av bedrägeri bevisar att man inte längre sätter värde på lojalitet. Däremot visar Bibeln att lojalitet, som motiveras av kärlek och omtanke, har ett högt värde. Den uppmanar kristna att ta på sig ”den nya personligheten som blev skapad enligt Guds vilja i sann rättfärdighet och lojalitet”. (Efesierna 4:24) Ja, den nya personligheten hjälper oss att vara lojala, men vi kan också lära oss att visa lojalitet genom att se på storken.