Frågor från läsekretsen

Vilken vägledning ger Bibeln om barnuppfostran, när bara den ena av föräldrarna är ett Jehovas vittne?

Två viktiga bibliska principer ger vägledning om barnuppfostran till en förälder som är ett Jehovas vittne men vars äktenskapspartner inte är det. Den ena är: ”Vi måste lyda Gud såsom härskare mer än människor.” (Apostlagärningarna 5:29) Den andra är: ”En man är sin hustrus huvud, liksom Kristus är församlingens huvud.” (Efesierna 5:23) Den sistnämnda principen gäller inte bara för de hustrur vars man är ett Jehovas vittne, utan även för dem vars man inte är det. (1 Petrus 3:1) Hur kan en förälder som är ett Jehovas vittne balansera dessa principer när det gäller att undervisa sina barn?

Om det är mannen som är ett Jehovas vittne, har han ansvaret att ta hand om sin familj i både andligt och fysiskt avseende. (1 Timoteus 5:8) Även om modern, som inte är ett vittne, kanske tillbringar mer tid tillsammans med barnen, skall en far som är ett Jehovas vittne undervisa sina barn genom att ge dem andlig övning i hemmet och ta dem med till kristna möten, där de får nytta av moralisk vägledning och sunt umgänge.

Men hur är det om hans hustru insisterar på att ta med barnen till den plats för tillbedjan dit hon går, eller om hon undervisar dem om sina trosuppfattningar? Landets lagar kanske ger henne rätten att göra detta. Huruvida barnen kommer att känna sig dragna till att ta del i den form av gudsdyrkan som utövas på sådana platser för tillbedjan kan till stor del bero på kvaliteten på den andliga undervisning fadern ger. När barnen blir äldre, bör den bibliska undervisning de fått av sin far vara till hjälp för dem att följa Guds ords sanning. Vilken glädje det skulle skänka en far som är ett Jehovas vittne om hans barn beslutar sig för att ta ställning för sanningen!

Om det är modern som är ett Jehovas vittne, måste hon respektera principen om ledarskap samtidigt som hon visar omsorg om sina barns eviga välfärd. (1 Korinthierna 11:3) I många fall har gifta män som inte är Jehovas vittnen ingenting emot att modern ger barnen moralisk och andlig undervisning, och något som är till hjälp i detta avseende är den undervisning som ges vid Jehovas vittnens möten. Hustrun kan hjälpa sin man att inse vilken nytta deras barn har av den konstruktiva undervisning och utbildning de får genom Jehovas organisation. Hon kan på ett taktfullt sätt betona värdet av att inskärpa Bibelns moralprinciper i deras barn, med tanke på att de måste konfronteras med en värld som blir allt sämre i moraliskt avseende.

Men en man som inte är ett Jehovas vittne skulle ändå kunna insistera på att barnen tar del i hans religion, att de följer med till den plats för tillbedjan som han går till och att de får undervisning om de religiösa trosuppfattningar han har. Eller så kanske mannen är emot all religion och insisterar på att barnen inte skall få någon andlig undervisning alls. Som familjens huvud är det han som i första hand får ta ansvaret för ett sådant beslut. *

Samtidigt som en hustru visar respekt för mannens ledarskap, måste hon, som en överlämnad kristen, tänka på den inställning apostlarna Petrus och Johannes visade när de sade: ”Vi ... kan inte  sluta upp med att tala om de ting vi har sett och hört.” (Apostlagärningarna 4:19, 20) Av omsorg om barnens andliga välfärd kommer en mor att skaffa sig tillfällen att ge dem moralisk vägledning. Hon har ett ansvar inför Jehova att undervisa andra om det hon vet är sant, och hon bör inte göra några undantag när det gäller sina barn. (Ordspråken 1:8; Matteus 28:19, 20) Hur kan en mor som är ett Jehovas vittne hantera en sådan svår situation?

Ta till exempel frågan om att tro på Gud. På grund av att mannen inte tillåter det, kanske en mor inte har möjlighet att leda ett vanligt bibelstudium med barnen. Skall hon därför helt låta bli att berätta om Jehova för sina barn? Nej. Hennes ord och gärningar kommer på ett naturligt sätt att återspegla hennes tro på Skaparen. Barnen kommer utan tvivel att ställa frågor om detta. Hon skall känna sig oförhindrad att utöva sin religionsfrihet genom att tala om sin tro på Skaparen, också med sina barn. Så även om hon kanske inte kan leda ett bibelstudium med barnen eller regelbundet ta dem med till mötena, kan hon ge dem kunskap om Jehova Gud. (5 Moseboken 6:7)

Angående förhållandet mellan makar när bara den ena av dem är ett Jehovas vittne skrev aposteln Paulus: ”Den icke troende mannen är nämligen helgad i förbindelse med hustrun, och den icke troende hustrun är helgad i förbindelse med brodern; annars skulle ju era barn vara orena, men nu är de heliga.” (1 Korinthierna 7:14) Jehova betraktar det äktenskapliga förhållandet som heligt på grund av den troende parten, och barnen betraktas som heliga i Jehovas ögon. Hustrun måste göra sitt bästa för att hjälpa sina barn att förstå sanningen och låta den slutliga utgången vila i Jehovas händer.

När barnen växer upp och blir äldre måste de bestämma vilken ståndpunkt de skall ta, grundat på den undervisning de fått av sina föräldrar. De kanske bestämmer sig för att handla i enlighet med Jesu ord: ”Den som är fäst vid far eller mor mer än vid mig är mig inte värdig.” (Matteus 10:37) De har också fått befallningen: ”Barn, var lydiga mot era föräldrar i gemenskap med Herren.” (Efesierna 6:1) Många ungdomar har bestämt sig för att ”lyda Gud som härskare” mer än en far eller mor som inte tjänar Jehova, även om det skulle innebära att en sådan förälder gör det svårt för dem. Tänk vilken tacksamhet en förälder som är ett Jehovas vittne skulle känna över att få se sina barn besluta sig för att tjäna Jehova trots motstånd.

[Fotnoter]