”Jag har ... gett er mönstret”

”Ni borde vara lärare med tanke på tiden.” (HEBRÉERNA 5:12)

1. Varför kan orden i Hebréerna 5:12 helt naturligt få en kristen att känna viss oro?

NÄR du läser de inspirerade orden i vår tematext, känner du då en viss oro för egen del? Om du gör det, är du inte ensam. Som Kristi efterföljare vet vi att vi måste vara lärare. (Matteus 28:19, 20) Vi vet att de tider vi lever i gör det angeläget att vi undervisar så bra vi någonsin kan. Och vi vet att vår undervisning till och med kan betyda skillnaden mellan liv och död för dem som vi undervisar! (1 Timoteus 4:16) Helt naturligt kan vi då fråga oss själva: ”Är jag verkligen den lärare jag borde vara? Hur kan jag göra förbättringar?”

2, 3. a) Vad sade en viss lärare om grundvalen för god undervisning? b) Vilket mönster gav Jesus oss när det gäller undervisning?

² Sådan oro behöver inte göra oss modfällda. Om vi bara tänker på undervisning som något som kräver speciell teknik, kan vi tycka att det är alltför svårt för oss att göra förbättringar. Men grunden för god undervisning är inte en speciell teknik, utan någonting långt viktigare. Lägg märke till vad en erfaren lärare skrev i en bok om ämnet: ”God undervisning är inte en fråga om en speciell teknik eller speciella metoder, planer eller åtgärder. ... Undervisning är främst en fråga om kärlek.” Hans perspektiv var naturligtvis det som en lärare i samhället har. Men hans huvudtanke kan vara ännu mer tillämplig på den undervisning vi som kristna ägnar oss åt. Hur så?

³ Vårt föredöme som undervisare är ingen mindre än Jesus Kristus. Han sade till sina efterföljare: ”Jag har ... gett er mönstret.” (Johannes 13:15) Jesus syftade här på sitt föredöme i att visa ödmjukhet, men det mönster han gav oss inbegriper helt visst hans viktigaste arbete som människa på jorden – att undervisa människor om de goda nyheterna om Guds kungarike. (Lukas 4:43) Om du med ett enda ord skulle beskriva Jesu förkunnartjänst, skulle du troligen välja ordet ”kärlek”, inte sant? (Kolosserna 1:15; 1 Johannes 4:8) Jesus hade mycket stor kärlek till sin himmelske Fader, Jehova. (Johannes 14:31) Men som lärare visade Jesus kärlek på ytterligare två sätt. Han älskade de sanningar han lärde ut, och han älskade de människor han undervisade. Låt oss se lite närmare på dessa två sidor av det mönster han gav oss.

En bestående kärlek till Guds sanningar

4. Hur byggde Jesus upp kärlek till Jehovas undervisning?

⁴ En lärares inställning till sitt ämne har stor betydelse för kvaliteten på hans undervisning. All likgiltighet kommer sannolikt att visa sig och spridas till eleverna. Jesus var inte likgiltig för de dyrbara sanningar han lärde ut i fråga om Jehova och hans rike. Jesu kärlek till detta ämne  var mycket djup. Han hade byggt upp denna kärlek i egenskap av lärjunge. Under de långa tidsåldrarna av sin föremänskliga tillvaro var denne enfödde Son ivrig att ta emot undervisning. I Jesaja 50:4, 5 finner vi de här passande orden: ”Den suveräne Herren Jehova själv har gett mig deras tunga som har blivit lärda, för att jag må veta hur jag skall svara den trötte med ett ord. Han väcker morgon efter morgon; han väcker mitt öra till att höra likt dem som har blivit lärda. Den suveräne Herren Jehova själv har öppnat mitt öra, och jag för min del var inte upprorisk. Jag vände mig inte åt motsatt håll.”

5, 6. a) Vilken upplevelse hade Jesus tydligen vid sitt dop, och vilken verkan hade den på honom? b) Vilken kontrast finner vi mellan Jesus och Satan när det gäller att använda Guds ord?

⁵ När Jesus växte upp som människa på jorden, fortsatte han att älska Guds vishet. (Lukas 2:52) Längre fram, vid tiden för sitt dop, hade han en unik upplevelse. ”Medan han bad öppnades himlen”, heter det i Lukas 3:21. Det förefaller som om Jesus då kunde erinra sig sin föremänskliga tillvaro. Därefter tillbringade han 40 dagar av fasta i vildmarken. Han måste ha funnit stor glädje i att meditera över de många tillfällen i himlen då han fick undervisning av Jehova. Men det dröjde inte länge förrän hans kärlek till Guds sanningar sattes på prov.

⁶ När Jesus var trött och hungrig, försökte Satan fresta honom. Och vilken kontrast vi finner här mellan dessa två söner till Gud! Båda citerade från de hebreiska skrifterna – men med helt olika inställning. Satan förvrängde Guds ord och använde det vanvördigt för att främja sina egna själviska intressen. I verkligheten kände den här upprorsmakaren ingenting annat än förakt för Guds sanningar. Jesus, å andra sidan, citerade från Skrifterna med uppenbar kärlek och använde noggrant Guds ord i varje svar han gav. Jesus hade funnits till långt innan dessa inspirerade ord skrevs ner, men ändå hade han stor respekt för dem. De var dyrbara sanningar från hans himmelske Fader! Han sade till Satan att sådana ord från Jehova var viktigare än mat. (Matteus 4:1–11) Ja, Jesus älskade alla de sanningar som Jehova hade lärt honom. Men hur visade han denna kärlek som undervisare?

Kärlek till de sanningar han lärde ut

7. Varför avhöll Jesus sig från att tänka ut egna läror?

⁷ Jesu kärlek till de sanningar han lärde ut var alltid uppenbar. Han kunde faktiskt lätt ha utvecklat egna idéer. Han hade stor kunskap och vishet. (Kolosserna 2:3) Ändå påminde han gång på gång sina åhörare om att allt det han lärde ut inte hade sitt ursprung hos honom själv, utan hos hans himmelske Fader. (Johannes 7:16; 8:28; 12:49; 14:10) Han älskade Guds sanningar alltför mycket för att ersätta dem med sitt eget tänkande.

8. Hur fastställde Jesus i början av sin förkunnartjänst ett mönster när det gäller att hänvisa till Guds ord?

⁸ När Jesus började sin offentliga förkunnartjänst, fastställde han snabbt ett mönster. Tänk på hur han i början av sin förkunnartjänst tillkännagav för Guds folk att han var den utlovade Messias. Framträdde han helt enkelt inför folkskarorna och utropade sig till Kristus för att sedan utföra imponerande underverk för att bevisa sitt påstående? Nej. Han begav sig till en synagoga, där Guds folk hade för vana att läsa ur Skrifterna. Där läste han högt profetian i Jesaja 61:1, 2 och förklarade sedan att dessa profetiska sanningar var tillämpliga på honom. (Lukas 4:16–22) De många underverk han utförde hjälpte till att fastställa att han hade Jehovas stöd. Men han hänvisade ändå alltid till Guds ord i sin undervisning.

9. Hur visade Jesus sin lojala kärlek till Guds ord, när han hade med fariséerna att göra?

⁹ När Jesus utmanades av religiösa motståndare, försökte han inte dra in dem i en ordduell, trots att han lätt kunde ha överglänst dem i en sådan tävlan. I stället använde han Guds ord för att motbevisa dem. Tänk till exempel på det tillfälle då fariséerna kom med anklagelsen att Jesu efterföljare hade överträtt sabbatslagen genom att rycka av några få ax i ett sädesfält och äta dem medan de passerade igenom. Jesus svarade:  ”Har ni inte läst vad David gjorde, när han och de män som var med honom blev hungriga?” (Matteus 12:1–5) De där egenrättfärdiga männen kan naturligtvis mycket väl ha läst den inspirerade skildringen som är upptecknad i 1 Samuelsboken 21:1–6. Men i så fall hade de inte sett en viktig lärdom som skildringen innehöll. Jesus hade emellertid gjort mer än att läsa skildringen. Han hade tänkt igenom den och tagit budskapet till hjärtat. Han älskade de principer som Jehova lärde ut genom det här skriftstället. Därför använde han den här skildringen, och dessutom ett exempel från den mosaiska lagen, för att uppenbara lagens balanserade anda. På liknande sätt drevs Jesus av sin lojala kärlek att försvara Guds ord mot de religiösa ledarnas ansträngningar att vränga det för sina egna syften eller begrava det under ett moras av mänskliga traditioner.

10. Hur uppfyllde Jesus de profetior som förutsade karaktären av hans undervisning?

¹⁰ Jesu kärlek till sanningen skulle aldrig tillåta honom att undervisa på ett rutinmässigt sätt – lamt eller mekaniskt. Inspirerade profetior hade visat att Messias skulle tala med ”behag” på sina läppar och använda ”formfulländade ord”. (Psalm 45:2; 1 Moseboken 49:21) Jesus uppfyllde dessa profetior genom att alltid framställa sitt budskap på ett intressant och livfullt sätt. Han använde ”vinnande ord” då han undervisade om de sanningar han älskade så mycket. (Lukas 4:22) Hans entusiasm kom utan tvivel till synes i hans ansiktsuttryck, och hans livliga intresse för sitt ämne fick hans ögon att stråla. Vilken glädje det måste ha varit att lyssna till honom, och vilket fint mönster för oss att följa när vi talar med andra om det vi har lärt oss!

11. Varför gjorde aldrig Jesu förmågor som lärare att han blev uppblåst av stolthet?

¹¹ Blev Jesus uppblåst av stolthet på grund av sin mycket stora insikt i fråga om Guds sanningar och sitt vinnande sätt att tala? Detta händer ofta med mänskliga lärare. Men kom ihåg att Jesus var vis på ett sätt som visade hans fruktan för Gud. Sådan vishet ger inte rum för högmod, eftersom ”vishet är hos de blygsamma”. (Ordspråken 11:2) Det var också någonting annat som avhöll Jesus från att bli stolt eller högmodig.

Jesus älskade de människor han undervisade

12. Hur visade Jesus att han inte ville att hans efterföljare skulle känna sig underlägsna och skrämda av honom?

¹² Jesu djupa kärlek till människor var alltid uppenbar i hans undervisning. Till skillnad från stolta människor uppträdde han aldrig så att människor kände sig underlägsna eller skrämda när han undervisade dem. (Predikaren 8:9) Sedan Petrus bevittnat ett av Jesu underverk, var han överväldigad av förundran, och han föll ner för Jesu knän. Men Jesus ville inte att hans efterföljare skulle känna sjuklig fruktan för honom. Han sade vänligt: ”Var inte rädd längre”, och sedan beskrev han för Petrus det spännande arbete med att göra lärjungar som Petrus skulle ta del i. (Lukas 5:8–10) Jesus ville att hans lärjungar skulle drivas av sin egen kärlek till de dyrbara sanningarna om Gud, inte av fruktan för sin lärare.

13, 14. På vilka sätt visade Jesus medkänsla med människor?

¹³ Jesu kärlek till de människor han undervisade var uppenbar också i den medkänsla han  hyste med dem. ”När han såg folkskarorna kände han medlidande med dem, därför att de var skinnade och skuffade hit och dit såsom får utan herde.” (Matteus 9:36) Han kände för dem i deras eländiga tillstånd och drevs att hjälpa dem.

¹⁴ Lägg märke till Jesu medkänsla vid ett annat tillfälle. När en kvinna som led av blödningar närmade sig honom i en folkskara och rörde vid fransen på hans ytterklädnad, blev hon mirakulöst botad. Jesus kände hur kraft gick ut från honom, men han kunde inte se vem som hade blivit botad. Han var fast besluten att få reda på vem kvinnan var. Varför det? Inte för att kritisera henne för att hon överträtt den mosaiska lagen eller de skriftlärdas och fariséernas stadgar, vilket hon kunde ha fruktat. I stället sade han till henne: ”Dotter, din tro har gjort dig frisk. Gå i frid, och var frisk från din plågsamma sjukdom.” (Markus 5:25–34) Lägg märke till medkänslan i dessa ord. Han sade inte bara: ”Var botad.” I stället sade han: ”Var frisk från din plågsamma sjukdom.” Markus använder här ett ord som ordagrant kan betyda ”gissling”, en form av spöstraff som ofta användes som tortyr. Jesus erkände således att hennes sjukdom hade orsakat henne lidande, kanske svår fysisk och känslomässig smärta. Han hade medkänsla med henne.

15, 16. Vilka händelser under Jesu förkunnartjänst visar att han sökte det goda hos människor?

¹⁵ Jesus visade också kärlek till människor genom att han sökte det goda hos dem. Tänk på vad som hände när han träffade Natanael, som senare blev en apostel. ”Jesus såg Natanael komma emot sig och sade om honom: ’Se, med säkerhet en israelit som det inte finns något svek i.’” På mirakulöst vis hade Jesus sett Natanaels inre egenskaper och därigenom lärt känna mycket om honom. Natanael var naturligtvis långt ifrån fullkomlig. Han hade som vi alla sina fel och brister. När han hörde talas om Jesus utbrast han faktiskt ganska burdust: ”Kan något gott komma från Nasaret?” (Johannes 1:45–51) Men av allt som skulle kunna sägas om Natanael valde Jesus någonting berömvärt att inrikta sig på: mannens ärlighet.

¹⁶ Det var något liknande när en officer – kanske en romare, en icke-jude – kom fram till Jesus och bad honom bota en sjuk slav: Jesus visste att soldaten hade fel och brister. En officer på den tiden hade sannolikt ett förflutet fyllt av våldshandlingar, blodsutgjutelse och falsk tillbedjan. Men Jesus inriktade sig på någonting gott – mannens enastående tro. (Matteus 8:5–13) Längre fram, när Jesus talade med den ogärningsman som hängde på en tortyrpåle bredvid honom, förebrådde han inte mannen för hans brottsliga förflutna, utan uppmuntrade honom med ett hopp för framtiden. (Lukas 23:43) Jesus visste mycket väl att om man har en negativ och kritisk syn på andra, får det bara den verkan att det gör dem modfällda. Det var utan tvivel så att hans ansträngningar för att finna det goda hos andra uppmuntrade många att göra framsteg.

Villighet att betjäna människor

17, 18. Hur visade Jesus villighet att betjäna andra, när han accepterade uppgiften att komma till jorden?

¹⁷ Ett annat kraftfullt tecken på Jesu kärlek till de människor han undervisade var hans villighet att betjäna dem. I sitt föremänskliga liv hade Guds Son alltid haft människorna kära. (Ordspråken 8:30, 31) Som Jehovas ”Ord”, eller språkrör, kan han ha haft mycket med  människor att göra. (Johannes 1:1) Men delvis för att undervisa människor mera direkt ”utblottade [han] sig själv och tog en slavs gestalt”, i det han lämnade sin upphöjda ställning i himlen. (Filipperna 2:7; 2 Korinthierna 8:9) Medan Jesus var på jorden, förväntade han inte att bli betjänad och uppassad. Tvärtom sade han: ”Människosonen [har] inte ... kommit för att bli betjänad utan för att betjäna och ge sin själ till en lösen i utbyte mot många.” (Matteus 20:28) Jesus uppfyllde dessa ord.

¹⁸ Jesus sörjde ödmjukt för deras behov som han undervisade, i det han villigt gav ut sig själv för deras skull. Han färdades till fots kors och tvärs genom det utlovade landet och vandrade hundratals kilometer på predikofärder i en ansträngning att nå så många som möjligt. Till skillnad från de stolta fariséerna och skriftlärda förblev han ödmjuk och tillgänglig. Människor av alla slag – dignitärer, soldater, laglärda, kvinnor, barn, fattiga, sjuka, till och med samhällets utstötta – kom till honom med iver och utan att vara rädda. Jesus var visserligen fullkomlig, men han var människa och blev därför trött och hungrig. Men också när han var trött och behövde vila eller få en lugn stund för att be, satte han andras intressen före sina egna. (Markus 1:35–39)

19. Hur gav Jesus ett mönster när han behandlade sina lärjungar med ödmjukhet, tålamod och omtanke?

¹⁹ Jesus var lika villig att betjäna sina egna lärjungar. Han gjorde det genom att undervisa dem med omtanke och tålamod. När de hade svårt att förstå viktiga saker han lärde dem, gav han inte upp eller förlorade humöret eller läxade upp dem. Han fortsatte att finna nya vägar för att hjälpa dem att förstå. Tänk till exempel på hur ofta lärjungarna käbblade med varandra om vem som var störst. Gång på gång, ända fram till kvällen innan han avrättades, fann Jesus på nya sätt att lära dem att behandla varandra med ödmjukhet. I det som gällde ödmjukhet kunde Jesus, liksom i fråga om allt annat, med rätta säga: ”Jag har ... gett er mönstret.” (Johannes 13:5–15; Matteus 20:25; Markus 9:34–37)

20. Vilken undervisningsmetod skilde Jesus från fariséerna, och varför var denna metod effektiv?

²⁰ Lägg märke till att Jesus inte enbart talade om för lärjungarna vad mönstret var; han gav ”mönstret”. Han lärde dem genom exempel. Han talade inte nedlåtande till dem från en upphöjd position som om han menade att han stod över detta att utföra det som han uppmanade dem att göra. Så uppförde sig fariséerna. ”De säger men handlar inte därefter”, sade Jesus om dem. (Matteus 23:3) Jesus visade ödmjukt sina lärjungar exakt vad hans läror betydde genom att leva efter dem, tillämpa dem. Så när han uppmanade sina efterföljare att leva ett enkelt liv fritt från materialism, behövde de inte gissa sig till vad han menade. De kunde se hur verkliga hans ord var: ”Rävarna har lyor, och himlens fåglar har sovkvistar, men Människosonen har ingenstans där han kan luta sitt huvud till vila.” (Matteus 8:20) Jesus betjänade sina lärjungar genom att ödmjukt ge dem ett mönster.

21. Vad skall behandlas i nästa artikel?

²¹ Jesus var utan tvivel den störste lärare som någonsin vandrat på jorden! Hans kärlek till det han lärde ut och till de människor han undervisade var tydligt uppenbar för alla ärliga människor som såg och hörde honom. Detta är lika uppenbart för oss i vår tid som studerar det mönster han gav. Men hur kan vi följa Kristi fullkomliga exempel? Följande artikel skall ta upp den frågan.

Hur skulle du svara?

• Vad är grundvalen för god undervisning, och vem visade detta genom exempel?

• På vilka sätt visade Jesus kärlek till de sanningar han lärde ut?

• Hur visade Jesus kärlek till de människor han undervisade?

• Vilka exempel visar Jesu ödmjuka villighet att betjäna de människor han undervisade?

[Frågor]

[Bild på sidan 12]

Hur visade Jesus att han älskade de principer som finns i Guds ord?