Vart har alla goda grannar tagit vägen?

”I dagens samhälle vet man inte vad goda grannar är.” – Benjamin Disraeli, engelsk statsman under 1800-talet.

ÄLDRE kubaner har ett ovanligt sätt att befrämja välbefinnandet och trivseln: nätverksgrupper (ett socialt nätverk initierat av äldre människor), eller círculos de abuelos som de kallas. Enligt en rapport från 1997 tillhör ungefär en femtedel av alla äldre kubaner en sådan grupp. Där får de kamratskap, stöd och praktisk hjälp att behålla en sund livsstil. I tidskriften World-Health sägs det: ”Närhelst familjeläkare i grannskapet behöver hjälp med en vaccinationskampanj, står denna grupp av äldre (círculos de abuelos) beredd att praktiskt hjälpa till.”

Men på många platser finns det tråkigt nog inte längre något gemensamt intresse för andras välfärd. Tänk till exempel på det tragiska fallet med Wolfgang Dircks, som bodde i ett hyreshus i Västeuropa. För några år sedan rapporterade The Canberra Times att fastän de 17 familjer som bodde i samma hyreshus som Wolfgang hade märkt av hans frånvaro, ”var det ingen som kom på tanken att ringa på hos honom”. När fastighetsägaren till slut tog sig in i lägenheten, ”upptäckte han ett skelett som satt framför TV-apparaten”. I skelettets knä låg TV-tidningen uppslagen, daterad 5 december 1993. Wolfgang hade varit död i fem år. Vilket sorgligt vittnesbörd om hur grannar misslyckas med att visa varandra intresse och omsorg! Det är inte konstigt att en essäist skrev i The New York Times Magazine att platsen där han bor, liksom många andra platser, har blivit ”ett samhälle av främlingar”. Är det likadant där du bor?

Det är sant att man i en del landsortssamhällen fortfarande kan glädja sig åt ett gott förhållande grannar emellan och att man i vissa tätorter arbetar på att visa grannar större omsorg. Men ändå känner sig många stadsbor ensamma och sårbara i sitt eget kvarter. De för en tynande tillvaro bakom anonymitetens väggar. Hur kan man säga så?

 Bakom anonymitetens väggar

De flesta av oss har naturligtvis grannar. Flimret från en TV-apparat, skuggrörelserna i fönstret, ljus som tänds och släcks, ljudet av bilar som kommer och åker, fotsteg i trapporna och nycklar som låser och låser upp dörrar är alla tecken på att grannarna ”lever”. Men någon verklig känsla av ett gott grannförhållande finns inte, när människor som bor bredvid varandra döljs bakom anonymitetens väggar eller när de inte ser varandra på grund av en uppdriven livsstil. Många kanske inte känner något behov av att engagera sig i sina grannar eller att på något sätt behöva stå i tacksamhetsskuld till dem. I den australiska tidningen Herald Sun medges det: ”Enskilda personer är mera anonyma inom sitt närområde och känner sig därmed inte bundna av sociala förpliktelser. Det har därför blivit lättare att ignorera eller stänga ute dem som inte är socialt tilldragande.”

Den här utvecklingen är ingen överraskning. I en värld där människor är ”egenkära” får deras grannar skörda frukterna av den självcentrerade livsstil många har. (2 Timoteus 3:2) Resultatet är att många känner sig ensamma och utanför. En sådan känsla leder till misstro, särskilt när våld och brottslighet sprider sig i ett grannskap. Misstro i sin tur leder till att man inte visar medkänsla mot andra.

Hurdan situationen än är där du bor, håller du säkert med om att goda grannar är en tillgång för ett samhälle. Mycket gott kan uträttas när man arbetar mot ett gemensamt mål. Goda grannar kan också vara en välsignelse. Hur de kan vara det kommer nästa artikel att visa.