”Räddning tillhör Jehova”

NÄR det uppstår nationella kriser eller internationella spänningar, förväntar många sig att statsmakterna skall ge dem trygghet och säkerhet. Dessa i sin tur gör allt de kan för att få befolkningens stöd. Och ju mer patriotism främjas på det sättet, desto mer entusiastiska och vanliga blir patriotiska ceremonier.

Under nationella kriser kan patriotisk glöd ofta ge många en känsla av enhet och styrka och främja en anda av samarbete och samhällsmedvetenhet bland dem. Men ”patriotismen är lika labil som alla andra känslor”, sägs det i en artikel i The New York Times Magazine, eftersom ”den kan anta hemska former när den väl har släppts lös”. Ja, patriotiska yttringar kan ta sådana vändningar att de inkräktar på vissa medborgares rättigheter och religionsfrihet. Särskilt de sanna kristna kan utsättas för påtryckningar att kompromissa i fråga om sin tro. Hur uppträder de när en sådan atmosfär präglar världen omkring dem? Vilka bibliska principer hjälper dem att handla med insikt och att bevara sin ostrafflighet mot Gud?

”Du skall inte böja dig ner för dem”

Ibland blir flagghälsning ett populärt sätt att uttrycka patriotiska känslor. Men på flaggor avbildas ofta sådant som finns i himlen, till exempel stjärnor, och även sådant som finns på jorden. Guds syn på att man böjer sig ner för sådana föremål framgår av den befallning han gav sitt folk: ”Du skall inte göra dig en skulpterad bild eller en gestalt lik något som är uppe i himlarna eller som är nere på jorden eller som är i vattnen under jorden. Du skall inte böja dig ner för dem, inte heller låta dig förledas till att tjäna dem, eftersom jag, Jehova, din Gud, är en Gud som kräver odelad hängivenhet.” (2 Moseboken 20:4, 5)

Går man verkligen emot befallningen att visa Jehova Gud odelad hängivenhet, om man hälsar eller knäböjer inför en flagga som representerar staten? De forntida israeliterna hade faktiskt tecken, eller standar, som deras trestamsavdelningar samlades omkring när de var i vildmarken. (4 Moseboken 2:1, 2) I McClintock and Strongs Cyclopedia sägs följande om de hebreiska ord som avser sådana standar: ”Inget av dem har emellertid den innebörd som ’standar’ får oss att tänka på, dvs. en flagga.” Dessutom betraktades inte Israels standar som heliga, och inte heller förekom det några ceremonier i samband med att man använde dem. De var helt enkelt tecken som visade var folket skulle samlas.

De framställningar av keruber som fanns i tältboningen och i Salomos tempel fungerade främst som bilder av de himmelska keruberna. (2 Moseboken 25:18; 26:1, 31, 33; 1 Kungaboken 6:23, 28, 29; Hebréerna 9:23, 24) Det är uppenbart att de här konstnärliga avbildningarna inte skulle vördas, eftersom folket i allmänhet aldrig fick se dem och änglar inte skall tillbes. (Kolosserna 2:18; Uppenbarelseboken 19:10; 22:8, 9)

 Tänk också på den orm av koppar som profeten Mose gjorde under israeliternas vistelse i vildmarken. Den här ormen tjänade som en symbol och hade en profetisk innebörd. (4 Moseboken 21:4–9; Johannes 3:14, 15) Den vördades inte och användes inte vid tillbedjan. Men flera hundra år efter Moses tid började israeliterna felaktigt tillbe ormen och till och med bränna rökelse inför den. Den judeiske kungen Hiskia lät därför krossa den. (2 Kungaboken 18:1–4)

Är nationsflaggor helt enkelt tecken med en praktisk funktion? Vad är de en symbol för? ”Nationalismens förnämsta symbol för tro och det centrala föremålet för tillbedjan är flaggan”, sade författaren J. Paul Williams. I The Encyclopedia Americana sägs det: ”Flaggan är liksom korset helig.” Flaggan är en symbol för staten. Att böja sig ner inför den eller att hälsa den är alltså en religiös ceremoni som visar att man vördar staten. En sådan handling tillskriver staten räddning och är inte i harmoni med vad Bibeln säger om avgudadyrkan.

I Bibeln sägs det tydligt: ”Räddning tillhör Jehova.” (Psalm 3:8) Räddning skall inte tillskrivas mänskliga institutioner eller deras symboler. Aposteln Paulus uppmanade sina medkristna: ”Mina älskade, fly från avgudadyrkan.” (1 Korinthierna 10:14) De första kristna tog inte del i handlingar av tillbedjan av staten. I boken Those About to Die ger Daniel P. Mannix följande kommentar: ”De kristna vägrade att ... offra åt [den romerske] kejsarens genius [skyddsande] – något som ungefär motsvarar att i våra dagar vägra att hälsa flaggan.” Sanna kristna i våra dagar följer deras exempel. För att de skall kunna visa Jehova sin odelade hängivenhet, avstår de från att hälsa någon nations flagga. De sätter då Gud främst och bevarar samtidigt respekten för myndigheterna och deras härskare. Ja, de erkänner sitt ansvar att vara underordnade de regerande ”överordnade myndigheterna”. (Romarna 13:1–7) Vad är då den bibliska synen på att sjunga patriotiska sånger, till exempel nationalsånger?

Vad är nationalsånger?

”Nationalsånger är uttryck för patriotiska känslor och innehåller ofta vädjanden om att Gud skall vägleda och skydda folket eller deras härskare”, sägs det i The Encyclopedia Americana. En nationalsång är alltså en hymn eller en bön till förmån för en nation. Vanligtvis innehåller den en vädjan om att nationen skall få materiellt välstånd och bestå länge. Bör sanna kristna ta del i sådana ”böner”?

Profeten Jeremia levde bland människor som sade sig tjäna Gud. Men Jehova befallde honom: ”Be inte till förmån för detta folk, uppsänd inte heller för deras skull ett enträget rop eller en bön och ansätt mig inte, ty jag kommer inte att lyssna till dig.” (Jeremia 7:16; 11:14; 14:11) Varför fick Jeremia den här befallningen? Jo, det berodde på att stöld, mord, äktenskapsbrott, falska eder och avgudadyrkan förekom överallt i samhället. (Jeremia 7:9)

Jesus Kristus gav ett mönster att följa när han sade: ”Jag framställer ingen begäran beträffande världen utan beträffande dem som du har gett mig.” (Johannes 17:9) I Bibeln sägs det att ”hela världen befinner sig i den ondes våld” och att den ”håller ... på att försvinna”. (1 Johannes 2:17; 5:19) Hur skulle då sanna kristna med gott samvete kunna be om välstånd och varaktighet för en sådan världsordning?

Naturligtvis innehåller inte alla nationalsånger vädjanden till Gud. ”Budskapen i nationalsångerna varierar”, sägs det i Encyclopædia Britannica, ”från böner för monarken till anspelningar på nationellt viktiga strider eller uppror ... och uttryck för patriotiska känslor.” Men kan de som försöker behaga Gud verkligen jubla över en nations krig eller revolutioner? Jesaja förutsade följande  om sanna tillbedjare: ”De måste smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar.” (Jesaja 2:4) Och aposteln Paulus skrev: ”Även om vi nu vandrar i köttet, för vi inte krig efter vad vi är i köttet. Vår krigförings vapen är ju inte köttsliga.” (2 Korinthierna 10:3, 4)

Nationalsånger uttrycker ofta sådana känslor som nationell stolthet eller överlägsenhet. Det finns inget stöd i Bibeln för sådana känslor. I sitt tal på Areopagen sade aposteln Paulus: ”[Jehova Gud] har från en enda människa gjort varje nation av människor, till att bo på jordens hela yta.” (Apostlagärningarna 17:26) Aposteln Petrus sade: ”Gud ... är [inte] partisk, utan i varje nation är den som fruktar honom och utför rättfärdighetsgärningar godtagbar för honom.” (Apostlagärningarna 10:34, 35)

På grund av sin förståelse av Bibeln fattar många själva beslutet att avstå från att delta i flagghälsning och att sjunga patriotiska sånger. Men hur handlar de om det uppstår situationer då de ställs inför sådana här problem?

Avstå respektfullt

I ett försök att stärka sitt rikes enhet lät kung Nebukadnessar i det forntida Babylon resa en enorm bildstod av guld på Duraslätten. Han ordnade sedan en invigningsceremoni och inbjöd sina satraper, prefekter, ståthållare, rådgivare och andra höga ämbetsmän. Vid ljudet av musik skulle alla böja sig ner och tillbe bildstoden. Bland dem som var tvungna att vara närvarande fanns tre unga hebréer – Sadrak, Mesak och Abed-Nego. Hur visade de att de inte tog del i den här religiösa ceremonin? När musiken började och de församlade böjde sig till marken inför bildstoden, förblev de tre hebréerna stående. (Daniel 3:1–12)

I dag hälsas flaggor vanligtvis med utsträckt arm eller med handen mot pannan eller mot hjärtat. Ibland intas någon speciell kroppsställning. I vissa länder förväntas skolbarn knäböja och kyssa flaggan. Om sanna kristna står tysta när andra hälsar flaggan, visar de tydligt att de enbart iakttar det hela med tillbörlig respekt.

 Hur är det då om flaggceremonin utförs på ett sådant sätt att man visar deltagande bara genom att stå upp? Anta att en skolelev väljs ut för att representera hela skolan och att han hälsar flaggan vid en flaggstång ute på gården medan de andra eleverna förväntas stå i givakt inne i klassrummet. Handlingen att stå upp visar i det här fallet att man går med på att eleven utanför representerar de andra vid flagghälsningen. Bara det att man ställer sig upp skulle då visa att man tar del i ceremonin. De som i det här fallet endast önskar iaktta ceremonin sitter kvar tysta. Hur är det då om klassen redan står upp när en sådan ceremoni börjar? I det fallet skulle man inte visa deltagande om man förblev stående.

Anta då att någon inte ombes hälsa flaggan, utan bara hålla den, antingen i en parad eller i ett klassrum eller någon annanstans, så att andra kan hälsa den. I stället för att ”fly från avgudadyrkan”, som Bibeln befaller, skulle det här faktiskt betyda att man stod i centrum för ceremonin. Detsamma kan sägas om att marschera i patriotiska parader. Eftersom det skulle innebära att man stöder det som paraden ärar, avstår sanna kristna samvetsgrant.

När nationalsånger spelas behöver man vanligtvis bara stå upp för att visa att man instämmer i sångens budskap. I sådana fall bör kristna förbli sittande. Men om de redan står upp när nationalsången börjar spelas, behöver de inte sätta sig ner. Det är inte som om de hade valt att stå för sångens skull. Men om det å andra sidan är så att en grupp förväntas att både stå upp och sjunga, skulle det inte innebära att de instämde i sångens budskap, om de bara stod upp respektfullt utan att sjunga.

”Ha alltid ett gott samvete”

Efter att ha beskrivit att människogjorda föremål är oförmögna att göra något som  helst sade psalmisten: ”De som gör dem kommer att bli alldeles som de, alla som förtröstar på dem.” (Psalm 115:4–8) Det är alltså uppenbart att alla former av arbeten som direkt innebär att man tillverkar föremål för vördnad, inbegripet nationsflaggor, är oacceptabla för tillbedjare av Jehova. (1 Johannes 5:21) Det kan också uppstå andra situationer på arbetet då kristna respektfullt visar att de inte tillber vare sig flaggan eller det den representerar, utan enbart Jehova.

En arbetsgivare kan till exempel be en anställd hissa eller hala en flagga som finns på en byggnad. Om den anställde väljer att göra detta eller inte beror på hur han bedömer situationen. Om det är en del av en speciell ceremoni att hissa eller hala flaggan, då andra står i givakt eller hälsar flaggan, skulle det innebära att man tar del i ceremonin om man utför den här handlingen.

Men om det å andra sidan inte är någon ceremoni inbegripen när man hissar eller halar flaggan, utgör de här handlingarna inget mer än sådana uppgifter som att göra i ordning byggnaden, låsa upp och låsa dörrarna och öppna och stänga fönstren. I sådana fall är flaggan helt enkelt statens emblem, och om man skall hissa eller hala den i samband med andra rutinsysslor är något som man själv måste fatta beslut om med hjälp av sitt samvete som har övats genom Bibeln. (Galaterna 6:5) En viss persons samvete kanske får honom att fråga sin arbetsledare om någon annan anställd kan hissa eller hala flaggan. En annan kristen kanske känner att hans samvete tillåter honom att hantera flaggan, så länge som ingen ceremoni är inbegripen. Vilket beslut sanna tillbedjare än fattar, bör de ”alltid [ha] ett gott samvete” inför Gud. (1 Petrus 3:16)

Det finns ingen biblisk invändning mot att arbeta i eller att vara i offentliga byggnader, till exempel kommunalkontor eller skolor, där flaggan finns. Flaggor kan också finnas på frimärken, registreringsskyltar eller andra föremål som regeringen tillverkar. Att använda sådana föremål är inte i sig självt att ta del i handlingar som visar att man vördar flaggan. Det viktiga här är inte att en bild av flaggan visas, utan hur man handlar gentemot den.

Flaggor finns ibland i fönster, på dörrar, i bilar, på skrivbord eller på andra ställen. Det går också att köpa kläder med flaggan som motiv. I en del länder är det olagligt att ha sådana kläder. Men även om det inte är emot lagen, vad skulle det visa om en persons inställning till världen om han bar ett sådant klädesplagg? Jesus Kristus sade så här om sina efterföljare: ”De är inte någon del av världen, alldeles som jag inte är någon del av världen.” (Johannes 17:16) Man får inte förbise den verkan en sådan handling kan ha på medtroende. Skulle det kunna skada någons samvete? Kan någons beslut att förbli fast i tron försvagas? Paulus gav följande råd till de kristna: ”Skaffa er visshet i fråga om de viktigare tingen, så att ni må vara fläckfria och inte får andra att snava.” (Filipperna 1:10)

”Mild och vänlig mot alla”

Allteftersom tillståndet i världen försämras i dessa ”kritiska tider”, kommer patriotiska känslor troligtvis att öka. (2 Timoteus 3:1) Må de som älskar Gud aldrig glömma att räddning tillhör endast Jehova. Han förtjänar odelad hängivenhet. När Jesu apostlar blev ombedda att göra något som inte var i harmoni med Jehovas vilja, sade de: ”Vi måste lyda Gud såsom härskare mer än människor.” (Apostlagärningarna 5:29)

Aposteln Paulus skrev: ”En Herrens slav bör inte strida, utan bör vara mild och vänlig mot alla.” (2 Timoteus 2:24) De kristna strävar alltså efter att vara fridsamma, respektfulla och vänliga, när de lyder sitt samvete som är övat genom Bibeln och fattar beslut när det gäller att hälsa flaggan och sjunga nationalsånger.

[Bild på sidan 23]

De tre hebréerna valde resolut men respektfullt att behaga Gud

[Bild på sidan 24]

Hur skall en kristen handla under en patriotisk ceremoni?