Fostran av barn i ett främmande land – utmaningar och belöningar

MILJONER människor utvandrar med förhoppningar om att kunna börja om på nytt i ett annat land. Europa tar i dag hand om över 20 miljoner invandrare, i USA bor det över 26 miljoner invånare som inte är födda där, och i Australien är mer än 21 procent av den totala folkmängden födda i något annat land. Dessa invandrarfamiljer måste ofta kämpa med att lära sig ett nytt språk och anpassa sig till en ny kultur.

Barnen lär sig ofta snabbt att tala och tänka på det nya landets språk. För deras föräldrar kan det ta längre tid. När barn växer upp i ett annat land än vad deras föräldrar har gjort, kan språksvårigheter göra att det skapas en kommunikationsklyfta som inte är så lätt att överbrygga.

Det är inte bara det nya språket som inverkar på barnens tänkesätt, utan kulturen i det nya landet kan också påverka hur de reagerar. Föräldrar kan ha svårt att förstå sina barns sätt att reagera. Invandrarföräldrar, som försöker uppfostra sina barn i ”Jehovas tuktan och allvarliga förmaning”, ställs därför inför en speciell utmaning. (Efesierna 6:4)

Utmaningen att nå både sinne och hjärta

Kristna föräldrar har både en önskan och ett ansvar att undervisa sina barn om sanningens rena språk från Bibeln. (Sefanja 3:9) Men hur kan föräldrarna inskärpa Jehovas lag i barnens hjärta, om barnen bara har en begränsad kunskap i sina föräldrars språk och om föräldrarna inte kan uttrycka sig effektivt på det språk som deras barn har blivit vana vid? (5 Moseboken 6:7) Barnen kanske förstår själva orden som föräldrarna säger, men om det som sägs inte når barnens hjärta kan barnen bli som främlingar i sitt eget hem.

Pedro och Sandra flyttade från Sydamerika till Australien, och de ställdes inför den här utmaningen medan de fostrade sina två tonårspojkar. * Pedro säger: ”När man talar om andliga saker berör det både ens hjärta och känslor. Man behöver ett större ordförråd för att kunna uttrycka djupare och meningsfullare tankar.” Sandra tillägger: ”Om våra barn inte skulle förstå vårt modersmål så bra, skulle deras andlighet kunna bli lidande. De skulle kunna förlora känslan för sanningen och inte förstå principerna som ligger till grund för den undervisning de får. Deras förmåga att förstå andliga saker skulle kunna hämmas, och deras förhållande till Jehova skulle kunna ta skada.”

 Gnanapirakasam och Helen immigrerade till Tyskland från Sri Lanka och har nu två barn. De har samma uppfattning: ”Vi tycker att det är väldigt viktigt att våra barn talar vårt modersmål medan de lär sig tyska. Det är viktigt för dem att kunna tala med oss om sina känslor och göra det fritt och öppet från hjärtat.”

Miguel och Carmen, som emigrerade från Uruguay till Australien, säger: ”Föräldrar i vår situation måste anstränga sig mer. Antingen måste de själva lära sig det nya språket så bra att de kan förstå och förklara andliga saker med hjälp av det, eller så måste barnen lära sig föräldrarnas språk.”

Ett familjebeslut

Det grundläggande för en invandrarfamiljs andliga hälsa är att bestämma på vilket språk familjemedlemmarna skall bli ”lärda av Jehova”. (Jesaja 54:13) Om det finns en församling i närheten som använder deras modersmål, kan de välja att understödja den. Men de kan också välja att tillhöra en församling som arbetar på det språk som talas i det land de har flyttat till. Vilka faktorer kommer att påverka detta beslut?

Demetrios och Patroulla, som emigrerade från Cypern till England där de har fostrat fem barn, förklarar vad som påverkade deras beslut: ”Från början tillhörde vi en grekisk församling. För oss föräldrar var det till stor hjälp, men för våra barns andliga utveckling visade det sig bli ett hinder. Fastän de hade en grundläggande förståelse av det grekiska språket, hade de svårt att förstå nyanserna. Det här syntes tydligt i deras andliga utveckling, som gick ganska sakta. Som familj flyttade vi över till en engelsk församling, och de goda verkningarna visade sig nästan omedelbart hos våra barn. De blev starkare i andligt avseende. Det var inte lätt att fatta beslutet att byta församling, men för oss har det visat sig vara ett klokt beslut.”

Trots det talar alla i familjen fortfarande föräldrarnas modersmål och har haft mycket glädje av det. Barnen säger så här: ”Det är en fördel att kunna mer än ett språk. Även om engelska är vårt förstaspråk, har vi märkt att det som har gjort en stark och nära familjegemenskap möjlig, särskilt när det gäller våra far- och morföräldrar, är att vi talar grekiska. Det har också gjort oss mer förstående mot andra invandrare, och det gav oss tillförsikten att vi kunde lära oss ett annat språk. När vi blev äldre flyttade vår familj för att hjälpa till i en albansk församling.”

Christopher och Margarita flyttade också från Cypern till England och fostrade tre barn där. De valde att stödja den grekiska församlingen. Deras son, Nikos, som nu är äldste i en  grekisk församling, påminner sig hur det var: ”Vi blev uppmuntrade att tillhöra den nybildade grekiska församlingen. Vår familj betraktade det som ett teokratiskt uppdrag.”

Margarita konstaterar: ”När våra båda pojkar var sju och åtta år började de i skolan i teokratisk tjänst. Som föräldrar var vi lite bekymrade för hur det skulle gå, med tanke på deras begränsade kunskaper i grekiska. Men vi gjorde alla tal som de fick till ett familjeprojekt och använde många timmar för att hjälpa dem att förbereda sig.”

Deras dotter Joanna säger: ”Jag minns när pappa lärde oss grekiska genom att skriva alfabetet på svarta tavlan hemma, och det var vi sedan tvungna att lära oss grundligt. För många tar det flera år att lära sig ett språk, men genom att mamma och pappa hjälpte oss kunde vi lära oss grekiska ganska fort.”

En del familjer tillhör en församling där föräldrarnas modersmål talas, eftersom föräldrarna känner behov av att bli undervisade på sitt eget språk för att utveckla ”andlig fattningsförmåga” och göra framsteg. (Kolosserna 1:9, 10; 1 Timoteus 4:13, 15) Eller så kanske de ser språket som en resurs för att hjälpa andra invandrare att lära känna sanningen.

Å andra sidan kan en familj tycka att det är till deras eget bästa att tillhöra en församling där landets språk talas. (Filipperna 2:4; 1 Timoteus 3:5) När familjen har diskuterat frågan, är det familjeöverhuvudet som under bön får fatta det avgörande beslutet. (Romarna  14:4; 1 Korinthierna 11:3; Filipperna 4:6, 7) Vilka förslag kan vara till hjälp för dessa familjer?

Några praktiska förslag

Pedro och Sandra, som nämndes tidigare, säger: ”Hemma hos oss har vi som regel att bara tala spanska med varandra för att vara säkra på att inte glömma vårt modersmål. Det är en svår regel att hålla fast vid, eftersom våra pojkar vet att vi förstår engelska. Men om vi inte håller fast vid den regeln, kanske de snart glömmer spanskan.”

Miguel och Carmen, som också har nämnts tidigare, rekommenderar: ”Om föräldrar leder ett regelbundet familjestudium och varje dag läser och talar om dagens text på sitt modersmål, kommer barnen att lära sig mer än bara det allra nödvändigaste – de lär sig att uttrycka andliga tankar på det språket.”

Miguel föreslår också: ”Försök att göra det roligt och trevligt i förkunnartjänsten. Vår församlings distrikt täcker en stor del av en storstad, och det tar mycket tid att åka runt med bilen för att söka upp dem som talar vårt språk. Vi använder restiden till bibliska lekar och till att tala om viktiga frågor. Jag försöker planera det så att vi under dagen gör återbesök hos flera personer som jag vet är intresserade och vill veta mer. Mot slutet av dagen har barnen på så sätt blivit engagerade i minst ett meningsfullt samtal.”

Att klara av kulturella skillnader

Guds ord uppmanar ungdomar: ”Lyssna, min son, till din fars tuktan, och överge inte din mors lag.” (Ordspråken 1:8) Men det kan uppstå svårigheter när en fars norm för fostran och en mors ”lag” är påverkad av en kultur som är annorlunda än den som deras barn är omgivna av.

Det är naturligtvis upp till varje familjeöverhuvud att bestämma hur han skall ta hand om sin familj, och han skall inte i alltför hög grad låta sig påverkas av hur andra familjer gör. (Galaterna 6:4, 5) Men en god kontakt mellan föräldrar och barn kan ändå göra det lättare för föräldrar att acceptera nya seder och bruk.

 Men många av de seder och bruk som är allmänt utbredda i industriländer är skadliga för de kristnas andliga hälsa. Sexuell omoraliskhet, girighet och uppror framhävs ofta i modern musik och underhållning. (Romarna 1:26–32) Kristna föräldrar kan inte frånsäga sig sitt ansvar att ha uppsikt över sina barns val av musik och underhållning bara för att de har svårigheter att förstå språket. De måste sätta upp fasta riktlinjer, även om det kan vara en utmaning.

Carmen säger: ”Ofta förstår vi inte texterna till den musik våra barn lyssnar på. Musiken kan låta bra, men vi kan inte avgöra om orden i texten har dubbla budskap eller om de innehåller omoraliska slanguttryck.” Hur har de klarat av denna situation på ett framgångsrikt sätt? Miguel säger: ”Vi använder mycket tid till att lära våra barn att förstå faran med omoralisk musik, och vi försöker hjälpa dem att välja musik som Jehova kan godkänna.” Ja, det behövs påpasslighet och resonlighet för att klara av kulturella skillnader. (5 Moseboken 11:18, 19; Filipperna 4:5)

Belöningar

Att fostra barn i ett främmande land kräver extra tid och ansträngning. Det råder det inget tvivel om. Men både föräldrar och barn kan få belöningar för sina ansträngningar.

Azzam och hans hustru, Sara, emigrerade från Turkiet till Tyskland, där de fostrade tre barn. Nu arbetar deras äldste son vid Jehovas vittnens avdelningskontor i Selters i Tyskland. Azzam säger: ”Det är till stor nytta för barnen att kunna utveckla egenskaper som är en viktig tillgång i båda kulturerna.”

Antonio och Lutonadio flyttade från Angola till Tyskland, där de fostrar nio barn. Alla i familjen talar lingala, franska och tyska. Antonio säger: ”Förmågan att tala olika språk hjälper vår familj att kunna predika för människor från många länder. Vi är verkligen glada över att kunna göra det.”

Två barn till ett japanskt par som flyttade till England tycker att det är en stor fördel för dem att kunna både japanska och engelska. Barnen säger: ”Att vi kan två språk har hjälpt oss att få arbete. Vi har haft stor nytta av de stora engelskspråkiga sammankomsterna. Och samtidigt har vi privilegiet att vara i den japanska församlingen, där det är ett stort behov.”

Du kan lyckas

Att fostra barn medan man lever bland människor som inte har samma kulturella bakgrund som en själv är en utmaning som Guds tjänare har ställts inför ända sedan Bibelns tid. Trots att Mose växte upp i Egypten, klarade hans föräldrar framgångsrikt av att fostra honom. (2 Moseboken 2:9, 10) Några av de landsflyktiga judarna i Babylon fostrade barn som var villiga att återvända till Jerusalem för att återupprätta sann tillbedjan. (Esra 2:1, 2, 64–70)

Det är likadant i vår tid; kristna föräldrar kan lyckas. De kan bli belönade genom att få höra barnen säga det som ett par fick höra sina barn säga: ”Vår familj står varandra mycket nära tack vare pappas och mammas kärleksfulla omsorg, och vi har alltid haft bra kontakt. Vi är glada över att få vara en del av den världsvida familj som tjänar Jehova.”

[Fotnoter]

[Bild på sidan 24]

Genom att man enbart talar sitt modersmål i hemmet får barnen grundläggande kunskaper i det språket

[Bild på sidan 24]

Ett gemensamt språk bevarar banden mellan far- och morföräldrar och barnbarn

[Bild på sidan 25]

Genom att man studerar Bibeln med sina barn, utvecklas deras ”andliga fattningsförmåga”