Alla behöver beröm

DEN lilla flickan hade haft en trevlig dag. Även om hon kanske hade behövt tillrättavisning andra dagar, hade hon uppfört sig extra väl just den här dagen. Men på kvällen, när den lilla flickan hade gått och lagt sig, fick hennes mamma höra att hon grät. När mamman frågade henne varför hon var ledsen, svarade hon med tårfyllda ögon: ”Har jag inte varit en snäll flicka i dag?”

Hennes fråga skar som en kniv genom mammans hjärta. Hon hade alltid varit snabb att tillrättavisa sin dotter. Men i dag hade hon, trots att hon hade sett sin lilla dotters ansträngningar, inte sagt ett enda ord av beröm.

Småflickor är inte de enda som behöver få beröm och bli bekräftade. Det gör vi alla – på samma sätt som vi behöver råd och tillrättavisning.

Hur känns det när vi får uppriktigt beröm? Visst värmer det våra hjärtan och lyser upp vår vardag? Och vi känner att någon har tänkt på oss, att någon bryr sig om oss. Det bekräftar att det vi gjorde var värt ansträngningen, och det motiverar oss att anstränga oss igen. Det är inte konstigt att vi dras till dem som tar sig tid att säga något uppmuntrande till oss. (Ordspråken 15:23)

Jesus Kristus insåg behovet av att ge beröm. I liknelsen om talenterna berömmer herren (som är en bild av Jesus själv) frikostigt sina två trogna slavar och säger: ”Bra gjort, gode och trogne slav!” Så hjärtevärmande! Trots att de uppvisade stora skillnader i förmågor och prestationer fick de lika mycket beröm. (Matteus 25:19–23)

Så kom ihåg den lilla flickans mamma. Vi vill ju inte vänta tills någon gråter innan vi ger beröm! I stället kan vi försöka hitta tillfällen att berömma. Vi har verkligen många goda skäl att göra det vid varje tillfälle.