”Bevara ert uppförande gott bland nationerna”
”Bevara ert uppförande gott bland nationerna”
”Ära människor av alla slag, älska hela brödraskaran.” (1 PETRUS 2:17)
1, 2. a) Vad sade en journalist på en dagstidning om Jehovas vittnen? b) Varför strävar Jehovas vittnen efter att hålla fast vid höga normer för uppförandet?
FÖR flera år sedan besökte en journalist på en dagstidning i Amarillo i Texas olika kyrkor i området och skrev om vad han hade funnit. En viss grupp hade gjort ett särskilt intryck på honom. Han sade: ”I tre år besökte jag Jehovas vittnens årliga sammankomster i Amarillo Civic Center. När jag var bland dem, märkte jag aldrig någon enda som tände en cigarett, öppnade en ölburk eller svor. Det var den renaste, ordentligaste och vänligaste skara människor jag träffat, och dessutom var de anständigt klädda.” Liknande kommentarer om Jehovas vittnen har ofta kommit i tryck. Varför blir vittnena så ofta lovordade av människor som inte omfattar deras trosuppfattningar?
2 Guds tjänare blir vanligen lovprisade på grund av sitt goda uppförande. Medan normer i allmänhet sänks, betraktar Jehovas vittnen det som en plikt att följa höga normer för uppförandet – det är en del av deras tillbedjan. De vet att det de gör kastar ett återsken på Jehova och på deras kristna bröder och att deras goda uppförande anbefaller den sanning som de predikar. (Johannes 15:8; Titus 2:7, 8) Låt oss nu se hur vi kan bevara vårt uppförande gott och således fortsätta att upprätthålla Jehovas och hans vittnens goda anseende och även se hur vi själva har nytta av att göra det.
Den kristna familjen
3. Mot vad behöver kristna familjer skyddas?
3 Tänk på vårt uppförande inom familjen. I boken Die Neuen Inquisitoren: Religionsfreiheit und Glaubensneid (De nya inkvisitorerna: Religionsfrihet och religiöst avund) av Gerhard Besier och Erwin K. Scheuch heter det: ”För [Jehovas vittnen] är familjen någonting som i särskild grad skall skyddas.” Detta uttalande är sant, och i vår tid finns det mycket som familjen behöver skyddas mot. Det finns barn som är ”olydiga mot föräldrar” och vuxna som är ”utan naturlig tillgivenhet” eller är ”utan självbehärskning”. (2 Timoteus 3:2, 3) I familjer förekommer våld mellan makar, föräldrar misshandlar eller försummar sina barn, och barn gör uppror, blir inblandade i drogmissbruk och omoraliskhet eller rymmer hemifrån. Allt detta är resultatet av inflytandet från världens ande. (Efesierna 2:1, 2) Vi behöver skydda våra familjer mot denna ande. Hur kan vi göra det? Genom att vi rättar oss efter Jehovas råd och vägledning för familjemedlemmar.
4. Vilka förpliktelser har kristna familjemedlemmar mot varandra?
4 Kristna par inser att de har känslomässiga, andliga och fysiska förpliktelser mot varandra. (1 Korinthierna 7:3–5; Efesierna 5:21–23; 1 Petrus 3:7) Kristna föräldrar har ett tungt ansvar för sina barn. (Ordspråken 22:6; 2 Korinthierna 12:14; Efesierna 6:4) Och när barn i kristna hem blir äldre, lär de sig att de också har förpliktelser. (Ordspråken 1:8, 9; 23:22; Efesierna 6:1; 1 Timoteus 5:3, 4, 8) För att fullgöra familjeförpliktelser måste man anstränga sig och vara beslutsam och ha en kärleksfull och självuppoffrande anda. Ju mer alla familjemedlemmar utför sina gudagivna förpliktelser, desto mer kommer de att vara till välsignelse för varandra och för församlingen. Ännu viktigare är att de ger ära åt den som är upphovet till familjen: Jehova Gud. (1 Moseboken 1:27, 28; Efesierna 3:15)
Det kristna brödraskapet
5. Vilka välsignelser får vi av att vara tillsammans med medkristna?
5 Som kristna har vi också förpliktelser mot medtroende i församlingen och, ytterst, mot dem som utgör ”hela skaran av ... bröder i världen”. (1 Petrus 5:9) Vårt förhållande till församlingen är viktigt för vår andliga hälsa. När vi är tillsammans med medkristna, gläder vi oss åt det uppmuntrande kamratskapet och åt den närande andliga födan från ”den trogne och omdömesgille slaven”. (Matteus 24:45–47) Om vi har problem, kan vi gå till våra bröder för att få sunda råd grundade på bibliska principer. (Ordspråken 17:17; Predikaren 4:9; Jakob 5:13–18) När vi är i nöd, lämnar våra bröder oss inte åt oss själva. Vilken välsignelse det är att vara en del av Guds organisation!
6. Hur visade Paulus att vi har förpliktelser mot andra kristna?
6 Men vi är inte i församlingen enbart för att ta emot; vi är där också för att ge. Ja, Jesus sade: ”Det är lyckligare att ge än att få.” (Apostlagärningarna 20:35) Aposteln Paulus framhöll villigheten att ge, när han skrev: ”Låt oss hålla fast vid den offentliga bekännelsen av vårt hopp utan att vackla, ty han som gav löftet är trofast. Och låt oss tänka på varandra för att sporra till kärlek och förträffliga gärningar, i det vi inte underlåter att själva församlas, såsom några har för sed, utan uppmuntrar varandra, och det så mycket mer som ni ser dagen närma sig.” (Hebréerna 10:23–25)
7, 8. Hur visar vi att vi är inställda på att ge både till vår egen församling och till kristna i andra länder?
7 I församlingen avger vi en ”bekännelse av vårt hopp” när vi ger kommentarer under mötet eller på andra sätt tar del i programmet. Dessa ansträngningar är helt visst till uppmuntran för våra bröder. Vi uppmuntrar dem också genom att samtala med dem före och efter mötena. Detta är ett tillfälle då vi kan styrka de svaga, inge de nedstämda mod och trösta de sjuka. (1 Thessalonikerna 5:14) Uppriktiga kristna är frikostiga med detta slag av givande, och detta är orsaken till att så många som är med vid våra möten för första gången blir imponerade av den kärlek de uppfattar bland oss. (Psalm 37:21; Johannes 15:12; 1 Korinthierna 14:25)
8 Men vår kärlek är inte begränsad till vår egen församling. Den omfattar hela vår världsvida brödraskara. Det är därför som det till exempel i varje Rikets sal finns en bidragsbössa märkt ”Bidrag till Riketssalsfonden”. Vår egen Rikets sal kanske är i gott skick, men vi vet att tusentals medkristna i andra länder saknar en passande lokal för möten. När vi ger bidrag till Riketssalsfonden, visar vi vår kärlek till dem, även om vi kanske inte känner dem personligen.
9. Av vilket grundläggande skäl älskar Jehovas vittnen varandra?
9 Varför älskar Jehovas vittnen varandra? Jo, det är för att Jesus befallde dem att göra det. (Johannes 15:17) Och den kärlek de hyser till varandra är ett bevis för att Guds ande verkar på dem som individer och som grupp. Kärlek är en del av ”andens frukt”. (Galaterna 5:22, 23) När Jehovas vittnen studerar Bibeln, är med vid kristna möten och ständigt ber till Gud, blir kärleken naturlig för dem trots att de lever i en värld där ”kärleken hos flertalet” har svalnat. (Matteus 24:12)
Kontakter med världen i allmänhet
10. Vilken förpliktelse har vi mot världen i allmänhet?
10 Att Paulus tar upp ”den offentliga bekännelsen av vårt hopp” påminner oss om en annan förpliktelse. Denna offentliga bekännelse innefattar arbetet att predika de goda nyheterna för dem som ännu inte är våra kristna bröder. (Matteus 24:14; 28:19, 20; Romarna 10:9, 10, 13–15) Detta predikande är ytterligare en handling som innebär att ge. Det kräver tid, krafter, förberedelse, övning och personliga resurser. Men Paulus skrev också: ”Både till greker och till barbarer, både till visa och till oförståndiga står jag i skuld: därför är jag för min del ivrig att förkunna de goda nyheterna också för er där i Rom.” (Romarna 1:14, 15) Må vi likt Paulus inte vara snåla när vi betalar av denna ”skuld”.
11. Vilka två bibliska principer styr vårt förhållande till världen, men vad inser vi likväl?
11 Har vi skyldigheter av annat slag mot dem som inte är medtroende? Absolut. Vi inser naturligtvis att ”hela världen befinner sig i den ondes våld”. (1 Johannes 5:19) Vi vet att Jesus sade om sina lärjungar: ”De är inte någon del av världen, alldeles som jag inte är någon del av världen.” Men vi lever i världen, skaffar vårt levebröd i den och får tjänster från den. (Johannes 17:11, 15, 16) Vi har alltså förpliktelser i världen. Vilka är de? Aposteln Petrus besvarade den frågan. Kort före Jerusalems förstöring skrev han ett brev till kristna i Mindre Asien, och ett ställe i detta brev hjälper oss att ha ett balanserat förhållande till världen.
12. På vilket sätt är de kristna ”utlänningar och tillfälliga inbyggare”, och från vad bör de som sådana avhålla sig?
12 För det första sade Petrus: ”Ni älskade, jag förmanar er som utlänningar och tillfälliga inbyggare att fortsätta att avhålla er från köttsliga begär, vilka är just de som för krig mot själen.” (1 Petrus 2:11) Sanna kristna är i andlig bemärkelse ”utlänningar och tillfälliga inbyggare” därför att hela deras liv är inriktat på hoppet om evigt liv – för de av anden smorda i himlen och för de ”andra fåren” i ett framtida jordiskt paradis. (Johannes 10:16; Filipperna 3:20, 21; Hebréerna 11:13; Uppenbarelseboken 7:9, 14–17) Men vad är köttsliga begär? Jo, de inbegriper sådant som önskan att bli rik, önskan att ha en framträdande ställning, omoraliska sexuella begär och de begär som kan beskrivas som ”avund” och ”vinningslystnad”. (Kolosserna 3:5; 1 Timoteus 6:4, 9; 1 Johannes 2:15, 16)
13. Hur kan det sägas att de köttsliga begären ”för krig mot själen”?
13 Sådana begär för verkligen ”krig mot själen”. De fräter sönder vårt förhållande till Gud och sätter på så vis vårt kristna hopp (vår ”själ”, vårt liv) i fara. För att ta ett exempel: Om vi uppodlar intresse för sådant som är omoraliskt, hur kan vi då framställa oss som ”ett levande, heligt, Gud välbehagligt slaktoffer”? Hur söker vi ”kungariket” först, om vi hamnar i materialismens fälla? (Romarna 12:1, 2; Matteus 6:33; 1 Timoteus 6:17–19) Det bästa handlingssättet är att vi följer Moses föredöme, dvs. vänder ryggen åt världens lockelser och sätter tjänsten för Jehova främst i vårt liv. (Matteus 6:19, 20; Hebréerna 11:24–26) Detta är en viktig faktor när det gäller att uppnå ett balanserat förhållande till världen.
”Bevara ert uppförande gott”
14. Varför strävar vi som kristna efter att bevara ett gott uppförande?
14 Ett annat viktigt rättesnöre finner vi i Petrus följande ord: ”Bevara ert uppförande gott bland nationerna, för att, i den sak vari de talar emot er såsom ogärningsmän, de till följd av era förträffliga gärningar, som de är ögonvittnen till, må förhärliga Gud på dagen för hans inspektion.” (1 Petrus 2:12) Som kristna strävar vi efter att vara föredömliga. I skolan studerar vi flitigt. På vår arbetsplats är vi arbetsamma och ärliga – även om vår arbetsgivare tycks vara oresonlig. I en delad familj gör den troende mannen eller hustrun en särskild ansträngning att följa kristna principer. Detta är inte alltid lätt, men vi vet att vårt föredömliga uppförande behagar Jehova och ofta har en god inverkan på dem som inte är Jehovas vittnen. (1 Petrus 2:18–20; 3:1)
15. Hur vet vi att Jehovas vittnens höga normer i fråga om uppförande erkänns vitt och brett?
15 Att flertalet Jehovas vittnen lyckas hålla fast vid föredömliga normer framgår av kommentarer om dem som publicerats under årens lopp. Så till exempel rapporterade tidningen Il Tempo i Italien: ”Människor som har Jehovas vittnen som arbetskamrater beskriver dem som ärliga arbetare som är så övertygade i sin tro att de förefaller besatta av den. Ändå förtjänar de respekt för sin moraliska oförvitlighet.” I tidningen Herald, som ges ut i Buenos Aires i Argentina, sades det: ”Jehovas vittnen har genom åren visat sig vara flitiga, måttfulla, sparsamma och gudfruktiga medborgare.” Den ryske teologen Sergej Ivanenko förklarade: ”Jehovas vittnen [är] kända över hela världen som oklanderligt laglydiga människor och särskilt för att vara noga med att betala skatter.” Föreståndaren för en anläggning i Zimbabwe som användes av Jehovas vittnen för deras sammankomst sade: ”Jag ser hur de plockar upp papper och rengör toaletterna. Utställningsområdet lämnas renare än det var förut. Era ungdomar följer principer. Jag önskar att hela världen var fylld av Jehovas vittnen.”
Kristet underordnande
16. Vilket förhållande har vi till världsliga myndigheter, och varför är det så?
16 Petrus talar också om vårt förhållande till världsliga myndigheter. Han säger: ”Underordna er för Herrens skull allting av människor skapat: vare sig en kung såsom den som är överordnad eller ståthållare såsom de som är sända av honom till att bestraffa ogärningsmän men prisa dem som gör gott. Ty så är Guds vilja, att ni genom att göra gott skall få de oförnuftiga människornas okunniga tal att tystna.” (1 Petrus 2:13–15) Vi uppskattar de förmåner vi får från ett välordnat samhällsstyre, och vi lyder, vägledda av Petrus ord, dess lagar och betalar våra skatter. Vi erkänner de styrandes gudagivna rätt att straffa lagbrytare, men det viktigaste motivet till att vi underordnar oss den världsliga myndigheten är: ”för Herrens skull”. Det är Guds vilja att vi gör det. Dessutom vill vi inte dra smälek över Jehovas namn genom att bli straffade för ett orätt handlingssätt. (Romarna 13:1, 4–7; Titus 3:1; 1 Petrus 3:17)
17. Vad kan vi vara övertygade om, när ”oförnuftiga människor” motstår oss?
17 Olyckligtvis finns det vissa ”oförnuftiga människor” i myndighetsställning som förföljer oss eller motstår oss på andra sätt – till exempel genom att främja förtalskampanjer mot oss. Men i Jehovas rätta tid blir deras lögner alltid avslöjade, och deras ”okunniga tal” blir effektivt tystat. Vårt anseende för ett kristet uppförande talar för sig självt. Det är därför som ärliga myndighetsrepresentanter ofta berömmer oss som sådana som gör det goda. (Romarna 13:3; Titus 2:7, 8)
Guds slavar
18. Hur kan vi som kristna undvika att missbruka vår frihet?
18 Petrus varnar nu: ”Var såsom fria, och bruka ändå inte er frihet såsom täckmantel för uselhet, utan såsom Guds slavar.” (1 Petrus 2:16; Galaterna 5:13) I dag gör vår bibliska kunskap oss fria från falska religiösa läror. (Johannes 8:32) Dessutom har vi den fria viljan och kan göra egna val. Men vi missbrukar ändå inte vår frihet. När vi fattar beslut i fråga om umgänge, kläder, det yttre, underhållning – ja, till och med mat och dryck – kommer vi ihåg att sanna kristna är Guds slavar och inte behagar sig själva. Vi väljer att tjäna Jehova hellre än att vara slavar under våra egna köttsliga begär eller världens modenycker och trender. (Galaterna 5:24; 2 Timoteus 2:22; Titus 2:11, 12)
19–21. a) Hur betraktar vi dem som har myndighetsställning i världen? b) Hur har somliga visat att de ”älskar hela brödraskaran”? c) Vad är vår främsta förpliktelse?
19 Petrus säger vidare: ”Ära människor av alla slag, älska hela brödraskaran, frukta Gud, bevisa kungen ära.” (1 Petrus 2:17) Eftersom Jehova Gud låter människor inneha olika myndighetsställningar, visar vi dessa människor tillbörlig ära. Vi ber till och med för dem för att vi skall få möjlighet att fullgöra vår tjänst i frid och med gudhängivenhet. (1 Timoteus 2:1–4) Men samtidigt älskar vi ”hela brödraskaran”. Vi arbetar alltid så att det blir till det bästa för våra kristna bröder, inte till skada.
20 Som exempel kan vi nämna att när en afrikansk nation sönderslets av etniskt våld var Jehovas vittnens uppförande framträdande. Tidningen Reformierte Presse i Schweiz rapporterade: ”År 1995 kunde människorättsorganisationen African Rights ... visa att alla kyrkosamfund utom Jehovas vittnen var engagerade [i konflikten].” När nyheterna om de tragiska händelserna nådde yttervärlden, sände Jehovas vittnen i Europa snabbt mat och medicinsk hjälp till sina bröder och andra i detta drabbade land. (Galaterna 6:10) De hörsammade orden i Ordspråken 3:27: ”Undanhåll inte det goda från dem som det tillkommer, när det står i din hands makt att göra gott mot dem.”
21 Det finns naturligtvis en förpliktelse som är viktigare än den ära vi är skyldiga varje världslig myndighet och till och med viktigare än den kärlek vi är skyldiga våra bröder. Vad är det? Petrus sade: ”Frukta Gud.” Vi är skyldiga Jehova långt mer än vad vi är skyldiga någon människa. Hur kan det förhålla sig så? Och hur kan vi behålla jämvikten mellan våra förpliktelser mot Gud och våra skyldigheter mot världsliga myndigheter? Dessa frågor kommer att besvaras i följande artikel.
Kommer du ihåg?
• Vilka förpliktelser har kristna inom familjen?
• Hur kan vi visa en givmild inställning i församlingen?
• Vilka skyldigheter har vi mot världen i allmänhet?
• Nämn något av det goda som vi får del av genom att hålla fast vid höga normer för uppförandet.
[Frågor]
[Bild på sidan 9]
Hur kan den kristna familjen vara en källa till stor glädje?
[Bilder på sidan 10]
Varför älskar Jehovas vittnen varandra?
[Bilder på sidan 10]
Kan vi visa kärlek till våra bröder även om vi inte känner dem personligen?