De understödde den sanna tillbedjan – Vad kan vi göra?

KOMMER du ihåg namnet på en man som grät över den forntida staden Jerusalem? ”Jesus”, kanske du säger – och det är ju alldeles riktigt. (Lukas 19:28, 41) Men flera hundra år innan Jesus var här på jorden, var det en annan trogen Guds tjänare som på samma sätt grät över Jerusalem. Han hette Nehemja. (Nehemja 1:3, 4)

Vad var det som gjorde att Nehemja var så bedrövad att han grät över Jerusalem? Vad gjorde han som var till nytta för staden och dess invånare? Och vad kan vi lära oss av hans exempel? För att få svar på det skall vi se närmare på några händelser på hans tid.

En handlingskraftig man med starka känslor

Nehemja var ståthållare i Jerusalem, men dessförinnan var han en högt uppsatt ämbetsman vid det persiska hovet i staden Susa. Men hans bekväma liv minskade inte hans omtanke om sina judiska bröder i det avlägset belägna Jerusalem. Det första han gjorde  när en delegation med judar från Jerusalem besökte Susa var i själva verket att ”fråga dem om judarna, de undkomna som hade blivit kvar efter fångenskapen, och även om Jerusalem”. (Nehemja 1:2) När besökarna svarade att folket i Jerusalem befann sig ”i en mycket svår belägenhet” och att stadsmuren var ”nerbruten”, satte Nehemja sig ner ”och brast i gråt och sörjde i flera dagar”. Sedan gav han uttryck åt sina känslor av sorg i en innerlig bön till Jehova. (Nehemja 1:3–11) Varför kände Nehemja sådan sorg? Därför att Jerusalem var centrum för Jehovas tillbedjan på jorden, och staden hade försummats. (1 Kungaboken 11:36) Dessutom återspeglade stadens förfall det dåliga andliga tillstånd som rådde bland dess invånare. (Nehemja 1:6, 7)

Nehemjas intresse för Jerusalem och hans medlidande med de judar som bodde där drev honom att ge av sig själv. Så snart den persiske kungen gav Nehemja ledigt från hans uppgifter, började han planera den långa resan till Jerusalem. (Nehemja 2:5, 6) Han ville ge av sina krafter, sin tid och sina förmågor för att understödja det nödvändiga reparationsarbetet. Bara några dagar efter sin ankomst hade han redan en plan klar för att reparera hela Jerusalems mur. (Nehemja 2:11–18)

Nehemja delade upp den enorma uppgiften att reparera muren mellan många familjer, som alla arbetade sida vid sida. * Mer än 40 grupper fick i uppgift att reparera en ”uppmätt sträcka” var. Vad blev resultatet? Med så många arbetare – däribland föräldrar med sina barn – som gav av sin tid och sina krafter blev en till synes överväldigande uppgift möjlig att klara av. (Nehemja 3:11, 12, 19, 20) Under två händelserika månader blev hela muren reparerad! Nehemja skrev att till och med de som hade motstått reparationsarbetet var tvungna att erkänna att ”det var med stöd av vår Gud som detta arbete hade blivit utfört”. (Nehemja 6:15, 16)

Ett exempel att komma ihåg

Nehemja bidrog inte bara med sin tid och sin organisationsförmåga. Han använde också sina materiella tillgångar för att understödja sann tillbedjan. Han använde sina egna pengar för att köpa tillbaka sina judiska bröder från slaveri. Han lånade ut pengar utan ränta. Han gjorde det aldrig ”tungt” för judarna genom att kräva lön som ståthållare, något han egentligen hade rätt till. I stället höll han öppet hus och gav mat åt ”ett hundra femtio man, och de som kom in till oss från nationerna, som var runt omkring oss”. Varje dag gav han sina gäster ”en tjur, sex utvalda får samt fåglar”. Dessutom gav han dem var tionde dag ”allt slags vin i överflöd” – allt på egen bekostnad. (Nehemja 5:8, 10, 14–18)

Vilket enastående exempel på givmildhet Nehemja gav för alla Guds tjänare på den tiden och i vår tid! Denne modige Guds tjänare använde frikostigt och villigt sina materiella tillgångar för att hjälpa arbetarna i syfte att främja sann tillbedjan. Han kunde med rätta be till Jehova: ”Kom verkligen ihåg, o min Gud, mig till godo, allt som jag har gjort till förmån för detta folk.” (Nehemja 5:19) Och det kommer Jehova naturligtvis att göra. (Hebréerna 6:10)

Nehemjas exempel följs i dag

Det är hjärtevärmande att se att Jehovas folk i vår tid också visar varma känslor, villighet och en självuppoffrande inställning när det gäller sann tillbedjan. När vi hör att medtillbedjare upplever svårigheter och prövningar, är vi på samma sätt mycket intresserade av hur det är med dem. (Romarna 12:15) Precis som Nehemja vänder vi oss till Jehova i bön för våra bröder i tron och ber: ”Jag ber dig, låt ditt öra bli uppmärksamt på din tjänares bön och på dina tjänares bön vilka finner behag i att frukta ditt namn.” (Nehemja 1:11; Kolosserna 4:2)

 Men vårt intresse för våra kristna bröders andliga och fysiska välfärd och för den sanna tillbedjans framåtskridande påverkar inte bara våra känslor. Det får oss också att handla. Kärlek får många vars omständigheter tillåter det att lämna sitt hems bekvämlighet och, precis som Nehemja, flytta till en annan plats och hjälpa till där det finns behov. Utan att låta sig avskräckas av de mindre bekväma levnadsförhållanden som sådana frivilliga arbetare kan få uppleva i vissa delar av världen understöder de den sanna tillbedjans framåtskridande där, när de tjänar sida vid sida med sina kristna bröder. Den självuppoffrande anda som de visar är verkligen berömvärd.

Vi gör vår del där vi bor

Förståeligt nog kan de flesta av oss inte flytta till en annan plats. Vi understöder den sanna tillbedjan på den plats där vi bor. Det blir också belyst i Nehemjas bok. Lägg märke till den detalj som Nehemja nämner om några av de trogna familjer som hjälpte till med reparationsarbetet. Han skrev: ”Jedaja, Harumafs son, [utförde] reparationsarbete framför sitt eget hus ... Benjamin och Hassub [utförde] reparationsarbete framför sitt eget hus. Efter dem utförde Asarja, son till Maaseja, son till Ananja, reparationsarbete strax intill sitt eget hus.” (Nehemja 3:10, 23, 28–30) Dessa män och deras familjer hade en stor andel i att befrämja den  sanna tillbedjan genom att göra sin del av reparationsarbetet i närheten av sitt hem.

I dag understöder många av oss den sanna tillbedjan på olika sätt där vi bor. Vi hjälper till att bygga Rikets salar, ger hjälp när det inträffar katastrofer och, viktigast av allt, tar del i arbetet med att predika om Guds kungarike. Dessutom har vi alla, oavsett om vi kan hjälpa till i bygg- eller hjälpverksamhet eller inte, en innerlig önskan att understödja sann tillbedjan med våra materiella tillgångar, precis som Nehemja så frikostigt gjorde på sin tid. (Se rutan ”Kännetecken på frivilligt givande”.)

Att få ihop de medel som behövs för att finansiera vår växande tryckeriverksamhet, olika hjälpinsatser och allt annat vi gör runt om på jorden kan ibland tyckas överväldigande. Men kom ihåg att uppgiften att reparera Jerusalems stora mur också tycktes överväldigande. (Nehemja 4:10) Men eftersom uppgiften delades upp mellan många villiga familjer, kunde arbetet fullbordas. Det är på samma sätt i dag. Det är möjligt att få ihop de stora resurser som behövs för vår världsvida verksamhet, om var och en av oss fortsätter att ta ansvar för vår del i verket.

Rutan ”Hur somliga väljer att ge” visar olika sätt att understödja Rikets verk ekonomiskt. Under det gångna året har många bland Guds folk gett sådant stöd, och Jehovas  vittnens styrande krets skulle vilja ta tillfället i akt att uttrycka sin djupa tacksamhet till alla vars hjärta har manat dem att ta del i detta frivilliga givande. Framför allt tackar vi Jehova för att han så rikligt har välsignat sitt folks helhjärtade ansträngningar att främja sann tillbedjan runt om i världen. Ja, när vi tänker på hur Jehovas hand har väglett oss under årens lopp, vill vi upprepa dessa ord av Nehemja, som med tacksamhet sade: ”Min Guds hand, hur [god] den var ... över mig.” (Nehemja 2:18)

[Fotnoter]

[Ruta/bild på sidorna 28, 29]

Hur somliga väljer att ge

BIDRAG TILL DEN VÄRLDSVIDA VERKSAMHETEN

Många avsätter varje månad en viss summa pengar som de lägger i bidragsbössor som är märkta: ”Bidrag till den världsvida predikoverksamheten – Matteus 24:14”.

Varje månad sänder församlingarna in de pengar som har lämnats i bidragsbössorna till Jehovas vittnens avdelningskontor. Man kan också privat sända in penningbidrag till Jehovas vittnen – Bibelsällskapet Vakttornet, Box 5, 732 21 Arboga, genom insättning på postgiro 17 07-9 eller bankgiro 431-1536. I Finland kan bidrag sändas till Jehovas vittnen, Postbox 68, 01301 Vanda. Läsare i övriga länder kan sända bidraget till närmaste avdelningskontor – adresser finns upptagna på sidan 2 i denna tidskrift och i flertalet av Jehovas vittnens böcker. Ett kort brev (eller några ord på post- eller bankgiroblanketten) som förklarar att pengarna är avsedda som ett frivilligt bidrag bör alltid åtfölja sådana gåvor.

”Ära Jehova med dina värdefulla ting och med förstlingsfrukterna av all din avkastning.” (Ordspråken 3:9)

ANDRA SÄTT ATT BIDRA

Försäkringar: En försäkringstagare kan i samråd med sitt försäkringsbolag göra trossamfundet Jehovas vittnen – Bibelsällskapet Vakttornet till förmånstagare för vissa livförsäkringar.

Aktier och andra värdepapper: Aktier och vissa andra värdepapper kan överlåtas som gåva till trossamfundet Jehovas vittnen – Bibelsällskapet Vakttornet. Även annan lös egendom kan överlåtas.

Fastigheter: Även en fastighet kan överlåtas som gåva. Vill man göra en sådan donation, bör man dock först ta kontakt med avdelningskontoret.

Testamenten: Man kan också upprätta ett testamente till förmån för trossamfundet Jehovas vittnen – Bibelsällskapet Vakttornet. Om testatorn så önskar, kan en kopia av testamentet för kännedom sändas till avdelningskontoret.

Ytterligare upplysningar kan erhållas genom att man tar kontakt med Jehovas vittnens avdelningskontor.

”Låt var och en göra alldeles som han har beslutat i sitt hjärta, inte missunnsamt eller av tvång, ty Gud älskar en glad givare.” (2 Korinthierna 9:7)

[Ruta på sidan 30]

Kännetecken på frivilligt givande

I sina brev till korinthierna nämnde aposteln Paulus tre kännetecken på frivilligt givande. 1) När Paulus skrev om en penninginsamling, gav han följande anvisning: ”Må var och en av er på första dagen i veckan hemma hos sig lägga undan något.” (1 Korinthierna 16:2a) För att ge måste man alltså planera i förväg, och man måste göra det metodiskt. 2) Paulus skrev också att var och en bör ge ”vad han har råd med”. (1 Korinthierna 16:2b, Bibel 2000) Med andra ord, den som vill ta del i frivilligt givande kan göra det i förhållande till sina resurser. Även om en kristen har liten inkomst, är det lilla belopp som han bidrar med värdefullt i Jehovas ögon. (Lukas 21:1–4) 3) Paulus skrev vidare: ”Låt var och en göra alldeles som han har beslutat i sitt hjärta, inte missunnsamt eller av tvång, ty Gud älskar en glad givare.” (2 Korinthierna 9:7) Uppriktiga kristna ger av hjärtat – med glädje.

[Bilder på sidan 26]

Nehemja var en handlingskraftig man med starka känslor

[Bilder på sidan 30]

De frivilliga bidragen går till tryckeriverksamhet, katastrofhjälp, Riketssalsbyggen och annan nyttig verksamhet runt om i världen