Neutrala kristna i de sista dagarna

”De är inte någon del av världen, alldeles som jag inte är någon del av världen.” (JOHANNES 17:16)

1, 2. Vad sade Jesus om sina efterföljares förhållande till världen, och vilka frågor väcker hans ord?

DEN sista kvällen av sitt liv som fullkomlig människa frambar Jesus en lång bön som hans lärjungar hörde. I den bönen sade han något som beskriver alla sanna kristnas liv. Så här sade han om sina efterföljare: ”Jag har gett ditt ord åt dem, men världen har hatat dem, därför att de inte är någon del av världen, alldeles som jag inte är någon del av världen. Jag begär inte att du skall ta dem ut ur världen, utan att du skall vaka över dem för den ondes skull. De är inte någon del av världen, alldeles som jag inte är någon del av världen.” (Johannes 17:14–16)

² Två gånger sade Jesus att hans efterföljare inte skulle vara någon del av världen. Dessutom sade han att denna avskildhet skulle leda till spänningar – världen skulle hata dem. Men de kristna behövde inte bli förfärade; Jehova skulle vaka över dem. (Ordspråken 18:10; Matteus 24:9, 13) Med tanke på  Jesu ord kan vi fråga: ”Varför är sanna kristna inte någon del av världen? Vad betyder det att inte vara någon del av världen? Om de kristna är hatade av världen, hur betraktar de då världen? Och framför allt: Hur betraktar de regeringarna i världen?” De bibliska svaren på dessa frågor är viktiga, eftersom de påverkar oss alla.

”Vi härstammar från Gud”

3. a) Vad gör att vi är avskilda från världen? b) Vilka bevis finns det för att världen är ”i den ondes våld”?

³ En orsak till att vi inte är någon del av världen är vårt nära förhållande till Jehova. Aposteln Johannes skrev: ”Vi vet att vi härstammar från Gud, men hela världen befinner sig i den ondes våld.” (1 Johannes 5:19) Johannes ord om världen är uppenbart sanna. De krig, den brottslighet, den grymhet, det förtryck, den oärlighet och den omoraliskhet som är så omfattande i vår tid ger bevis för Satans inflytande, inte Guds. (Johannes 12:31; 2 Korinthierna 4:4; Efesierna 6:12) När någon blir ett Jehovas vittne, kommer han inte att utföra eller ge sitt samtycke till sådana handlingar, och detta gör att han inte är någon del av världen. (Romarna 12:2; 13:12–14; 1 Korinthierna 6:9–11; 1 Johannes 3:10–12)

4. På vilka sätt visar vi att vi tillhör Jehova?

⁴ Johannes sade att de kristna, i motsats till världen, ”härstammar från Gud”. Alla som överlämnar sig åt Jehova tillhör honom. Aposteln Paulus sade: ”Både om vi lever, lever vi för Jehova, och om vi dör, dör vi för Jehova. Därför, både om vi lever och om vi dör, tillhör vi Jehova.” (Romarna 14:8; Psalm 116:15) Eftersom vi tillhör Jehova, ägnar vi honom odelad hängivenhet. (2 Moseboken 20:4–6) Följaktligen ägnar en sann kristen inte sitt liv åt någon världslig sak eller angelägenhet. Och även om han respekterar nationella emblem, tillber han dem inte, vare sig i handlingar eller inställning. Han tillber verkligen inte idrottsstjärnor eller andra nutida idoler eller avgudar. Han respekterar naturligtvis andras rätt att göra som de önskar, men han tillber bara Skaparen. (Matteus 4:10; Uppenbarelseboken 19:10) Också detta gör att han är avskild från världen.

”Mitt kungarike är ingen del av den här världen”

5, 6. Hur gör underordnandet under Guds kungarike att vi är avskilda från världen?

⁵ De kristna är efterföljare till Kristus Jesus och undersåtar till Guds kungarike, och även detta gör att de inte är någon del av världen. När Jesus blev förhörd av Pontius Pilatus, sade han: ”Mitt kungarike är ingen del av den här världen. Om mitt kungarike vore en del av den här världen, skulle mina underlydande ha kämpat för att jag inte skulle bli överlämnad åt judarna. Men nu är mitt kungarike inte härifrån.” (Johannes 18:36) Detta kungarike är det medel varigenom Jehovas namn skall bli helgat, hans suveränitet bli hävdad och hans vilja bli utförd på jorden alldeles som i himlen. (Matteus 6:9, 10) Under hela sin jordiska tjänst predikade Jesus de goda nyheterna om Guds kungarike, och han sade att detta budskap skulle förkunnas av hans efterföljare ända fram till slutet för denna tingens ordning. (Matteus 4:23; 24:14) År 1914 uppfylldes de profetiska orden i Uppenbarelseboken 11:15:  ”Världens kungarike har nu blivit kungariket som tillhör vår Herre och hans Kristus, och han skall härska som kung i evigheters evighet.” En dag inom kort skall detta himmelska kungarike vara den enda styrande makten över mänskligheten. (Daniel 2:44) Vid en viss tidpunkt kommer till och med världsliga härskare att tvingas erkänna dess myndighet. (Psalm 2:6–12)

⁶ Med allt detta i åtanke är sanna kristna i vår tid undersåtar till Guds kungarike, och de följer Jesu råd att ”fortsätta ... med att först söka kungariket och hans [Guds] rättfärdighet”. (Matteus 6:33) Detta gör inte att de är illojala mot det land de bor i, men det gör att de i andligt avseende är avskilda från världen. De kristnas främsta uppgift i vår tid är, alldeles som under det första århundradet, ”att grundligt vittna om Guds kungarike”. (Apostlagärningarna 28:23) Ingen mänsklig regering har rätt att hindra detta av Gud anvisade verk.

7. Varför är sanna kristna neutrala, och hur har de visat detta?

⁷ Eftersom Jehovas vittnen tillhör Jehova och är efterföljare till Jesus och undersåtar till Guds kungarike, har de förblivit neutrala i de nationella och internationella konflikterna under 1900-talet och in på detta århundrade. De har inte valt sida, inte gripit till vapen mot någon och inte spridit propaganda för någon världslig sak. I en anmärkningsvärd demonstration av tro inför till synes överväldigande motstånd har de följt de principer som förklarades för de nazistiska härskarna i Tyskland 1934: ”Vi har ingenting med politiska angelägenheter att göra, utan vi är helt och fullt hängivna Guds rike under Kristi, hans kungs, styre. Vi kommer inte att vålla någon människa lidande eller skada. Det skulle glädja oss att kunna leva i frid med alla människor och göra gott mot alla i den mån vi har möjlighet.”

Ambassadörer och sändebud för Kristus

8, 9. På vilket sätt är Jehovas vittnen i vår tid ambassadörer och sändebud, och hur påverkar detta deras förhållande till nationerna?

⁸ Paulus talade om sig själv och smorda medkristna som ”ambassadörer på Kristi vägnar, som om Gud framställde enträgna uppmaningar genom oss”. (2 Korinthierna 5:20; Efesierna 6:20) Sedan 1914 kan med anden smorda kristna med rätta omtalas som ambassadörer för Guds kungarike, vars ”söner” de är. (Matteus 13:38; Filipperna 3:20; Uppenbarelseboken 5:9, 10) Dessutom har Jehova fört ut ur nationerna ”en stor skara” av ”andra får”, kristna med ett jordiskt hopp, till att stödja de smorda sönerna i deras verk som ambassadörer. (Uppenbarelseboken 7:9; Johannes 10:16) Dessa ”andra får” kan kallas ”sändebud” eller ”envoyéer” för Guds kungarike.

⁹ En ambassadör och hans stab blandar sig inte i det lands angelägenheter där de tjänar. På liknande sätt förblir de kristna neutrala när det gäller de politiska angelägenheterna bland nationerna i världen. De tar inte ställning vare sig för eller emot någon grupp, oavsett om den driver nationella, rasmässiga, sociala eller ekonomiska frågor. (Apostlagärningarna 10:34, 35) I stället gör de ”vad som är gott mot alla”. (Galaterna 6:10) Jehovas vittnens neutralitet betyder att ingen med rätta kan avvisa deras budskap genom att påstå att de är förbundna  med motståndarsidan i någon motsättning på grund av ras, nationalitet eller stamtillhörighet.

Identifierade genom kärlek

10. Hur viktig är kärleken för en kristen?

¹⁰ Utöver det tidigare nämnda är de kristna neutrala i fråga om världens angelägenheter på grund av sitt förhållande till sina medkristna. Jesus sade till sina efterföljare: ”Av detta skall alla veta att ni är mina lärjungar: om ni har kärlek inbördes.” (Johannes 13:35) Broderlig kärlek är en nyckelfaktor i en kristens liv. (1 Johannes 3:14) Eftersom en kristens förhållande till andra kristna står i samband med hans förhållande till Jehova och Jesus, är det ett mycket nära förhållande. Hans kärlek begränsas inte till dem som tillhör hans egen församling. Den omfattar ”hela skaran av ... [hans] bröder i världen”. (1 Petrus 5:9)

11. Hur har Jehovas vittnens uppförande påverkats av deras kärlek till varandra?

¹¹ I dag visar Jehovas vittnen sin broderliga kärlek genom att uppfylla orden i Jesaja 2:4: ”De måste smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Nation kommer inte att lyfta svärd mot nation, inte heller kommer de mer att lära sig att föra krig.” Genom att de sanna kristna är undervisade av Jehova har de fred med honom och med varandra. (Jesaja 54:13) De älskar Gud och sina bröder, och därför är det otänkbart för dem att gripa till vapen mot medkristna – eller någon annan – i andra länder. Deras frid och endräkt är en väsentlig del av deras tillbedjan, något som visar att de verkligen har Guds ande. (Psalm 133:1; Mika 2:12; Matteus 22:37–39; Kolosserna 3:14) De ”söker friden och jagar efter den”, i det de vet att ”Jehovas ögon är vända till de rättfärdiga”. (Psalm 34:14, 15)

Hur de kristna betraktar världen

12. Vilken inställning som Jehova har till människor i världen efterliknar Jehovas vittnen, och hur gör de det?

¹² Jehova har avkunnat en fällande dom mot den här världen, men han har ännu inte dömt alla enskilda i världen. Han kommer att i sin egen tid göra detta genom Jesus. (Psalm 67:3, 4; Matteus 25:31–46; 2 Petrus 3:10) Under tiden visar han stor kärlek till människorna. Han gav rentav sin enfödde Son för att var och en skulle ha möjlighet att få evigt liv. (Johannes 3:16) Som kristna efterliknar vi Guds kärlek genom att tala med andra om Guds anordningar för räddning, och det gör vi även om våra ansträngningar ofta avvisas.

13. Hur bör vi betrakta världsliga styresmän?

¹³ Hur bör vi betrakta världsliga styresmän? Paulus besvarade den frågan när han skrev: ”Varje själ må underordna sig de överordnade myndigheterna, ty det finns ingen myndighet annat än av Gud; de existerande  myndigheterna är av Gud inordnade i sina relativa ställningar.” (Romarna 13:1, 2) Människor innehar ”relativa” ställningar av myndighet (större eller mindre i förhållande till varandra, men alltid lägre än Jehova), eftersom den Allsmäktige tillåter dem att göra det. En kristen underordnar sig den världsliga myndigheten, eftersom detta är en sida av hans lydnad för Jehova. Men hur är det om det uppstår en konflikt mellan Guds krav och en mänsklig regerings krav?

Guds lag och kejsarens

14, 15. a) Hur kunde Daniel undvika en konflikt i frågan om lydnad? b) Vilken ståndpunkt intog de tre hebréerna när en konflikt i frågan om lydnad inte kunde undvikas?

¹⁴ Daniel och hans tre kamrater är ett fint exempel på hur man håller jämvikt mellan underordnande under mänskliga regeringar och underordnande under Guds myndighet. När de fyra unga hebréerna var i landsflykt i Babylon, lydde de detta lands lagar och blev snabbt utvalda för särskild utbildning och övning. Daniel, som insåg att detta sannolikt skulle leda till en konflikt med Jehovas lag, tog upp saken med den hovfunktionär som hade ansvaret. Resultatet blev att man gjorde särskilda anordningar för att respektera de fyra hebréernas samvete. (Daniel 1:8–17) Jehovas vittnen följer Daniels exempel när de för att undvika onödiga problem taktfullt förklarar sin inställning för myndighetspersoner.

¹⁵ Vid ett senare tillfälle kunde emellertid en konflikt i frågan om underordnande inte undvikas. Babylons kung reste en stor avgudabild på Duraslätten och befallde höga ämbetsmän, bland dem förvaltarna i domsrättsområdena, att församlas till invigningen. Vid det här laget hade Daniels tre vänner blivit utsedda till förvaltare i Babylons domsrättsområde, och därför gällde befallningen även dem. Vid ett visst ögonblick under ceremonierna skulle alla de församlade böja sig ner för bildstoden. Men hebréerna visste att detta skulle vara emot Guds lag. (5 Moseboken 5:8–10) Så när alla de andra böjde sig ner, förblev de stående. Genom att inte lyda kungens befallning riskerade de en fruktansvärd död, och deras liv räddades enbart genom ett underverk; men de valde att riskera livet hellre än att vara olydiga mot Jehova. (Daniel 2:49–3:29)

16, 17. Hur reagerade apostlarna när de beordrades att sluta upp att predika, och varför reagerade de så?

¹⁶ Under det första århundradet krävdes det att Jesu Kristi apostlar skulle inställa sig för de judiska ledarna i Jerusalem, och de befalldes då att sluta upp att predika i Jesu namn. Hur reagerade de? Jesus hade gett dem i uppdrag att göra lärjungar i alla nationer, inbegripet Judeen. Han hade också uppmanat dem att vara hans vittnen i Jerusalem och i resten av världen. (Matteus 28:19, 20; Apostlagärningarna 1:8) Apostlarna visste att Jesu befallningar representerade Guds vilja för dem. (Johannes 5:30; 8:28) Följaktligen sade de: ”Vi måste lyda Gud såsom härskare mer än människor.” (Apostlagärningarna 4:19, 20; 5:29)

¹⁷ Apostlarna var inte upproriska. (Ordspråken 24:21) Men när mänskliga härskare förbjöd  dem att göra Guds vilja, kunde de bara säga: Vi måste lyda Gud, inte människor. Jesus sade att vi skulle ”betala tillbaka till kejsaren de ting som är kejsarens, men till Gud de ting som är Guds”. (Markus 12:17) Om vi inte lydde en befallning från Gud på grund av att en människa uppmanade oss till det, skulle vi ge människor det som tillhör Gud. Vi handlar inte så, utan i stället betalar vi tillbaka till kejsaren allt som är hans men erkänner Guds myndighet som den högsta. Han är den universelle Suveränen, Skaparen, den verkliga källan till myndighet. (Uppenbarelseboken 4:11)

Vi kommer att stå fasta

18, 19. Vilken föredömlig ståndpunkt har många av våra bröder intagit, och hur kan vi följa deras exempel?

¹⁸ För närvarande erkänner flertalet regeringar i världen Jehovas vittnens neutrala ståndpunkt, och för detta är vi tacksamma. Men i somliga länder har vittnena mött kraftigt motstånd. Under hela 1900-talet och ända till dessa dagar har somliga av våra bröder och systrar kämpat kraftfullt – i andligt avseende kämpat ”trons goda kamp”. (1 Timoteus 6:12)

¹⁹ Hur kan vi stå fasta i likhet med dem? För det första behöver vi tänka på att vi måste räkna med att få möta motstånd. Vi bör inte bli upprörda eller ens förvånade, om vi råkar ut för motstånd. Paulus varnade Timoteus: ”Alla de som önskar leva i gudaktig hängivenhet i förbund med Kristus Jesus skall också bli förföljda.” (2 Timoteus 3:12; 1 Petrus 4:12) Varför skulle vi, i en värld där Satans inflytande härskar, inte möta motstånd? (Uppenbarelseboken 12:17) Så länge som vi är trogna kommer det alltid att finnas sådana som är ”förbryllade och fortsätter att skymfa” oss. (1 Petrus 4:4)

20. Vilka styrkande sanningar blir vi påminda om?

²⁰ För det andra är vi helt säkra på att Jehova och hans änglar kommer att stödja oss. Det är som forntidens Elisa sade: ”De som är med oss är fler än de som är med dem.” (2 Kungaboken 6:16; Psalm 34:7) Det kan vara så att Jehova, med hänsyn till sina egna goda avsikter, låter påtryckningar från motståndare fortsätta till en tid. Men han ger oss alltid den styrka vi behöver för att hålla ut. (Jesaja 41:9, 10) Somliga har gett sitt liv, men det gör oss inte förfärade. Jesus sade: ”Låt er inte skrämmas av dem som dödar kroppen men inte kan döda själen; känn hellre fruktan för honom som kan tillintetgöra både själ och kropp i Gehenna.” (Matteus 10:16–23, 28) Vi är bara ”tillfälliga inbyggare” i denna tingens ordning. Vi använder vår tid här för att ”gripa fast tag om det verkliga livet” – evigt liv i Guds nya värld. (1 Petrus 2:11; 1 Timoteus 6:19) Ingen människa kan beröva oss denna belöning så länge vi förblir trogna mot Gud.

21. Vad bör vi alltid hålla i minnet?

²¹ Låt oss därför komma ihåg det dyrbara förhållande vi har till Jehova Gud. Må vi alltid uppskatta den välsignelse det innebär att vara efterföljare till Kristus och undersåtar till Guds kungarike. Låt oss helhjärtat älska våra bröder, och må vi alltid kunna glädja oss åt den kärlek som vi får från dem. Och låt oss framför allt rätta oss efter psalmistens ord: ”Hoppas på Jehova; var modig och låt ditt hjärta vara starkt. Ja, hoppas på Jehova.” (Psalm 27:14; Jesaja 54:17) Då kommer vi, likt otaliga kristna före oss, att stå fasta med ett säkert hopp – trogna neutrala kristna som inte är någon del av världen.

Kan du förklara?

• Hur gör vårt förhållande till Jehova att vi är avskilda från världen?

• Hur bevarar vi som undersåtar under Guds kungarike en neutral ställning i världen?

• På vilka sätt gör vår kärlek till våra bröder att vi håller oss neutrala, avskilda från världen?

[Frågor]

[Bild på sidan 15]

Hur påverkar vårt underordnande under Guds kungarike vårt förhållande till världen?

[Bild på sidan 16]

En hutu och en tutsi arbetar i glädje tillsammans

[Bild på sidan 17]

En jude och en arab som är kristna bröder

[Bild på sidan 17]

En serb, en bosnier och en kroat – kristna som gläder sig åt att vara tillsammans

[Bild på sidan 18]

Vilken ståndpunkt är den rätta när styresmän befaller oss att bryta mot Guds lag?