De kristna behöver varandra
De kristna behöver varandra
”Vi är lemmar som tillhör varandra.” (EFESIERNA 4:25)
1. Vad sägs det i ett uppslagsverk om människokroppen?
MÄNNISKOKROPPEN är ett skapelsens under! I ett uppslagsverk (The World Book Encyclopedia) heter det: ”Det sägs ibland att människokroppen är en maskin – den underbaraste som någonsin framställts. Människokroppen är naturligtvis inte någon maskin. Men den kan på många sätt jämföras med en maskin. Likt en maskin består kroppen av många delar, eller lemmar. Varje del i kroppen har speciella funktioner, precis som varje del i en maskin. Men alla delarna samverkar och gör på så sätt att maskinen eller kroppen fungerar smidigt.”
2. På vilket sätt liknar människokroppen och den kristna församlingen varandra?
2 Ja, människokroppen har många delar, eller lemmar, och var och en sörjer för något som behövs. Inte en enda blodåder, muskel eller annan kroppsdel är utan funktion. På liknande sätt kan varje medlem i den kristna församlingen bidra på något sätt till dess andliga välbefinnande och skönhet. (1 Korinthierna 12:14–26) Ingen församlingsmedlem bör känna sig överlägsen de andra, men ingen bör heller mena sig vara utan betydelse. (Romarna 12:3)
3. Hur visar Efesierna 4:25 att kristna behöver varandra?
3 Liksom lemmarna i människokroppen är beroende av varandra behöver de kristna varandra. Aposteln Paulus skrev till med anden smorda medtroende: ”När ni nu har lagt bort lögnen, så tala sanning var och en av er med sin nästa, eftersom vi är lemmar som tillhör varandra.” (Efesierna 4:25) Eftersom de som tillhör det andliga Israel – ”Kristi kropp” – ”tillhör varandra”, talar de sanning med varandra och samarbetar helt och fullt. Ja, var och en av dem tillhör alla de andra. (Efesierna 4:11–13) Vi finner också sanningsälskande och samarbetsvilliga kristna med ett jordiskt hopp som är lyckligt förenade med dem.
4. Hur kan vi ge hjälp åt de nya?
4 Varje år blir många tusen som hoppas på liv i ett jordiskt paradis döpta. Andra medlemmar av församlingen hjälper med glädje dessa att ”skynda framåt mot mogenhet”. (Hebréerna 6:1–3) Denna hjälp kan gälla att besvara frågor om Bibeln eller ge praktiskt bistånd i tjänsten. Vi kan hjälpa de nya genom att vara ett gott föredöme i att regelbundet ta del i kristna möten. I tider av trångmål kan vi också erbjuda uppmuntran eller kanske tröst. (1 Thessalonikerna 5:14, 15) Vi bör vara uppmärksamma på möjligheter att hjälpa andra att ”fortsätta att vandra i sanningen”. (3 Johannes, vers 4) Oavsett om vi är unga eller gamla, just har börjat vandra i sanningen eller har vandrat i den i många år, kan vi främja våra medtroendes andliga välbefinnande – och de behöver oss verkligen.
De erbjöd behövlig hjälp
5. Hur visade sig Aquila och Priscilla vara till nytta för Paulus?
5 Kristna gifta par är bland dem som finner tillfredsställelse i att hjälpa medtroende. Ett exempel är Aquila och hans hustru, Priscilla (Prisca), som hjälpte Paulus. De tog emot honom i sitt hem, arbetade tillsammans med honom som tältmakare och hjälpte honom att bygga upp den nya församlingen i Korinth. (Apostlagärningarna 18:1–4) På något sätt som inte omtalas riskerade de till och med livet för Paulus skull. De bodde i Rom när Paulus sade till de kristna där: ”Framför mina hälsningar till Prisca och Aquila, mina medarbetare i Kristus Jesus, som har vågat sin egen hals för min själ och som inte bara jag tackar utan också alla församlingarna bland nationerna.” (Romarna 16:3, 4) I likhet med Aquila och Priscilla tar somliga nutida kristna del i att bygga upp församlingar och hjälpa medtroende på olika sätt och riskerar ibland livet för att undvika att utsätta andra Guds tjänare för brutal behandling eller död genom förföljare.
6. Vilken hjälp fick Apollos?
6 Aquila och Priscilla hjälpte också den vältalige lärjungen Apollos, som undervisade invånare i Efesos om Jesus Kristus. Vid den tiden kände Apollos bara till det dop som utfördes av Johannes till symbol för sinnesändring i fråga om synder mot lagförbundet. Aquila och Priscilla urskilde att Apollos behövde en del hjälp, och de ”utredde Guds väg mera korrekt för honom”. Det är mycket troligt att de förklarade att det kristna dopet inbegrep att man blev nedsänkt i vatten och fick helig ande utgjuten över sig. Apollos tillämpade det han lärde sig. Längre fram befann han sig i Akaja, och där ”var han till stor hjälp för dem som hade kommit till tro på grund av Guds oförtjänta omtanke; ingående och med intensitet bevisade han nämligen offentligt att judarna hade fel, under det att han med hjälp av Skrifterna påvisade att Jesus var Kristus”. (Apostlagärningarna 18:24–28) Kommentarer från medtroende kan ofta hjälpa oss att öka vår insikt i Guds ord. Också i detta avseende behöver vi varandra.
Kristna ger materiellt bistånd
7. Hur reagerade filipperna när medkristna behövde materiell hjälp?
7 Medlemmar av den kristna församlingen i Filippi älskade Paulus innerligt och sände honom materiella förnödenheter när han vistades i Thessalonike. (Filipperna 4:15, 16) När bröderna i Jerusalem behövde materiell hjälp, visade sig filipperna vara redo att ge bidrag – till och med mer än vad de egentligen hade råd med eller förmådde. Paulus kände så stor uppskattning av den fina anda som visades av hans bröder och systrar i Filippi att han anförde dem som ett exempel för andra troende. (2 Korinthierna 8:1–6)
8. Vilken anda visade Epafroditos?
8 När Paulus var slagen i bojor, sände filipperna honom inte bara materiella gåvor, utan de skickade också sitt personliga sändebud – Epafroditos. ”På grund av Herrens verk kom [Epafroditos] helt nära döden, i det han utsatte sin själ för fara”, sade Paulus, ”för att han helt skulle kunna uppväga att ni inte var här för att ge mig personlig tjänst.” (Filipperna 2:25–30; 4:18) Vi får inte veta om Epafroditos var äldste eller biträdande tjänare. Han var emellertid en självuppoffrande och hjälpsam kristen, och Paulus behövde honom verkligen. Finns det i din församling någon som är lik Epafroditos?
De var en ”styrkande hjälp”
9. Vilket föredöme har vi i Aristarkus?
9 Kärleksfulla bröder och systrar, sådana som Aquila, Priscilla och Epafroditos, är mycket uppskattade i varje församling. Somliga av våra medtillbedjare kan vara mycket lika den kristne Aristarkus, som levde under det första århundradet. Han och andra var ”en styrkande hjälp”, kanske en källa till tröst eller bistånd i grundläggande praktiska angelägenheter. (Kolosserna 4:10, 11) Genom att bistå Paulus visade sig Aristarkus vara en verklig vän i tider av nöd. Han var en människa av det slag som omnämns i Ordspråken 17:17: ”En sann kamrat älskar alltid och är en broder som föds för tider av trångmål.” Bör vi inte alla bemöda oss om att vara ”en styrkande hjälp” för medkristna? I all synnerhet bör vi sträcka ut en hjälpande hand till dem som drabbas av motgångar.
10. Vilket föredöme för kristna äldste visade sig Petrus vara?
10 Kristna äldste måste i särskild grad vara en styrkande hjälp för sina andliga bröder och systrar. Kristus uppmanade aposteln Petrus: ”Styrk dina bröder.” (Lukas 22:32) Petrus kunde göra detta därför att han visade starka, klipplika egenskaper, i synnerhet efter Jesu uppståndelse. Äldste, ni bör helt och fullt sträva efter att göra just detta villigt och med ömhet, eftersom era medtroende behöver er. (Apostlagärningarna 20:28–30; 1 Petrus 5:2, 3)
11. Hur kan vi ha nytta av att tänka på den ande Timoteus visade?
11 Paulus reskamrat Timoteus var en äldste som var djupt intresserad av andra kristna och visade omsorg om dem. Trots att Timoteus hade vissa hälsoproblem, visade han stark tro och tjänade ”som slav” tillsammans med Paulus ”för att främja de goda nyheterna”. Aposteln kunde därför säga följande till filipperna: ”Jag har ... ingen som är så stämd som han, ingen som så uppriktigt kommer att bry sig om det som rör er.” (Filipperna 2:20, 22; 1 Timoteus 5:23; 2 Timoteus 1:5) Vi kan vara till välsignelse för medtillbedjare av Jehova genom att visa en ande liknande den Timoteus hade. Det är sant att vi måste kämpa med våra egna mänskliga svagheter och olika prövningar, men också vi kan och bör visa stark tro och kärleksfull omsorg om våra andliga bröder och systrar. Vi bör alltid komma ihåg att de behöver oss.
Kvinnor som hade omsorg om andra
12. Vad kan vi lära av Dorkas exempel?
12 Bland de gudhängivna kvinnor som hade omsorg om andra var Dorkas. När hon dog kallade lärjungarna till sig Petrus och förde upp honom i ett rum i övervåningen i ett hus. Där ”trädde [alla änkorna] fram till honom och grät och förevisade många innerklädnader och ytterklädnader av dem som Dorkas brukade göra medan hon var hos dem”. Dorkas blev återförd till livet, och utan tvivel fortsatte hon att ”överflöda i goda gärningar och barmhärtighetsgåvor”. I den nutida kristna församlingen finns det kvinnor lika Dorkas som kan sy kläder eller göra annat av kärlek till dem som är i nöd. Deras goda gärningar har naturligtvis i första hand att göra med att främja Guds kungarikes intressen och att ta del i arbetet med att göra lärjungar. (Apostlagärningarna 9:36–42; Matteus 6:33; 28:19, 20)
13. Hur visade Lydia omsorg om medkristna?
13 En gudfruktig kvinna som hette Lydia hade omsorg om andra. Hon var från Thyatira men bodde i Filippi när Paulus predikade där omkring år 50 v.t. Lydia var troligen judisk proselyt, men det fanns sannolikt bara få judar och ingen synagoga i Filippi. När hon och andra hängivna kvinnor hade församlats för tillbedjan vid en flod, förkunnade aposteln de goda nyheterna för dem. I skildringen heter det: ”Jehova öppnade helt hennes [Lydias] hjärta till att ge akt på det som sades av Paulus. När nu hon och hennes hushåll döptes, sade hon bönfallande: ’Om ni har bedömt mig vara trogen mot Jehova, kom då in i mitt hus och stanna kvar.’ Och hon nödgade oss helt enkelt att komma.” (Apostlagärningarna 16:12–15) Eftersom Lydia ville göra gott mot andra, lyckades hon övertala Paulus och hans följeslagare att stanna kvar hos henne. Vi uppskattar verkligen när liknande gästfrihet visas av omtänksamma och kärleksfulla kristna i vår tid! (Romarna 12:13; 1 Petrus 4:9)
Vi behöver även er unga
14. Hur behandlade Jesus Kristus de unga?
14 Den kristna församlingen fick sin början med Guds omtänksamme och varmhjärtade Son, Jesus Kristus. Människor kände sig obesvärade i hans närhet, eftersom han var kärleksfull och visade medkänsla. När somliga vid ett tillfälle började föra sina små barn till Jesus, försökte hans lärjungar skicka i väg dem. Men Jesus sade: ”Låt de små barnen komma till mig; sök inte hejda dem, för Guds kungarike hör sådana till. I sanning säger jag er: Vemhelst som inte tar emot Guds kungarike likt ett litet barn skall alls inte komma in i det.” (Markus 10:13–15) För att få Guds kungarikes välsignelser måste vi vara lika ödmjuka och läraktiga som små barn. Jesus visade sin kärlek till små barn genom att ta dem i sin famn och välsigna dem. (Markus 10:16) Hur är det med er unga i vår tid? Lita på att ni är älskade och att ni behövs i församlingen.
15. Vilka fakta om Jesu liv finns upptecknade i Lukas 2:40–52, och vilket föredöme gav han de unga?
15 Redan som ung visade Jesus kärlek till Gud och till Skrifterna. När Jesus var 12 år, begav sig han och hans föräldrar, Josef och Maria, från sin hemstad Nasaret till Jerusalem för att fira påsken. På återfärden upptäckte Jesu föräldrar att han inte var i den grupp som färdades tillsammans. Till sist fann de honom sittande i en av salarna i templet, där han lyssnade till de judiska lärarna och ställde frågor till dem. Jesus blev förvånad över att Josef och Maria inte visste var de skulle finna honom, och han frågade: ”Visste ni inte att jag måste vara i min Faders hus?” Han återvände hem med sina föräldrar och förblev dem undergiven och fortsatte att göra framsteg i vishet och i fysisk växt. (Lukas 2:40–52) Vilket fint föredöme Jesus gav våra unga i församlingen! De bör verkligen lyda sina föräldrar och vara intresserade av att lära känna andliga ting. (5 Moseboken 5:16; Efesierna 6:1–3)
16. a) Vad ropade vissa pojkar när Jesus vittnade i templet? b) Vilket privilegium har unga kristna i vår tid?
16 Du som är ung vittnar kanske om Jehova i skolan och från hus till hus tillsammans med dina föräldrar. (Jesaja 43:10–12; Apostlagärningarna 20:20, 21) När Jesus kort före sin död höll på med att vittna och bota människor i templet, ropade några pojkar: ”Ge räddning, ber vi, åt Davids Son!” De främsta prästerna och de skriftlärda blev arga på grund av detta och protesterade: ”Hör du vad dessa säger?” ”Ja”, svarade Jesus. ”Har ni aldrig läst detta: ’Av de spädas och de diandes mun har du berett dig lovprisning’?” (Matteus 21:15–17) I likhet med de där barnen har ni unga i församlingen det storslagna privilegiet att lovprisa Gud och hans Son. Vi önskar ha er och behöver ha er vid vår sida som förkunnare av Guds kungarike.
I tider av svårigheter
17, 18. a) Varför organiserade Paulus insamlingen för de kristna i Judeen? b) Vilken verkan på judiska och icke-judiska kristna hade de frivilliga bidragen till de judiska troende?
17 Hurdana våra omständigheter än är, manar kärleken oss att hjälpa medkristna i nöd. (Johannes 13:34, 35; Jakob 2:14–17) Det var kärlek till bröderna och systrarna i Judeen som förmådde Paulus att för dem organisera insamlingen i församlingarna i Akaja, Galatien, Makedonien och provinsen Asia. Förföljelsen, oroligheterna och den hungersnöd som drabbade lärjungarna i Jerusalem kan ha resulterat i det Paulus beskrev som ”lidanden”, ”vedermödor” och att ”man rövade bort ... [deras] tillhörigheter”. (Hebréerna 10:32–34; Apostlagärningarna 11:27–12:1) Han övervakade därför en insamling för fattiga kristna i Judeen. (1 Korinthierna 16:1–3; 2 Korinthierna 8:1–4, 13–15; 9:1, 2, 7)
18 Frivilliga bidrag till de heliga i Judeen visade att ett band av broderskap rådde mellan judiska och icke-judiska tillbedjare av Jehova. Genom bidragen blev det också möjligt för icke-judiska kristna att visa sina judiska medtillbedjare tacksamhet för de andliga rikedomar som kom från dem. Man delade således med sig i både materiellt och andligt avseende. (Romarna 15:26, 27) Bidrag till behövande medtroende i vår tid är också frivilliga och motiveras av kärlek. (Markus 12:28–31) Vi behöver varandra också i detta hänseende, så att det blir en utjämning och ”den som har litet” inte har ”för litet”. (2 Korinthierna 8:15)
19, 20. Nämn ett exempel som visar hur Jehovas folk ger hjälp vid en katastrof.
19 Vi är medvetna om att vi kristna behöver varandra, och därför är vi snabba att hjälpa bröder och systrar i tron. Tänk till exempel på vad som hände när förödande jordbävningar och jordskred drabbade El Salvador i början av 2001. I en rapport hette det: ”Hjälpinsatser gjordes av bröder i alla delar av El Salvador. Grupper av bröder från Guatemala, USA och Canada kom för att hjälpa till. ... Mer än 500 hus och 3 tilltalande Rikets salar uppfördes på kort tid. Ett storslaget vittnesbörd avgavs genom dessa självuppoffrande bröders hårda arbete och samarbete.”
20 En rapport från Sydafrika lyder: ”De fruktansvärda översvämningar som drabbade stora delar av Moçambique påverkade också många av våra kristna bröder. Avdelningskontoret i Moçambique kunde sörja för det mesta av vad de behövde. Men man bad oss skicka begagnade kläder i bra skick till behövande bröder. Vi samlade in tillräckligt med kläder för att kunna sända en 12 meter lång container full med kläder till våra bröder i Moçambique.” Ja, också på dessa sätt behöver vi varandra.
21. Vad kommer att tas upp i nästa artikel?
21 Som vi har nämnt tidigare är alla delar i kroppen viktiga. Så är det verkligen också i fråga om den kristna församlingen. Alla dess medlemmar behöver varandra. De behöver också fortsätta att tjäna i endräkt. Nästa artikel tar upp några faktorer som gör detta möjligt.
Hur skulle du svara?
• Vilken likhet finns det mellan människokroppen och den kristna församlingen?
• Hur reagerade de första kristna när medtroende behövde hjälp?
• Nämn några bibliska exempel som visar att de kristna behöver varandra och hjälper varandra.
[Frågor]
[Bild på sidan 10]
Aquila och Priscilla hade omsorg om andra
[Bilder på sidan 12]
Jehovas tjänare hjälper varandra och även andra i svåra tider