Känner du till Safan och hans familj?

NÄR du har läst Bibeln, har du då någon gång tänkt på vad som sägs om Safan och några av dem som tillhörde hans inflytelserika familj? Vilka var de? Vad gjorde de? Vad kan vi lära oss av dem?

Första gången Bibeln nämner ”Safan, son till Asalja, son till Mesullam”, är i samband med att Josia återställer den sanna tillbedjan omkring år 642 f.v.t. (2 Kungaboken 22:3) Under de 36 år som sedan följer, fram till Jerusalems förstöring år 607 f.v.t., får vi stifta bekantskap med hans fyra söner, Ahikam, Elasa, Gemarja och Jaasanja, och hans två sonsöner, Mikaja och Gedalja. (Se släkttavlan.) ”Safans familj dominerade administrationen [i kungariket Juda] och hade ställningen som kungens skrivare från Josias tid fram till den babyloniska fångenskapen”, sägs det i Encyclopaedia Judaica. En genomgång av vad Bibeln säger om Safan och hans familj hjälper oss att förstå hur de gav sitt stöd åt profeten Jeremia och den sanna tillbedjan av Jehova.

Safan understöder den sanna tillbedjan

År 642 f.v.t., när kung Josia är ungefär 25 år, har Safan uppgiften som kungens sekreterare och avskrivare. (Jeremia 36:10) Vad innebar den uppgiften? Uppslagsverket som citerades tidigare säger att en kunglig skrivare och sekreterare var en förtrolig rådgivare till kungen, hade ansvar för finansiella frågor och var skicklig i fråga om diplomati samt kunnig i utrikesärenden, internationell lag och handelsavtal. Som kungens sekreterare var alltså Safan en av de mest inflytelserika personerna i riket.

Tio år tidigare hade den unge Josia börjat ”söka sin förfader Davids Gud”. Safan var uppenbarligen mycket äldre än Josia, och han hade därför förutsättningar att vara en bra andlig rådgivare till honom och ge honom stöd under hans första kampanj för att återställa den rena tillbedjan. * (2 Krönikeboken 34:1–8)

När man höll på att reparera templet, fann man ”själva lagboken”, och Safan ”började läsa den för kungen”. Josia blev chockad när han hörde innehållet och skickade i väg en delegation bestående av några betrodda män till profetissan Hulda för att fråga Jehova om boken. Genom att låta Safan och hans son Ahikam ingå i den här delegationen visade kungen att han hade förtroende för dem. (2 Kungaboken 22:8–14; 2 Krönikeboken 34:14–22)

Det här är den enda gången Bibeln nämner något som Safan själv gjorde. I andra bibelverser omnämns han bara som far eller farfar. Safans avkomlingar kom i nära kontakt med profeten Jeremia.

Ahikam och Gedalja

Som vi redan har sett nämns Safans son Ahikam första gången i samband med den  delegation som sändes till profetissan Hulda. I ett uppslagsverk sägs det: ”Även om Ahikams titel inte anges i den hebreiska bibeltexten, är det uppenbart att han var högt uppsatt.”

Omkring 15 år efter den händelsen var Jeremias liv i fara. När han varnade folket för att Jehova skulle förstöra Jerusalem, grep ”prästerna och profeterna och allt folket ... honom och sade: ’Du kommer med visshet att dö.’” Vad hände sedan? Skildringen fortsätter: ”Det [var] Ahikams, Safans sons, hand som visade sig vara med Jeremia, så att man inte gav honom i folkets hand för att låta döda honom.” (Jeremia 26:1–24) Vad visar det här? Ett uppslagsverk förklarar: ”Den här händelsen bekräftar vilket inflytande Ahikam hade, men den visar också att han, liksom andra i Safans familj, var välvilligt inställd till Jeremia.” (The Anchor Bible Dictionary)

Ungefär 20 år senare, efter det att babylonierna hade förstört Jerusalem år 607 f.v.t. och fört bort större delen av folket som fångar, blev Safans sonson Gedalja, Ahikams son, utsedd till ståthållare över de kvarvarande judarna. Brydde han sig om Jeremia, precis som andra i Safans familj hade gjort? Så här säger skildringen i Bibeln: ”Alltså kom Jeremia till Gedalja, Ahikams son, i Mispa och bosatte sig hos honom.” Några månader senare blev Gedalja dödad, och de kvarvarande judarna tog med sig Jeremia, när de gav sig i väg till Egypten. (Jeremia 40:5–7; 41:1, 2; 43:4–7)

Gemarja och Mikaja

Safans son Gemarja och sonson Mikaja spelade en framträdande roll i de händelser som vi läser om i Jeremia, kapitel 36. Tidpunkten var omkring år 624 f.v.t., i kung Jehojakims femte år. Baruk, Jeremias sekreterare, befann sig i Jehovas hus, ”i Gemarjas, ... Safans sons, matsal”, när han läste upp Jeremias ord ur en bok. På så sätt fick ”Mikaja, son till Gemarja, son till Safan, ... höra alla Jehovas ord ur boken”. (Jeremia 36:9–11)

Mikaja informerade sin far och alla de andra furstarna om skriftrullen, och de ville alla höra vad det stod i den. Hur reagerade de på innehållet? ”Nu hände det sig, så snart de hörde alla orden, att de såg på varandra i skräck; och de sade sedan till Baruk: ’Vi kommer ovillkorligen att omtala alla dessa ord för kungen.’” Men innan de talade med kungen gav de Baruk rådet: ”Gå, göm dig, du och Jeremia, så att ingen alls vet var ni är.” (Jeremia 36:12–19)

 Precis som väntat förkastade kungen budskapet i rullen, och han brände upp den bit för bit. Några furstar, bland annat Safans son Gemarja, ”vädjade till kungen att inte bränna upp rullen, men han lyssnade inte till dem”. (Jeremia 36:21–25) I en bok om Jeremia drar man slutsatsen: ”Jeremia hade fullt stöd av Gemarja vid kung Jehojakims hov.” (Jeremiah—An Archaeological Companion)

Elasa och Jaasanja

År 617 f.v.t. tog Babylon makten över kungariket Juda. Tusentals judar, ”alla furstarna och alla de tappra, väldiga männen ... och likaså varje hantverkare och bålverksbyggare”, fördes i landsflykt, däribland profeten Hesekiel. Mattanja, som babylonierna gav namnet Sidkia, blev ny vasallkung. (2 Kungaboken 24:12–17) Något senare sände Sidkia en delegation till Babylon, och i den ingick Safans son Elasa. Jeremia anförtrodde åt Elasa ett brev med ett viktigt budskap från Jehova till de landsflyktiga judarna. (Jeremia 29:1–3)

Skildringar i Bibeln visar alltså att Safan, tre av hans söner och två av hans sonsöner använde sina inflytelserika ställningar till att stödja den sanna tillbedjan och den trogne profeten Jeremia. Hur var det då med Safans son Jaasanja? Till skillnad från de andra i Safans familj ägnade han sig tydligtvis åt avgudadyrkan. I Hesekiels sjätte år som landsflyktig i Babylon, alltså omkring år 612 f.v.t., fick profeten en syn av hur 70 män offrade rökelse åt avgudar i Jerusalems tempel. Bland de här männen fanns Jaasanja, den ende som nämns vid namn. Detta skulle kunna tyda på att han var en av de mer framträdande i den här gruppen. (Hesekiel 8:1, 9–12) Exemplet med Jaasanja visar att det inte är säkert att man blir en trogen tillbedjare av Jehova bara för att man växer upp i en familj som fruktar Gud. Varje individ är ansvarig för sitt eget handlingssätt. (2 Korinthierna 5:10)

Bevis för att Safan och hans familj har existerat

På den tiden då Safan och hans familj levde och verkade i Jerusalem, hade det blivit vanligt i Juda att använda sigill. Sigill användes för att bevittna och underteckna dokument, och de kunde vara tillverkade av ädelsten, metall, elfenben eller glas. Vanligtvis hade man graverat in namnet på sigillets ägare, hans fars namn och ibland ägarens titel.

 Man har hittat hundratals hebreiska sigillavtryck i lera. Professor Nahman Avigad, kännare av hebreisk epigrafik, dvs. vetenskapen om inskrifter från antiken, har sagt: ”Sigillinskrifterna är den enda hebreiska epigrafiska källa som nämner personer som är kända från Bibeln.” Har man funnit några sigillavtryck med Safans eller hans familjemedlemmars namn? Ja, det har man. Namnen Safan och Gemarja, hans son, finns på sigillet som visas på sidorna 19 och 21.

Forskare säger också att möjligtvis fyra andra familjemedlemmar förekommer i sigillavtryck – Asalja, Safans far; Ahikam, Safans son; Gemarja, Safans son, och Gedalja, som i ett sigillavtryck tydligtvis beskrivs som den som var satt ”över familjen”. Det fjärde av de här sigillen anses ha tillhört Gedalja, sonson till Safan, även om hans far, Ahikam, inte nämns. Hans titel i sigillavtrycket tyder på att han var en av de högsta ämbetsmännen i staten.

Vad kan vi lära oss?

Safan och hans familj föregick verkligen med gott exempel genom att använda sin inflytelserika ställning till stöd både för den sanna tillbedjan och för den trogne Jeremia. Också vi kan använda våra resurser och vårt inflytande till att stödja Jehovas organisation och våra medtillbedjare.

Det är stimulerande och trosstärkande för oss att läsa Bibeln regelbundet och att dessutom gräva djupare och lära oss mer om sådana forntida vittnen för Jehova som Safan och medlemmar av hans familj. Även de tillhör det stora ”moln av vittnen” som är exempel för oss att följa. (Hebréerna 12:1)

[Fotnoter]

[Ruta på sidan 22]

Hulda – en inflytelserik profetissa

När kung Josia hade lyssnat till vad som stod i ”själva lagboken”, beordrade han Safan och fyra andra höga ämbetsmän att ”fråga Jehova” om boken. (2 Kungaboken 22:8–20) Till vem skulle delegationen vända sig för att få svar? Jeremia och kanske Nahum och Sefanja, som alla var profeter och bibelskribenter, bodde i Juda vid den tiden. Men delegationen vände sig till profetissan Hulda.

I en bok kommenteras detta så här: ”Det som är anmärkningsvärt med den här händelsen är att den manliga/kvinnliga aspekten inte ens nämns. Ingen ansåg att det på något sätt var olämpligt att en kommitté med enbart män tog skriftrullen med Lagen till en kvinna för att avgöra dess status. När hon sade att det var Herrens ord, var det ingen som ifrågasatte hennes myndighet att avgöra saken. Experter som bedömer kvinnornas roll i det forntida Israel förbiser ofta den här händelsen.” (Jerusalem—An Archaeological Biography) Naturligtvis var budskapet de fick från Jehova.

[Diagram/bild på sidan 21]

(För formaterad text, se publikationen)

Safans familjs släkttavla

Mesullam

↓

Asalja

↓

Safan

↓ ↓ ↓ ↓

Ahikam Elasa Gemarja Jaasanja

↓ ↓

Gedalja Mikaja

[Bild på sidan 20]

Gemarja och andra vädjade till Jehojakim att inte bränna upp skriftrullen från Jeremia

[Bild på sidan 22]

Trots att Jaasanja tillhörde Safans familj, sågs han tillbe avgudar i en syn

[Bildkälla på sidan 19]

Genom tillmötesgående från Israel Antiquities Authority

[Bildkälla på sidan 21]

Genom tillmötesgående från Israel Antiquities Authority