Frågor från läsekretsen

Vad menade Paulus när han sade: ”Så ofta som ni äter detta bröd och dricker denna bägare”?

När Paulus beskrev det tillfälle då åminnelsen av Jesu död instiftades, sade han: ”Så ofta som ni äter detta bröd och dricker denna bägare, fortsätter ni att förkunna Herrens död, tills han kommer.” (1 Korinthierna 11:25, 26) En del anser att ordet ”ofta” här visar att man bör högtidlighålla minnet av Kristi död ofta i den bemärkelsen att man bör göra det många gånger. Därför firar de det här tillfället oftare än en gång om året. Var det så Paulus menade?

Det är nu snart 2 000 år sedan Jesus instiftade åminnelsen av sin död. Det betyder att den har firats ofta eller många gånger sedan år 33 v.t., även om man bara avser en gång om året. Men i det sammanhang som Paulus skriver orden i 1 Korinthierna 11:25, 26 behandlar han inte hur ofta utan hur Åminnelsen bör firas. Den grekiska grundtexten visar att han inte använde ordet pollạkis, som betyder ”ofta” eller ”många gånger”. I stället använde han ordet hosạkis, som betyder ”så ofta som”, det vill säga ”närhelst”, ”varje gång som”. Paulus sade alltså: ”Varje gång som ni gör detta, fortsätter ni att förkunna Herrens död.” *

Hur ofta bör man då högtidlighålla minnet av Jesu död? Det är lämpligt att göra det bara en gång om året. Det är en åminnelse, och en åminnelse av någon eller något brukar man fira en gång per år. Dessutom dog Jesus på den dag då den judiska påsken firades, en högtid som inföll en gång om året. Paulus kallade mycket lämpligt Jesus ”vårt påskoffer, Kristus”, eftersom Jesu offerdöd gjorde det möjligt för det andliga Israel att få liv, precis som det första påskoffret räddade livet på de köttsliga israeliternas förstfödda i Egypten och gjorde det möjligt för nationen att bli befriad från slaveriet. (1 Korinthierna 5:7; Galaterna 6:16) Den här kopplingen till den årliga judiska påskhögtiden är ytterligare ett bevis för att minnet av Jesu död bör högtidlighållas endast en gång om året.

Till detta kommer att Paulus förknippade Jesu död med en annan årlig judisk högtid, försoningsdagen. I Hebréerna 9:25, 26 läser vi om Jesus: ”Inte heller var det för att frambära sig själv ofta, alldeles som översteprästen går in till den heliga platsen år efter år [på försoningsdagen] med blod som inte är hans eget. ... Men nu har han uppenbarat sig en gång för alla vid avslutningen på tingens ordningar för att ta bort synden genom offret av sig själv.” Eftersom Jesu offer ersatte det offer som frambars årligen på försoningsdagen, är det passande att vi högtidlighåller minnet av hans död årligen. Det finns ingen grund i Bibeln för att Åminnelsen skall firas oftare än så.

Det här stämmer med det som historikern Johann Lorenz von Mosheim skrev om de kristna som bodde i Mindre Asien på 100-talet v.t. Han sade att de hade för vana att högtidlighålla minnet av Jesu död ”på den fjortonde dagen i den första judiska månaden [nisan]”. Det är först på senare år som det blivit vanligt inom kristenheten att fira högtiden oftare än en gång om året.

[Fotnoter]