Tröst för dem som lider

UNDER århundradenas lopp har frågan om varför Gud tillåter lidandet förbryllat många filosofer och teologer. Några har hävdat att eftersom Gud är allsmäktig, måste han vara den som är ytterst ansvarig för lidandet. Författaren till De clementinska homilierna, ett apokryfiskt verk från 100-talet v.t., hävdade att Gud styr världen med båda händerna. Med sin ”vänstra hand”, Djävulen, orsakar han lidande och sorg, och med sin ”högra hand”, Jesus, frälser han och välsignar.

Andra, som inte kan acceptera att Gud skulle tillåta lidandet, även om han inte är upphovet till det, väljer att förneka att lidandet existerar. ”Det onda [är] blott en illusion och har ingen verklig grundval”, skrev Mary Baker Eddy. ”Om man förstod att synd, sjukdom och död är intighet skulle de försvinna.” (Vetenskap och hälsa med nyckel till Skriften)

I kölvattnet av de tragiska händelser som inträffat i historien, i synnerhet från första världskriget och fram till vår tid, har många dragit slutsatsen att Gud helt enkelt är oförmögen att förhindra lidandet. ”Jag tror att Förintelsen har avlägsnat varje möjlighet att tillämpa uttrycket allsmäktig på Gud”, skrev den judiske lärde David Wolf Silverman. ”Om Gud på något sätt skall vara begriplig”, tillade han, ”måste hans godhet vara förenlig med ondskans existens, och detta är endast möjligt om han inte är allsmäktig.”

Men påståenden om att Gud på något sätt är orsak till lidandet, att han är oförmögen att förhindra det eller att lidandet bara är ett fantasifoster ger inte mycket tröst åt dem som lider. Och något som är ännu viktigare är att sådana uppfattningar rimmar illa med den rättvise, dynamiske och omtänksamme Gud som beskrivs i Bibeln. (Job 34:10, 12; Jeremia 32:17; 1 Johannes 4:8) Vad säger då Bibeln om varför lidandet tillåtits?

Hur började lidandet?

Gud skapade inte människor för att de skulle lida. I stället gav han det första människoparet, Adam och Eva, fullkomliga sinnen och kroppar. Han gjorde också i ordning en ljuvlig trädgård som skulle vara deras hem, och han gav dem ett meningsfullt och tillfredsställande arbete. (1 Moseboken 1:27, 28, 31; 2:8) Deras fortsatta lycka var dock beroende av att de erkände Guds styre och hans rätt att bestämma vad som var gott och vad som var ont. Denna gudomliga rätt symboliserades av ett träd som kallades ”trädet för kunskapen om gott och ont”. (1 Moseboken 2:17) Om Adam och Eva hade lytt Guds befallning att inte äta av det trädet, skulle de ha visat att de underordnade sig honom. *

Tragiskt nog var Adam och Eva olydiga mot Gud. En upprorisk andevarelse, som längre fram blev känd som Satan, Djävulen, övertygade Eva om att det var till hennes bästa att inte lyda Gud. Det han i själva verket påstod var att Gud berövade henne något mycket åtråvärt: oberoende, rätten att  själv bestämma vad som var gott och vad som var ont. Satan påstod att om hon åt av trädet, skulle hennes ”ögon helt visst ... öppnas”, och hon skulle ”vara som Gud, vetande vad som är gott och ont”. (1 Moseboken 3:1–6; Uppenbarelseboken 12:9) Eva lockades av tanken på oberoende och åt av den förbjudna frukten, och Adam gjorde snart samma sak.

Redan samma dag fick Adam och Eva uppleva följderna av sitt uppror. Genom att förkasta Guds styre fick de inte längre det beskydd och de välsignelser som de hade fått genom att underordna sig Gud. Gud fördrev dem från paradiset och sade till Adam: ”Marken [är] förbannad för din skull. Under smärtfylld möda kommer du att äta dess produkter alla dina livsdagar. I ditt anletes svett kommer du att äta ditt bröd tills du vänder åter till marken.” (1 Moseboken 3:17, 19) Adam och Eva drabbades av sjukdom, smärta, åldrande och död. Lidandet var en realitet. (1 Moseboken 5:29)

Stridsfrågan avgörs

Någon kanske frågar sig: Kunde inte Gud bara ha bortsett från Adams och Evas synd? Nej, för det skulle ha undergrävt respekten för hans myndighet och rentav uppmuntrat till framtida uppror och orsakat ännu större lidande. (Predikaren 8:11) Dessutom skulle det ha gjort Gud delaktig i synden, om han hade sett genom fingrarna med en sådan olydnad. Bibelskribenten Mose påminner oss: ”Fullkomlig är hans verksamhet, ty alla hans vägar är rättvisans vägar. En trofasthetens Gud, hos vilken ingen orättvisa finns; rättfärdig och rättrådig är han.” (5 Moseboken 32:4) För att vara trogen mot sina egna principer var Gud tvungen att låta Adam och Eva ta konsekvenserna av sin olydnad.

Varför tillintetgjorde inte Gud genast det första människoparet tillsammans med Satan, den som låg bakom upproret? Han hade makt att göra det. Adam och Eva skulle då inte ha frambringat någon avkomma som ärvde lidande och död. Men en sådan demonstration av gudomlig makt skulle inte ha bevisat det rättmätiga i att Gud har myndighet över sina förnuftsbegåvade skapelser. Dessutom, om Adam och Eva hade dött barnlösa, skulle det ha betytt att Guds avsikt att uppfylla jorden med deras fullkomliga avkomlingar hade misslyckats. (1 Moseboken 1:28) Och ”Gud är ingen människa. ... Vad han sagt, det gör han, vad han lovat, håller han.” (4 Moseboken 23:19, Bibel 2000)

I sin fullkomliga vishet beslutade Jehova Gud att låta upproret få fortsätta under en begränsad tid. Upprorsmakarna skulle få tillräckligt med tid att uppleva verkningarna av sitt oberoende av Gud. Historien skulle utom allt tvivel visa människans behov av Guds vägledning och dessutom överlägsenheten hos Guds styre framför människans eller Satans. Samtidigt vidtog Gud åtgärder för att garantera att hans ursprungliga avsikt med jorden skulle uppfyllas. Han lovade att en ”säd”, eller avkomma, skulle krossa huvudet på Satan och en gång för alla stoppa hans uppror och de skadliga verkningar som det medfört. (1 Moseboken 3:15)

Jesus Kristus var denna utlovade Säd. I Första Johannes 3:8 läser vi att ”Guds Son [gjordes] uppenbar: för att göra ände på Djävulens gärningar”. Detta gjorde han genom att offra sitt fullkomliga mänskliga liv och betala lösen för att köpa tillbaka Adams barn från nedärvd synd och död. (Johannes 1:29; 1 Timoteus 2:5, 6) De som verkligen utövar tro på Jesu offer  är lovade att för alltid bli befriade från lidande. (Johannes 3:16; Uppenbarelseboken 7:17) När kommer detta att bli verklighet?

Slut på lidandet

Att Guds myndighet förkastades har lett till ett obeskrivligt lidande. Det är därför lämpligt att Gud använder sin myndighet på ett alldeles särskilt sätt för att göra slut på människors lidande och genomföra sitt ursprungliga uppsåt med jorden. Jesus nämnde denna anordning från Gud när han lärde sina efterföljare att be: ”Vår Fader i himlarna, ... må ditt kungarike komma. Må din vilja ske, såsom i himlen så också på jorden.” (Matteus 6:9, 10)

Den tid Gud har gett människor att försöka styra själva är snart slut. I uppfyllelse av Bibelns profetior upprättades hans rike i himlen 1914 med Jesus Kristus som kung. * Inom kort kommer det att krossa och göra slut på alla jordiska regeringar. (Daniel 2:44)

Under sin korta tjänst här på jorden gav Jesus en försmak av de välsignelser som återupprättandet av Guds styre kommer att medföra för mänskligheten. Evangelierna ger bevis för att Jesus visade medlidande med dem som var fattiga och diskriminerade. Han botade de sjuka, gav mat åt de hungriga och uppväckte de döda. Till och med naturkrafterna lydde hans röst. (Matteus 11:5; Markus 4:37–39; Lukas 9:11–16) Tänk dig in i vad Jesus kommer att göra när han använder sitt lösenoffers renande kraft till nytta för alla lydiga människor! Bibeln lovar att Gud, genom Kristi styre, ”skall torka bort varje tår från deras [människornas] ögon, och döden skall inte vara mer; inte heller skall sorg eller skrik eller smärta vara mer”. (Uppenbarelseboken 21:4)

Tröst för dem som lider

Det är verkligen hjärtevärmande att veta att vår kärleksfulle och allsmäktige Gud, Jehova, bryr sig om oss och att han snart kommer att ge lindring åt mänskligheten! Den som är allvarligt sjuk vill för det mesta bli botad från sin sjukdom, även om behandlingen är mycket smärtsam. På samma sätt kan vi klara av vilka svårigheter vi än får uppleva, om vi är medvetna om att Guds sätt att hantera saker och ting kommer att leda till eviga välsignelser.

Ricardo, som nämndes i föregående artikel, är en av dem som lärt sig att finna tröst i Bibelns löften. ”Efter min hustrus död kände jag en stark önskan att isolera mig”, berättar han, ”men jag insåg snart att det inte skulle hjälpa mig att få min hustru tillbaka och att det bara skulle förvärra mitt känslomässiga tillstånd.” I stället höll Ricardo fast vid sin rutin att besöka kristna möten och att tala med andra om Bibelns budskap. ”När jag kände Jehovas kärleksfulla stöd och märkte hur han besvarade mina böner i till synes små saker, drogs jag närmare honom”, säger Ricardo. ”Det var den här medvetenheten om Guds kärlek som hjälpte mig att uthärda det som helt klart var den värsta prövning jag någonsin varit med om.” Han medger: ”Jag saknar fortfarande  min hustru väldigt mycket, men jag är nu fullt övertygad om att ingenting som Jehova låter hända kan ge oss någon bestående skada.”

Längtar du, precis som Ricardo och miljoner andra, efter den tid som beskrivs i Jesaja 65:17? Där sägs det att mänsklighetens nuvarande lidanden ”inte [kommer] att bli ihågkomna, inte heller kommer de att stiga upp i hjärtat”. Du kan vara helt övertygad om att det är möjligt för dig att få del av Guds kungarikes välsignelser, om du följer Bibelns uppmaning: ”Sök Jehova, medan han står att finna. Ropa till honom, medan han visar sig vara nära.” (Jesaja 55:6)

För att kunna göra detta måste läsning och studium av Guds ord vara en viktig del av ditt liv. Du behöver lära känna Gud och den som han har sänt ut, Jesus Kristus. Sträva efter att leva enligt Guds normer och visa därigenom att du är villig att underordna dig hans suveränitet. En sådan kurs kommer att ge dig större lycka nu trots de prövningar som du kanske måste utstå. Och i framtiden kommer du att få leva i en värld utan något lidande. (Johannes 17:3)

[Fotnoter]

[Ruta på sidorna 6, 7]

HUR KAN VI UTHÄRDA LIDANDE?

”Kasta allt ert bekymmer på [Gud].” (1 Petrus 5:7) Känslor av förvirring, ilska och övergivenhet är bara naturligt, när vi själva eller någon vi älskar får lida. Men du kan vara övertygad om att Jehova förstår våra känslor. (2 Moseboken 3:7; Jesaja 63:9) Precis som forntidens trogna män kan vi öppna vårt hjärta för honom och uttrycka våra tvivel och vår oro. (2 Moseboken 5:22; Job 10:1–3; Jeremia 14:19; Habackuk 1:13) Han kanske inte mirakulöst tar bort våra prövningar, men som svar på våra innerliga böner kan han ge oss vishet och kraft att ta itu med dem. (Jakob 1:5, 6)

”Bli inte förvånade över den smärtsamma prövning ni får genomgå, som om något konstigt hände er.” (1 Petrus 4:12, New International Version) Här talar Petrus om förföljelse, men hans ord kan lika väl tillämpas på alla former av lidande som en troende kan få utstå. Människor får utstå umbäranden, sjukdom och förlust av anhöriga. I Bibeln står det att ”tid och oförutsedd händelse” drabbar alla. (Predikaren 9:11) Sådant är en del av människans livsvillkor just nu. Att vi inser detta kommer att hjälpa oss att klara av lidande och motgångar när det inträffar. (1 Petrus 5:9) Framför allt skänker det tröst att komma ihåg att ”Jehovas ögon är vända till de rättfärdiga och hans öron till deras rop om hjälp”. (Psalm 34:15; Ordspråken 15:3; 1 Petrus 3:12)

”Gläd er i hoppet.” (Romarna 12:12) I stället för att hela tiden tänka på hur lyckliga vi var förut kan vi meditera över Guds löfte att han skall göra slut på allt lidande. (Predikaren 7:10) Detta välgrundade hopp kommer att skydda oss precis som en hjälm skyddar huvudet. Ett sådant hopp dämpar hårda stötar i livet och skyddar mot att vår mentala, känslomässiga och andliga hälsa blir skadad. (1 Thessalonikerna 5:8)

[Bild på sidan 5]

Adam och Eva förkastade Guds styre

[Bild på sidan 7]

Gud lovar oss en värld utan lidande