”Var ständigt vaksamma”!

”Vad jag säger er, det säger jag till alla: Var ständigt vaksamma.” (MARKUS 13:37)

1, 2. a) Vilken läxa fick en man lära sig om skyddet av sin egendom? b) Vad kan vi av Jesu liknelse om en tjuv lära oss om att hålla sig vaken?

JUAN förvarade sina värdesaker hemma. Han hade dem under sin säng – enligt hans uppfattning den säkraste platsen i huset. Men en natt, medan han och hans hustru sov, kom en tjuv in i sovrummet. Det är tydligt att tjuven visste precis var han skulle leta. Han tog tyst bort varje värdefullt föremål som fanns under sängen och även pengar som Juan hade i en låda i nattduksbordet. Följande morgon upptäckte Juan stölden. Han kommer länge att minnas den smärtsamma läxan: En sovande man kan inte bevaka sina ägodelar.

² Det är på samma sätt i andligt avseende. Vi kan inte skydda vårt hopp och vår tro om vi faller i sömn. Fördenskull gav Paulus uppmaningen: ”Låt oss då inte sova vidare såsom de övriga, utan låt oss hålla oss vakna och bevara vår besinning.” (1 Thessalonikerna 5:6) För att visa hur viktigt det är att hålla sig vaken använde Jesus liknelsen om en tjuv. Han beskrev de händelser som skulle leda fram till hans ankomst som domare, och han gav sedan varningen: ”Var alltså ständigt vaksamma, eftersom ni inte vet på vilken dag er Herre kommer. Men en sak  skall ni förstå: om husfadern hade vetat under vilket vaktpass tjuven skulle komma, hade han hållit sig vaken och inte tillåtit någon att bryta sig in i hans hus. Visa er fördenskull också ni redo, därför att vid en timme som ni inte tänker er kommer Människosonen.” (Matteus 24:42–44) En tjuv talar inte om i förväg när han tänker komma. Han hoppas komma när ingen väntar honom. På liknande sätt skall, som Jesus sade, slutet på denna tingens ordning komma ”vid en timme som ... [vi] inte tänker” oss.

”Håll er vakna, stå fasta i tron”

3. Hur visade Jesus, genom att använda liknelsen om slavar som väntar på sin herres återkomst från ett bröllop, vikten av att hålla sig vaken?

³ Med ord som finns upptecknade i Lukas evangelium jämförde Jesus kristna med slavar som väntar på att deras herre skall komma tillbaka från ett bröllop. De behöver vara vaksamma, så att de när han anländer är vakna och redo att ta emot honom. På liknande sätt sade Jesus: ”I en stund då ni inte håller det för troligt kommer Människosonen.” (Lukas 12:40) Somliga som har tjänat Jehova i många år kan förlora sin känsla av brådska i fråga om de tider vi lever i. De kan till och med komma till slutsatsen att slutet ännu kan vara avlägset. Men sådana tankar kan få oss att vända uppmärksamheten bort från andliga ting mot materiella mål – sådant som kan göra oss dåsiga i andligt avseende. (Lukas 8:14; 21:34, 35)

4. Vilken övertygelse kommer att ge oss motiv att vara vaksamma, och hur visade Jesus detta?

⁴ Vi kan finna en annan lärdom i Jesu liknelse. Även om slavarna inte visste vilken timme deras herre skulle komma, visste de tydligen vilken natt det var. Det skulle ha varit svårt för dem att hålla sig vakna hela den natten, om de trodde att deras herre skulle kunna komma någon annan natt. Men nej, de visste vilken natt han skulle komma, och det gav dem starka motiv att hålla sig vakna. På ett ganska likartat sätt visar Bibelns profetior tydligt att vi lever i ändens tid; men de säger oss inget om dagen och timmen för själva slutet. (Matteus 24:36) Vår tro att slutet kommer hjälper oss att hålla oss vakna, men om vi är övertygade om att Jehovas dag verkligen är nära, kommer vi att ha långt starkare motiv att vara vaksamma. (Sefanja 1:14)

5. Hur kan vi reagera på Paulus uppmaning: ”Håll er vakna”?

⁵ Paulus gav denna uppmaning när han skrev till korinthierna: ”Håll er vakna, stå fasta i tron.” (1 Korinthierna 16:13) Ja, att vi håller oss vakna är förbundet med att vi står fasta i den kristna tron. Hur kan vi hålla oss vakna? Genom att förvärva djupare kunskap i Guds ord. (2 Timoteus 3:14, 15) Goda personliga studievanor och regelbunden mötesnärvaro är till hjälp för att stärka vår tro, och att vi ständigt har Jehovas dag i tankarna är en viktig sida av vår tro. Att vi då och då går igenom de bibliska bevisen för att vi lever nära slutet på  denna ordning kommer alltså att hjälpa oss att inte förlora ur sikte de viktiga sanningarna om detta kommande slut. * Det är också bra att lägga märke till de händelser i världen som uppfyller Bibelns profetior. En broder i Tyskland skrev: ”Varje gång jag ser på nyheterna – krigen, jordbävningarna, våldet och föroreningen av vår planet – får jag betonat för mig att slutet är nära.”

6. På vilket sätt belyste Jesus benägenheten att förlora den andliga vakenheten allteftersom tiden går?

⁶ I Markus, kapitel 13, finner vi en annan redogörelse för Jesu förmaning till sina efterföljare att hålla sig vakna. Enligt detta kapitel jämför Jesus deras situation med situationen för en dörrvaktare som väntar på att hans herre skall återvända från en utlandsresa. Dörrvaktaren visste inte vid vilken timme hans herre skulle komma tillbaka. Han måste helt enkelt ständigt vara vaksam. Jesus anspelade på fyra olika vaktpass under vilka hans herre kunde komma. Det fjärde vaktpasset varade från omkring klockan tre på morgonen till dess solen gick upp. Under detta sista vaktpass kunde dörrvaktaren lätt drabbas av dåsighet. Det uppges att soldater menar att timmen före gryningen är den bästa tiden för att överrumpla en fiende. På motsvarande sätt kan vi i denna framskridna tid, då världen omkring oss i andligt avseende sover djupt, ställas inför vår svåraste kamp för att hålla oss vakna. (Romarna 13:11, 12) Följaktligen uppmanar Jesus oss gång på gång i sin liknelse: ”Ta er ständigt i akt, håll er vakna. ... Var alltså ständigt vaksamma. ... Vad jag säger er, det säger jag till alla: Var ständigt vaksamma.” (Markus 13:32–37)

7. Vilken verklig fara råder, och vilken uppmaning med hänsyftning på detta läser vi gång på gång i Bibeln?

⁷ Många gånger under sin förkunnartjänst och efter sin uppståndelse manade Jesus till vaksamhet. I själva verket finner vi i Bibeln att nästan varje gång den tar upp något om slutet på denna tingens ordning ger den också en uppmaning att hålla sig vaken eller vara vaksam. * (Lukas 12:38, 40; Uppenbarelseboken 3:2; 16:14–16) Det är tydligt att andlig dåsighet är en mycket verklig fara. Vi behöver allesammans dessa varningar! (1 Korinthierna 10:12; 1 Thessalonikerna 5:2, 6)

 Tre apostlar som inte kunde hålla sig vakna

8. Hur reagerade tre av Jesu apostlar i Getsemane trädgård på Jesu begäran att de skulle hålla sig vakna?

⁸ För att man skall hålla sig vaken krävs det mer än goda avsikter, vilket vi förstår av exemplet med Petrus, Jakob och Johannes. Det här var tre andligt sinnade män som lojalt följde Jesus och kände djup tillgivenhet för honom. Men natten den 14 nisan år 33 v.t. lyckades de ändå inte hålla sig vakna. På väg från den övre sal där de hade firat påsken följde de tre apostlarna Jesus till Getsemane trädgård. Jesus sade där till dem: ”Min själ är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna här och håll er vakna tillsammans med mig.” (Matteus 26:38) Tre gånger bad Jesus intensivt till sin himmelske Fader, och tre gånger återvände han till sina vänner, bara för att finna dem sovande. (Matteus 26:40, 43, 45)

9. Vad bidrog sannolikt till apostlarnas dåsighet?

⁹ Varför gjorde dessa trogna män Jesus besviken den här natten? Fysisk trötthet var en faktor. Det var sent, förmodligen efter midnatt, och ”deras ögon var tunga” av sömn. (Matteus 26:43) Ändå sade Jesus: ”Håll er vakna och be oavbrutet, för att ni inte må komma in i frestelse. Visst är anden ivrig, men köttet är svagt.” (Matteus 26:41)

10, 11. a) Vad hjälpte Jesus att hålla sig vaken i Getsemane trädgård, trots att han var trött? b) Vad kan vi lära oss av vad som hände de tre apostlarna när Jesus bad dem hålla sig vakna?

¹⁰ Utan tvivel var Jesus också trött den här historiska natten. Men i stället för att somna använde han dessa viktiga sista ögonblick av frihet till innerlig bön. Några dagar tidigare hade han uppmanat sina efterföljare att be: ”Håll er då vakna och frambär hela tiden ödmjuk bön, för att ni må lyckas i att undfly alla dessa ting, som är bestämda att inträffa, och i att bestå inför Människosonen.” (Lukas 21:36; Efesierna 6:18) Om vi hörsammar Jesu råd och följer hans goda exempel i fråga om bön, kommer våra innerliga ödmjuka böner till Jehova att hjälpa oss att förbli andligen vakna.

¹¹ Naturligtvis förstod Jesus – något som hans lärjungar vid den tiden inte gjorde – att han snart skulle gripas och dömas till döden. Hans prövningar skulle nå en kvalfylld klimax på tortyrpålen. Jesus hade underrättat sina apostlar om detta, men de hade inte förstått vad han talade om. Följaktligen föll de i sömn medan han höll sig vaken och bad. (Markus 14:27–31; Lukas 22:15–18) Precis som det var med apostlarna är vårt kött också svagt, och det finns sådant som vi ännu inte känner till. Men om vi skulle förlora ur sikte brådskan i den tid vi lever i, skulle vi kunna falla i sömn i andligt avseende. Det är bara om vi är uppmärksamma som vi kan hålla oss vakna.

Tre viktiga egenskaper

12. Vilka tre egenskaper förbinder Paulus med att vi bevarar vår besinning?

¹² Hur kan vi bevara vår känsla av brådska? Vi har redan förstått hur viktig bönen är och sett att vi behöver hålla Jehovas dag i minnet. Därtill nämner Paulus tre viktiga egenskaper som vi bör uppodla. Han säger: ”Vi som hör dagen till, låt oss bevara vår besinning och ha på oss trons och kärlekens bröstpansar och som hjälm hoppet om räddning.” (1 Thessalonikerna 5:8) Låt oss helt kort tänka på vilken roll tro, hopp och kärlek har för att vi skall hålla oss andligen vakna.

13. Vilken roll har tron i att vi förblir vaksamma?

¹³ Vi måste ha en orubblig tro på att Jehova existerar och att ”han blir deras belönare som uppriktigt söker honom”. (Hebréerna 11:6) Att Jesu profetia om slutet fick en första uppfyllelse under det första århundradet stärker vår tro på en större uppfyllelse i vår tid. Och vår tro gör att vi är i ivrig förväntan på Jehovas dag, säkra på att ”[den profetiska synen] ofelbart [kommer] att bli verklighet. Den kommer inte att bli försenad.” (Habackuk 2:3)

14. Hur är hoppet viktigt om vi skall kunna hålla oss vakna?

 ¹⁴ Vårt säkra hopp är likt ”ett själens ankare” som gör det möjligt för oss att uthärda svårigheter även om vi måste vänta på den säkra uppfyllelsen av Guds löften. (Hebréerna 6:18, 19) Margaret, en med anden smord syster i 90-årsåldern som blev döpt för mer än 70 år sedan, berättar: ”När min man låg döende i cancer 1963, tänkte jag att det skulle vara underbart om slutet kom snabbt. Men nu inser jag att jag i huvudsak tänkte på mina egna intressen. På den tiden hade vi ingen uppfattning om hur mycket verket skulle utvidgas över hela världen. Och det är fortfarande många områden där verket bara är i sin linda. Så jag är glad att Jehova har visat tålamod.” Aposteln Paulus försäkrar oss: ”Uthålligheten [frambringar] ... ett beprövat tillstånd; det beprövade tillståndet i sin tur hopp, och hoppet medför ingen besvikelse.” (Romarna 5:3–5)

15. Hur kommer kärleken att motivera oss, även om vi tycker att vi har väntat en lång tid?

¹⁵ Kristen kärlek är en enastående egenskap,  eftersom den är det underliggande motivet till allt vi gör. Vi tjänar Jehova därför att vi älskar honom oberoende av hans tidtabell. Kärleken till nästan driver oss till att predika de goda nyheterna om Guds kungarike oberoende av hur länge det kan vara Guds vilja att vi gör det och hur många gånger vi än återvänder till samma hem. Som Paulus sade ”består ... tro, hopp, kärlek, dessa tre; men störst av dessa är kärleken”. (1 Korinthierna 13:13) Kärleken gör att vi är uthålliga och hjälper oss att förbli vakna. ”[Kärleken] hoppas allting, uthärdar allting. Kärleken tryter aldrig.” (1 Korinthierna 13:7, 8)

”Fortsätt med att hålla fast vid vad du har”

16. Vilken inställning bör vi uppodla i stället för att sakta farten?

¹⁶ Vi lever i kritiska tider då världshändelserna ständigt påminner oss om att vi befinner oss i den avslutande delen av de sista dagarna. (2 Timoteus 3:1–5) Nu är det inte tid att sakta farten, utan nu måste vi ”fortsätta med att hålla fast vid vad [vi] ... har”. (Uppenbarelseboken 3:11) Genom att vi är ”vaksamma med tanke på böner” och uppodlar tro, hopp och kärlek kommer vi att visa oss vara redo i prövningens stund. (1 Petrus 4:7) Vi har rikligt att göra i Herrens verk. Att vi är fullt upptagna med handlingar präglade av gudaktig hängivenhet kommer att hjälpa oss att hålla oss klarvakna. (2 Petrus 3:11)

17. a) Varför bör tillfälliga besvikelser inte göra oss modfällda? (Se rutan på sidan 21.) b) Hur kan vi efterlikna Jehova, och vilken välsignelse väntar dem som gör det?

¹⁷ ”Jehova är min andel”, skrev Jeremia, ”det är därför jag kommer att visa en väntande inställning gentemot honom. God är Jehova mot den som hoppas på honom, mot den själ som ständigt söker honom. Gott är det att man väntar, ja i tystnad, på Jehovas räddning.” (Klagovisorna 3:24–26) Somliga av oss har väntat bara en kort tid. Andra har väntat i många år på att få se Jehovas räddning. Men denna period av väntan är ändå kort i jämförelse med den evighet vi har framför oss! (2 Korinthierna 4:16–18) Och medan vi väntar på Jehovas rätta tid, kan vi uppodla viktiga kristna egenskaper och hjälpa andra att få nytta av Jehovas tålamod och omfatta sanningen. Må vi därför allesammans ständigt vara vaksamma. Låt oss efterlikna Jehova och vara tålmodiga, tacksamma för det hopp han har gett oss. Och må vi, medan vi troget håller oss vakna, behålla ett fast grepp om hoppet om det eviga livet. Då kommer de här profetiska löftena helt visst att vara tillämpliga i vårt fall: ”[Jehova] kommer att upphöja dig till att ta jorden i besittning. När de ondskefulla avskärs, kommer du att se det.” (Psalm 37:34)

[Fotnoter]

Hur skulle du svara?

• Hur kan vi stärka vår övertygelse om att slutet på den här tingens ordning är nära?

• Vad kan vi lära av exemplen med Petrus, Jakob och Johannes?

• Vilka tre egenskaper hjälper oss att förbli andligen vaksamma?

• Varför är det tid att vi ”fortsätter med att hålla fast vid” vad vi har?

[Frågor]

[Ruta/Bild på sidan 21]

”Lycklig är den som förblir i förväntan.” (Daniel 12:12)

Föreställ dig en väktare som misstänker att en tjuv planerar att bryta sig in i de byggnader som han bevakar. När mörkret faller, lyssnar väktaren med spänd uppmärksamhet efter varje ljud som kunde förråda inbrottstjuvens närvaro. Timme efter timme har han öron och ögon öppna. Det är lätt att förstå hur han skulle kunna luras av ett falskt alarm – ljudet av en vindstöt i träden eller en katt som stöter omkull något. (Lukas 12:39, 40)

Något liknande kan hända dem som ”ivrigt avvaktar vår Herre Jesu Kristi uppenbarelse”. (1 Korinthierna 1:7) Apostlarna trodde att Jesus skulle ”återställa ... kungariket åt Israel” kort efter sin uppståndelse. (Apostlagärningarna 1:6) Åtskilliga år senare behövde de kristna i Thessalonike bli påminda om att Jesu närvaro skulle inträffa någon gång i framtiden. (2 Thessalonikerna 2:3, 8) Falska larm om Jehovas dag gjorde ändå inte att dessa tidiga efterföljare till Jesus övergav den stig som leder till liv. (Matteus 7:13)

I vår tid bör besvikelse över att slutet för denna tingens ordning verkar dröja inte få oss att minska vaksamheten. En vaken och uppmärksam väktare kan bli lurad av ett falskt alarm, men han måste ändå vara vaksam! Det är hans arbete. Det är på samma sätt med de kristna.

[Bild på sidan 18]

Är du övertygad om att Jehovas dag är nära?

[Bilder på sidan 19]

Möten, bön och goda studievanor hjälper oss att vara vaksamma

[Bild på sidan 22]

Må vi likt Margaret vara tålmodiga och aktivt vaksamma