Den gode får Guds godkännande

ALLT liv härrör från Jehova Gud. (Psalm 36:9) Ja, ”genom honom har vi liv och rör oss och är till”. (Apostlagärningarna 17:28) Och visst flödar vårt hjärta över av tacksamhet när vi begrundar de belöningar han ger dem som har ett nära förhållande till honom! Ja, ”den gåva Gud ger är evigt liv”. (Romarna 6:23) Det är verkligen viktigt att vi söker Jehovas godkännande.

Psalmisten försäkrar oss om att Gud ger ynnest. (Psalm 84:11) Men mot vilka visar han ynnest? I dag visar människor ofta ynnest mot andra på grund av utbildning, förmögenhet, hudfärg, etnisk bakgrund och liknande. Vilka får ynnest från Gud? Kung Salomo i det forntida Israel svarar: ”Den gode får godkännande av Jehova, men den man som smider ränker förklarar han ondskefull.” (Ordspråken 12:2)

Det är tydligt att Jehova finner behag i den gode – en dygdig människa. Den gode har sådana goda egenskaper, eller dygder, som självdisciplin, ärlighet, ödmjukhet, medkänsla och klokhet. Hans tankar är rättfärdiga, hans ord är uppmuntrande, och hans gärningar är rättvisa och välgörande. Den första delen av det tolfte kapitlet i bibelboken Ordspråken visar hur godhet bör påverka vårt dagliga liv och framhåller den nytta man får av att visa den här egenskapen. Om vi begrundar det som sägs där, kommer vi att få ”insikt till att göra gott”. (Psalm 36:3) Att vi tillämpar de visa råden hjälper oss att få Guds godkännande.

Det är viktigt med tuktan

Salomo säger: ”Den som älskar tuktan älskar kunskap, men den som hatar tillrättavisning är oförnuftig.” (Ordspråken 12:1) Den gode är ivrig att göra personliga framsteg och längtar därför efter tuktan. Han är snabb att tillämpa de råd han får vid kristna möten eller under samtal med andra. Orden i Bibeln och bibliska publikationer är lika oxpikar som sporrar honom att följa en rättrådig kurs. Han söker efter kunskap och använder den för att göra sina stigar raka. Ja, den som älskar tuktan älskar också kunskap.

För sanna kristna är tuktan verkligen viktig, i synnerhet sådan tuktan som vi ger oss själva, dvs. självdisciplin. Vi kanske önskar att vi hade en djupare förståelse av Guds ord. Vi kanske vill bli effektivare i den kristna tjänsten och bli bättre lärare i Guds ord. (Matteus 24:14; 28:19, 20) Men det krävs självdisciplin för att förverkliga sådana önskningar. Självdisciplin behövs också på andra områden i livet. Det finns till exempel mycket som är utformat för att uppväcka otillåtna begär. Visst krävs det självdisciplin för att hålla tillbaka ögat från att titta på det som är opassande! Och eftersom ”benägenheten hos människans hjärta är usel alltifrån hennes ungdom”, kan en omoralisk tanke också komma från djupet av vårt inre. (1 Moseboken 8:21) Självdisciplin behövs för att kunna slå bort sådana tankar.

 Den som däremot hatar tillrättavisning älskar varken tuktan eller kunskap. Han ger efter för den syndiga mänskliga benägenheten att ogilla tillrättavisning och sänker sig till ett förnuftslöst djurs nivå, som saknar moraliskt omdöme. Vi måste ståndaktigt stå emot den här benägenheten.

”Rötter som inte kan rubbas”

Den gode kan naturligtvis inte vara orättfärdig eller orättvis. Så rättfärdighet behövs också för att få Jehovas godkännande. Kung David sjöng: ”Du själv kommer att välsigna den rättfärdige, o Jehova; som med en stor sköld kommer du att omge honom med godkännande.” (Psalm 5:12) Salomo ställer den rättfärdiges tillstånd i kontrast till den ondes och säger: ”Ingen människa kommer att befästas genom ondska; men vad de rättfärdigas rot beträffar, kommer den inte att rubbas.” (Ordspråken 12:3)

De onda kanske verkar ha framgång. Tänk på det psalmisten Asaf upplevde. ”Vad mig beträffar”, säger han, ”hade mina fötter nästan vikit av, mina steg hade nära nog bringats att slinta.” Hur kom det sig? Asaf svarar: ”Jag kom att avundas skrävlarna, när jag ständigt såg de ondskefullas frid.” (Psalm 73:2, 3) Men när han gick in i Guds tempelhelgedom, insåg han att Jehova hade ställt dem på slipprig mark. (Psalm 73:17, 18) Den framgång som de onda kan verka uppnå är tillfällig. Varför skulle vi då vara avundsjuka på dem?

Den som har Jehovas godkännande är däremot stabil. Salomo använder bilden av ett träds starka rotsystem och säger: ”De goda har rötter som inte kan rubbas.” (Ordspråken 12:3, The New English Bible) De dolda rötterna till ett gigantiskt träd, till exempel den amerikanska sekvojan, kan täcka ett område på över en hektar och ge en fast förankring vid översvämningar och stormvindar. Ett majestätiskt sekvojaträd kan till och med överleva en kraftig jordbävning.

Likt sådana rötter i närande jord behöver vårt sinne och hjärta tränga djupt in i Guds ord och hämta upp livgivande vatten. Vår tro blir på så sätt fast rotad och stark, och vårt hopp blir säkert och fast. (Hebréerna 6:19) Vi kommer inte att ”kastas av och an liksom av vågor och föras hit och dit av varje [falsk] lärdomsvind”. (Efesierna 4:14) Naturligtvis påverkas vi av stormiga prövningar och kan till och med bäva vid motgångar. Men vår rot kommer ”inte att rubbas”.

”En duglig hustru är en krona för sin ägare”

Många känner till talesättet: ”Bakom varje framgångsrik man står en kvinna.” Salomo påpekar hur viktigt det är med en kvinna som ger stöd, när han säger: ”En duglig hustru är en krona för sin ägare, men som röta i benen i hans kropp är hon som handlar skamligt.” (Ordspråken 12:4) Ordet ”duglig” sammanfattar många sidor av godhet. En god hustrus egenskaper, som beskrivs i detalj i Ordspråken, kapitel 31, inbegriper företagsamhet, trohet och vishet. En kvinna med de här egenskaperna är en krona för sin man, eftersom hennes goda uppförande ger ära åt honom och upphöjer honom i andras ögon. Hon försöker aldrig överträffa honom eller tävla med honom för att få erkännande. I stället är hon ett komplement, en hjälpare, till sin man.

Hur kan en kvinna handla skamligt, och med vilka följder? Det här skamliga uppförandet kan gälla allt från stridslystnad till äktenskapsbrott. (Ordspråken 7:10–23; 19:13) Det enda ett sådant handlingssätt åstadkommer är att skada mannen. Hon är som ”röta i benen” för mannen i den bemärkelsen att ”hon blir till fördärv för honom, likt en sjukdom som försvagar kroppen”, sägs det i ett uppslagsverk. ”Ett modernt motsvarande uttryck skulle kunna vara ’cancer’ – en lömsk sjukdom som gradvis tär på en persons livskraft”, sägs det i ett annat uppslagsverk.  Kristna hustrur bör sträva efter att få Guds godkännande genom att återspegla den dugliga hustruns egenskaper.

Från tankar till handlingar till konsekvenser

Tankar leder till handlingar, och handlingar får konsekvenser. Salomo ger nu ett exempel på hur tankar kan utvecklas till handlingar genom att jämföra de rättfärdiga med de onda. Han säger: ”De rättfärdigas tankar går ut på vad rätt är; den styrning de ondskefulla ger är bedrägeri. De ondskefullas ord är ett lurpassande på blod, men de rättrådigas mun, den kommer att befria dem.” (Ordspråken 12:5, 6)

Tankarna hos de goda är moraliskt rena och inriktade på det som är rätt och rättvist. Eftersom rättrådiga människor drivs av kärlek till Gud och medmänniskor, är deras avsikter goda. De onda däremot drivs av själviskhet. Följaktligen är deras planer – deras metoder för att nå sina mål – bedrägliga. Deras handlingar är förrädiska. De drar sig inte för att gillra en fälla för de oskyldiga, kanske i en domstol, genom falska anklagelser. Deras ord ”är ett lurpassande på blod”, eftersom de vill skada sina oskyldiga offer. De uppriktiga kan undvika den här faran genom att de känner till de onda planerna och har den vishet som behövs för att vara försiktiga. De kanske till och med kan varna de omedvetna och rädda dem från de ondas bedrägliga planer.

Hur kommer det att gå för de rättfärdiga och de onda? Salomo svarar: ”Det sker ett omstörtande av de ondskefulla, och de är inte mer, men de rättfärdigas hus, det kommer att förbli stående.” (Ordspråken 12:7) Ett uppslagsverk säger att huset ”står för hushållet och allt som är dyrbart för en individ, det som gör det möjligt för honom att leva”. Det kan även syfta på familjen och avkomlingarna till den rättfärdige. Hur som helst är poängen i ordspråket tydlig: De rättfärdiga kommer att stå fasta under svårigheter.

Det går bättre för den ödmjuke

Israels kung betonar värdet av urskillningsförmåga och säger: ”För sin omdömesgilla mun kommer en man att lovprisas, men den som har förvridet hjärta kommer att bli föremål för förakt.” (Ordspråken 12:8) En person med urskillning låter inte orden obetänksamt flöda ur munnen. Han tänker innan han talar och har fridsamma relationer till andra, eftersom hans ”omdömesgilla mun” får honom att noga välja sina ord. När någon med urskillning ställs inför dåraktiga eller spekulativa frågor, kan han ”hålla tillbaka sina ord”. (Ordspråken 17:27) En sådan man blir lovprisad och är behaglig för Jehova. Han skiljer sig verkligen från den som har förvridna åsikter som kommer från ett ”förvridet hjärta”!

Ja, en man med omdöme blir lovprisad, men nästa ordspråk lär oss vikten av ödmjukhet. Det säger: ”Bättre är den ringa aktade, som likväl har en tjänare, än den som förhärligar sig själv men saknar bröd.” (Ordspråken 12:9) Salomo verkar säga att det är bättre att vara ödmjuk och ha små tillgångar – att ha bara en tjänare – än att spendera det som egentligen behövs till livets nödtorft på sådant som gör att man får en hög social status. Vilket sunt råd det här är för oss – att leva efter våra tillgångar!

Jordbrukslivet lär oss godhet

Salomo använder en illustration från jordbrukslivet och lär oss två viktiga saker när det gäller godhet. ”Den rättfärdige vårdar sig om sitt husdjurs själ”, säger han, ”men de ondskefullas barmhärtighetsgärningar är grymma.” (Ordspråken 12:10) Den rättfärdige behandlar sina djur väl. Han vet vilka behov de har och bryr sig om deras välfärd. En ond person kanske säger att han bryr sig om djuren, men i verkligheten struntar han i deras behov. Hans motiv är själviska, och det som avgör hur han behandlar djuren är vad han kan tjäna  på dem. Det som en sådan person betraktar som tillräcklig omsorg om djuren kanske faktiskt är grym behandling.

Principen om att behandla djur väl gäller också när man tar hand om sällskapsdjur. Det skulle verkligen vara grymt att skaffa sällskapsdjur och sedan utsätta dem för onödigt lidande genom att nonchalera dem eller behandla dem illa! Och när ett djur lider mycket av en allvarlig sjukdom eller skada, kan omsorg om det betyda att man låter avliva det.

Salomo illustrerar ytterligare en aspekt av jordbrukslivet – odlingen av jorden – och säger: ”Den som odlar sin mark kommer själv att mättas av bröd.” Ja, meningsfullt hårt arbete ger belöningar. ”Men den som jagar efter värdelösa ting saknar hjärta.” (Ordspråken 12:11) Den som ”saknar hjärta” saknar gott omdöme eller insikt och ägnar sig åt fruktlösa, spekulativa och värdelösa satsningar. Lärdomarna i de här två verserna är tydliga: Var barmhärtig och arbetsam.

Den rättfärdige blomstrar

”Den ondskefulle har haft begär till usla människors med nät fångade byte”, säger den vise kungen. (Ordspråken 12:12a) Vad betyder det här? Tydligtvis att den ondskefulle har begär till de byten som har fångats på orätt sätt.

Vad kan då sägas om den som är god? En sådan person älskar tuktan och är fast rotad i tron. Han är rättfärdig och rättvis, omdömesgill och ödmjuk, medlidsam och flitig. Och ”vad de rättfärdigas rot beträffar”, säger Salomo, ”ger den avkastning”. (Ordspråken 12:12b) ”Den rättfärdiges rot kommer att bestå för evigt”, sägs det i An American Translation. En sådan person är stabil och trygg. Ja, den gode får Guds godkännande. Låt oss då ”förtrösta på Jehova och göra det som är gott”. (Psalm 37:3)

[Bilder på sidan 31]

Likt ett friskt träd är den rättfärdiges tro fast rotad