Till minne av avrättade Jehovas vittnen

DEN 7 mars 2002 avtäcktes en minnestavla i staden Körmend i västra Ungern. Den sattes upp till minne av tre Jehovas vittnen som mördades av nazisterna 1945.

Minnestavlan sitter på väggen till det som nu är högkvarter för brandkåren på Hunyadi-vägen, där de offentliga avrättningarna verkställdes. Tavlan tillägnades minnet av ”kristna som blev avrättade som vapenvägrare i mars 1945. Antal Hőnisch (1911–1945), Bertalan Szabó (1921–1945), János Zsondor (1923–1945).”

Avrättningarna verkställdes bara två månader före andra världskrigets slut. Varför blev dessa kristna dödade? Den ungerska tidningen Vas Népe förklarar: ”Efter det att Hitler kom till makten i Tyskland, blev inte bara judar utan också medlemmar av Jehovas vittnen föremål för förföljelse och tortyr, koncentrationsläger och död, om de inte förnekade sin religiösa övertygelse. ... I mars 1945 härskade ett skräckvälde i västra delen av Ungern. ... I terrorn ingick att deportera och döda medlemmar av Jehovas vittnen.”

Programmet i samband med att minnestavlan avtäcktes bestod av två delar. Den första delen hölls i hörsalen i slottet Batthyány, och bland talarna märktes professor Szabolcs Szita, chef för Budapests centrum för dokumentation av Förintelsen; László Donáth, medlem av parlamentets utskott för mänskliga rättigheter och minoritets- och religionsärenden; samt historikern Kálmán Komjáthy, som blev ögonvittne till avrättningarna. De mer än 500 som var närvarande gick sedan igenom staden för att vara med vid den andra delen av programmet – när Körmends borgmästare, József Honfi, avtäckte minnestavlan.

I sitt avskedsbrev uppmanade Ján Žondor (János Zsondor) sina kristna bröder och systrar att inte sörja. Han skrev: ”I mina tankar finns hela tiden det som Johannes skrev i Uppenbarelseboken 2:10: ’Bevisa dig trogen ända till döden.’ ... Säg åt dem där hemma att inte sörja, för jag dör för sanningen och inte för att jag är en brottsling.”

[Bild på sidan 32]

Bertalan Szabó

[Bild på sidan 32]

Antal Hőnisch

[Bild på sidan 32]

Ján Žondor