Anställningstryggheten och arbetsglädjen hotas

”RÄTT till arbete.” Det är något som är grundläggande för alla människor, enligt den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, som FN utfärdat. Denna förmån kan dock inte alltid garanteras. Anställningstrygghet är beroende av många olika saker – alltifrån den lokala ekonomin till den globala marknadens tillstånd. Men när sysselsättningen går förlorad eller hotas, leder det ofta till demonstrationer, upplopp och strejker. Det är inte många länder som är immuna mot sådant. Till och med ordet ”arbete”, skriver en författare, ”är, som det alltid har varit, ett känsloladdat ord”.

Arbete är viktigt för oss av många skäl. Förutom att det ger oss en inkomst, bidrar det till vårt psykiska och fysiska välbefinnande. Arbete tillfredsställer människans önskan att vara en produktiv medlem av samhället och att ha en mening med sitt liv. Det frambringar också ett mått av självaktning. Därför väljer en del som egentligen har mer än nog för att fylla sina behov eller som har rätt till pension ändå att fortsätta arbeta. Ja, arbete är så viktigt att bristen på arbete ofta leder till allvarliga sociala problem.

Å andra sidan finns det sådana som har ett arbete men som upplever så mycket påfrestningar på arbetet att de förlorar arbetsglädjen. Så till exempel har allt fler företag, på grund av dagens mycket konkurrenspräglade marknad, minskat antalet anställda för att skära ner på utgifterna. Det här kan göra att kraven ökar på de anställda som blir kvar, så att de får bära en extra börda.

Den moderna tekniken, som skall göra livet lättare och effektivare, kan i själva verket ha bidragit till att påfrestningarna på arbetsplatsen har ökat. Datorer, faxar och Internet gör det möjligt att ta med sig arbetet hem efter dagens slut, och därmed suddas gränsen mellan hemmet och kontoret ut. En arbetare tyckte att hans personsökare och mobiltelefon kändes som ett osynligt koppel som chefen kunde rycka i.

Något som allt fler äldre människor oroar sig över i en tid då de ekonomiska förhållandena och arbetsmiljön snabbt förändras är att de kommer att betraktas som improduktiva i förtid. Angående detta sade  Chris Sidoti, som tidigare var FN:s kommissionär för mänskliga rättigheter: ”Det tycks finnas en stereotyp bild att man måste vara under 40 för att klara av datorer och ny teknik.” Det är därför många duktiga arbetare, som man tidigare skulle ha ansett vara i sina bästa år, nu anses vara för gamla för att vara användbara. Så tragiskt!

Man kan förstå att arbetsmoralen och lojaliteten mot företaget har fått ta en del smällar på senare tid. ”När bolag gör sig kvitt folk vid minsta förändring på aktiemarknaden, blir lojalitet mot företaget någonting föråldrat”, heter det i den franska tidskriften Libération. ”Man måste naturligtvis arbeta, men det är bara för sin egen skull, inte för företagets.”

Men trots dessa växande problem finns människans grundläggande behov av att arbeta fortfarande kvar. Hur kan man då i vår tid, när det sker så snabba förändringar, utveckla en balanserad syn på förvärvsarbete och samtidigt bevara tryggheten och arbetsglädjen?

[Bild på sidan 3]

Den moderna tekniken kan ha bidragit till att påfrestningarna på arbetsplatsen har ökat