Frågor från läsekretsen
Frågor från läsekretsen
Varför heter det i Jesaja 30:21 att Jehovas ord hörs som om det kommer ”bakom dig”, då ju föregående vers placerar Jehova framför genom att den lyder: ”Dina ögon skall bli ögon som ser din store Undervisare”?
Jesaja 30:20, 21 lyder: ”Din store Undervisare [kommer] inte längre att gömma sig, och dina ögon skall bli ögon som ser din store Undervisare. Och dina öron, de kommer att höra ett ord bakom dig säga: ’Detta är vägen. Vandra på den’, ifall ni skulle gå åt höger eller ifall ni skulle gå åt vänster.”
Om man tillämpar texten bokstavligt, ser läsaren Jehova, den store Undervisaren, framför sig men hör hans röst bakom sig. Orden är emellertid bildliga och bör förstås bildligt.
Den ordbild som vers 20 målar upp för oss visar en tjänare som passar upp sin herre och alltid är redo att handla enligt sin herres anvisningar. Liksom en tjänare, som uppmärksamt lägger märke till sin herres hand för att urskilja minsta antydan om hans vilja, fäster Jehovas folk i våra dagar noggrant blicken på de fortskridande bibelenliga anvisningar som Jehova ger genom sin jordiska organisation. (Psalm 123:1, 2) Ja, de handlar enligt hans anvisningar och är vakna för vad Jehova än antyder genom ”den trogne och omdömesgille slaven”. (Matteus 24:45–47)
Hur förhåller det sig då med de ord som hans tjänare hör bakom sig? Det är rimligt att dra den slutsatsen att rösten bakom oss är Guds röst från det förgångna, som talar genom hans skrivna ord, när det görs klart och förståeligt genom hans ”trogne förvaltare”. (Lukas 12:42) Guds nutida tjänare hör hans röst genom att flitigt studera Bibeln och genom att tillämpa dess principer i sitt liv med hjälp av publikationer som gjorts i ordning av ”den trogne och omdömesgille slaven”, ”den trogne förvaltaren”. Genom att blicka upp till och vara vaken för den tidsenliga vägledning som den store Undervisaren ger och genom att studera Guds ord, som skrevs för hundratals år sedan, ser hans tjänare bildligt talat honom framför sig och hör hans röst bakom sig. (Romarna 15:4)