Livet i ett flyktingläger

VAD tänker du på när du hör ordet ”flyktingläger”? Har du besökt ett sådant någon gång? Hur ser det ut där?

När den här artikeln skrevs, hade 13 flyktingläger upprättats i västra delen av Tanzania. På grund av inbördeskrig hade det kommit omkring 500 000 flyktingar från andra afrikanska länder, och de fick nu hjälp av de tanzaniska myndigheterna i samarbete med FN:s flyktingkommissariat (UNHCR). Hur är det att leva i ett flyktingläger?

Ankomsten till lägret

En tonårig flicka som heter Kandida berättar vad som hände, när hon och hennes familj kom till ett flyktingläger för några år sedan: ”De gav oss ett ransoneringskort med ett identitetsnummer, och min familj anvisades till flyktinglägret Nyarugusu. Där fick vi ett tomtnummer och ett gatunummer. Man visade oss var vi kunde hugga träd och samla gräs så att vi kunde bygga oss ett litet hus. Vi gjorde tegelstenar av lera. Vi fick ett plastöverdrag av UNHCR som vi lade på taket. Det var ett slitsamt arbete, men vi var glada när vårt enkla hem var klart.”

Ransoneringskortet används varannan onsdag. ”Ja, vi ställer oss i kö vid ett utlämningsställe för att hämta basvaror som delas ut av UNHCR”, berättar Kandida.

Hur ser menyn ut för en person?

”Vi får omkring 7 dl majsmjöl, 2,5 dl ärtor, 20 gram sojamjöl, 2 matskedar matolja och 10 gram salt per person. Ibland får vi också en tvål, som skall räcka en hel månad.”

Hur är det då med rent vatten? Går det att få tag på? En ung kvinna som heter Riziki berättar: ”Ja, vatten pumpas upp från närliggande floder och förs vidare i rörledningar till stora behållare. Vattnet behandlas med klor innan det pumpas vidare till de många vattenstationerna som finns i varje läger. Vi försöker ändå koka vattnet innan vi dricker  det för att undvika att bli sjuka. Vi har ofta fullt upp från morgon till kväll med att hämta vatten och tvätta kläder vid de här vattenstationerna. Vi får bara en och en halv hink vatten om dagen.”

Om du skulle åka igenom ett av lägren, kanske du skulle lägga märke till att det finns skolor för barn i alla åldersgrupper. Det kan till och med finnas vuxenutbildning i lägret. En polisstation och en administrationsbyggnad precis utanför lägret är en garanti för att lägret är säkert och tryggt. Du kanske ser en stor marknad med många små stånd där flyktingarna kan få tag i grönsaker, frukt, fisk, kyckling och andra baslivsmedel. Några från lokalbefolkningen kommer till marknaden för att göra affärer. Men varifrån får flyktingarna pengar för att kunna handla? En del har ett litet grönsaksland och säljer det de har odlat på marknaden. Andra kanske säljer en del av mjölet eller ärtorna de får och använder pengarna till lite kött eller frukt. Ja, lägret kanske mer liknar en stor by än ett läger. Det är vanligt att man ser folk på marknaden som skrattar och har roligt, precis som de skulle ha gjort i sitt hemland.

Om du besöker sjukhuset, kanske en av läkarna berättar att det finns några kliniker i lägret där allmänna fall behandlas, medan akutfall och svåra fall hänvisas till sjukhuset. Man kan förstå att sjukhusets förlossningsavdelning är viktig med tanke på att det kan  bli så mycket som 250 födslar i månaden i ett läger med 48 000 flyktingar.

Andligt välnärda

Runt om på jorden finns det Jehovas vittnen som tänker på sina andliga bröder som lever som flyktingar i Tanzania. I de här lägren bor sammanlagt 1 200 bröder och systrar som är organiserade i 14 församlingar och 3 grupper. Hur går det för dem?

Bland det första som dessa hängivna kristna gjorde när de kom till lägren var att be om en bit mark att bygga en Rikets sal på. Det här hjälper invånarna i flyktinglägren att veta var de kan hitta Jehovas vittnen och var de kan besöka deras möten, som hålls varje vecka. I Lugufulägret finns det 7 församlingar, med sammanlagt 659 aktiva kristna. På deras söndagsmöten brukar det sammanlagda närvaroantalet för dessa 7 församlingar vara omkring 1 700.

Jehovas vittnen i alla de här lägren samlas också till sammankomster. När den första områdessammankomsten hölls i Lugufulägret var 2 363 närvarande. Jehovas vittnen hade byggt en dopbassäng precis utanför sammankomstplatsen. Man hade grävt ett hål i marken och klätt det med ett plastskynke för att vattnet skulle vara kvar. Med cykel hämtade bröderna vatten från en flod som ligger cirka två kilometer därifrån. Eftersom de bara kunde få med sig 20 liter åt gången, innebar det många turer fram och tillbaka. Dopkandidaterna, som var anständigt klädda, stod i en kö och väntade på att få bli döpta. Sammanlagt var det 56 som blev döpta genom fullständig nedsänkning. En heltidsförkunnare som blev intervjuad på sammankomsten berättade att han ledde bibelstudier med 40 personer. Fyra av dem blev döpta vid den här sammankomsten.

Jehovas vittnens avdelningskontor har ordnat med att församlingarna i lägret regelbundet  får besök av resande tillsyningsmän. En av dem säger: ”Våra bröder är nitiska i tjänsten. De har ett stort fält att predika på, och i en församling använder varje förkunnare i genomsnitt 34 timmar i tjänsten varje månad. Många leder fem eller fler bibelstudier med sådana som är intresserade. En pionjär [heltidsförkunnare] säger att hon inte skulle kunna ha ett bättre distrikt. De som bor i lägren uppskattar våra publikationer väldigt mycket.”

Hur når den bibliska litteraturen lägren? Avdelningskontoret skickar den med tåg till Kigoma, en stad som ligger på östra sidan av Tanganyikasjön. Där tar bröder emot den och ordnar med vidare transport till församlingarna. Ibland hyr de en pickup och kör själva ut litteraturen till alla lägren. Det här tar tre, fyra dagar, och vägarna är mycket dåliga.

Materiell hjälp

Det är särskilt Jehovas vittnen i Frankrike, Belgien och Schweiz som har hjälpt flyktingarna i de här lägren. Några har kunnat besöka lägren i Tanzania, med tillåtelse av inrikesdepartementet och UNHCR. Jehovas vittnen i Europa har samlat in tonvis med sojamjölk, kläder, skor, skolböcker och tvål. Allt det här har skänkts för att skickas till flyktingarna i lägren, i enlighet med Bibelns princip: ”Låt oss därför, så länge vi har gynnsam tid till det, göra vad som är gott mot alla, men särskilt mot dem som är besläktade med oss i tron.” (Galaterna 6:10)

Dessa humanitära insatser har gett mycket goda resultat, och många flyktingar har fått hjälp. De ansvariga i ett av lägren uttryckte sin uppskattning så här: ”På hela lägrets vägnar vill vi tacka er för den humanitära hjälp er organisation har gett oss vid tre tillfällen. ... Det är 12 654 män, kvinnor och barn, och även nyfödda, som har fått kläder. ... Antalet invånare i flyktinglägret Muyovozi uppgår för närvarande till 37 000. Sammanlagt har 12 654 personer fått hjälp, eller 34,2 procent av dem som bor i lägret.”

I ett läger fick 12 382 flyktingar tre klädesplagg var, och ett annat läger fick flera tusen skolböcker till skolor och daghem. UNHCR:s distributionschef i ett av områdena sade: ”Vi är mycket tacksamma för den här gåvan som har fyllt det stora behov som invånarna i flyktinglägren har. Den allra senaste sändningen som vi fick var fem containrar med böcker, som har delats ut till flyktingarna. ... Ett stort tack.”

Den här hjälpen har också uppmärksammats i tidningarna. En rubrik i Sunday News för 20 maj 2001 löd: ”Kläder åt flyktingar i Tanzania på väg”. I numret för 10 februari 2002 kunde man läsa: ”Gåvan är mycket uppskattad, eftersom en del av barnen, som var tvungna att sluta skolan på grund av att de saknade kläder, nu kan gå i skolan igen.”

Pressade men inte utan någon utväg

För de flesta flyktingar tar det ungefär ett år att anpassa sig till det nya livet i lägret. De lever ett enkelt liv. Jehovas vittnen i de här lägren använder mycket av sin tid till att tala med sina grannar om de tröstande goda nyheterna i Guds ord, Bibeln. De talar om en ny värld, där alla ”måste smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. De kommer inte att lyfta svärd, nation mot nation, inte heller kommer de mer att lära sig att föra krig.” Sedan kommer alla ”verkligen att sitta, var och en under sin vinstock och under sitt fikonträd, och det kommer inte att finnas någon som får dem att skälva; ty så har härars Jehovas egen mun talat”. Det kommer att vara en värld som är välsignad av Gud och där det inte kommer att finnas några flyktingläger. (Mika 4:3, 4; Psalm 46:9)

[Bild på sidan 8]

Hus i lägret Nduta

[Bilder på sidan 10]

Rikets sal i Lukole (till höger) Dop i Lugufu (nedan)

[Bild på sidan 10]

Områdessammankomst i lägret Lugufu