De första kristna och den mosaiska lagen

”Lagen [har] blivit vår uppfostrare som leder oss till Kristus.” (GALATERNA 3:24)

1, 2. Nämn några av de fördelar som blev resultatet för de israeliter som noggrant följde den mosaiska lagen.

ÅR 1513 f.v.t. gav Jehova israeliterna en samling lagar. Han förklarade för folket att om de lydde hans röst, skulle han välsigna dem, och de skulle då få ett lyckligt och tillfredsställande liv. (2 Moseboken 19:5, 6)

² Denna lagsamling kallades den mosaiska lagen eller Moses lag eller helt enkelt ”Lagen”, och dess bud var ”heligt och rättfärdigt och gott”. (Romarna 7:12) Den främjade sådana goda egenskaper som omtanke, ärlighet, hög moral och medmänsklighet. (2 Moseboken 23:4, 5; 3 Moseboken 19:14; 5 Moseboken 15:13–15; 22:10, 22) Genom Lagen uppmanades också judarna att älska varandra. (3 Moseboken 19:18) De skulle inte beblanda sig med eller ta hustrur från icke-judar som inte hade ställt sig under Lagen. (5 Moseboken 7:3, 4) Som en ”skiljemur” mellan judar och icke-judar skyddade den mosaiska lagen Guds folk mot att besmittas av hedniskt tänkande och hedniska sedvänjor. (Efesierna 2:14, 15; Johannes 18:28)

3. Vilken verkan hade Lagen, när nu ingen kunde hålla den fullkomligt?

³ Men inte ens de mest samvetsgranna judar kunde hålla Guds lag fullkomligt. Förväntade Jehova för mycket av dem? Nej. En av anledningarna till att Lagen gavs åt Israel var att den skulle ”göra överträdelserna påtagliga”. (Galaterna 3:19) Lagen gjorde uppriktiga judar  medvetna om det trängande behovet av en återlösare. När denne återlösare framträdde, gladde sig trogna judar. Deras befrielse från syndens och dödens förbannelse var nära! (Johannes 1:29)

4. I vilken bemärkelse var Lagen en ”uppfostrare som leder ... till Kristus”?

⁴ Den mosaiska lagen skulle vara en tillfällig anordning. När aposteln Paulus skrev till medkristna, beskrev han den som en ”uppfostrare som leder ... till Kristus”. (Galaterna 3:24) En uppfostrare i forna tider var en person som ledsagade barn till och från skolan. Han fungerade i allmänhet inte som lärare; han följde bara barnen till läraren. På liknande sätt var den mosaiska lagen avsedd att leda gudfruktiga judar till Kristus. Jesus lovade att han skulle vara med sina efterföljare ”alla dagar intill avslutningen på tingens ordning”. (Matteus 28:20) När den kristna församlingen väl var bildad, tjänade ”uppfostraren” – Lagen – därför inte längre något syfte. (Romarna 10:4; Galaterna 3:25) Men somliga judekristna var långsamma med att ta till sig denna viktiga sanning. Följden blev att de fortsatte att hålla fast vid delar av Lagen också efter Jesu uppståndelse. Andra däremot rättade till sitt tänkesätt. Genom att göra det blev de ett utmärkt föredöme för oss. Låt oss se hur.

Den kristna lärans spännande utveckling

5. Vilka anvisningar fick Petrus i en syn, och varför blev han chockerad?

⁵ År 36 v.t. fick den kristne aposteln Petrus en märklig syn. En röst från himlen befallde honom att slakta och äta fåglar och djur som enligt Lagen betraktades som orena. Petrus blev chockerad! Han hade aldrig ”ätit något befläckat och orent”. Men rösten sade till honom: ”Sluta du upp med att kalla de ting befläckade, som Gud har renat.” (Apostlagärningarna 10:9–15) I stället för att orubbligt hålla fast vid Lagen rättade Petrus till sin uppfattning. Detta förde honom fram till en häpnadsväckande insikt beträffande Guds avsikter.

6, 7. Vad gjorde det möjligt för Petrus att dra slutsatsen att han nu kunde predika för icke-judar, och vilka ytterligare slutsatser drog han sannolikt?

⁶ Detta är vad som hände. Tre män kom till det hus där Petrus uppehöll sig och bad honom följa med dem hem till en gudfruktig oomskuren icke-jude vid namn Cornelius. Petrus bjöd in männen och visade dem gästfrihet. Han förstod innebörden i den här synen, och följande dag följde han därför med männen till Cornelius hem. Där vittnade Petrus grundligt om Jesus Kristus. Petrus förklarade sedan: ”Jag inser i sanning att Gud inte är partisk, utan i varje nation är den som fruktar honom och utför rättfärdighetsgärningar godtagbar för honom.” Inte bara Cornelius, utan också hans släktingar och nära vänner, trodde på Jesus, och ”den heliga anden [föll] på alla som hörde ordet”. Petrus uppfattade Jehovas ledning i saken och ”befallde ... att de skulle döpas i Jesu Kristi namn”. (Apostlagärningarna 10:17–48)

⁷ Vad gjorde det möjligt för Petrus att dra slutsatsen att icke-judar som inte hade ställt sig under den mosaiska lagen nu kunde bli efterföljare till Jesus Kristus? Andlig urskillning. Eftersom Gud hade visat att han godkände oomskurna icke-judar genom att utgjuta sin ande över dem, urskilde Petrus att de kunde godkännas för dop. Samtidigt insåg Petrus uppenbarligen att Gud inte förväntade att icke-judiska kristna skulle hålla Moses lag som ett villkor för dop. Om du hade levt på den tiden, skulle du då ha varit lika villig som Petrus att ändra synsätt?

Somliga fortsatte att följa ”uppfostraren”

8. Vilken uppfattning om omskärelsen som skilde sig från Petrus uppfattning förespråkades av vissa kristna som bodde i Jerusalem, och vad var orsaken?

⁸ Sedan Petrus hade lämnat Cornelius hem, begav han sig till Jerusalem. Nyheterna om att oomskurna icke-judar hade ”tagit emot  Guds ord” hade nått församlingen där, och några judiska lärjungar kände oro över saken. (Apostlagärningarna 11:1–3) De som var ”anhängare av omskärelsen” erkände visserligen att icke-judar kunde bli efterföljare till Jesus, men de hävdade bestämt att dessa som var av icke-judiska nationer måste hålla Lagen för att bli räddade. I övervägande icke-judiska områden å andra sidan var omskärelsen inte nödvändigtvis någon stridsfråga, eftersom de judekristna där var få till antalet. Dessa två uppfattningar levde kvar i omkring 13 år. (1 Korinthierna 1:10) Detta måste ha varit ett stort prov för dessa första kristna – särskilt för de icke-judar som bodde i judiska områden.

9. Varför var det viktigt att frågan om omskärelsen blev avgjord?

⁹ Stridsfrågan nådde slutligen en kulmen år 49 v.t., då kristna från Jerusalem kom till Antiokia i Syrien, där Paulus predikade. De började lära att icke-judar som blivit omvända måste bli omskurna enligt Lagen. Och det uppstod inte så lite meningsskiljaktighet och disputerande mellan dem å ena sidan och Paulus och Barnabas å andra sidan! Om stridsfrågan inte blev avgjord, skulle somliga kristna, vare sig de hade judisk eller icke-judisk bakgrund, helt säkert ta anstöt. Därför ordnade man med att Paulus och några andra skulle bege sig till Jerusalem och be den styrande kretsen avgöra frågan en gång för alla. (Apostlagärningarna 15:1, 2, 24)

En uppriktig meningsskiljaktighet – sedan enhet!

10. Nämn några av de omständigheter som den styrande kretsen beaktade, innan man fattade beslutet om icke-judarnas ställning.

¹⁰ Vid ett särskilt sammankallat möte var det uppenbarligen vissa som förespråkade omskärelsen, medan andra var av motsatt uppfattning. Men det var inte känslorna som fick avgöra. Efter mycket disputerande beskrev apostlarna Petrus och Paulus de tecken som Jehova hade utfört bland de oomskurna. De förklarade att Gud hade utgjutit helig ande över oomskurna icke-judar. De frågade i själva verket: Kan den kristna församlingen med rätta avvisa dem som Gud har tagit emot? Därpå läste lärjungen Jakob ett avsnitt ur Skriften som hjälpte alla de närvarande att förstå vad som var Jehovas vilja i saken. (Apostlagärningarna 15:4–17)

11. Vilken faktor var inte inbegripen när man fattade beslutet om omskärelsen, och vad visar att beslutet hade Jehovas välsignelse?

¹¹ Allas ögon var nu riktade mot den styrande kretsen. Skulle deras judiska bakgrund påverka deras beslut till förmån för omskärelsen? Nej. Dessa trogna män var beslutna att följa Skrifterna och Guds heliga andes ledning. Efter att ha hört alla relevanta vittnesbörd fastställde den styrande kretsen enhälligt  att icke-judiska kristna inte behövde bli omskurna och komma under den mosaiska lagen. När bröderna fick reda på beslutet, gladde de sig, och församlingarna började ”tillväxa i antal från dag till dag”. De kristna som underkastade sig den tydliga teokratiska vägledningen blev välsignade med ett tydligt skriftenligt svar. (Apostlagärningarna 15:19–23, 28, 29; 16:1–5) Det återstod dock en viktig fråga som måste besvaras.

Hur var det med de judekristna?

12. Vilken fråga var ännu inte klargjord?

¹² Den styrande kretsen hade tydligt visat att icke-judiska kristna inte behövde omskäras. Men hur var det med judar som var kristna? Den styrande kretsens beslut hade inte uttryckligen berört denna aspekt på frågan.

13. Varför var det orätt att hävda att man måste hålla den mosaiska lagen för att bli räddad?

¹³ En del judekristna som var ”nitiska för Lagen” fortsatte att omskära sina söner och hålla fast vid vissa delar av Lagen. (Apostlagärningarna 21:20) Andra gick längre och insisterade på att judekristna måste hålla Lagen för att bli räddade. Det här var ett allvarligt misstag. Tänk på ett exempel: Hur skulle en kristen kunna frambära ett djuroffer för att få förlåtelse för synder? Kristi offer hade gjort att sådana offer inte längre hade någon betydelse. Hur förhöll det sig med Lagens krav att judar skulle undvika nära gemenskap med icke-judar? Det skulle ha varit mycket svårt för  nitiska kristna evangelieförkunnare att hålla fast vid dessa inskränkningar och samtidigt fullgöra uppdraget att lära icke-judar alla de ting som Jesus hade undervisat om. (Matteus 28:19, 20; Apostlagärningarna 1:8; 10:28) * Det finns inga bevis för att den här saken blev klargjord vid något möte med den styrande kretsen. Men församlingen lämnades ändå inte utan hjälp.

14. Vilken vägledning beträffande Lagen gav Paulus inspirerade brev?

¹⁴ Det kom vägledning, men inte i form av ett brev från den styrande kretsen, utan i ytterligare inspirerade brev skrivna av apostlarna. Så till exempel sände aposteln Paulus ett kraftfullt budskap till judar och icke-judar som bodde i Rom. I sitt brev till dem förklarade han att en verklig jude ”är det invärtes, och hans omskärelse är hjärtats omskärelse genom ande”. (Romarna 2:28, 29) I samma brev använde Paulus en illustration för att visa att de kristna inte längre stod under den mosaiska lagen. Han påpekade att en kvinna inte kunde vara gift med två män samtidigt. Men om hennes man dog, var hon fri att gifta om sig. Paulus gjorde sedan en tillämpning av illustrationen och visade att smorda kristna inte kunde vara underställda den mosaiska lagen och samtidigt tillhöra Kristus. De måste bli ”döda för Lagen”, så att de kunde bli förenade med Kristus. (Romarna 7:1–5)

 Sena att förstå tanken

15, 16. Varför var vissa judekristna ur stånd att förstå att de inte var förpliktade att följa Lagen, och vad visar detta om behovet av att förbli andligt vaken?

¹⁵ Paulus resonemang i fråga om Lagen var oantastligt. Hur kom det sig då att somliga judekristna inte förstod tanken? En orsak var att de saknade andlig urskillning. De hade till exempel försummat att ta till sig fast andlig föda. (Hebréerna 5:11–14) De var inte heller regelbundet närvarande vid kristna möten. (Hebréerna 10:23–25) En annan orsak till att somliga inte förstod kan ha haft att göra med hur Lagen var beskaffad. Den kretsade kring sådant som kunde ses och kännas och vidröras, sådant som templet och prästerskapet. Det var lättare för någon som saknade andlighet att acceptera Lagen än att omfatta de djupare principerna i kristendomen, som kretsade kring verkligheter som man inte ser. (2 Korinthierna 4:18)

¹⁶ Ytterligare en orsak till att vissa som bekände sig vara kristna var ivriga att hålla Lagen beskrevs av Paulus i brevet till galaterna. Han förklarade att de här människorna ville bli betraktade som respektabla, som medlemmar av en etablerad religion. I stället för att vara avvikande i samhället var de villiga att göra nästan vilken kompromiss som helst för att smälta in. De var mer intresserade av att vinna människors godkännande än av att vinna Guds godkännande. (Galaterna 6:12)

17. När blev den rätta synen på Lagen fullt klar?

¹⁷ Omdömesgilla kristna som noga studerade de inspirerade skrifterna från Paulus och andra drog riktiga slutsatser om Lagen. Men det var inte förrän år 70 v.t. som den rätta synen på den mosaiska lagen blev tydlig och klar för alla judekristna. Detta skedde när Gud lät Jerusalem och dess tempel ödeläggas och prästernas släktregister förstöras. Detta gjorde att ingen kunde hålla alla detaljer i Lagen.

Hur vi tillämpar lärdomen i vår tid

18, 19. a) Vilken inställning måste vi ta till oss, och vilken inställning måste vi undvika, för att förbli andligt friska? b) Vad lär vi av Paulus exempel angående att följa den vägledning vi får från ansvariga bröder? (Se rutan på sidan 24.)

¹⁸ Efter att ha begrundat allt detta som hände för så länge sedan undrar du kanske: ”Om jag hade levt på den tiden, hur skulle jag då ha reagerat när Guds vilja uppenbarades steg för steg? Skulle jag orubbligt ha hållit fast vid traditionella uppfattningar? Eller skulle jag ha varit tålmodig till dess den rätta insikten blev tydlig? Och när den väl blev det, skulle jag då helhjärtat ha stött denna uppfattning?”

¹⁹ Vi kan naturligtvis inte vara säkra på hur vi skulle ha reagerat om vi hade levt då. Men vi kan fråga oss själva: ”Hur reagerar jag på klarlägganden av förståelsen av Bibeln i vår tid? (Matteus 24:45) När det ges biblisk vägledning, försöker jag då tillämpa den och då inte bara enligt lagens bokstav, utan enligt andan i den? (1 Korinthierna 14:20) Väntar jag tålmodigt på Jehova, när svar på olika frågor tycks dröja?” Det är livsviktigt att vi gör gott bruk av den andliga föda som finns tillgänglig i vår tid ”för att vi aldrig må glida bort”. (Hebréerna 2:1) När Jehova ger vägledning genom sitt ord, sin ande och sin jordiska organisation, låt oss då lyssna noga. Om vi gör det, kommer Jehova att välsigna oss med ett ändlöst liv som är både lyckligt och tillfredsställande.

[Fotnoter]

Hur skulle du svara?

• I vilken bemärkelse var den mosaiska lagen som en ”uppfostrare som leder ... till Kristus”?

• Hur skulle du vilja förklara varför Petrus och ”anhängare av omskärelsen” reagerade olika på ändringar i förståelsen av sanningen?

• Vad har du lärt dig om Jehovas sätt att uppenbara sanningen i vår tid?

[Frågor]

[Ruta på sidan 24]

Paulus reagerar ödmjukt på ett prov

Efter en framgångsrik missionsresa kom Paulus till Jerusalem år 56 v.t. Där skulle han komma att ställas inför ett prov. Nyheter om att han hade lärt ut att Lagen var satt åt sidan hade nått församlingen. De äldste var rädda att nyomvända judekristna skulle ta anstöt av Paulus rättframhet angående Lagen och att de skulle kunna dra slutsatsen att de kristna saknade respekt för Jehovas anordningar. I församlingen fanns det fyra judekristna som hade avlagt ett löfte, kanske ett nasirlöfte. De måste gå till templet för att fullgöra kraven i löftet.

De äldste bad Paulus följa med de fyra till templet och svara för deras utgifter. Paulus hade skrivit åtminstone två inspirerade brev i vilka han hävdade att man inte behövde hålla Lagen för att få räddning. Men han tog hänsyn till andras samvete. Han hade tidigare skrivit: ”För dem som är under lag har jag blivit som en under lag ... för att kunna vinna dem som är under lag.” (1 Korinthierna 9:20–23) Paulus kompromissade aldrig när det gällde viktiga bibliska principer, men han kände att han kunde gå med på de äldstes förslag. (Apostlagärningarna 21:15–26) Det var inte orätt av honom att göra det. Anordningen med löften innehöll inget oskriftenligt, och templet hade använts för ren tillbedjan, inte för avgudadyrkan. För att inte bli orsak till att någon skulle snava och falla gjorde Paulus det man bad honom om. (1 Korinthierna 8:13) Detta krävde utan tvivel att Paulus visade mycket stor ödmjukhet, ett faktum som fördjupar vår uppskattning av honom.

[Bild på sidorna 22, 23]

Under några år förekom bland de kristna olika uppfattningar om den mosaiska lagen