Sanningens läppar består för evigt

LIKT en liten eld som kan sätta en hel skog i brand och orsaka total förödelse kan den fördärva hela livet för en person. Den kan vara full av gift, men den kan också vara ”ett livets träd”. (Ordspråken 15:4) Död och liv är i dess våld. (Ordspråken 18:21) Så stor kraft har denna lilla lem, tungan, som kan fläcka ner hela kroppen. (Jakob 3:5–9) Det är alltså förståndigt att vakta sin tunga.

I den andra delen av kapitel 12 i bibelboken Ordspråken ger Salomo, som var kung i det forntida Israel, värdefulla råd som hjälper oss att vakta på vad vi säger. Med hjälp av korta men kärnfulla ordspråk framhåller den vise kungen att det man säger får konsekvenser och att det dessutom avslöjar mycket om personlighetsdragen hos den som talar. Salomos inspirerade råd är ovärderliga för alla som vill sätta ”en väktare vid ... [sina] läppars dörr”. (Psalm 141:3)

Överträdelser som blir en snara

”Genom läpparnas överträdelse snärjs den som är usel, men den rättfärdige slipper ut ur trångmål”, säger Salomo. (Ordspråken 12:13) Lögner är en läpparnas överträdelse som blir en dödlig fälla för den som ljuger. (Uppenbarelseboken 21:8) Att ta till oärlighet kan verka vara ett enkelt sätt att slippa ifrån straff eller att ta sig ur en obehaglig situation. Men är det inte så att en lögn ofta leder till fler lögner? Precis som en hasardspelare som börjar med små insatser drivs till att satsa större och större summor när han försöker vinna tillbaka förlorade pengar, upptäcker en lögnare snart att han är fångad i en ond cirkel.

Läpparnas överträdelse snärjer också på så sätt att den som ljuger för andra så småningom kan börja ljuga för sig själv. En som ljuger kan lätt övertyga sig själv om att han är väldigt kunnig och duktig, trots att han i själva verket vet mycket lite. Han börjar på så sätt leva på en lögn. Ja, ”han har handlat alltför smickrande mot sig själv i sina egna ögon för att komma underfund med sin missgärning, så att han skulle hata den”. (Psalm 36:2) Tänk vilken snara lögnen blir! Den rättfärdige däremot försätter sig inte i den här svåra situationen. Inte ens under trångmål tar han till osanningar.

Frukt som mättar

”Bli inte vilseledda: Gud driver man inte gäck med”, varnar aposteln Paulus. ”Ty vadhelst  en människa sår, detta skall hon också skörda.” (Galaterna 6:7) Den här principen gäller i hög grad både vårt tal och våra handlingar. Salomo säger: ”Av sin muns frukt mättas en man med vad gott är, och det som en människas händer har gjort, det kommer att vända tillbaka till henne.” (Ordspråken 12:14)

En ”mun som talar vishet” ger sådan frukt som mättar. (Psalm 37:30) Vishet kräver kunskap, och ingen människa sitter inne med all kunskap. Alla behöver lyssna till goda råd och följa dem. ”Den dåraktiges väg är rätt i hans egna ögon”, säger Israels kung, ”men den som lyssnar till råd är vis.” (Ordspråken 12:15)

Jehova ger oss kloka råd genom sitt ord och genom sin organisation med hjälp av den litteratur som ”den trogne och omdömesgille slaven” tillhandahåller. (Matteus 24:45; 2 Timoteus 3:16) Så dåraktigt det skulle vara att avvisa goda råd och hålla fast vid sin egen väg! Vi måste vara ”snara till att höra” när Jehova, ”han som lär människorna kunskap”, ger oss råd via den kanal som han kommunicerar genom. (Jakob 1:19; Psalm 94:10)

Hur handlar den vise och den dåraktige när de blir förolämpade eller orättvist kritiserade? Salomo svarar: ”Den som är dåraktig, han gör sin grämelse känd på samma dag, men den kloke övertäcker en vanära.” (Ordspråken 12:16)

När den dåraktige blir förolämpad, handlar han aggressivt på en gång – ”på samma dag”. Men en som är förståndig ber om Guds andes hjälp att ha självbehärskning. Han tar sig tid att meditera över råden i Guds ord och begrundar uppskattande Jesu ord: ”Vem som än slår dig med flata handen på din högra kind, vänd också den andra mot honom.” (Matteus 5:39) Den kloke vill inte återgälda någon ”med ont för ont”, så han lägger band på sig och säger inget tanklöst. (Romarna 12:17) När vi på liknande sätt övertäcker den vanära som vi kan få utstå, undviker vi ytterligare stridigheter.

En tunga som läker

Läpparnas överträdelse kan göra stor skada i ett rättsfall. Israels kung säger: ”Den som ger uttryck åt trofasthet kommer att omtala vad rättfärdigt är, men ett falskt vittne bedrägeri.” (Ordspråken 12:17) Ett sannfärdigt vittne ger uttryck åt trofasthet, eftersom hans vittnesmål är pålitligt och trovärdigt. Hans ord bidrar till en rättvis dom. Ett falskt vittne däremot är fullt av bedrägeri och arbetar för ett felaktigt domslut.

”Det finns de som talar obetänksamt såsom med svärdsstötar”, fortsätter Salomo, ”men de visas tunga är en läkedom.” (Ordspråken 12:18) Ord kan skada som ett svärd och döda vänskap och ställa till elände. Eller så kan de vara behagliga och ljuvliga och då  skydda vänskapen. Är inte nedsättande uttryck, skrikande och gapande, ständig kritik och förnedrande ord svärdsstötar som ger djupa känslomässiga sår? Visst är det bra att vi rättar till de misstag vi gör på det här området genom att säga några läkande ord i form av en uppriktig ursäkt!

I de svåra tider vi lever i är det inte underligt att många har ”ett nedbrutet hjärta” och ”en krossad ande”. (Psalm 34:18) När vi ”talar tröstande till de nedstämda själarna” och ”stöder de svaga”, använder vi då inte den läkande kraft som ord kan ha? (1 Thessalonikerna 5:14) Ja, att vi säger några förstående ord kan uppmuntra tonåringar som kämpar mot negativt grupptryck. Att vi uttrycker vår omtanke kan försäkra de äldre om att de behövs och är älskade. Några vänliga ord kan utan tvivel göra dagen lite ljusare för dem som är sjuka. Till och med en tillrättavisning kan vara lättare att ta emot när den ges ”i en ande av mildhet”. (Galaterna 6:1) Och tänk vilken läkedom tungan ger när den används till att förkunna de goda nyheterna om Guds kungarike för dem som lyssnar!

En läpp som består

Salomo använder ordet ”läpp” synonymt med ”tunga”, när han säger: ”Sanningens läpp, den kommer att befästas för evigt, men falskhetens tunga kommer att vara endast ett ögonblick.” (Ordspråken 12:19) Uttrycket ”sanningens läpp” står i singularis i hebreiskan och har en djupare innebörd än bara att tala sanningsenligt. ”I det ligger sådana drag som varaktighet, beständighet och tillförlitlighet”, säger en uppslagsbok. ”Tal som är av det här slaget består ... för evigt, eftersom det kommer att visa sig vara tillförlitligt till skillnad från den tunga som ljuger, ... vilken kan vilseleda ett tag men inte klara sig när den prövas.”

”Bedrägeri är i deras hjärta som smider ont”, säger den vise kungen, ”men de som råder till frid har glädje.” Han tillägger: ”Inget skadligt kommer att drabba den rättfärdige, men de ondskefulla, de kommer sannerligen att fyllas med olycka.” (Ordspråken 12:20, 21)

 De som konspirerar i onda syften kan bara orsaka smärta och lidande. De som däremot ger råd som leder till frid känner sig belåtna för att de gör det som är rätt. De har också glädjen att få se goda resultat. Men det viktigaste är att de har Guds godkännande, för ”falska läppar är något avskyvärt för Jehova, men de som handlar i trofasthet är välbehagliga för honom”. (Ordspråken 12:22)

Tal som täcker över kunskap

Israels kung beskriver ytterligare en skillnad mellan den som är försiktig med ord och den som inte är det, när han säger: ”En klok människa täcker över kunskap, men de enfaldigas hjärta, det ropar ut dårskap.” (Ordspråken 12:23)

En klok och förståndig man vet när det är tid att tala och när det inte är det. Han täcker över kunskap genom att avhålla sig från att stoltsera med det han vet. Det här betyder inte att han alltid döljer sin kunskap. Han är däremot taktfull när han visar den. I motsats till detta är den enfaldige snabb att uttala sig och gör sin dårskap känd. Låt oss därför se till att våra ord är få och att vi håller tillbaka vår tunga från att skryta.

Salomo fortsätter att nämna kontraster och framhåller på ett dramatiskt sätt ett faktum som gäller flit och lättja. Han säger: ”Det är de flitigas hand som kommer att härska, men en slapp hand kommer att bli satt till tvångsarbete.” (Ordspråken 12:24) Hårt arbete kan leda till befordran och god ekonomi, men lättja till tvångsarbete och slaveri. ”Om tiden får gå tillräckligt länge”, säger en bibelkännare, ”kommer den late att bli slav åt den flitige.”

Ord som ger glädje

Kung Salomo återkommer till ämnet ord och tal med en klok iakttagelse som gäller människans natur. ”Oro i en mans hjärta böjer ner det”, säger han, ”men ett gott ord får det att glädja sig.” (Ordspråken 12:25)

Det finns många orosfaktorer och bekymmer som kan få hjärtat att bli nertyngt av bedrövelse. Det som behövs för att lätta bördan och få hjärtat att glädja sig är ett gott ord av uppmuntran från någon som har förståelse. Men hur skall andra kunna veta hur stor oron är i vårt hjärta, om vi inte öppnar oss och talar om det? Ja, när vi är i trångmål eller känner oss nere, måste vi anförtro oss åt någon som visar empati och som kan hjälpa oss. Dessutom kan bara det att man får uttrycka sina känslor i ord lindra oron i hjärtat. Därför är det bra att anförtro sig åt sin äktenskapspartner, sina föräldrar eller en medlidsam och andligt kvalificerad vän.

Vilka bättre uppmuntrande ord finns det än de som står i Bibeln? Vi måste närma oss Gud genom att med uppskattning meditera över hans inspirerade ord. Begrundan av det här slaget kan verkligen få ett bekymrat hjärta att glädja sig och sorgsna ögon att lysa upp. Psalmisten bekräftar detta med orden: ”Jehovas lag är fullkomlig, återställer själen. Jehovas påminnelse är tillförlitlig, gör den  oerfarne vis. Jehovas befallningar är rättrådiga, får hjärtat att glädja sig; Jehovas bud är rent, får ögonen att lysa.” (Psalm 19:7, 8)

En väg som ger belöning

Kungen i Israel jämför nu den rättrådiges väg med den ondskefulles genom att säga: ”Den rättfärdige utspejar sitt eget bete, men de ondskefullas väg, den får dem att irra omkring.” (Ordspråken 12:26) Den rättfärdige är noga med sitt eget bete – de kamrater och vänner han väljer. Han väljer dem med förstånd och anstränger sig för att undvika farliga kontakter. Men så är det inte med de ondskefulla, som förkastar råd och håller fast vid sin egen väg. Vilseledda irrar de omkring.

Kung Salomo beskriver sedan skillnaden mellan den som är slapp och den som är flitig ur ännu ett perspektiv. ”Slapphet kommer inte att driva upp någons villebråd”, säger han, ”men den flitige är en dyrbar tillgång för en människa.” (Ordspråken 12:27) En som är slapp – ”den late” – kommer inte att ”driva upp”, eller ”steka”, sitt villebråd. (New International Version) Nej, han kan inte slutföra det han påbörjar. Flit däremot är synonymt med rikedomar.

Lättja är så skadligt att aposteln Paulus ansåg det nödvändigt att skriva till sina medkristna i Thessalonike och tillrättavisa somliga där som ”vandrade oordentligt”, som inte arbetade alls utan befattade sig med det som inte angick dem. Sådana var en kostsam börda för de övriga. Därför gav Paulus dem råd offentligt och uppmanade dem att ”arbeta i stillhet”, så att de kunde äta mat de själva hade tjänat till. Och om de inte följde de här bestämda råden, var Paulus uppmaning till andra i församlingen att dra sig bort från dem – att undvika dem, uppenbarligen när det gällde sällskapliga sammanhang. (2 Thessalonikerna 3:6–12)

Vi måste lägga Salomos råd på hjärtat, både dem som gäller att vara flitiga och dem som gäller att använda tungan rätt. Låt oss försöka använda den här lilla lemmen till att ge läkedom och glädje, medan vi undviker läpparnas överträdelse och håller fast vid en rättrådig kurs. ”På rättfärdighetens väg är liv”, lovar Salomo oss, ”och resan på dess stig betyder inte död.” (Ordspråken 12:28)

[Bilder på sidan 27]

”Den som lyssnar till råd är vis”

[Bilder på sidan 28]

”De visas tunga är en läkedom”

[Bild på sidan 29]

Det kan ge tröst att anförtro sig åt en pålitlig vän

[Bild på sidan 30]

Att med uppskattning begrunda Guds ord får hjärtat att glädja sig