Högsta domstolen i ”Ararats land” försvarar sann tillbedjan

En gråhårig armenisk far till tre barn står inför Högsta domstolen i sitt land. Hans och hans många medtroendes frihet hänger på en skör tråd. Rätten lyssnar när han citerar ur Bibeln för att redogöra för sin tro. För att förstå hur den här rättegången resulterade i en stor seger för sann tillbedjan i detta land skall vi se närmare på vad det var som ledde fram till den.

ARMENIEN ligger öster om Turkiet och söder om den stora bergskedjan Kaukasus. I det här landet bor mer än tre miljoner människor. I landets huvudstad, Jerevan, har man en fantastisk utsikt över de två bergstopparna på Ararat, där traditionen säger att Noas ark ”kom till vila” efter den stora översvämningen. (1 Moseboken 8:4) *

Jehovas vittnen har utfört sin kristna verksamhet i Armenien sedan 1975. Efter Armeniens självständighet från det forna Sovjetunionen 1991 bildades en nämnd för religiösa ärenden som skulle inregistrera  religiösa organisationer. Den här nämnden har dock gång på gång vägrat att inregistrera Jehovas vittnen, främst på grund av frågan om den kristna neutraliteten. Följden är att sedan 1991 har över 100 unga Jehovas vittnen i Armenien blivit dömda och i de flesta fall fängslade på grund av sin bibliska ståndpunkt, när det gäller militärtjänst.

Nämnden begärde att Armeniens riksåklagare skulle granska Ljova Margarjans religiösa verksamhet. Broder Margarjan är äldste i en församling och en hårt arbetande jurist, anställd vid ett kärnkraftverk. Det hela slutade med att han blev åtalad enligt Artikel 244, en kvarleva från den sovjetiska lagen som antogs under Chrusjtjovtiden och syftade till att hindra och eliminera Jehovas vittnen och andra religiösa grupper.

Den här lagen gör det till ett brott att organisera eller leda en religiös grupp som, under sken av att predika religiösa trosuppfattningar, ”lockar unga människor att besöka en icke-registrerad religions” möten och ”påverkar medlemmar att vägra fullgöra sina medborgerliga skyldigheter”. Som stöd för detta påpekade åklagaren att små barn var med på de möten som leddes av broder Margarjan i staden Metsamor. Åklagaren påstod också att broder Margarjan hade tvingat unga medlemmar av församlingen att vägra militärtjänst.

Rättegången inleds

Rättegången inleddes fredagen den 20 juli 2001 i första instans, vid domstolen i Armavir med domare Manvel Simonjan som ordförande. Den fortsatte sedan långt in i augusti. Under sina vittnesmål erkände till slut vittnen för åklagarsidan att representanter för säkerhetstjänsten (tidigare KGB) hade dikterat delar av de skrivna utsagorna mot broder Margarjan och att de hade blivit tvingade att skriva under dem. I ett fall medgav en kvinna att en viss person från säkerhetstjänsten hade uppmanat henne att påstå att ”Jehovas vittnen är emot vår regering och vår religion”. Kvinnan erkände att hon inte kände något Jehovas vittne personligen utan bara hade hört anklagelser mot dem i den statliga televisionen.

När det sedan blev broder Margarjans tur, påpekade han att små barn som besöker Jehovas vittnens möten gör det med föräldrarnas tillåtelse. Han förklarade också att militärtjänst är ett personligt beslut. Åklagarens korsförhör fortsatte i flera dagar. Broder Margarjan svarade lugnt på frågor om sin tro med Bibelns hjälp, och åklagaren slog upp bibelställena i sin egen bibel.

Den 18 september 2001 förklarades Margarjan ”icke skyldig”, och domaren sade att det ”inte fanns en tillstymmelse till brottslighet” i hans verksamhet. En avslöjande rapport om fallet publicerades av nyhetsbyrån AP. Där stod det: ”En av ledarna för Jehovas vittnen i Armenien frikändes i dag från anklagelserna som gällde proselytvärvning och att tvinga unga människor att vägra militärtjänst. Efter en två månader lång rättegång  konstaterade rätten att det inte fanns tillräckliga bevis mot ledaren, Levon Markarian [Ljova Margarjan]. Han hade kunnat bli dömd till fem års fängelse. ... Även om Armeniens konstitution garanterar religionsfrihet, är det svårt för nya grupper att bli inregistrerade, och lagarna gynnar den dominerande Armeniska apostoliska kyrkan.” I ett pressmeddelande den 18 september 2001 skrev Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE): ”Även om vi inom OSSE välkomnar domstolsutslaget, beklagar vi att åtalet över huvud taget väcktes.”

Processen fortsätter

Men åklagarna överklagade, och en ny rättegång inleddes som kom att ta ytterligare fyra månader. I början av rättegången, när det var dags för broder Margarjan att avge sitt vittnesmål, fick han den första frågan av en av domarna. När broder Margarjan skulle svara, blev han avbruten och provocerad av ordföranden. Sedan lät hon inte broder Margarjan tala till punkt en enda gång då han skulle besvara en fråga. Utan att ange några skäl strök hon ur domstolsprotokollet de flesta frågor som han fått av svarandesidan. Religiösa fanatiker som är motståndare till Jehovas vittnen hade fyllt rättssalen och skrek förolämpningar åt broder Margarjan under rättegången. Efter domstolsförhandlingarna gav TV flera felaktiga rapporter från rättegången, vilka till exempel uppgav att broder Margarjan hade erkänt sig skyldig.

Efter ungefär halva rättegången överraskade ordföranden för de tre domarna åhörarna genom att visa upp ett brev från nämnden för religiösa ärenden i vilket det krävdes att åklagaren skulle vidta åtgärder mot broder Margarjan. Det här upprörde de utländska observatörerna som var närvarande, eftersom Armenien i sin ansökan om medlemskap i Europarådet hade förpliktat sig att ”garantera att alla kyrkor och religiösa  samfund, i synnerhet de som kallas ’icke-traditionella’, skall få utöva sin religion utan att diskrimineras”.

Stämningen blev alltmer laddad, när rättegången fortsatte under de följande veckorna. Motståndare fortsatte att trakassera och attackera Jehovas vittnen både inne i och utanför domstolsbyggnaden. Kvinnliga Jehovas vittnen sparkades på smalbenen. När ett Jehovas vittne attackerades och vägrade att ge igen, blev han slagen i ryggen bakifrån och var tvungen att uppsöka läkare.

Under tiden utsågs en ny domare till ordförande. Trots att några bland åhörarna försökte skrämma försvarsadvokaten, lyckades den nye ordföranden behålla kontrollen och gav till och med order om att polis skulle föra ut en kvinna som hotade försvarsadvokaten.

Vidare till Armeniens högsta domstol

Till sist, den 7 mars 2002, beslutade appellationsdomstolen att fastställa den lägre instansens dom. Dagen innan den här domen avkunnades upplöstes märkligt nog nämnden för religiösa ärenden. Ännu en gång överklagades domen av åklagarsidan, den här gången till Armeniens högsta domstol – kassationsdomstolen. Åklagarna krävde nu att fallet skulle omprövas för att ”få en fällande dom”.

En grupp bestående av sex domare med ordförande Mher Chachatrijan samlades klockan 11 den 19 april 2002. I sina inledningsord uttryckte en av åklagarna stor vrede över att de två tidigare domstolarna inte hade kunnat få broder Margarjan fälld. Men den här gången var det åklagaren som avbröts och blev utfrågad av fyra av domarna. En av dem kritiserade skarpt åklagaren för att han i sin framställning mot broder Margarjan hade försökt påverka rätten genom att nämna Jehovas vittnens predikoverksamhet och det faktum att de inte är inregistrerade – inget av detta definieras som brottsligt i Artikel 244. Domaren kallade sedan åklagarens agerande ”förföljelse med hjälp av ett brottmål”. En annan av domarna nämnde olika fall i Europadomstolen i vilka Jehovas vittnen har erkänts som en ”känd religion” med rätt till skydd av Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna. Då skrek en präst i rättssalen att Jehovas vittnen splittrar nationen. Rätten uppmanade honom att vara tyst.

Domarna kallade sedan fram Ljova Margarjan från åhörarskaran – vilket var någonting helt nytt i Högsta domstolen. Broder Margarjan avgav ett fint vittnesmål om Jehovas vittnens uppfattning i olika frågor. (Markus 13:9) Efter en kort överläggning återvände rätten och fastställde enhälligt den friande domen. Broder Margarjan var synbart lättad. Det skriftliga domslutet sade: ”Den här verksamheten [som Ljova Margarjan ägnar sig åt] anses inte vara ett brott enligt gällande lag, och detta slag av anklagelse strider mot Artikel 23 i den armeniska konstitutionen och Artikel 9 i Europeiska konventionen.”

Verkningar av beslutet

Om åklagarsidan hade vunnit, hade det banat väg för rättsliga åtgärder mot andra äldstebröder i församlingar i hela Armenien. Förhoppningsvis kommer domstolens tydliga dom att förhindra sådana problem. En ogynnsam dom skulle också ha kunnat utgöra en förevändning för fortsatt vägran att inregistrera Jehovas vittnen som ett trossamfund. Lyckligtvis har domstolen nu avlägsnat den här felaktiga förevändningen.

Tiden får utvisa om Jehovas vittnen, som uppgår till mer än 7 000 i detta land, kommer att bli ett registrerat trossamfund. Under tiden fortsätter den sanna tillbedjan att blomstra i ”Ararats land”.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 12]

Ljova Margarjan vid rättegången

[Bild på sidan 13]

Broder Margarjan och hans familj