Herrens kvällsmåltid har stor betydelse för dig

HAR Herrens kvällsmåltid en viktig och bestående betydelse för dig? För att få reda på det skall vi först fastställa vilken betydelse Jesus Kristus själv fäste vid denna speciella händelse.

Jesus och hans 12 apostlar samlades på kvällen den 14 nisan år 33 v.t. i övervåningen i ett hus i Jerusalem för att fira den årliga påskhögtiden. Sedan de hade ätit påskmåltiden lämnade förrädaren Judas rummet för att förråda Jesus. (Johannes 13:21, 26–30) Med de 11 apostlar som var kvar instiftade Jesus ”Herrens kvällsmåltid”. (1 Korinthierna 11:20) Den kallas också Åminnelsen, eftersom Jesus gav sina efterföljare befallningen: ”Gör detta till minne av mig.” Det här är den enda händelse som kristna är befallda att högtidlighålla. (1 Korinthierna 11:24, Bibel 2000)

På många platser reser människor ett monument eller utser en speciell dag för att högtidlighålla, eller minnas, någon betydelsefull person eller händelse. I det här fallet instiftade Jesus en minnesmåltid – en måltid som skulle hjälpa hans lärjungar att komma ihåg de mycket viktiga händelserna den här betydelsefulla dagen. För efterföljande generationer skulle denna åminnelsemåltid påminna de närvarande om den djupa innebörden i det som Jesus gjorde den kvällen, och i synnerhet innebörden i det som han använde som symboler. Vilka symboler använde Jesus, och vad betyder de? Låt oss undersöka vad Bibeln säger om det som hände den här kvällen år 33 v.t.

Innebörden i de heliga symbolerna

”Han tog ... ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav det åt dem och sade: ’Detta betyder min kropp som skall ges ut till förmån för er. Fortsätt att göra detta till minne av mig.’” (Lukas 22:19)

När Jesus tog brödet och sade ”detta betyder min kropp”, visade han att det osyrade brödet representerade, eller symboliserade, hans egen syndfria kropp av kött, som han gav ”till förmån för världens liv”. (Johannes 6:51) Även om det i vissa översättningar står ”detta är [grekiska: estịn] min kropp”, har detta verb, enligt Thayers Greek-English Lexicon of the New Testament, ofta betydelsen ”beteckna, antyda, innebära”. Det förmedlar tanken på att representera, eller symbolisera, någonting. (Matteus 26:26)

 Det var samma sak med bägaren med vin. Jesus sade: ”Denna bägare betyder det nya förbundet i kraft av mitt blod, som skall utgjutas till förmån för er.” (Lukas 22:20)

Enligt Matteus berättelse sade Jesus angående bägaren: ”Detta betyder mitt blod, ’förbundets blod’, som skall utgjutas för mångas räkning till förlåtelse för synder.” (Matteus 26:28) Jesus använde vinet i bägaren som en symbol för sitt eget blod. Hans utgjutna blod skulle utgöra grunden för ”ett nytt förbund” med de av anden smorda lärjungar som skulle regera som kungar och präster tillsammans med honom i himlen. (Jeremia 31:31–33; Johannes 14:2, 3; 2 Korinthierna 5:5; Uppenbarelseboken 1:5, 6; 5:9, 10; 20:4, 6)

Vinet i bägaren tjänar också som en påminnelse om att Jesu utgjutna blod skulle utgöra grunden för att ge ”förlåtelse för synder” och på så sätt öppna vägen för dem som tar del av brödet och vinet att bli kallade till himmelskt liv som medarvingar med Kristus. Vi förstår att det endast är de som har denna himmelska kallelse – ett begränsat antal – som tar del av brödet och vinet vid Åminnelsen. (Lukas 12:32; Efesierna 1:13, 14; Hebréerna 9:22; 1 Petrus 1:3, 4)

Hur är det då med alla de efterföljare till Jesus som inte är med i det nya förbundet? Dessa är Herrens ”andra får”, som inte skall regera tillsammans med Kristus i himlen, utan ser fram emot att få njuta av att leva för evigt i ett jordiskt paradis. (Johannes 10:16; Lukas 23:43; Uppenbarelseboken 21:3, 4) Som ”en stor skara” av trogna kristna, som ”ägnar ... [Gud] helig tjänst dag och natt”, gläder de sig åt att få visa sin tacksamhet som åskådare vid Herrens kvällsmåltid. Genom sina ord och handlingar tillkännager de: ”Räddningen har vi vår Gud att tacka för, honom som sitter på tronen, och Lammet.” (Uppenbarelseboken 7:9, 10, 14, 15)

Hur ofta?

”Fortsätt att göra detta till minne av mig.” (Lukas 22:19)

Hur ofta skall man fira Åminnelsen för att bevara minnet av Kristi död? Jesus sade inte uttryckligen något om det. Men eftersom Jesus instiftade Herrens kvällsmåltid den 14 nisan, den kväll israeliterna firade påsken varje år, är det uppenbart att han menade att Åminnelsen skulle firas på samma sätt, en gång om året. Israeliterna firade årligen sin befrielse från slaveriet i Egypten, medan kristna däremot årligen högtidlighåller sin befrielse från slaveri under synd och död. (2 Moseboken 12:11, 17; Romarna 5:20, 21)

Idén med en årlig påminnelse om en viktig händelse är verkligen inget ovanligt. Tänk till exempel på när ett par firar sin bröllopsdag eller när en nation firar en viktig händelse i sin historia. I de flesta fall äger firandet rum en gång om året, på årsdagen av den händelsen. Under flera århundraden efter Kristi tid var det intressant nog många till bekännelsen kristna som kallades ”quartodecimaner”, av ett latinskt uttryck som betyder ”fjortonde”, eftersom de en gång om året, den 14 nisan, högtidlighöll minnet av Jesu död.

En enkel men mycket viktig ceremoni

Aposteln Paulus förklarade att firandet av Herrens kvällsmåltid skulle göra det möjligt för Jesu lärjungar att fortsätta ”att förkunna Herrens död”. (1 Korinthierna 11:26)  Firandet skulle därför rikta uppmärksamheten på den avgörande roll som Jesus, genom sin död, hade i genomförandet av Guds uppsåt.

Genom att Jesus Kristus förblev trogen till sin död kunde han med kraft försvara Jehova Gud som en vis och kärleksfull Skapare och en rättfärdig Suverän. Tvärtemot Satans påståenden, och till skillnad från Adam, bevisade Jesus att en människa kan förbli trogen mot Gud även under extrem press. (Job 2:4, 5)

Herrens kvällsmåltid hjälper oss också att tacksamt minnas Jesu självuppoffrande kärlek. Trots svåra prövningar förblev Jesus fullständigt lydig mot sin Fader. Därför kunde han offra sitt eget fullkomliga mänskliga liv för att uppväga de mycket svåra följderna av Adams synd. Som Jesus själv förklarade kom han för att ”ge sin själ till en lösen i utbyte mot många”. (Matteus 20:28) Alla som sätter tro till Jesus kan därför få sina synder förlåtna och få evigt liv i överensstämmelse med det som från början var Jehovas avsikt med mänskligheten. (Romarna 5:6, 8, 12, 18, 19; 6:23; 1 Timoteus 2:5, 6) *

Allt detta riktar också uppmärksamheten på den överflödande godhet och oförtjänta omtanke Jehova visade, när han gjorde det möjligt för mänskligheten att bli räddad. Bibeln säger: ”Av detta har Guds kärlek gjorts uppenbar i vårt fall, därför att Gud har sänt ut sin enfödde Son i världen för att vi skulle få liv genom honom. Kärleken består i detta: inte i att vi har älskat Gud, utan i att han har älskat oss och sänt ut sin Son som ett försoningsoffer för våra synder.” (1 Johannes 4:9, 10)

Ja, Åminnelsen är verkligen en underbar högtid! Den är tillräckligt enkel och praktiskt genomförbar för att kunna firas världen utöver under många olika omständigheter, men ändå är symboliken tillräcklig för att ge en meningsfull påminnelse över en lång tidsperiod.

Dess betydelse för dig

Vår Herre Jesu Kristi offerdöd innebar en mycket stor kostnad för både honom själv och hans Fader, Jehova. Som en fullkomlig människa stod inte Jesus inför nedärvd död som alla vi andra människor gör. (Romarna 5:12; Hebréerna 7:26) Han kunde ha fortsatt att  leva för evigt. Hans liv kunde inte ens ha tagits med våld utan hans tillåtelse. Han sade: ”Ingen har tagit ... [mitt liv] ifrån mig, utan jag ger ut ... [det] av eget initiativ.” (Johannes 10:18)

Ändå gav Jesus villigt sitt fullkomliga mänskliga liv som ett offer för att ”han genom sin död skulle göra den till intet som har medel att förorsaka död, det är Djävulen; och för att han skulle frigöra alla dem som av fruktan för döden hade hållits i slaveri hela livet igenom”. (Hebréerna 2:14, 15) Kristi självuppoffrande kärlek bevisas ytterligare genom det sätt på vilket han underkastade sig döden. Han var mycket medveten om det sätt på vilket han skulle lida och dö. (Matteus 17:22; 20:17–19)

Åminnelsen påminner oss också om det största uttrycket för kärlek som någonsin visats i handling – av vår himmelske Fader, Jehova. Det måste verkligen ha varit mycket smärtsamt för honom, som ”är mycket ömsint och barmhärtig”, att höra och se Jesu ”starka rop och tårar” i Getsemane trädgård, hur han utsattes för sadistiska gisselslag, plågsamt hängdes på pålen och långsamt led en smärtsam död. (Jakob 5:11; Hebréerna 5:7; Johannes 3:16; 1 Johannes 4:7, 8) Till och med nu, nästan 2 000 år senare, plågas många känslomässigt av att bara tänka på hans död.

Tänk vilket högt pris Jehova Gud och Jesus Kristus betalade för oss syndfulla människor! (Romarna 3:23) Varje dag blir vi plågsamt medvetna om vår syndfulla natur och våra ofullkomligheter. Men på grund av vår tro på Jesu återlösningsoffer kan vi vädja till Gud om förlåtelse. (1 Johannes 2:1, 2) Detta ger oss glädjen att kunna tala med Gud på ett fritt och öppet sätt och att ha ett rent samvete. (Hebréerna 4:14–16; 9:13, 14) Dessutom kan vi tänka på möjligheten att få leva på en paradisisk jord i all evighet. (Johannes 17:3; Uppenbarelseboken 21:3, 4) Dessa och många andra välsignelser är en följd av Jesu ojämförliga självuppoffrande handling.

Uppskattning av Herrens kvällsmåltid

Herrens kvällsmåltid är utan tvivel ett underbart bevis på ”Guds allt överträffande oförtjänta omtanke”. Och Jehova Guds anordning med ett återlösningsoffer – som gjordes möjligt genom Jesu självuppoffrande kärlek – är verkligen hans ”obeskrivbara fria gåva”. (2 Korinthierna 9:14, 15) Känner du inte en djup och bestående känsla av tacksamhet och uppskattning, när du tänker på hur Guds godhet kommer till uttryck genom Jesus Kristus?

Det är vi övertygade om att du gör. Vi vill därför rikta en varm inbjudan till dig att tillsammans med Jehovas vittnen högtidlighålla minnet av Jesu död. I år kommer Åminnelsen att äga rum onsdagen den 16 april efter solnedgången. Jehovas vittnen där du bor talar gärna om när och var denna viktiga högtid kommer att hållas.

[Fotnoter]

[Ruta/bilder på sidan 6]

”DETTA ÄR MIN KROPP” ELLER ”DETTA BETYDER MIN KROPP” VILKET ÄR RÄTT?

När Jesus sade ”jag är fårens dörr” och ”jag är den sanna vinstocken”, var det ingen som trodde att han var en bokstavlig dörr eller en bokstavlig vinstock. (Johannes 10:7; 15:1) Detsamma gäller när Bibel 2000 citerar Jesus med orden: ”Denna bägare är det nya förbundet.” Då drar vi inte den slutsatsen att det var själva bägaren som bokstavligt talat var det nya förbundet. Så även om han sade att brödet var hans kropp, råder det inget tvivel om att brödet betydde, eller symboliserade, hans kropp. Enligt Charles B. Williams översättning sägs det därför: ”Detta representerar min kropp.” (Lukas 22:19, 20)

[Bild på sidan 5]

Det osyrade brödet och vinet är passande symboler för Jesu syndfria kropp och hans utgjutna blod

[Bild på sidan 7]

Åminnelsen är en påminnelse om den stora kärlek som Jehova Gud och Jesus Kristus visat