Andliga värden – Vad håller på att hända med dem?

”Femton par besöker ett [katolskt] kvällsmöte för att få råd inför sitt giftermål. Av de 30 närvarande är det bara 3 som säger sig ha tro.” (La Croix, en fransk katolsk dagstidning)

ANDLIGA värderingar är i kris. På framsidan av den internationella upplagan av Newsweek för 12 juli 1999 ställdes frågan: ”Är Gud död?” Tidskriften svarade att det verkligen tycks vara så för Västeuropas del. Den franska tidningen Le Monde rapporterade om det katolska kyrkomöte som hölls i Rom i oktober samma år och skrev: ”Kyrkan har svårare än någonsin att föra ut sitt budskap i en kultur som har blivit ’allergisk’ mot det. ... Katolicismen i Italien är inte längre ett enhetligt block. ... I Tyskland har diskussionen om abortrådgivningsmottagningar ökat gapet mellan påven och en demokrati som inte längre är beredd att följa påbud. [Nederländernas] djärva syn på moral och dödshjälp anses redan av vissa observatörer bero på dess plötsliga avkristning.”

Situationen är likartad på andra håll. År 1999 varnade George Carey, ärkebiskopen av Canterbury, för att Engelska kyrkan bara var ”en generation från att bli utrotad”. I en artikel med rubriken ”Slutet för det kristna Europa” i den franska tidningen Le Figaro stod det: ”Mönstret är detsamma överallt. ... Människor ifrågasätter systematiskt etiska och läromässiga ståndpunkter.”

Minskat religiöst engagemang

Antalet kyrkobesökare i Europa minskar i snabb takt. Mindre än 10 procent av katolikerna i Frankrike går i mässan varje söndag, och endast mellan 3 och 4 procent av katolikerna i Paris går regelbundet i kyrkan. Liknande eller till och med ännu lägre besökssiffror har noterats i Storbritannien, Tyskland och i de skandinaviska länderna.

 Något som allvarligt bekymrar religiösa myndigheter är bristen på sökande till prästämbetet. På mindre än 100 år har det skett en kraftig minskning av antalet präster i Frankrike från 14 per 10 000 invånare till mindre än 1 per 10 000, som det är i dag. Medelåldern hos präster i hela Europa ökar, och bristen på präster är kännbar till och med i länder som Irland och Belgien. Samtidigt minskar antalet barn som får undervisning i katekesen, vilket ger upphov till allvarliga tvivel beträffande den katolska kyrkans förmåga att förnya sig.

Människor verkar inte längre ha förtroende för religion. Endast 6 procent av fransmännen tror att man ”kan finna sanningen i en enda religion”, jämfört med 15 procent 1981 och 50 procent 1952. Religiös likgiltighet breder ut sig. Andelen människor som säger att de inte tillhör något religionssamfund har ökat från 26 procent 1980 till 42 procent 2000. (Les valeurs des Français – Évolutions de 1980 à 2000 [Värderingar i Frankrike – Utvecklingen från 1980 till 2000])

Stora förändringar av moraliska värderingar

Krisen i fråga om värderingar är också tydlig inom moralens område. Som nämndes tidigare vägrar många kyrkobesökare att finna sig i de moraliska förordningar som deras kyrka ställt upp. De anser inte att religiösa ledare har rätt att fastställa normerna för hur man skall leva. Samma folkmassor som stöder påvens ställningstagande i frågan om mänskliga rättigheter vägrar att lyssna till honom, när hans uttalanden berör deras privatliv. Hans åsikter om preventivmedel ignoreras nu allmänt, även av många katolska par.

Denna inställning återfinns bland religiösa och icke-religiösa inom alla samhällsklasser. Man tolererar handlingar som Bibeln klart fördömer. För 20 år sedan tog 45 procent av fransmännen avstånd från homosexualitet. Nu anser 80 procent att det är en acceptabel livsstil. Även om det stora flertalet tycker att det är viktigt med trohet i äktenskapet, är det endast 36 procent som fördömer utomäktenskapliga förbindelser som något som inte kan försvaras. (Romarna 1:26, 27; 1 Korinthierna 6:9, 10; Hebréerna 13:4)

Ett religiöst hopkok

I det västerländska samhället utvecklar sig en gör det själv-religion, där var och en menar sig ha rätt att plocka ut och välja det man själv vill tro på. Vissa lärofrågor godtas, medan andra förkastas. Somliga kallar sig kristna, samtidigt som de tror på reinkarnation. Andra tvekar inte att följa flera religiösa inriktningar samtidigt. (Predikaren 9:5, 10; Hesekiel 18:4, 20; Matteus 7:21; Efesierna 4:5, 6) Boken Les valeurs des Français visar tydligt att många troende numera överger kyrkans vägar för gott.

Men den här utvecklingen mot en större religiös individualism är inte helt ofarlig. Jean Delumeau, religionshistoriker och medlem av Institut de France, anser att det är omöjligt för en person att skapa en egen religion oberoende av de etablerade systemen. ”Tron kan inte överleva om den inte är fast förankrad i en stabil, uttrycklig trosbekännelse.” Sunda andliga värderingar och tillämpning av religionen måste ingå i en sammanhängande helhet. Men var kan man finna en sådan harmonisk förening i ett samhälle som skakas av förändringar?

Bibeln påminner oss konsekvent, från början till slut, om att det är Gud som fastställer vilka normer för uppförande och moral som skall gälla, men att han ger människor frihet att välja om de vill följa dem eller inte. Miljoner människor världen över inser att denna bok, som varit mycket uppskattad under lång tid, är av praktiskt värde i vår tid och att den är ”en lampa för ... [deras] fot och ett ljus för ... [deras] stig”. (Psalm 119:105) Hur kom de fram till den slutsatsen? Det skall vi behandla i nästa artikel.