Hur viktigt är det med kärleksfull omtanke?
Hur viktigt är det med kärleksfull omtanke?
”DET åtråvärda hos jordemänniskan är hennes kärleksfulla omtanke”, sägs det i Bibeln. (Ordspråken 19:22) Ja, omtänksamma handlingar som är motiverade av kärlek är verkligen åtråvärda. Men uttrycket ”kärleksfull omtanke” i Bibeln syftar på en omtanke som kan vara grundad på en redan existerande relation, till exempel en relation som bygger på att någon tidigare har handlat omtänksamt. I uttrycket ligger alltså även tanken på lojalitet.
Kung Jehoas i Juda utvecklade inte den här önskvärda egenskapen. Han stod i stor tacksamhetsskuld till sin faster och till Jehojada, sin farbror. När Jehoas var knappt ett år, hade hans onda farmor gjort sig till drottning och dödat alla Jehoas bröder, som var arvingar till tronen. Men hon hade inte lyckats döda lille Jehoas, eftersom hans faster och farbror hade gömt honom. Dessutom undervisade de honom i Guds lag. När Jehoas var sju år, lät hans farbror med den myndighet han hade som överstepräst avrätta den onda drottningen och göra Jehoas till kung. (2 Krönikeboken 22:10–23:15)
Den unge Jehoas regerade som kung på ett utmärkt sätt ända tills hans farbror dog, men då började han tillbe avgudar. Gud sände då Sakarja, som var Jehojadas son, för att varna Jehoas för konsekvenserna av hans avfällighet. Men Jehoas lät stena Sakarja. Vilken chockerande illojalitet mot en familj som han hade så mycket att tacka för! (2 Krönikeboken 24:17–21)
I Bibeln sägs det: ”Kung Jehoas kom inte ihåg den kärleksfulla omtanke som Jehojada, ... [Sakarjas] far, hade utövat mot honom, och därför dräpte han hans son.” När Sakarja var nära att dö, sade han: ”Må Jehova se till det och kräva igen det.” Och så blev det – Jehoas blev mycket sjuk och till sist dödad av sina egna tjänare. (2 Krönikeboken 24:17–25)
I stället för att sluta som kung Jehoas gjorde kommer alla som lever efter följande råd att få en underbar framtid: ”Kärleksfull omtanke och sannfärdighet, må de inte överge dig. ... Och finn så ynnest ... i Guds och i jordemänniskans ögon.” (Ordspråken 3:3, 4)