När förkunnartjänsten är särskilt minnesvärd

”Solen gassar. Stigen verkar aldrig ta slut. Men så, efter många strapatser, når vi vårt mål – den avlägsnaste byn. Tröttheten förvandlas till glädje när vi knackar på den första dörren och får ett varmt mottagande. Mot slutet av dagen har vi lämnat all litteratur vi tog med oss och satt i gång flera bibelstudier. Människorna är ivriga att få veta mer. Nu måste vi ge oss av, men vi lovar att återvända.”

SÅDANA erfarenheter är vanliga bland en grupp pionjärer i Mexico. De är inriktade på att nitiskt ta del i att utföra det uppdrag som Jesus Kristus gav sina lärjungar: ”Ni skall vara vittnen om mig ... till jordens mest avlägsna del.” (Apostlagärningarna 1:8) I Mexico organiseras särskilda pionjärkampanjer för att nå distrikt som inte har tilldelats någon församling och därför inte regelbundet får del av de goda nyheterna om Guds kungarike. För det mesta ligger de här distrikten avsides och är svåra att nå. Isolerade församlingar med stora distrikt får också hjälp.

För att kunna avgöra vilka områden i landet som skall bearbetas under de här kampanjerna undersöker Jehovas vittnens avdelningskontor vilka behov av hjälp som finns. * När det är gjort, får grupper av pionjärer med särskilt uppdrag i uppgift att bearbeta området. För att kunna ta sig fram på de guppiga grusvägarna får de låna lämpliga fordon. Fordonen fungerar också som litteraturlager och även sovplats när så behövs.

Många vill hjälpa till

Sedan oktober 1996 har andra förkunnare av de goda nyheterna blivit inbjudna att ta del i den här verksamheten tillsammans med pionjärerna med särskilt uppdrag. Både församlingsförkunnare och reguljära pionjärer som är villiga att tjäna där behovet är större tar del i kampanjen på olika sätt. En del förordnas att tjäna i församlingar i de här områdena, så att de kan ta hand om distriktet och följa upp det intresse som visas. Många unga förkunnare och pionjärer har tackat ja till inbjudan och fått många uppmuntrande erfarenheter.

Vi har till exempel Abimael, en ung kristen som hade ett välbetalt arbete på ett mobiltelefonföretag. Han beslöt sig för att ta del i förkunnartjänsten i de här avlägsna områdena. När hans arbetsgivare fick veta att han skulle sluta, erbjöd de honom befordran och löneförhöjning. Arbetskamraterna pressade honom och hävdade att det här var en unik möjlighet och att det skulle vara dumt av honom att tacka nej. Men Abimael hade beslutat sig för att ta del i den särskilda predikokampanjen i tre månader. Efter de tre månaderna bestämde sig Abimael för att tills vidare stanna kvar i en isolerad församling där behovet av förkunnare är stort. Han har nu ett enklare arbete och har lärt sig att förenkla sitt liv.

Sedan har vi Julissa, som reste 22 timmar med buss för att komma till sitt distrikt. När det var dags för sista etappen på resan, missade hon den sista bussen för dagen. Men det  fanns en pickup som användes för att skjutsa arbetare, så Julissa tog mod till sig och frågade om hon fick åka med. Hon var förstås rädd, eftersom hon var den enda kvinnan bland så många män. När hon började predika för en ung man, förstod hon att han var ett Jehovas vittne! ”Dessutom”, berättar Julissa, ”visade det sig att föraren var en äldstebroder i den församling som jag hade förordnats att tjäna i!”

Äldre tar del

Den här verksamheten är dock inte bara för de unga. Adela, en äldre syster, hade alltid velat ägna mer tid åt predikoarbetet. Den möjligheten dök upp då hon blev inbjuden att ta del i den här särskilda kampanjen. Hon berättar: ”Jag tyckte om mitt distrikt så mycket att jag frågade äldstebröderna i församlingen om jag fick stanna tills vidare. Jag är glad för att jag fortfarande är användbar för Jehova, trots att jag är äldre.”

Även för 60-åriga Martha var det uppskattning av Jehova och kärlek till medmänniskor som fick henne att ställa sig till förfogande. Hon lade märke till att de långa avstånden och den besvärliga terrängen hindrade hennes grupp från att nå alla i området, och därför köpte hon en bil som pionjärerna kunde använda. Den här systerns bidrag gjorde att man kunde täcka större områden och föra ut Bibelns sanningar till fler.

Värmande gensvar

Målet för dem som tar del i de här speciella predikokampanjerna är att ”göra lärjungar”. Och resultaten har varit utmärkta. Sådana som bor avsides har fått del av livräddande sanningar från Bibeln. (Matteus 28:19, 20) Många bibelstudier har satts i gång. De leds av förkunnare som bor i området eller som har stannat kvar där. I en del fall har grupper av förkunnare organiserats, och i andra fall har även små församlingar bildats.

Magdaleno och hans kamrater använde allmänna transportmedel för att ta sig till det isolerade distrikt som de hade anvisats. På vägen dit tog de vara på möjligheten att vittna för föraren. ”Han berättade för oss att veckan innan hade några Jehovas vittnen kommit till hans hus medan han var borta. När han kom hem, återgav hans familj vad de hade sagt. Vi berättade för honom att vi  inte kom från trakten utan från flera olika stater i landet för att stödja den här särskilda predikokampanjen och att alla betalade sina egna omkostnader. Föraren blev imponerad och sade att han skulle börja studera Bibeln tillsammans med sin familj samma vecka. Han till och med bidrog till verket genom att bjuda oss på resan.”

Magdaleno blev också mycket imponerad av gensvaret från befolkningen i bergen i Chiapas. ”Min fru och jag fick berätta om Guds kungarike för en grupp på 26 ungdomar som tillhörde den presbyterianska kyrkan. Alla satt i en halvtimme och lyssnade uppmärksamt. De tog fram sina biblar, och vi kunde ingående berätta om Jehovas vilja. Majoriteten av folket har egna biblar på språket tzeltal.” Flera började studera Bibeln och gör nu framsteg.

Motståndet har minskat

På grund av motstånd från somliga invånare i ett visst samhälle i Chiapas hade Bibelns budskap inte förkunnats där på över två år. Teresa, en heltidsförkunnare, lade märke till att somliga vittnen var rädda för att predika i den byn. ”Till allas förvåning ville alla i samhället lyssna. Men när vi predikat klart, började det ösregna. Vi sökte skydd undan regnet, och Sebastián, en gästfri man, lät oss komma in i hans hus. Väl inne frågade jag honom om han redan hade fått besök. När han svarade nej, började jag vittna för honom och satte i gång ett bibelstudium med hjälp av boken Kunskapen som leder till evigt liv. * När vi var klara, bad Sebastián oss med tårar i ögonen att komma tillbaka och studera med honom.”

En annan grupp pionjärer som besökte Chiapas berättar: ”Tack vare Jehova har resultaten varit goda. Första veckan satte vi i gång 27 bibelstudier, och andra veckan inbjöd vi till en visning av videofilmen Bibeln – dess kraft i ditt liv. Sextio personer kom. Alla tyckte mycket om den. Efteråt föreslog vi att vi skulle bilda en bibelstudiegrupp. Överraskande nog bildades två studiegrupper i den här byn.

När vi var klara med de distrikt vi tilldelats, återvände vi till byn för att stärka de intresserade och se hur det gick för bibelstudiegrupperna. Vi bjöd in dem till ett offentligt föredrag och till ett Vakttornsstudium. Men det fanns ingen lokal som var stor nog att hålla mötena i. Men en man som hade en  studiegrupp i sitt hem pekade på gården bakom sitt hus och sade: ’Vi kan ha mötena på gården.’”

Det veckoslutet hjälpte både de besökande pionjärerna och de intresserade entusiastiskt till med att göra i ordning gården, så att den kunde användas till mötena. Det var 103 närvarande vid det första mötet. Nu leds 40 bibelstudier i den byn.

”En underbar upplevelse”

Förutom att de som har tagit del i det här evangeliseringsarbetet har sett utmärkta resultat, har de också fått stor nytta av det själva. María, en ung pionjär som tog del i en av de här kampanjerna, uttryckte sina känslor så här: ”Det var en underbar upplevelse av två skäl. Min glädje i förkunnartjänsten ökade, och jag fick ett närmare förhållande till Jehova. En gång, när vi klättrade uppför ett berg, blev vi trötta. När vi hade bett till Jehova om hjälp, upplevde vi det som står i Jesaja 40:29–31: ’De som hoppas på Jehova kommer att få ny kraft.’ Så vi nådde vårt mål och kunde leda studier med sådana som tog emot oss mycket gästfritt.”

En annan ung pionjär, 17-åriga Claudia, berättar: ”Jag har haft stor nytta av detta. Jag har blivit duktigare i tjänsten, och det har gett mig mycket glädje, och det i sin tur har fått mig att sätta upp andliga mål. Jag har också mognat andligen. Hemma gjorde mamma allt åt mig. Nu, när jag har fått mer erfarenhet, har jag blivit mer ansvarsfull. Jag brukade till exempel vara mycket kräsen i maten. Men nu när jag har fått anpassa mig till olika omständigheter har jag slutat att klaga på maten. Den här typen av tjänst har hjälpt mig att få många fina vänner. Vi delar allt och hjälper varandra.”

En glädjefull skörd

Vad har den här särskilda insatsen resulterat i? I början av 2002 hade ungefär 28 300 pionjärer tagit del i de här kampanjerna. De hade lett mer än 140 000 bibelstudier och ägnat mer än två miljoner timmar åt predikoarbetet. Och för att hjälpa människor att lära sig mer om Bibelns sanningar spred de nästan 121 000 böcker och närmare 730 000 lösnummer av tidskrifterna. Det är inte ovanligt att en del pionjärer leder runt 20 bibelstudier.

De som blir föremål för den här omtanken är mycket tacksamma för den extra ansträngning som gjorts för att nå dem med Bibelns budskap. Trots sin fattigdom är det många som insisterar på att få lämna bidrag. En fattig 70-årig kvinna lämnar nästan alltid något till de pionjärer som besöker henne. Om de vägrar att ta emot det, börjar hon gråta. Och en fattig familj berättade för heltidsförkunnarna att deras höna hade lagt några ägg speciellt för dem och sade att de måste ta emot äggen.

Men det viktigaste är att de här uppriktiga människorna visar äkta uppskattning av andliga ting. Det finns till exempel en ung kvinna som ensam går tre och en halv timme för att komma till mötena, och hon missar aldrig ett enda. Trots sina dåliga knän reste en äldre intresserad kvinna två timmar för att få biblisk undervisning vid kretstillsyningsmannens besök. Dessutom fanns det en del analfabeter som ville lära sig läsa och skriva, så att de kunde få ut mer av undervisningen från Bibeln. Deras ansträngningar har blivit mycket välsignade.

I Apostlagärningarna beskriver Lukas en syn som aposteln Paulus fick: ”En viss makedonisk man stod och bönföll honom och sade: ’Ta steget över till Makedonien och hjälp oss.’” Paulus följde villigt den här uppmaningen. I dag har många i Mexico reagerat i samma anda och ställt upp för att förkunna de goda nyheterna ”till jordens mest avlägsna del”. (Apostlagärningarna 1:8; 16:9, 10)

[Fotnoter]

[Bild på sidan 9]

Många mexikanska Jehovas vittnen har tagit del i speciella predikokampanjer