Internationella arbetare betjänar sina kristna bröder

HAR du hört uttrycken ”internationella tjänare” och ”internationella frivilliga arbetare”? De Jehovas vittnen som ingår i dessa grupper använder sin tid och sina förmågor för att hjälpa till att bygga lokaler som används för att trycka och sprida Bibelns budskap om Guds kungarike. Sådana frivilliga arbetare hjälper också till att bygga sammankomsthallar och Rikets salar, som tjänar som centra för biblisk undervisning. För närvarande hjälper de till vid byggnadsprojekt i 34 länder, huvudsakligen i länder med begränsade resurser. Vilka speciella utmaningar och glädjeämnen får sådana tjänare uppleva, när de betjänar sina kristna bröder i andra länder? Vad tycker de om den ”heliga tjänst” de utför? (Uppenbarelseboken 7:9, 15) För att få veta det skall vi träffa några frivilliga arbetare som har tjänat i Mexico.

De första frivilliga arbetarna från utlandet kom till Mexico i maj 1992. Kort därefter tog de ledningen i arbetet med att bygga ut avdelningskontoret, som har tillsynen över Jehovas vittnens verksamhet i Mexico. Utvidgningen bestod av 14 nya byggnader, däribland bostäder för dem som tjänar vid avdelningskontoret, ett tryckeri och en kontorsbyggnad.

Mer än 730 frivilliga från Canada, Storbritannien, USA och andra länder kom för att hjälpa till vid det här byggnadsprojektet, och de tjänade skuldra vid skuldra med hundratals frivilliga från alla delar av Mexico. Dessutom var det mer än 28 000 Jehovas vittnen, från omkring 1 600 församlingar i närheten av avdelningskontoret, som hjälpte till under veckosluten. Alla tjänade med en villig ande och bidrog med sina förmågor. De såg det som en förmån att få tjäna Jehova på det här sättet. De hade de inspirerade orden i Psalm 127:1 i minnet under hela byggnadsprojektet: ”Om inte Jehova själv bygger huset, är det förgäves att de som bygger det har arbetat hårt på det.”

Utmaningar de ställs inför

Vilka utmaningar ställs internationella frivilliga arbetare inför när de tjänar i ett annat land? Här följer några av deras erfarenheter. Curtis och Sally, ett gift par från USA, har  hjälpt till vid byggen i Indien, Mexico, Paraguay, Rumänien, Ryssland, Senegal, Tyskland och Zambia. Curtis berättar: ”Den första utmaningen var att lämna vår dotter, som tjänade som pionjär [heltidsförkunnare], och vår hemförsamling i Minnesota. Min hustru och jag hade tillhört den församlingen i 24 år, och vi trivdes mycket bra där.”

Sally säger: ”Det är en utmaning att leva under förhållanden som man inte är van vid, kanske ännu mer för en kvinna än för en man, men jag lärde mig att det går att anpassa sig. Jag lärde mig till och med att stå ut med insekter, massor av insekter!” Hon tillägger: ”I ett land var vi tio stycken som delade på en lägenhet utan kök och med bara två badrum. Där lärde jag mig att vara mer tålmodig.”

Att lära sig ett nytt språk är en annan utmaning som kräver ansträngning och ödmjukhet. Sharon, som tillsammans med sin man har tjänat i byggnadsprojekt i olika länder, säger: ”Det är en verklig utmaning att inte behärska språket i det land där man tjänar. När man inte obehindrat kan uttrycka vad man känner, är det till en början svårt att lära känna sina andliga bröder och systrar. Det är frustrerande. Men de vänner som vi träffar i andra länder är mycket tålmodiga mot oss och är mycket intresserade av att det skall gå bra för oss. Det dröjer inte länge förrän vi har kommit på något sätt att kommunicera.”

Att ta del i tjänsten kräver mod

Sådana självuppoffrande frivilliga arbetare bidrar mycket till att byggnadsarbetet går framåt, men samtidigt inser de att de först och främst är förkunnare av de goda nyheterna om Guds kungarike. Därför stöder de helt och fullt det predikoarbete som utförs av de församlingar de tillhör. Åke och Ing-Mari, ett gift par från Sverige som har hjälpt till vid byggnadsprojekt på Guadeloupe och i  Malawi, Mexico och Nigeria, medger att det krävs mod för att använda ett annat språk när man tar del i tjänsten i ett främmande land.

Ing-Mari berättar: ”I början kunde vi inte uträtta så mycket i tjänsten, eftersom vi alltid följde med förkunnare från den lokala församlingen och ofta lät dem tala vid dörrarna, eftersom vi kände oss förlägna. Men så en morgon bestämde vi oss för att gå ut i tjänsten själva. På darriga ben och med bultande hjärta gav vi oss i väg. Vi träffade en ung kvinna som lyssnade till den presentation som jag hade förberett. Jag läste ett bibelställe och lämnade en del litteratur. Då sade kvinnan: ’Säg mig, jag har en släkting som studerar Bibeln tillsammans med Jehovas vittnen. Hur kan jag också få ett studium?’ Jag blev mållös. Sedan tog jag mig samman och erbjöd henne ett bibelstudium.”

Ing-Mari fortsätter: ”Föreställ er den glädje jag kände och min tacksamhet mot Jehova för att han välsignade vårt initiativ och vår önskan att förmedla sanningen till andra.” Den här kvinnan gjorde fina framsteg och blev döpt som ett Jehovas vittne vid en områdessammankomst i Mexico City. Åke och Ing-Mari sammanfattar sin tjänst så här: ”Vi värdesätter verkligen våra uppgifter vid olika byggnadsprojekt, men inget går upp mot den glädje och tillfredsställelse det skänker att få hjälpa någon att omfatta sanningen.”

En självuppoffrande anda

Det är sant att de som lämnar familj och vänner för att betjäna sina bröder i andra länder gör uppoffringar, men de får också uppleva oöverträffad glädje. Hur då?

Howard, som tillsammans med sin hustru, Pamela, har tjänat i Angola, Colombia, Ecuador, El Salvador, Guyana, Mexico och Puerto Rico, förklarar: ”Det är en förmån att få träffa bröder och systrar i olika länder och att själv få uppleva det band av kärlek som finns i vårt världsvida brödraskap. Vi läser ofta om det, men när man lever och arbetar tillsammans med andra från olika kulturer och med olika bakgrund, uppskattar man det dyrbara brödraskapet ännu mer.”

Gary, som har hjälpt till vid byggnadsprojekt i Colombia, Costa Rica, Ecuador, Mexico och Zambia, känner också att han har haft stor nytta av denna verksamhet. Han berättar: ”Den övning jag under åren har fått genom att umgås med mogna bröder vid avdelningskontoren i de länder där jag har tjänat har rustat mig för att klara av de utmaningar jag haft. Det har varit trosstärkande, eftersom man får uppleva den enhet som kännetecknar Jehovas världsvida organisation – en enhet som överbryggar skillnader i språk, folkslag och kultur.”

Under tiden har utbyggnaden i Mexico fullbordats, och avdelningskontorets utökade anläggningar överlämnades i år. Motiverade av sin kärlek till Gud har internationella tjänare och internationella frivilliga arbetare bidragit mycket till att den sanna tillbedjan har gått framåt i Mexico och på andra håll. Deras villiga och självuppoffrande anda i att betjäna sina kristna bröder internationellt är mycket uppskattad av Jehovas vittnen världen över.

[Bild på sidan 25]

Ecuador

[Bild på sidan 25]

Colombia

[Bild på sidan 25]

Angola

[Bild på sidan 26]

Arbetet börjar på de nya byggnaderna vid avdelningskontoret i Mexico

[Bild på sidan 26]

Trädgården vid avdelningskontoret

[Bild på sidan 26]

Nedan: Några medlemmar av avdelningen för byggverksamhet framför en del av de nya lokalerna

[Bild på sidan 27]

Frivilliga byggnadsarbetare samarbetar med församlingarna i predikoarbetet