Förbli fast och orubblig för att kunna vinna loppet för liv

OM DU var tvungen att resa över ett stormigt hav, vilken typ av båt skulle du då välja? En bräcklig liten båt eller ett stabilt, välbyggt fartyg? Tveklöst skulle du välja fartyget, eftersom det bättre skulle kunna stå emot de kraftiga vågorna.

Eftersom vi lever i en stormig och farlig värld, ställs vi inför svåra utmaningar. Ungdomar kan ibland känna sig vilsna och osäkra på grund av den här världens förvirrande idéer och trender. De som nyligen har börjat sin kristna levnadsbana kan fortfarande känna att de inte är riktigt stabila. Även för erfarna kristna som har tjänat Gud troget i många år kan det vara en prövning att de ännu inte fått se sina förväntningar helt gå i uppfyllelse.

Sådana känslor är inget nytt. Trogna Jehovas tjänare som Mose, Job och David kände sig också oroade ibland. (4 Moseboken 11:14, 15; Job 3:1–4; Psalm 55:4) Ändå kännetecknades deras livskurs av en fast hängivenhet för Jehova. Deras fina exempel uppmuntrar oss att vilja visa en liknande fasthet i tron, men Satan, Djävulen, vill leda oss bort från loppet för evigt liv. (Lukas 22:31) Vad kan vi då göra för att förbli starka, ”fasta i tron”? (1 Petrus 5:9) Och hur kan vi stärka våra medtroende?

Jehova vill att vi skall stå fasta

Om vi är trogna mot Jehova, kommer han alltid att vara redo att hjälpa oss att bevara vår stabilitet. Psalmisten David ställdes inför många svåra situationer, men han hoppades på Gud och kunde därför sjunga: ”[Jehova] grep sig då an med att föra mig upp ur en dånande grop, ur bottensatsens dy. Sedan lyfte han mina fötter upp på en brant klippa; han gjorde mina steg fasta.” (Psalm 40:2)

Jehova rustar oss för att vi skall kunna föra ”trons goda kamp” och ”gripa fast tag om det eviga livet”. (1 Timoteus 6:12) Han har också försett oss med det vi behöver för att bevara vår stabilitet och avgå med seger i vår andliga krigföring. Aposteln Paulus uppmanade sina medkristna: ”Fortsätt att vinna kraft i Herren och i hans styrkas makt. Ta på er den fullständiga vapenrustningen från Gud, så att ni kan stå fasta mot Djävulens onda anslag.” (Efesierna 6:10–17) Men vad skulle kunna försvaga oss? Och hur kan vi stå emot ett sådant farligt inflytande?

Se upp för sådant som bryter ner

Vi gör väl i att hålla följande grundläggande sanning i minnet: De beslut vi fattar kommer att ha antingen en positiv eller en negativ inverkan på vår andliga stabilitet. Ungdomar måste fatta beslut i frågor som rör yrkeslivet,  vidareutbildning och äktenskap. Vuxna kanske måste besluta sig för om de skall flytta till någon annan plats eller skaffa extrajobb. Varje dag fattar vi beslut angående hur vi använder vår tid och i många andra frågor. Vad kommer att hjälpa oss att fatta kloka beslut som bidrar till att vi kan vara stabila tjänare åt Gud? En kvinna som har varit kristen under lång tid säger: ”Jag ber om Jehovas hjälp när jag fattar beslut. Jag tror det är viktigt att ta emot och tillämpa de råd vi får i Bibeln, vid kristna möten, av de äldste och genom litteraturen.”

När vi skall fatta beslut bör vi fråga oss själva: ”Kommer jag om fem eller tio år att vara nöjd med de beslut jag fattar i dag, eller kommer jag att ångra dem? Försäkrar jag mig om att mina beslut inte kommer att bryta ner mig andligen, utan bidra till mina andliga framsteg?” (Filipperna 3:16)

Vissa döpta personer har gett efter för frestelser eller tillåtit sig själva att gå till yttersta gränsen för vad Guds lagar tillåter och har därför kommit ur balans. Några, som har blivit uteslutna ur församlingen för att de utan att ångra sig har fortsatt med ett syndigt handlingssätt, har gjort stora ansträngningar för att bli återupptagna. Men därefter har de blivit uteslutna igen – ibland efter bara en kort tid – på grund av en liknande synd. Kan det vara så att de har försummat att be till Gud om hjälp att ”avsky det onda” och ”hålla fast vid det goda”? (Romarna 12:9; Psalm 97:10) Vi behöver alla ”fortsätta med att göra raka stigar för ... [våra] fötter”. (Hebréerna 12:13) Låt oss därför se på något av det som kan hjälpa oss att bevara vår andliga stabilitet.

Stå fast genom att vara upptagen med kristen verksamhet

Ett sätt att kunna hålla jämn fart i loppet för liv är att vi har mycket att göra i arbetet med att predika om Guds kungarike. Ja, vår kristna tjänst är till stor hjälp när det gäller att hålla vårt hjärta och sinne inriktade på att göra Guds vilja och stadigt fästade vid priset, evigt liv. Med tanke på detta uppmanade Paulus korinthierna: ”Mina älskade bröder, bli fasta, orubbliga, och ha alltid rikligt att göra i Herrens verk, och vet att er möda inte är förgäves i förbindelse med Herren.” (1 Korinthierna 15:58) Ordet ”fast” betyder här att ”ha ett bestående stabilt läge”. Det ord i grundtexten som återges med ”orubblig” kan betyda ”fast förankrad”. Om vi har fullt upp att göra i tjänsten, kan det ha en stabiliserande verkan i vårt kristna liv. När vi hjälper andra att lära känna Jehova, får vårt liv mening, och vi blir lyckliga. (Apostlagärningarna 20:35)

Pauline, en kristen kvinna som har använt mer än 30 år i missionärstjänst och annan predikoverksamhet på heltid, säger: ”Tjänsten är ett skydd, för genom att vittna för andra får jag själv en bekräftelse på att jag verkligen har sanningen.” Vår övertygelse stärks också av att vi tar del i andra kristna aktiviteter, som att vara med vid kristna möten och att vara noga med vårt personliga studium.

Ett kärleksfullt brödraskap hjälper oss att stå fasta

Den världsvida organisationen av sanna tillbedjare som vi är en del av kan vara till stor hjälp i vår strävan att vara stabila kristna. Vilken välsignelse det är att få tillhöra ett sådant kärleksfullt, världsomfattande brödraskap! (1 Petrus 2:17) Och vi kan hjälpa våra medkristna att stå fasta.

Tänk på den rättrådige mannen Job och vilken fin hjälp han gav andra. Till och med Jobs falske tröstare Elifas tvingades medge: ”Den snavande brukade dina ord resa upp; och sviktande knän brukade du göra fasta.” (Job 4:4) Hur är det med oss i detta avseende? Vi har alla ett ansvar att hjälpa våra andliga bröder och systrar att hålla ut i Guds tjänst. När vi är tillsammans med dem, kan vi handla i enlighet med andan i orden: ”Stärk svaga händer, och gör vacklande knän fasta.” (Jesaja 35:3) Så varför inte ha som mål att stärka och uppmuntra en eller två av dina medkristna vid varje möte?  (Hebréerna 10:24, 25) Att vi ger uppmuntran genom att säga några berömmande ord och visar uppskattning för deras fortsatta ansträngningar att göra Jehovas vilja kan i själva verket hjälpa dem att förbli fasta, så att de kan vinna loppet för liv.

Kristna äldste kan göra mycket gott genom att uppmuntra de nya. Detta kan de göra genom att ge nyttiga förslag och sunda bibliska råd och genom att samarbeta med dem i tjänsten. Aposteln Paulus var alltid vaken för möjligheter att stärka och bygga upp andra. Han längtade efter att få träffa de kristna i Rom för att kunna styrka dem andligen. (Romarna 1:11) Han betraktade sina älskade bröder och systrar i Filippi som sin ”glädje och krona” och uppmuntrade dem att ”stå fasta på detta sätt i Herren”. (Filipperna 4:1) När Paulus fick höra hur svårt bröderna i Thessalonike hade det, skickade han dit Timoteus för att göra dem fasta och trösta dem ”så att ingen måtte bringas att vackla genom dessa vedermödor”. (1 Thessalonikerna 3:1–3)

Apostlarna Paulus och Petrus erkände och uppskattade de trogna ansträngningar som deras medtroende gjorde. (Kolosserna 2:5; 1 Thessalonikerna 3:7, 8; 2 Petrus 1:12) På liknande sätt bör vi koncentrera oss, inte på våra bröders svagheter, utan på deras fina egenskaper och hur de med framgång kämpar för att stå fasta och ära Jehova.

Om vi är negativa eller kritiska, kan vi oavsiktligt göra det svårare för några av våra medkristna att bevara fasthet i tron. Vi bör komma ihåg att våra bröder är ”skinnade och skuffade hit och dit” i den här världen! (Matteus 9:36) De förväntar sig med rätta att finna tröst och lindring i den kristna församlingen. Må vi alla därför göra allt vi kan för att bygga upp våra medtroende andligen och hjälpa dem att förbli fasta.

Ibland kan det hända att andra behandlar oss på ett sätt som skulle kunna försvaga oss andligen. Kommer vi att låta ett hårt ord eller en ovänlig handling få oss att tappa farten i vår tjänst för Jehova? Må vi förbli fasta och orubbliga och aldrig låta någon få oss att vackla! (2 Petrus 3:17)

Guds löften har en stabiliserande inverkan

Jehovas löfte om en underbar framtid under Guds kungarikes styre ger oss ett hopp som hjälper oss att bevara vår fasthet. (Hebréerna 6:19) Och vår övertygelse om att Gud alltid uppfyller sina löften motiverar oss att ”hålla ... [oss] vakna” och att ”stå fasta i tron”. (1 Korinthierna 16:13; Hebréerna 3:6) Uppfyllelsen av Guds löften kanske tycks dröja, och det kan sätta vår tro på prov. Det är därför ytterst viktigt att vi är på vår vakt mot att bli vilseledda av falska läror, som kan göra att vi förlorar vårt hopp. (Kolosserna 1:23; Hebréerna 13:9)

Israeliternas dåliga exempel bör tjäna som en varning för oss. De dog för att de inte hade tro på Guds löften. (Psalm 78:37) I stället för att bli som de bör vi vara fasta och tjäna Gud med en känsla av brådska nu i dessa sista dagar. ”Jag lever hela tiden som om Jehovas stora  dag skulle komma i morgon”, sade en erfaren äldste. (Joel 1:15)

Ja, Jehovas stora dag är nära. Men vi har inget att frukta så länge vi håller oss nära Jehova. Om vi håller fast vid hans rättfärdiga normer och förblir fasta, kan vi med framgång löpa loppet för evigt liv! (Ordspråken 11:19; 1 Timoteus 6:12, 17–19)

[Bild på sidan 23]

Gör du allt du kan för att hjälpa dina medkristna att förbli fasta?

[Bildkälla på sidan 21]

The Complete Encyclopedia of Illustration/J. G. Heck