Frågor från läsekretsen

Varför hette det i Vakttornet för 1 april 2002, sidan 11, paragraf 7, att när troende judar blev döpta vid pingsten år 33 v.t., så var det för att visa ”sitt personliga överlämnande åt Gud genom Kristus”, när den tidigare uppfattningen var att dopet av judarna mellan år 33 och 36 inte krävde ett sådant personligt överlämnande?

År 1513 f.v.t. gav Jehova Gud israeliterna en möjlighet att bli hans heliga nation under förutsättning att de noggrant löd hans röst och höll hans förbund. De svarade: ”Allt vad Jehova har talat är vi villiga att göra.” (2 Moseboken 19:3–8; 24:1–8)

Genom att gå med på att hålla det mosaiska lagförbundet överlämnade sig israeliterna åt Gud. De efterföljande generationerna judar föddes in i denna överlämnade nation. Men att de judar som blev Jesu Kristi efterföljare från pingsten år 33 v.t. och framåt blev döpta innebar någonting annat än att de framställde sig för Gud som medlemmar av en överlämnad nation. Dopet visade att de hade överlämnat sig åt Jehova Gud i ett nytt förhållande till honom genom Jesus Kristus. Varför var det så?

Efter utgjutandet av helig ande över omkring 120 lärjungar som var samlade i ett rum i övervåningen i Jerusalem pingsten år 33, reste sig aposteln Petrus och började predika för skaran av judar och proselyter som hade samlats för att få reda på vad som hade hänt. Efter att ha vittnat grundligt sade han till de ångerfulla judarna: ”Ändra ert sinne, och må var och en av er bli döpt i Jesu Kristi namn till era synders förlåtelse.” Som svar på Petrus ytterligare förmaningar ”blev de som av hjärtat omfattade hans ord döpta, och på den dagen fogades omkring tre tusen själar till”. (Apostlagärningarna 2:1–41)

Var inte de judar som blev döpta efter Petrus uppmaning redan medlemmar av en överlämnad nation? Var de inte i ett överlämnat förhållande till Gud? Svaret är nej. Aposteln Paulus skrev att Gud hade tagit Lagen ”ur vägen” genom att nagla fast den vid tortyrpålen. (Kolosserna 2:14) Genom Kristi död år 33 avlägsnade Jehova Gud lagförbundet – själva grundvalen för att föra israeliterna in i ett överlämnat förhållande till honom. Den nation som hade förkastat Guds Son hade nu blivit förkastad av Gud  själv. ”Israel efter köttet” kunde inte längre göra anspråk på att vara en nation som var överlämnad åt Gud. (1 Korinthierna 10:18; Matteus 21:43)

Lagförbundet upphävdes år 33, men den tid då Gud visade judarna särskild ynnest och uppmärksamhet upphörde inte i och med det. * Denna period skulle vara fram till år 36, då Petrus predikade för den gudfruktige italienaren Cornelius och hans hushåll och även för andra icke-judar. (Apostlagärningarna 10:1–48) Vad var grundvalen för den här särskilda ynnesten?

”[Messias] skall hålla förbundet i kraft för de många under en vecka”, heter det i Daniel 9:27. Det förbund som skulle hållas i kraft i sju år, eller ”en vecka”, från Jesu dop och början av Messias offentliga tjänst år 29 var det abrahamitiska förbundet. För att kunna vara i det här förbundsförhållandet krävdes det bara att en person var en hebreisk avkomling av Abraham. Det här unilaterala, dvs. ensidiga, förbundet gjorde inte att den enskilda individen kom i ett överlämnat förhållande till Jehova. De judiska troende som blev döpta efter Petrus tal vid pingsten år 33 kunde därför inte, även om de var föremål för särskild uppmärksamhet som köttsliga judar, göra anspråk på att vara i ett överlämnat förhållande till Gud när lagförbundet hade avlägsnats. De behövde själva överlämna sig åt Gud.

Det fanns ytterligare en anledning till att de judar och proselyter som blev döpta på pingstdagen år 33 var tvungna att personligen överlämna sig åt Gud. Aposteln Petrus uppmanade sina åhörare att ångra sina synder och bli döpta i Jesu namn. För att göra det krävdes det att de inte längre var en del av världen och att de erkände Jesus som Herre och Messias, som överstepräst och som den som sitter på Guds högra sida i himlen. De måste anropa Jehova Guds namn för att få räddning genom Kristus Jesus, vilket bland annat innebar att utöva tro på Kristus och erkänna honom som sin Ledare. Grundvalen för att ha ett förhållande till Gud och för att få förlåtelse för synder hade nu ändrats. Varje troende jude behövde personligen erkänna den här nya anordningen. Hur då? Genom att överlämna sig åt Gud och offentligt visa det genom att bli döpt i vatten i Jesu Kristi namn. Genom vattendopet visade dessa troende judar att de överlämnat sig åt Gud, och därigenom kom de in i ett nytt förhållande till honom genom Jesus Kristus. (Apostlagärningarna 2:21, 33–36; 3:19–23)

[Fotnoter]