Bränna rökelse – Har det någon plats i sann tillbedjan?

”GUDAR älskar dofter.” Det var ett vanligt talesätt bland de forntida egyptierna. För dem var det en viktig del av deras gudsdyrkan att bränna rökelse. De trodde att gudarna var nära dem och brände därför rökelse varje dag i sina tempel och på sina husaltare och till och med när de gjorde affärer. I andra nationer fanns liknande sedvänjor.

Vad är rökelse? Den består av väldoftande hartser och kådor, som virak och balsam. Dessa stöts till ett pulver och blandas ofta med kryddor, bark och blommor för att man skall få fram speciella dofter att använda i olika sammanhang.

Rökelse var en så eftertraktad och därmed värdefull vara i forntiden att dess ingredienser blev viktiga handelsvaror. Karavaner som färdades på handelsvägarna förde med sig detta från fjärran länder. Du kanske minns att Jakobs unge son Josef såldes till ismaelitiska handelsmän som ”kom från Gilead, och deras kameler bar på ladanumharts och balsam och kådig bark, på sin väg för att föra det ner till Egypten”. (1 Moseboken 37:25) Efterfrågan på rökelse blev så stor att handelsvägen för virak, som utan tvivel hade etablerats av köpmän som handlade med rökelse, gjorde att man började resa mellan Asien och Europa.

Fortfarande offrar man rökelse i ceremonier och ritualer i många religioner. Dessutom är det allt fler som bränner rökelse hemma bara för att njuta av den välbehagliga doften. Hur bör kristna se på detta med att bränna rökelse? Är det något som Gud godkänner när man tillber honom? Låt oss se vad Bibeln har att säga om den här saken.

”Något heligt för Jehova”

Bland de forntida israeliterna var detta att bränna rökelse en viktig del av de prästerliga uppgifterna i tabernaklet. I McClintock och Strongs Cyclopedia heter det: ”För hebréerna tycks detta att bränna rökelse ha varit en så viktig handling av tillbedjan eller heligt offer att det inte finns något skrivet om att de använde rökelse på annat sätt.”

Jehova Gud gav anvisningar om att fyra ingredienser skulle blandas och brännas i tabernaklet: ”Ta dig välluktande ämnen: stakte-droppar och doftnagel och välluktande galbanum och ren virak. Det skall vara lika stor del av varje. Och du skall göra det till en rökelse, en kryddblandning, en salvoberedares verk, saltad, ren, något heligt. Och du skall stöta något av den till fint pulver och lägga något av den framför Vittnesbördet i mötestältet.” (2 Moseboken 30:34–36) En del forskare menar att de judiska rabbinerna senare lade till fler ingredienser till den rökelse som användes i templet.

 Rökelse som brändes i tabernaklet var helig och användes enbart i tillbedjan av Gud. Jehova gav befallningen: ”Den rökelse som du skall göra med denna sammansättning skall ni inte göra åt er själva. För dig skall den i fortsättningen vara något heligt för Jehova. Vem det vara må som gör någon lik den för att njuta av dess lukt skall avskäras från sitt folk.” (2 Moseboken 30:37, 38) Präster brände rökelse två gånger om dagen på ett altare avsett för det ändamålet. (2 Krönikeboken 13:11) Och på försoningsdagen brände översteprästen rökelse i det Allraheligaste. (3 Moseboken 16:12, 13)

Det var inte alla rökelseoffer som var välbehagliga för Gud. Han straffade dem som förmätet offrade rökelse som om de var präster. (4 Moseboken 16:16–18, 35–40; 2 Krönikeboken 26:16–20) Den rökelse som offrades av den judiska nationen var en förolämpning mot Jehova, eftersom man samtidigt ägnade sig åt falsk tillbedjan och hade händer som var fulla av blod. Deras hyckleri fick Jehova att säga: ”Rökelse – det är något avskyvärt för mig.” (Jesaja 1:13, 15) Israeliterna blev så försumliga i fråga om hur de skulle tillbe Jehova att de stängde templet och brände rökelse på andra altaren. (2 Krönikeboken 28:24, 25) Flera år senare användes till och med den heliga rökelsen i depraverad tillbedjan av falska gudar. Sådana sedvänjor var motbjudande för Jehova. (Hesekiel 16:2, 17, 18)

Rökelse och de första kristna

Lagförbundet, som innehöll anvisningar till prästerna om att offra helig rökelse, upphävdes när Kristus införde det nya förbundet år 33 v.t. (Kolosserna 2:14) Det finns inga uppgifter om att de första kristna brände rökelse av religiösa skäl. Angående detta heter det i McClintock och Strongs Cyclopedia: ”Det är tydligt att rökelse inte användes [av de första kristna]. Bruket av rökelse var helt klart ett tecken på hedendom. ... När en gudsdyrkare kastade en nypa rökelse på ett hedniskt altare var det en handling av tillbedjan.”

De första kristna vägrade också att bränna rökelse för att erkänna den romerske kejsarens ”gudomlighet”, trots att det kunde kosta dem livet. (Lukas 4:8; 1 Korinthierna 10:14, 20) Med tanke på det här sambandet mellan avgudadyrkan och att bränna rökelse är det inte konstigt att de första kristna inte ens ägnade sig åt handel med rökelse.

Bränna rökelse i dag

Hur används rökelse i dag? I många av kristenhetens kyrkor offrar man rökelse i ceremonier och liturgiska ritualer. I Asien bränner många familjer rökelse i tempel eller vid sina husaltaren för att ära sina gudar och skydda de döda. I religiösa ceremonier har rökelse använts för att sprida väldoft, bota, rena och skydda.

På senare tid har rökelse på nytt blivit populärt även bland många som inte är religiösa.  En del bränner rökelse i samband med att de mediterar. I en handbok ges förslaget att man skall använda rökelse för att nå ”mystiska medvetandenivåer” och ”energier” bortom den fysiska världen. För att finna en lösning på livets problem rekommenderas också att man bränner rökelse i ritualer där man söker kontakt med ”övernaturliga väsen”. Är detta något för kristna?

Jehova fördömer klart och tydligt dem som försöker blanda falska religiösa sedvänjor med den rena tillbedjan. Aposteln Paulus citerade ur Jesajas profetia och tillämpade det på kristna och uppmanade dem att hålla sig borta från den falska religionens orena inflytande. Han skrev: ”’Gå ut ifrån dem och avskilj er’, säger Jehova, ’och sluta upp med att röra vid det orena’”; ”’och jag skall ta emot er’”. (2 Korinthierna 6:17; Jesaja 52:11) Sanna kristna är noga med att undvika allt som har samband med falsk tillbedjan eller det ockulta. (Johannes 4:24)

Är det då fel att bränna rökelse över huvud taget, med tanke på att man gör det i religiösa ceremonier och i spiritism? Det behöver det inte vara. Någon kanske önskar bränna rökelse bara för att njuta av den behagliga doften. (Ordspråken 27:9) Även om det är så, bör en kristen ta hänsyn till vissa faktorer när han bestämmer sig för om han skall bränna rökelse eller inte. Skulle andra där han bor förknippa rökelse med en falsk religiös sedvänja? Förknippas rökelse ofta med spiritistiska ritualer i det samhälle där han bor? Eller används det i allmänhet i icke-religiösa sammanhang?

Om en person väljer att bränna rökelse, bör han ta hänsyn både till sitt eget samvete och till andras känslor när han fattar sitt beslut. (1 Korinthierna 10:29) Aposteln Paulus ord till romarna är tillämpliga. Han skrev: ”Låt oss då jaga efter de ting som leder till frid och de ting som är ömsesidigt uppbyggande. Sluta upp med att riva ner Guds verk bara för mats skull. Helt visst är allting rent, men det är skadligt för den människa som äter och genom det ger orsak att snava. Det är bra att inte äta kött eller dricka vin eller göra någonting som din broder snavar på.” (Romarna 14:19–21)

Böner som ”bereds som rökelse”

När israeliterna offrade rökelse symboliserade detta böner som Gud hör. Det var därför psalmisten David sjöng till Jehova: ”Må min bön beredas som rökelse inför dig.” (Psalm 141:2)

Trogna israeliter betraktade inte offrandet av rökelse som en tom ritual. De var mycket noga med att bereda och bränna rökelse på det sätt Jehova hade föreskrivit. I stället för att offra bokstavlig rökelse frambär kristna i dag böner som återspeglar deras djupa uppskattning av sin himmelske Fader och respekt för honom. I Guds ord försäkras vi om att precis som den välluktande rökelsen, som offrades av prästerna i templet, är ”de rättrådigas bön ... välbehaglig för honom”. (Ordspråken 15:8)

[Bilder på sidan 29]

Den rökelse som brändes i tabernaklet och i templet var helig

[Bild på sidan 30]

Är det något för kristna att bränna rökelse i samband med meditation?