Hemligheten med att vara förnöjsam

I ett uppmuntrande brev till de kristna i Filippi skrev aposteln Paulus: ”Jag har lärt mig att reda mig med vad jag har [”vara förnöjsam”, fotnot i NW, studieutgåvan], vilka omständigheter jag än befinner mig i. ... I allting och i alla förhållanden har jag lärt mig hemligheten, både att vara mätt och att vara hungrig, både att ha överflöd och att lida brist.” (Filipperna 4:11, 12)

Vad var hemligheten bakom Paulus förmåga att reda sig med, eller klara sig med, det han hade? Om man tänker på de höga levnadskostnader och den ekonomiska instabilitet som vi har i dag, förstår vi att det verkligen är till nytta för sanna kristna att lära sig att klara sig med det de har för att fortsätta att vara inriktade på tjänsten för Gud.

TIDIGARE i sitt brev talade Paulus om den framgångsrika karriär han hade haft innan han blev kristen. Han sade: ”Jag, om någon, kan ha skäl att sätta min lit också till köttet. Om någon annan menar att han har skäl att sätta sin lit till köttet, har jag det ännu mer: omskuren den åttonde dagen, av Israels ätt, av Benjamins stam, en hebré född av hebréer; beträffande lag en farisé; beträffande nitälskan en som förföljt församlingen; beträffande rättfärdighet, det vill säga genom lag, en som har bevisat sig klanderfri.” (Filipperna 3:4–6) Som en nitisk jude hade Paulus dessutom haft ett uppdrag från de främsta prästerna i Jerusalem och fått stöd av dem. Allt detta gav honom makt och prestige – politisk, religiös och utan tvivel ekonomisk – i den judiska ordningen. (Apostlagärningarna 26:10, 12)

Men allt förändrades på ett dramatiskt sätt, när Paulus blev en nitisk kristen förkunnare. För de goda nyheternas skull gav han villigt upp sin framgångsrika karriär och allt som ansågs betydelsefullt i den tidens judiska samhälle. (Filipperna 3:7, 8) Hur skulle han nu försörja sig? Skulle han tjäna några pengar på sin förkunnartjänst? Hur skulle han kunna få sina behov tillgodosedda?

Paulus utförde sin tjänst utan att få betalt. För att inte bli till en börda för dem han betjänade sydde han tält tillsammans med Aquila och Priscilla när han var i Korinth, och han gjorde också annat för att kunna försörja sig. (Apostlagärningarna 18:1–3; 1 Thessalonikerna 2:9; 2 Thessalonikerna 3:8–10) Paulus gjorde tre långa missionsresor, och han reste dessutom till församlingar som behövde besök. Eftersom han var fullt upptagen i tjänsten för Gud, ägde han inte så mycket. För det mesta var det bröderna som gav honom det han behövde. Men ibland, på grund av svåra omständigheter,  hade han inte så att det räckte till, utan led brist. (2 Korinthierna 11:27; Filipperna 4:15–18) Trots det klagade Paulus aldrig på sin lott i livet och avundades inte andra. Villigt och med glädje arbetade han hårt för att hjälpa sina medkristna. Det var faktiskt Paulus som citerade Jesu välkända ord: ”Det är lyckligare att ge än att få.” Vilket enastående exempel för oss alla! (Apostlagärningarna 20:33–35)

Vad förnöjsamhet innebär

Något som i hög grad bidrog till att Paulus kunde vara lycklig och tillfreds var hans känsla av förnöjsamhet. Vad innebär det då att vara förnöjsam? Enkelt uttryckt betyder det att vara nöjd med det grundläggande i livet. Angående det här sade Paulus till Timoteus, hans medarbetare i predikoarbetet: ”Ja, visst är den ett medel till stor vinning, denna gudaktiga hängivenhet jämte förmåga att reda sig med vad man har. Vi har ju inte fört med något till världen, och inte heller kan vi föra med något ut. När vi har vad som när och skyler, skall vi vara nöjda med dessa ting.” (1 Timoteus 6:6–8)

Lägg märke till att Paulus förknippade förnöjsamhet med gudaktig hängivenhet. Han förstod att sann lycka är något som kommer av gudaktig hängivenhet, dvs. att sätta tjänsten för Gud i första rummet, inte av materiella ägodelar eller av att ha mycket pengar. Det som ”när och skyler” var bara ett medel för att kunna fortsätta att visa gudaktig hängivenhet. För Paulus var alltså hemligheten med att vara förnöjsam: Förtrösta på Jehova, oavsett omständigheterna.

I dag känner sig många oroliga och olyckliga därför att de inte har lärt sig den här hemligheten, eller därför att de struntar i det. Hellre än att arbeta på att vara nöjda med det de har  förtröstar de på pengar och det man kan köpa för pengar. Reklam och massmedier påverkar människor till att tro att de inte kan vara lyckliga utan de senaste och bästa produkterna och att de måste ha dem så fort som möjligt. Följden blir att många faller offer för jakten på pengar och prylar. I stället för att vara lyckliga och nöjda faller de ”i frestelse och en snara och många oförnuftiga och skadliga begär, som snabbt drar ner människorna till undergång och tillintetgörelse”. (1 Timoteus 6:9, 10)

De har lärt sig hemligheten

Är det verkligen möjligt att leva i gudaktig hängivenhet, att klara sig med det man har och vara lycklig och nöjd i vår tid? Ja, det är det. Det finns i själva verket miljontals sådana människor. De har lärt sig hemligheten med att vara nöjda med det de har. De är Jehovas vittnen, och de har överlämnat sig åt Gud och gör hans  vilja och undervisar människor överallt om vad hans vilja är.

Tänk till exempel på dem som utbildar sig till missionärer och frivilligt reser till andra länder för att predika de goda nyheterna om Guds kungarike. (Matteus 24:14) Levnadsförhållandena i de länder som de kommer till motsvarar sällan den standard som de var vana vid hemma. När missionärer kom till ett land i Asien i början av 1947 var krigets verkningar fortfarande påtagliga, och de flesta hem saknade elektricitet. I många länder upptäckte missionärerna att man tvättade för hand på ett tvättbräde eller på stenarna i någon flod i stället för i en tvättmaskin. Men de hade kommit för att undervisa människor om sanningarna i Bibeln, så de anpassade sig till förhållandena och koncentrerade sig på tjänsten.

Andra har börjat i heltidstjänsten eller flyttat till områden där man ännu inte har hört de goda nyheterna. Adulfo har varit i heltidstjänsten i mer än 50 år på olika platser i Mexico. Han säger: ”Precis som aposteln Paulus har min fru och jag lärt oss att anpassa oss efter omständigheterna. En församling som vi besökte låg långt från någon stad eller marknad. Bröderna var nöjda med att vid varje måltid bara äta en tortilla med lite flott och salt och ta en kopp kaffe. Det var allt de hade att äta – tre tortillas om dagen. Så vi lärde oss att leva precis som de. Jag har upplevt många liknande erfarenheter under de 54 år som jag har tjänat Jehova i heltidstjänsten.”

Florentino minns hur han och hans familj var tvungna att anpassa sig till svåra omständigheter. Han berättar om sin barndom: ”Far var en välbärgad köpman. Han ägde mycket mark. Jag minns fortfarande kassaapparaten i vår speceriaffär. Den hade en kassalåda som var ungefär 50 centimeter bred och 20 centimeter djup, med fyra fack. Där lade vi alla pengar som vi fått in under dagen. Mot slutet av dagen svämmade den nästan över av alla sedlar och mynt.

Så plötsligt gick affärerna sämre, och från att ha varit välbärgade blev vi fattiga. Vi förlorade allt utom vårt hem. Förutom detta råkade en av mina bröder ut för en olycka och blev förlamad i båda benen. Inget blev som förut. Ett tag arbetade jag med att sälja frukt och kött. Jag skördade också bomull, vindruvor och alfalfa och hjälpte till med att vattna åkrarna. En del kallade mig tusenkonstnär. Mamma tröstade oss ofta med att säga att vi hade sanningen, en andlig rikedom som inte många äger. Så jag har lärt mig hur det är att ha överflöd, men också hur det är att ha lite eller inget alls. Den glädje som jag har upplevt varje dag under mina 25 år av heltidstjänst för Jehova har övertygat mig om att jag valt det bästa levnadssättet.”

I Bibeln står det tydligt att ”den här världens skådeplats håller på att förändras”. Därför får vi också den här uppmaningen: ”Må ... de som gläder sig [vara] såsom de som inte gläder sig, och de som köper, såsom de som inte har något i behåll, och de som gör bruk av världen, såsom de som inte gör fullt bruk av den.” (1 Korinthierna 7:29–31)

Nu gäller det alltså att tänka igenom hur man lever sitt liv. Om dina resurser är begränsade, var då på din vakt, så att du inte blir missnöjd eller till och med bitter och avundsjuk. Å andra sidan, vilka tillgångar du än har är det vist att hålla dem på rätt plats i livet, så att de inte blir herre över dig. Aposteln Paulus gav förmaningen att göra allt man kan för att ”inte sätta sitt hopp till en osäker rikedom, utan till Gud, som förser oss rikligt med alla ting för att vi skall njuta av dem”. Om du gör det, kan du också säga att du har lärt dig hemligheten med att vara förnöjsam. (1 Timoteus 6:17–19)

[Bild på sidan 9]

Paulus skaffade sig ett arbete för att inte bli till en börda för andra

[Bilder på sidan 10]

Tusentals blir lyckliga av att leva ett liv i ”gudaktig hängivenhet jämte förmåga att reda sig med vad man har”