Vad händer med välgörenheten?

EFTER attackerna i New York och Washington D.C. den 11 september 2001 gav allmänheten ett enastående stöd åt offren för tragedin. Välgörenhetsorganisationer fick ta emot hela 2,7 miljarder dollar i bidrag till hjälp åt offrens familjer. Överallt blev folk chockade av förödelsens omfattning och ville hjälpa till.

Men många blev snart besvikna, när det började höras anklagelser om att kända välgörenhetsorganisationer förskingrade pengar. En flod av upprörda känslor utlöstes av nyheten att en stor välgörenhetsorganisation planerade att låta nästan hälften av de 546 miljoner dollar man mottagit gå till andra ändamål. Organisationen tog senare tillbaka sitt beslut och bad om ursäkt, men en reporter konstaterade: ”Kritiker menar att den här omsvängningen kommer en dag och en dollar för sent för att återställa det förtroende” som organisationen hade före attackerna. Hur ser du på detta? Har ditt förtroende för välgörenhetsorganisationer rubbats på sista tiden?

Hjälp eller slöseri?

Det betraktas i allmänhet som en dygd att ge till välgörande ändamål. Men det är inte alla som ser saken på det sättet. För mer än 200 år sedan skrev den engelske essäisten Samuel Johnson: ”Man känner sig mycket säkrare på att man gör gott när man ger pengar till dem som arbetar, som ersättning för deras möda, än när man ger pengar som ren välgörenhet.” Somliga i dag har liknande betänkligheter, och rapporter om välgörenhetsorganisationer som misshushållar med bidrag ökar inte precis allmänhetens förtroende. Här följer två aktuella exempel.

Direktören för en religiös välgörenhetsorganisation i San Francisco avskedades sedan han anklagats för att ha låtit organisationen betala för hans skönhetsoperation samt för två års restaurangnotor på 500 dollar i veckan. Arrangörerna av en stor insamlingskampanj i brittisk TV hamnade i knipa när det avslöjades att 12 undermåliga byggnader var allt som hade uppförts för de 6,5 miljoner pund som samlats in till byggandet av nya barnhem i Rumänien och att enorma summor var  oredovisade. Sådana negativa rapporter har med rätta fått några bidragsgivare att bli mer försiktiga med hur mycket de ger och till vem de ger.

Att ge eller inte ge

Men det vore synd om vi lät enstaka personers och organisationers handlingssätt kväva vår uppriktiga omtanke om andra och vår medkänsla med dem. Bibeln säger: ”Den form av gudsdyrkan som är ren och obesudlad från vår Guds och Faders ståndpunkt är denna: att se till föräldralösa och änkor i deras betryck.” (Jakob 1:27) Ja, aktiv omtanke om fattiga och missgynnade är en oskiljaktig del av kristendomen.

Men du kanske undrar: ”Skall jag fortsätta att ge till välgörenhetsorganisationer, eller är det bättre att försöka hjälpa till genom att ge gåvor på det personliga planet?” Vilket slag av givande förväntar sig Gud av oss? Nästa artikel kommer att behandla de här frågorna.