Jesus Kristus – bevis för att han har funnits

TROR du att Albert Einstein har funnits? Du kanske direkt svarar ja, men varför gör du det? De flesta har inte träffat honom personligen. Men tillförlitliga redogörelser för hans bedrifter bevisar att han har funnits. De vetenskapliga tillämpningarna av hans upptäckter visar vilket inflytande han har haft. Många har till exempel nytta av den elektricitet som produceras med hjälp av kärnkraft. Den frigörelse av energi som då äger rum har ett nära samband med tillämpningen av Einsteins berömda ekvation E=mc² (energin är lika med massan gånger ljushastigheten i kvadrat).

Samma resonemang kan användas när det gäller Jesus Kristus, den erkänt mest inflytelserika människan i historien. Det som  står skrivet om honom och det synliga tecknet på det inflytande han utövade bevisar utom allt tvivel att han har funnits. Det arkeologiska fyndet av inskriften med Jakobs namn som nyligen har gjorts och som behandlades i föregående artikel är intressant. Men hur intressant det än är, så är inte tron på att Jesus har funnits beroende av denna eller någon annan artefakt. Faktum är att vi kan finna bevis för att Jesus har funnits i det som profanhistoriker har skrivit om honom och hans efterföljare.

Historikers vittnesmål

Ta till exempel Flavius Josephus, som var farisé och judisk historiker under det första århundradet. Han nämner Jesus Kristus i ett av sina verk. Några tvivlar på att det första omnämnandet, där Josephus talar om Jesus som Messias, är äkta, men professor Louis H. Feldman vid Yeshiva University säger att det är få som har betvivlat att det andra omnämnandet är äkta. Där säger Josephus: ”[Översteprästen Ananus] lät församla et råd, för hwilket han framkallade JACOB som war Broder med JESUS, hwilken ock kallades CHRISTUS.” (Antiquitates Judaicae [Den forntida judiska historien], XX, 200; i den svenska utgåvan Flavii Josephi Judiska historia, 1749, tredje delen, tjugonde boken, åttonde kapitlet, första stycket) Ja, en farisé, alltså en medlem av den sekt i vilken många anhängare var svurna fiender till Jesus, erkände att ”JACOB som war Broder med JESUS” har funnits.

Genom att betrakta Jesu efterföljares verksamhet kan man se vilket inflytande Jesus hade. När aposteln Paulus satt i fängelse i Rom omkring år 59 v.t., sade judarnas främsta män till honom: ”Det är oss ... bekant om den sekten att den blir motsagd överallt.” (Apostlagärningarna 28:17–22) De kallade Jesu lärjungar ”den sekten”. Så om de var motsagda överallt, borde väl profanhistoriker nämna något om dem?

Tacitus, född omkring år 55 v.t. och en av världens mest erkända historiker, nämner de kristna i sina Annaler. I redogörelsen för när Nero ger de kristna skulden för den stora branden i Rom år 64 skriver han (enligt B. Cavallins översättning): ”Nero [sökte] några att ge skulden och de för sina skändligheter hatade människor som hopen kallar kristna lät han undergå de mest raffinerade straff. Deras ledare Kristus hade under Tiberius regering korsfästs av prokuratorn Pontius Pilatus.” Detaljerna i den här redogörelsen stämmer överens med de upplysningar som Bibeln ger om Jesus.

En annan författare som nämner Jesu efterföljare är Plinius den yngre, ståthållare i Bithynien. Omkring år 111 skrev Plinius till kejsar Trajanus och frågade hur han skulle handskas med de kristna. Han skrev att de som falskeligen anklagades för att vara kristna åkallade gudarna och tillbad Trajanus staty bara för att bevisa att de inte var kristna. Plinius fortsätter med att säga att ”man inte kan tvinga, sägs det, dem som är sanna kristna till någon av dessa eftergifter”. Detta intygar att den Kristus vars efterföljare var villiga att ge sitt liv för sin tro på honom verkligen har funnits.

Efter en sammanfattning av hur historiker under de två första århundradena har omnämnt Jesus Kristus och hans efterföljare dras  följande slutsats i Encyclopædia Britannica (2002 års utgåva): ”Dessa oberoende skildringar bevisar att inte ens kristendomens motståndare någonsin betvivlade att Jesus var en historisk person, vilket för första gången och på bristfälliga grunder ifrågasattes i slutet av 1700-talet, under 1800-talet och i början av 1900-talet.”

Jesu efterföljares vittnesmål

I ett annat uppslagsverk sägs det: ”Nya testamentet ger oss nästan alla bevis för en historisk rekonstruktion av Jesu liv och öde och för de första kristnas tolkning av hans betydelse.” (The Encyclopedia Americana) Skeptiker kanske inte accepterar Bibeln som bevis för att Jesus har funnits. Men i synnerhet två argument som utgår från Bibelns redogörelse kan ändå användas för att slå fast att Jesus faktiskt är en historisk person.

Som vi redan har konstaterat vet vi att Einstein har funnits tack vare hans berömda teorier. På samma sätt vet vi att Jesus har funnits tack vare hans läror och undervisning. Ta till exempel bergspredikan, ett berömt tal som Jesus höll. (Matteus, kapitlen 5–7) Aposteln Matteus berättar vilket intryck den predikan gav: ”Folkskarorna häpnade över hans sätt att undervisa; han undervisade dem nämligen såsom en som hade myndighet.” (Matteus 7:28, 29) Professor Hans Dieter Betz kommenterar den inverkan som den här predikan har haft på människor genom århundradena: ”Bergspredikans inflytande sträcker sig på det hela taget långt utanför judendomens och kristendomens och till och med den västerländska kulturens gränser.” Han tillade att denna predikan utgör ”en säregen universell appell”.

Begrunda följande koncisa och praktiska visdomsord i bergspredikan: ”Vem som än slår dig med flata handen på din högra kind, vänd också den andra mot honom.” ”Akta er noga för att utöva er rättfärdighet inför människor.” ”Var aldrig bekymrade för morgondagen; morgondagen skall nämligen ha sina egna bekymmer.” ”Kasta inte ... era pärlor för svin.” ”Fortsätt med att be, så skall det ges åt er.” ”Allt vad ni vill att människorna skall göra mot er, så skall också ni göra mot dem.” ”Gå in genom den trånga porten.” ”Av deras frukter skall ni känna igen dem.” ”Varje gott träd [frambringar] fin frukt.” (Matteus 5:39; 6:1, 34; 7:6, 7, 12, 13, 16, 17)

Du har säkert hört några av dessa yttranden i en eller annan form. Kanske har de blivit talesätt på ditt språk. Alla dessa är hämtade från bergspredikan. Det inflytande som den här predikan har på många folk och kulturer vittnar tydligt om att ”den store läraren” har funnits.

Låt oss tänka oss att någon hittade på en person som hette Jesus Kristus. Låt säga att denne var smart nog att själv fundera ut den undervisning som i Bibeln tillskrivs Jesus. Borde han då inte ha gjort Jesus och hans undervisning så tilltalande som möjligt för människor i allmänhet? Ändå konstaterade aposteln Paulus: ”Både begär judarna tecken och söker grekerna vishet; men vi predikar Kristus hängd på pålen, för judarna en orsak till fall men för nationerna en dårskap.” (1 Korinthierna 1:22, 23) Budskapet att Kristus hängdes på en påle var frånstötande både för judarna och för nationerna. Men detta var det som de kristna under det första århundradet förkunnade om Kristus. Varför skildrade man Kristus som hängd på en påle? Den enda tillfredsställande förklaringen är att de som skrev ner de kristna grekiska skrifterna upptecknade sanningen om Jesu liv och död.

Det andra argumentet för att Jesus är en historisk person är att hans efterföljare så outtröttligt predikade hans läror. Bara ungefär 30 år efter det att Jesus började sin tjänst kunde Paulus säga att de goda nyheterna hade ”predikats i hela skapelsen under himlen”. (Kolosserna 1:23) Ja, trots motstånd spreds Jesu läror över hela den forntida världen. Paulus, som själv hade blivit förföljd för att han var kristen,  skrev: ”Om Kristus inte har uppväckts, då är helt visst vår predikan förgäves, och vår tro är förgäves.” (1 Korinthierna 15:12–17) Om det hade varit meningslöst att predika om en Kristus som inte hade uppstått, skulle det vara ännu mer meningslöst att predika om en Kristus som aldrig funnits. Som vi läste i Plinius den yngres skildring var de kristna under det första århundradet villiga att dö för sin tro på Kristus Jesus. De riskerade livet för Kristi skull därför att han var verklig – han hade funnits här på jorden och hade levt det liv som skildras i evangelierna.

Bevis som vi har sett

Tron på Jesu Kristi uppståndelse var förutsättningen för det kristna predikandet. Vi kan också föreställa oss den uppståndne Jesus för vår inre syn genom att se det inflytande han har i dag.

Strax innan Jesus hängdes på pålen framställde han en storslagen profetia om sin framtida närvaro. Han tillkännagav också att han skulle uppstå och att han skulle sitta på Guds högra sida och invänta den tid då han skulle ta itu med sina fiender. (Psalm 110:1; Johannes 6:62; Apostlagärningarna 2:34, 35; Romarna 8:34) Därefter skulle han ingripa och kasta ut Satan och hans demoner ur himlen. (Uppenbarelseboken 12:7–9)

När skulle allt det här ske? Jesus gav sina lärjungar ”tecknet på ... [sin] närvaro och på avslutningen på tingens ordning”. I tecknet som skulle visa att han var osynligen närvarande ingick stora krig, hungersnöd, jordbävningar, falska profeters framträdande, tilltagande laglöshet och svåra farsoter. Man kunde räkna med sådana olycksbringande händelser, eftersom det skulle innebära ”ve [för] jorden” när Satan, Djävulen, hade kastats ut. Djävulen har kommit ner till jordens närhet ”i stor förbittring, då han vet att han har en kort tidsfrist”. I tecknet ingår dessutom att de goda nyheterna om Guds kungarike skulle predikas ”på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna”. (Matteus 24:3–14; Uppenbarelseboken 12:12; Lukas 21:7–19)

Likt pusselbitar som passar in i varandra har varje del i det tecken som Jesus profeterade om inträffat. Sedan första världskriget bröt ut 1914, har vi sett det sammansatta beviset för Jesu Kristi osynliga närvaro. Han härskar som kung i Guds rike och utövar ett enormt inflytande. Att du har den här tidskriften i din hand är ett bevis för att predikandet om Guds kungarike utförs i dag.

För att vi än mer skall inse vilket inflytande Jesus har behöver vi studera Bibeln. Varför inte fråga Jehovas vittnen om detaljerna kring Jesu närvaro?

[Bilder på sidan 5]

Josephus, Tacitus och Plinius den yngre nämner Jesus Kristus och hans efterföljare

[Bildkälla]

Samtliga tre bilder: © Bettmann/CORBIS

[Bild på sidan 7]

De första kristna var övertygade om att Jesus var verklig