Frågor från läsekretsen

Varför kallas Satan den ”som har medel att förorsaka död” i Hebréerna 2:14?

I korta drag menade Paulus att Satan, personligen eller genom sina representanter, kan förorsaka människors fysiska död. I linje med detta sade Jesus att Satan var ”en människomördare då han började”. (Johannes 8:44)

Det kan uppstå missförstånd beträffande orden i Hebréerna 2:14 på grund av hur vissa översättningar återger dem, till exempel genom att säga att Satan är ”dödens herre” eller att han har ”makt över döden”. (Bibel 2000; Åkeson) Sådana återgivningar kan få det att låta som om Satan har obegränsade möjligheter att döda vem han vill. Men det är uppenbart att det inte är så. Om det vore på det sättet, skulle han troligtvis ha utplånat Jehovas tillbedjare från jordens yta för länge sedan. (1 Moseboken 3:15)

Det grekiska uttryck som återges med ”makt över döden” i vissa översättningar och med ”medel att förorsaka död” i Nya Världens översättning är ”krạtos tou thanạtou”. Tou thanạtou är en form av det uttryck som betyder ”död”. Krạtos har grundbetydelsen ”kraft, styrka, makt”. Enligt en teologisk ordbok betecknar det ”förekomsten av och innebörden i kraft eller styrka snarare än dess utövande”. (Theological Dictionary of the New Testament) I Hebréerna 2:14 menar Paulus alltså inte att Satan har den absoluta makten över döden. I stället pekar han på att Satan har förmåga eller resurser att förorsaka död.

Hur använder sig Satan av olika ”medel att förorsaka död”? I Jobs bok läser vi om ett exempel som kan vara tämligen exceptionellt. Redogörelsen visar att Satan använde en storm för att förorsaka att Jobs barn dog. Men lägg märke till att Satan kunde göra detta endast med Guds tillåtelse, något han fick därför att en viktig stridsfråga skulle avgöras. (Job 1:12, 18, 19) Däremot kunde Satan inte döda Job. Det hade han inte tillåtelse till. (Job 2:6) Det här visar att även om Satan vid vissa tillfällen har kunnat förorsaka trogna människors död, behöver vi inte vara rädda för att han kan beröva oss livet närhelst han så önskar.

Satan har också förorsakat död genom att använda mänskliga representanter. På så sätt har många kristna dött för sin tro – en del har mördats av ursinniga pöbelhopar, och somliga har med orätt avrättats på order av myndighetspersoner eller korrupta domare. (Uppenbarelseboken 2:13)

Vidare har Satan ibland förorsakat död genom att utnyttja mänskliga svagheter. På Israels tid gav profeten Bileam moabiterna förslaget att lura israeliterna till att ”begå otrohet mot Jehova”. (4 Moseboken 31:16) Det slutade med att över 23 000 israeliter dog. (4 Moseboken 25:9; 1 Korinthierna 10:8) I vår tid är det många som på liknande sätt faller för Satans ”onda anslag” och lockas till omoraliskhet eller andra ogudaktiga handlingar. (Efesierna 6:11) Det är sant att dessa vanligtvis inte förlorar sitt liv omedelbart. Men de riskerar att gå miste om det eviga livet, och på det sättet förorsakar Satan deras död.

Även om vi inser att Satan har resurser att förorsaka skada, behöver vi inte ha överdriven fruktan för honom. I samband med att Paulus sade att Satan hade medel att förorsaka död sade han också att Kristus dog för att ”göra ... [Satan] till intet ... och för att ... frigöra alla dem som av fruktan för döden hade hållits i slaveri hela livet igenom”. (Hebréerna 2:14, 15) Ja, Jesus betalade lösenpriset och gjorde det på så vis möjligt för troende människor att bli fria från slaveri under synd och död. (2 Timoteus 1:10)

Naturligtvis är det tankeväckande att Satan har medel att förorsaka död, men vi är övertygade om att Jehova kan reparera all skada som Satan och hans representanter orsakar. Jehova lovar oss att den uppståndne Jesus skall ”göra ände på Djävulens gärningar”. (1 Johannes 3:8) I Jehovas kraft skall Jesus uppväcka de döda och därmed göra slut på döden. (Johannes 5:28, 29) Så småningom skall Jesus på ett dramatiskt sätt visa hur begränsad Satans makt är genom att slunga honom ner i avgrunden. Satan överlämnas till sist åt evig tillintetgörelse. (Uppenbarelseboken 20:1–10)