De fattiga blir fattigare

Förvisso kan inget samhälle vara blomstrande och lyckligt, i vilket största delen av medlemmarna är fattiga och eländiga.”

DET här uttalandet gjorde ekonomen Adam Smith på 1700-talet. Många tycker att sanningen i det han sade är ännu mer uppenbar i dag. Skillnaden mellan rika och fattiga har blivit ännu tydligare. I Filippinerna lever en tredjedel av befolkningen på mindre än 10 kronor om dagen, en summa som man i rikare länder ofta kan tjäna på bara några minuter. I FN:s Human Development Report 2002 heter det att ”de rikaste 5 procenten av världens befolkning har inkomster som är 114 gånger större än de fattigaste 5 procentens”.

Medan somliga lever relativt bekvämt finns det miljoner markockupanter som, där det är möjligt, bygger ett skjul att bo i. Andra lyckas inte lika bra; de bor på gatan, med kanske bara en bit kartong eller plast att ligga på. Många hankar sig fram på olika sätt – de rotar i soptippar, arbetar med att dra tunga lass eller samlar på sådant som är återvinningsbart i en kärra.

Den här ojämlikheten mellan rika och fattiga finns inte bara i u-länderna, utan det är som Världsbanken konstaterar att ”’öar av fattigdom’ är vanliga i alla länder”. Från Bangladesh till USA, hur välbärgade en del än är, finns det sådana som kämpar för att få tillräckligt med mat eller för att få tak över huvudet. I The New York Times citerades en rapport för 2001 från den amerikanska folkbokföringsmyndigheten som visar att klyftan mellan rika och fattiga i USA har fortsatt att växa. I rapporten stod det: ”Den rikaste femtedelen av befolkningen fick hälften av hushållens samlade inkomster förra året. ... Den fattigaste femtedelen fick 3,5 procent.” Situationen är densamma eller värre i många andra länder. En rapport från Världsbanken visar att omkring 57 procent av världens befolkning lever på mindre än 20 kronor om dagen.

Något som gör saken ännu värre är rapporter under 2002 om direktörer som har blivit rika under tvivelaktiga omständigheter. Även om inget direkt olagligt har  skett, är det många som tycker att dessa företagsledare ”blev oerhört, utomordentligt, oanständigt rika”, som det uttrycktes i tidskriften Fortune. Med tanke på vad som händer i världen undrar en del hur sådana oväntade pengar, som för somliga uppgår till flera miljarder kronor, kan rättfärdigas när så många lever i fattigdom.

Fattigdomen här för att stanna?

Därmed inte sagt att det inte finns någon som försöker göra någonting åt de fattigas situation. Visst finns det välmenande politiker och hjälporganisationer som kommit med förslag till förändringar. Men fakta talar sitt tydliga språk. I Human Development Report 2002 konstateras det att ”många länder är fattigare än för 10, 20 eller i vissa fall 30 år sedan”, trots många ädla försök att förbättra situationen.

Innebär det här att det inte finns något hopp för de fattiga? Vi uppmanar dig att läsa följande artikel som ger praktiska förslag som kan vara till hjälp redan nu men också långsiktiga lösningar som du kanske inte har tänkt på.