”NI HAR fått för intet, ge för intet.” (Matteus 10:8) Den här anvisningen gav Jesus till sina apostlar, när han skickade ut dem för att predika de goda nyheterna. Följde apostlarna den här föreskriften? Ja, och de fortsatte att göra det även när Jesus hade lämnat jorden.

När den tidigare trollkarlen Simon såg den mirakulösa kraft som apostlarna Petrus och Johannes hade, erbjöd han dem pengar för att ge honom den kraften. Men Petrus gav Simon en skarp tillrättavisning: ”Må ditt silver förgås med dig, därför att du med hjälp av pengar tänkte komma i besittning av Guds fria gåva.” (Apostlagärningarna 8:18–20)

Aposteln Paulus visade en liknande inställning som Petrus. Paulus kunde ha utnyttjat sina kristna bröder i Korinth och blivit en ekonomisk börda för dem. Men i stället arbetade han med sina egna händer för att försörja sig. (Apostlagärningarna 18:1–3) Därför kunde han med övertygelse säga att han hade predikat de goda nyheterna för korinthierna ”kostnadsfritt”. (1 Korinthierna 4:12; 9:18)

Tyvärr har många som menat sig vara Kristi efterföljare inte varit lika villiga att ”ge för intet”. Nej, många av de religiösa ledarna inom kristenheten ”undervisar endast för betalning”. (Mika 3:11) En del religiösa ledare har till och med blivit förmögna på det som de samlat in från sina hjordar. År 1989 blev en predikant i USA dömd till 45 års fängelse. Av vilken anledning? Han hade ”lurat anhängarna på miljontals dollar och använt en del av pengarna till att köpa hus, bilar, semesterresor och till och med en luftkonditionerad hundkoja”. (People’s Daily Graphic, 7 oktober 1989)

I Ghana var det enligt The Ghanaian Times för 31 mars 1990 en katolsk präst som tog pengarna som samlats in under en gudstjänst och kastade tillbaka dem över församlingen. ”Orsaken var att de, som vuxna, förväntades bidra med större valörer”, rapporterar tidningen. Många kyrkor försöker till och med vädja till girigheten hos medlemmarna genom att ordna hasardspel och andra aktiviteter för att samla in pengar.

Som en kontrast till detta försöker Jehovas vittnen efterlikna Jesus och de första lärjungarna till honom. De har ingen avlönad prästklass. Varje Jehovas vittne är en förkunnare som har ansvaret att predika de ”goda nyheterna om kungariket” för andra. (Matteus 24:14) Över sex miljoner vittnen världen över är därför engagerade i att föra ut ”livets vatten” fritt till sina medmänniskor. (Uppenbarelseboken 22:17) På så vis kan även de som ”inte har några pengar” få nytta av Bibelns budskap. (Jesaja 55:1) Även om Jehovas vittnens världsvida arbete finansieras av frivilliga bidrag, tigger de aldrig om pengar. Som sanna Guds tjänare är de inte ”försäljare av Guds ord”, utan de talar ”av uppriktighet, ja, såsom sända av Gud”. (2 Korinthierna 2:17)

 Varför är då Jehovas vittnen villiga att hjälpa andra och att göra det på egen bekostnad? Vad motiverar dem? Att de ger för intet, betyder det att de gör det utan att få någon som helst belöning för sina ansträngningar?

Sanna kristna i dag motiveras främst av en önskan att behaga Jehova – inte att själva bli rika. På så sätt kan de ge ett svar på en utmaning som Satan, Djävulen, kom med för hundratals år sedan. Satan utmanade Jehova med en fråga som gällde en rättfärdig man som hette Job: ”Är det för ingenting som Job har fruktat Gud?” Satan påstod att Job tjänade Gud bara för att Gud hade satt en skyddande ”häck kring honom”. Om man tog ifrån Job hans tillhörigheter, skulle han förbanna Gud mitt i ansiktet, menade Satan. (Job 1:7–11)

För att besvara utmaningen tillät Gud Satan att pröva Job. Gud sade: ”Allt vad han har är i din hand.” (Job 1:12) Hur gick det? Job bevisade att Satan är en lögnare. Det spelade ingen roll vilka motgångar som drabbade Job – han förblev lojal. Han sade: ”Till dess jag utandas kommer jag inte att låta min ostrafflighet vika ifrån mig!” (Job 27:5, 6)

De sanna tillbedjarna i dag har en liknande inställning som Job. Motivet till deras tjänst för Gud är inte materiella intressen.

Ett annat skäl till att de sanna kristna vill ”ge för intet” är att de själva har ”fått för intet” från Gud. Vi människor är slavar under synd och död på grund av den synd vår förfader Adam begick. (Romarna 5:12) Kärleksfullt ordnade Jehova så att hans Son dog en offerdöd – något som kostade Gud oerhört mycket. Mänskligheten har verkligen inte gjort sig förtjänt av detta. Nej, det är en gåva från Gud. (Romarna 4:4; 5:8; 6:23)

Paulus sade därför till smorda kristna, enligt Romarna 3:23, 24: ”Alla har ju syndat och är i saknad av Guds härlighet, och som en fri gåva blir de nu förklarade rättfärdiga genom hans oförtjänta omtanke, medelst frigörelsen genom lösen som betalats i Kristus Jesus.” De som har hoppet att få leva för evigt på jorden är också mottagare av ”en fri gåva”. I den här gåvan ingår förmånen att få bli förklarade rättfärdiga som Jehovas vänner. (Jakob 2:23; Uppenbarelseboken 7:14)

Kristi lösenoffer gör det dessutom möjligt för alla kristna att fungera som Guds tjänare. Aposteln Paulus skrev: ”Jag blev en tjänare för dessa goda nyheter enligt Guds oförtjänta omtankes fria gåva.” (Efesierna 3:4–7) Guds sanna tjänare har blivit kallade till den här tjänsten med hjälp av en anordning de inte förtjänar eller skulle ha kunnat göra sig förtjänta av. Därför kan de knappast förvänta sig att få betalt i materiellt avseende för att de berättar för andra om den här anordningen.

Betyder det här då att Gud förväntar sig att de kristna skall tjäna honom utan något hopp om att bli belönade? Nej, för aposteln Paulus sade till sina medtroende: ”Gud är inte orättvis, så att han glömmer ert arbete och den kärlek ni har visat mot hans namn.” (Hebréerna 6:10; 5 Moseboken 32:4) Jehova är i stället ”deras belönare som uppriktigt söker honom”. (Hebréerna 11:6) Men är inte löftet om evigt liv i ett paradis en vädjan till vår själviskhet? (Lukas 23:43)

Inte alls. Det är ju Gud som har gett upphov till önskan att leva för evigt i ett paradis på jorden. Det var han som presenterade de här utsikterna för det första människoparet. (1 Moseboken 1:28; 2:15–17) Och när Adam och Eva spolierade de här framtidsutsikterna för sina avkomlingar, gjorde han det möjligt att återfå dem. Gud lovar därför i sitt ord att ”skapelsen själv skall göras fri från slaveriet under förgängelsen och ha Guds barns härliga frihet”. (Romarna 8:21) Det är alltså helt korrekt av dagens kristna att ha ”blicken stadigt riktad mot utbetalningen av lönen”, precis som Mose i forna tider hade. (Hebréerna 11:26) Gud erbjuder inte den här belöningen som en muta. Han erbjuder den för att han innerligt älskar dem som tjänar honom. (2 Thessalonikerna 2:16, 17) Som svar på detta ”älskar vi, därför att han först har älskat oss”. (1 Johannes 4:19)

De kristna i vår tid måste trots allt ständigt granska motiven till att de tjänar Gud. I Johannes 6:10–13 läser vi att Jesus på ett mirakulöst sätt gav mat åt en skara på över fem tusen. Efter det började några följa Jesus av rent själviska motiv. Jesus sade till dem: ”Ni söker efter mig ... därför att ni åt av bröden och blev mätta.” (Johannes 6:26) Årtionden senare var det somliga överlämnade kristna som på samma sätt tjänade Gud utan att ha ”ett rent motiv”. (Filipperna 1:17) En del som inte anslöt sig till ”Jesu Kristi sunda ord” försökte till och med utnyttja gemenskapen med de kristna för att göra personliga vinster. (1 Timoteus 6:3–5)

En kristen i vår tid som tjänar enbart för att han vill leva för evigt i paradiset tjänar också med ett själviskt motiv. I det långa loppet kan det leda till andlig undergång. Han kanske inte har väntat sig att Satans världsordning skulle bestå så här länge och därför ”tröttnar” och känner att slutet har skjutits upp. (Galaterna 6:9) Han kanske till och med blir bitter över de materiella uppoffringar han har gjort. Jesus påminner oss: ”Du skall älska Jehova, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt sinne.” (Matteus 22:37) Ja, den som tjänar Gud först och främst av kärlek sätter inte upp någon tidsgräns för sin tjänst. Han är besluten att tjäna Jehova för evigt! (Mika 4:5) Han ångrar inga uppoffringar som han har gjort i samband med sin tjänst för Gud. (Hebréerna 13:15, 16) Kärleken till Gud driver honom att sätta Guds intressen främst i livet. (Matteus 6:33)

I vår tid finns det över sex miljoner sanna tillbedjare som ”erbjuder sig villigt” att tjäna Jehova. (Psalm 110:3) Är du en av dem? Om inte, tänk då över det som Gud erbjuder: den rena kunskapen om sanningen (Johannes 17:3), frihet från slaveri under falska religiösa läror (Johannes 8:32), hoppet om att få leva för evigt. (Uppenbarelseboken 21:3, 4) Jehovas vittnen kan hjälpa dig att ta reda på hur du kan få allt detta från Gud – utan kostnad.