En enda sann kristen tro – en verklighet
En enda sann kristen tro – en verklighet
JESUS KRISTUS grundade bara en kyrka, eller församling. Den församlingen var en andlig kropp, en andlig familj. Den var med andra ord en församlad skara människor som utvalts genom Guds heliga ande och som alla var erkända av Gud som hans ”barn”. (Romarna 8:16, 17; Galaterna 3:26)
Jesus lärde att det bara finns en väg på vilken Gud leder människor till sanningen och livet. För att illustrera den här viktiga sanningen jämförde Jesus vägen till evigt liv med en bokstavlig väg. Han sade: ”Gå in genom den trånga porten; därför att bred och rymlig är den väg som leder till tillintetgörelse, och många är de som går in på den; men trång är den port och smal den väg som leder till liv, och få är de som finner den.” (Matteus 7:13, 14; Johannes 14:6; Apostlagärningarna 4:11, 12)
En enad församling
Vi skall inte tänka oss att församlingen under det första århundradet var ett sådant ”världsvitt, universellt och organiserat samfund som det vi i dag tänker på när vi talar om den katolska kyrkan”, sägs det i en teologisk uppslagsbok. (The New Dictionary of Theology) Varför skall vi inte det? ”Av den enkla anledningen”, sägs det, ”att det knappast existerade något sådant organiserat, universellt samfund.”
Ingen kan med rätta förneka det faktum att den tidiga kristna församlingen var helt annorlunda än de institutionaliserade kyrkosystem vi ser i dag. Men den var ändå organiserad. De enskilda församlingarna verkade inte oberoende av varandra. Alla erkände de myndigheten hos en styrande krets i Jerusalem. Den kretsen – som bestod av apostlarna och de äldre männen i församlingen i Jerusalem – hjälpte till att bevara församlingens enhet som ”en enda [Kristi] kropp”. (Efesierna 4:4, 11–16; Apostlagärningarna 15:22–31; 16:4, 5)
Vad hände med denna enda sanna församling? Blev den så småningom den mäktiga katolska kyrkan? Utvecklades den till det splittrade och i sekter uppdelade protestantiska kyrkosystem som vi ser i dag? Eller hände något annat?
”Vete” och ”ogräs”
För att få svar på de här frågorna skall vi noggrant undersöka vad Jesus Kristus själv sade skulle hända. Du kanske blir förvånad över att få veta att Jesus räknade med att hans församling skulle försvinna ur sikte och att han skulle tillåta den här dystra situationen i hundratals år.
Jesus talade om sin församling som ”himlarnas kungarike” och sade: ”Himlarnas kungarike har blivit likt en man som sådde utmärkt säd i sin åker. Medan människorna sov, kom hans fiende och sådde över ogräs, in bland vetet, och gick därifrån. När strået sköt upp och frambringade frukt, då syntes också ogräset. Husfaderns slavar kom då fram och sade till honom: ’Herre, sådde du inte utmärkt säd i din åker? Hur har den då fått ogräs?’ Han sade till dem: ’En fiende, en människa, har gjort detta.’ De sade till honom: ’Vill du då att vi går ut och samlar ihop det?’ Han sade: ’Nej; för att ni inte av en händelse, när ni samlar ihop ogräset, skall rycka upp vetet med det. Låt båda växa tillsammans ända till skörden; och i skördetiden skall jag säga till skördefolket: Samla först ihop ogräset och bind det i knippor för att bränna upp det; gå sedan och samla in vetet i mitt sädesmagasin.’” (Matteus 13:24–30)
Jesus förklarade att han själv var ”den som sår”. ”Den utmärkta säden” var en bild av hans sanna lärjungar. Hans ”fiende” var Satan, Djävulen. ”Ogräset” var falska kristna som infiltrerade den första kristna församlingen. Jesus sade att han skulle låta ”vetet” och ”ogräset” växa tillsammans ända till ”skörden”, som skulle komma vid ”en avslutning på en tingens ordning”. (Matteus 13:37–43) Vad betydde allt det här?
Den kristna församlingen fördärvad
Strax efter apostlarnas död började avfälliga lärare inom församlingen ta ledningen över den. De talade ”förvända ting för att dra bort lärjungarna efter sig”. (Apostlagärningarna 20:29, 30) Detta fick många kristna att ”avfalla från tron” och ”vända sig till osanna historier”. (1 Timoteus 4:1–3; 2 Timoteus 4:3, 4)
På 300-talet, sägs det i en teologisk uppslagsbok, ”hade den katolska kristendomen blivit den officiella ... religionen i det romerska riket”. (The New Dictionary of Theology) Det skedde en ”sammansmältning av det kyrkliga och världsliga samhället” – en förening av kyrka och stat som gick stick i stäv med de första kristnas tro. (Johannes 17:16; Jakob 4:4) Samma uppslagsbok säger att kyrkans hela struktur och karaktär och många av dess grundläggande läror med tiden förändrades radikalt ”under inflytande av en märklig och helt igenom osund kombination av G[amla] T[estamentet] och nyplatonism”. Precis som Jesus hade förutsagt försvann hans sanna lärjungar ur sikte medan falska kristna växte i antal.
De som lyssnade till Jesus visste hur svårt det var att se skillnad på riktigt vete och på ogräs, till exempel dårrepe, som är mycket likt vete medan det växer. Jesus visade alltså att det under en tid skulle vara svårt att skilja sanna kristna från falska. Det här betyder inte att den kristna församlingen upphörde att existera, för Jesus lovade att vägleda sina andliga bröder ”alla dagar intill avslutningen på tingens ordning”. (Matteus 28:20) Jesus sade att vetet skulle fortsätta att växa. Under århundradenas lopp gjorde sanna kristna – enskilt eller i grupper – utan tvivel sitt bästa för att hålla sig till Kristi läror. Men de utgjorde inte längre någon tydligt identifierbar, synlig organisation. De var definitivt inte identiska med det synliga avfälliga religiösa system som historien igenom har dragit vanära över Jesu Kristi namn. (2 Petrus 2:1, 2)
”Laglöshetens människa uppenbaras”
Aposteln Paulus förutsade ytterligare något som skulle känneteckna det här falska religiösa systemet. Han skrev: ”Låt ingen förleda er på något sätt, eftersom ... [Jehovas dag] inte skall komma utan att först avfallet kommer och laglöshetens människa uppenbaras.” (2 Thessalonikerna 2:2–4) Denna ”laglöshetens människa” är i själva verket prästklassen, som har upphöjt sig själv till en styrande position i den ”kristna” församlingen. *
Avfallet började medan aposteln Paulus levde. Det tilltog så snart apostlarna hade dött och deras återhållande kraft hade försvunnit. Paulus sade att avfallet skulle kännetecknas av ”Satans verksamhet åtföljd av varje kraftgärning och av lögnaktiga tecken och förebud och av varje orättfärdigt bedrägeri”. (2 Thessalonikerna 2:6–12) Vilken träffande beskrivning av det som så många religiösa ledare har ägnat sig åt historien igenom!
Som stöd för påståendet att katolska kyrkan är den enda sanna kyrkan säger katolska ledare att deras biskopar har ”en livgivande förbindelse med de ursprungliga apostlarna genom en succession som sträcker sig tillbaka till kristendomens begynnelse”. I själva verket finns det ingen historisk eller biblisk grund för det här anspråket på apostolisk succession. Det finns inga trovärdiga bevis för att det kyrkosystem som uppstod efter Jesu apostlars död någonsin blev väglett av Guds heliga ande. (Romarna 8:9; Galaterna 5:19–21)
Hur är det då med alla de kyrkor som uppstod till följd av den så kallade reformationen? Återgick de till den första kristna församlingens mönster? Återställde de den ursprungliga kristna församlingens renhet? Det är sant att Bibeln efter reformationen blev tillgänglig för många vanliga människor på deras eget språk. Men historien visar att de här kyrkorna fortsatte att lära ut falska läror. * (Matteus 15:7–9)
Men lägg märke till detta: Jesus Kristus förutsade bestämt att hans enda sanna Matteus 13:30, 39) Uppfyllelsen av Bibelns profetior visar att vi lever i den tiden nu. (Matteus 24:3–35) Eftersom det är så, behöver var och en av oss ställa sig frågan: Var finns den enda sanna kyrkan? Den borde bli lättare och lättare att känna igen.
församling skulle återställas under det som han kallade en avslutning på en tingens ordning. (Du kanske tycker att du redan har funnit den kyrkan, eller den församlingen. Men det är viktigt att du är helt säker. Varför det? Därför att det, precis som under det första århundradet, bara kan finnas en enda sann kyrka. Har du tagit dig tid till att förvissa dig om att din kyrka noggrant rättar sig efter det mönster som gavs av den kristna församlingen under det första århundradet och att den lojalt håller sig till det som Jesus Kristus lärde? Varför inte undersöka detta nu? Jehovas vittnen hjälper dig gärna att göra det. (Apostlagärningarna 17:11)
[Fotnoter]
^ § 17 Mer information om vilka som utgör ”laglöshetens människa” finns i Vakttornet för 1 februari 1990, sidorna 10–14.
^ § 20 Se kapitlet ”Reformationen – Sökandet tog en ny vändning” i boken Människans sökande efter Gud, sidorna 306–328, utgiven av Jehovas vittnen.
[Bilder på sidan 5]
Vad lär oss Jesu liknelse om vetet och ogräset om den sanna församlingen?
[Bilder på sidan 7]
Följer din kyrka det mönster som de kristna under det första århundradet gav när det gäller att predika och studera?