Frågor från läsekretsen

I många delar av världen är det vanligt att man ger bröllopspresenter. Vilka bibliska principer bör vi tänka på när vi ger och får sådana gåvor?

Bibeln godkänner att man ger gåvor, när man gör det med rätt motiv och vid rätt tillfälle. När det gäller att ge gåvor uppmuntrar Bibeln de sanna kristna att efterlikna sin givmilde försörjare, Jehova. (Jakob 1:17) Aposteln Paulus uppmanade sina medkristna: ”Glöm inte att göra gott och att dela med er åt andra, ty Gud finner välbehag i sådana offer.” De kristna uppmuntras alltså att vara givmilda. (Hebréerna 13:16; Lukas 6:38)

Hur är det då med detta att skriva en önskelista, något som man ofta gör i en del länder? På vissa håll är det vanligt att ett par som skall gifta sig går till en affär för att titta på de varor som finns där och göra upp en lista över det som de vill få i present. Parets släktingar och vänner blir sedan hänvisade till just den affären för att köpa något som finns på listan. Rent praktiskt betyder en sådan här önskelista att givaren inte behöver leta i timmar efter en present och att mottagarna slipper besväret att gå tillbaka till affären med presenter de inte vill ha.

Om ett par som skall gifta sig väljer att använda en önskelista eller inte är deras ensak. Men en kristen vill vara noga med att undvika allt som kan vara i strid med Bibelns principer. Hur skulle det till exempel vara om ett förlovat par gjorde upp en lista med bara dyra saker? I så fall kanske de som har begränsade resurser inte kan ge någon present, eller så kanske de tycker att det är bäst att tacka nej till att vara med vid bröllopet, så att de slipper känna sig generade för att de kommer med en för billig present. En kristen kvinna skrev: ”Det har blivit en börda. Jag har försökt att vara givmild, men på senare tid har all den glädje som jag förr kände av att ge försvunnit.” Tänk så sorgligt om ett bröllop skulle bli något som får andra att känna sig nedslagna!

Givetvis bör man inte göra så att givarna känner att presenten måste köpas i en särskild affär eller vara inom en viss prisklass för att vara godkänd. Jesus Kristus visade trots allt att det som är mest värdefullt i Guds ögon är givarens hjärteinställning och inte gåvans materiella värde. (Lukas 21:1–4) Aposteln Paulus skrev något liknande om att ge barmhärtighetsgåvor till behövande: ”Låt var och en göra alldeles som han har beslutat i sitt hjärta, inte missunnsamt eller av tvång, ty Gud älskar en glad givare.” (2 Korinthierna 9:7)

Ur biblisk synvinkel är det inte fel att visa vem som har gett en gåva, kanske genom att skicka med ett kort. Men på vissa håll har det blivit sed att man tillkännager vem givaren är inför alla de närvarande. Den här seden kan leda till problem. De som ger en present vill kanske vara anonyma för att inte dra till sig onödig uppmärksamhet. Dessa handlar då enligt principen i Matteus 6:3, där Jesus säger: ”Men när du ger barmhärtighetsgåvor, låt då inte din vänstra hand veta vad din högra gör.” Andra kanske tycker att det är en privatsak att ge en gåva och att detta bör stanna mellan givaren och mottagaren. Att öppet tillkännage givarna kan dessutom leda till att gåvorna jämförs och att man ”eggar upp ... till ... tävlan”. (Galaterna 5:26) Vi som kristna vill naturligtvis undvika att få någon att känna sig besvärad eller generad genom att vi inför alla nämner namnen på givarna. (1 Petrus 3:8)

Ja, genom att vi handlar i överensstämmelse med principerna i Guds ord, kommer det att fortsätta att vara en lycka att ge gåvor. (Apostlagärningarna 20:35)