Lovprisa Jehova ”mitt i församlingen”

KRISTNA möten är en anordning från Jehova för att hans folk skall bevaras andligt starkt. Genom att vi regelbundet är med vid mötena, visar vi att vi uppskattar Jehovas anordningar. Dessutom får vi möjlighet att ”sporra [våra bröder och systrar] till kärlek och förträffliga gärningar”, vilket är ett viktigt sätt att visa inbördes kärlek. (Hebréerna 10:24; Johannes 13:35) Hur kan vi då sporra våra bröder och systrar vid mötena?

Delta i mötena

Kung David skrev om sig själv: ”Jag skall förkunna ditt namn för mina bröder; mitt i församlingen kommer jag att lovprisa dig. Från dig kommer min lovprisning i den stora församlingen.” ”Jag skall prisa dig i den stora församlingen; bland ett talrikt folk kommer jag att lovprisa dig.” ”Jag har kungjort de goda nyheterna om rättfärdighet i den stora församlingen. Se! Mina läppar håller jag inte tillbaka.” (Psalm 22:22, 25; 35:18; 40:9)

När de kristna kom tillsammans för tillbedjan på aposteln Paulus tid, gav de på liknande sätt uttryck åt sin tro på Jehova och talade om hans härlighet. På så sätt uppmuntrade och sporrade de varandra till kärlek och förträffliga gärningar. I vår tid, många hundra år efter David och Paulus, ser vi verkligen ”dagen [Jehovas dag]  närma sig”. (Hebréerna 10:24, 25) Satans tingens ordning vacklar mot tillintetgörelse, och problemen fortsätter att hopa sig. Vårt ”behov av uthållighet” är större än någonsin tidigare. (Hebréerna 10:36) Vilka skulle kunna uppmuntra oss mer än våra bröder och systrar?

Också i vår tid görs det anordningar så att enskilda troende kan ge uttryck åt sin tro ”mitt i församlingen”. En möjlighet som vi alla har är att svara på frågor och ge kommentarer vid församlingens möten. Underskatta inte värdet av det. Så till exempel kan kommentarer som visar hur man kan övervinna eller undvika problem stärka våra vänners beslutsamhet att följa Bibelns principer. Kommentarer som förklarar bibelställen som det hänvisas till, men som inte är citerade, eller där man tar med sådant man hittat i sina egna efterforskningar kan uppmuntra andra att utveckla bättre studievanor.

Att vi inser att vi själva och andra har nytta av våra kommentarer vid mötena bör motivera alla Jehovas vittnen att arbeta på att övervinna blyghet och försagdhet. Det är i synnerhet viktigt att äldste och biträdande tjänare svarar vid mötena, eftersom det förväntas att de skall ta ledningen både i att delta och att närvara. Men hur kan vi göra framsteg, om vi tycker att just den här delen av den kristna verksamheten är en utmaning?

Förslag till förbättringar

Kom ihåg att det handlar om tillbedjan av Jehova. En syster som bor i Tyskland förklarar hur hon ser på att svara: ”Det är mitt eget svar på Satans ansträngningar att hindra Guds folk från att ge uttryck åt sin tro.” En nyligen döpt broder som tillhör samma församling säger: ”När det gäller mina svar ber jag mycket.”

Förbered dig väl. Om du inte studerar materialet i förväg, kommer du att få svårt att ge kommentarer, och de kommer inte att vara lika effektiva. Tips om hur man kan svara och ge kommentarer vid församlingens möten ges på sidan 70 i boken Skolan i teokratisk tjänst – utbildning till nytta för dig. *

Ha som mål att svara minst en gång varje möte. Detta innebär att du måste förbereda flera svar, eftersom chansen att du kommer att få svara är större ju fler gånger du räcker upp handen. Du kan också i förväg tala om för den som leder studiet vilka frågor du har förberett dig på. Det kan i synnerhet vara till hjälp om du är ny. Det kan kännas svårt att räcka upp handen ”i den stora församlingen”, men när man vet att det här är min paragraf och att den som leder studiet kommer  att hålla utkik efter min hand blir det lättare att svara.

Ge en kommentar tidigt. En svår uppgift blir inte lättare för att man skjuter upp den. Att svara tidigt under mötet kan vara till hjälp. Du kommer att bli förvånad över hur mycket lättare det är att svara en andra och en tredje gång, när du väl har kommit över tröskeln och svarat en första gång.

Välj en lämplig sittplats. En del tycker att det är lättare att delta när de sitter långt fram i Rikets sal. Där är det inte lika mycket som distraherar, och risken är mindre att den som leder mötet inte ser dem, när de räcker upp handen. Om du sitter långt fram, kom då ihåg att tala tillräckligt högt så att alla kan höra vad du säger, särskilt om det inte finns svarsmikrofoner i Rikets sal.

Lyssna noga. Det kommer att hjälpa dig att inte upprepa det någon just sagt. Dessutom kan andras kommentarer påminna dig om ett bibelställe eller något annat som bygger vidare på den tanke som just kom fram. Ibland kan en kort erfarenhet belysa det som behandlas. Sådana kommentarer är mycket värdefulla.

Lär dig att svara med egna ord. Att läsa upp svaret direkt från studiematerialet visar att du har hittat rätt svar och kan vara ett bra sätt att komma i gång. Men när du går framåt och svarar med egna ord, visar du att du har förstått det som behandlas. Vår litteratur måste inte citeras ord för ord. Jehovas vittnen upprepar inte bara mekaniskt det som står i deras litteratur.

Håll dig till ämnet. Kommentarer som inte har med ämnet att göra eller som drar uppmärksamheten från huvudtankarna är inte lämpliga. Detta betyder att dina kommentarer bör vara relevanta för det ämne som behandlas. Då kommer de att bidra till ett andligt uppbyggande resonemang över temat.

Var uppmuntrande. Ett viktigt skäl till att vi svarar är att uppmuntra andra, och därför måste vi undvika att säga sådant som kan slå ner modet på dem. Dessutom bör vi undvika att behandla paragrafen så grundligt att det inte finns något kvar för andra att säga. Långa eller komplicerade svar kan lätt fördunkla innebörden. Korta svar på bara några ord kan vara mycket effektiva och uppmuntrar de nya att komma med de korta svar de har förberett.

Uppgiften att leda möten

Den som leder ett möte har ett stort ansvar att vara uppmuntrande. Han visar uppriktigt intresse för alla svar genom att lyssna noga och ha ögonkontakt med den som svarar i stället för att hålla på med annat under tiden. Det skulle verkligen vara opassande om han i onödan upprepar det som just sagts, eller ställer en fråga som just besvarats bara för att han inte är uppmärksam och lyssnar!

Det skulle också vara nedslående om studieledaren ofta upprepar svaren, men i lite andra ordalag, som om svaren på något sätt  inte var riktigt bra. Å andra sidan är det verkligen uppmuntrande när hans kommentarer bidrar till vidare behandling av en viktig punkt. Frågor som ”Hur kan vi tillämpa det här i vår församling?” och ”Vilket bibelställe i paragrafen stöder den tanken?” är exempel på frågor som ger upphov till positiva kommentarer som för resonemanget framåt.

Självklart bör i synnerhet de som är nya eller blyga få beröm när de deltar. För att undvika att göra någon förlägen kan studieledaren ge detta beröm på tu man hand efter mötet. Då får han också möjlighet att ge tips när så är lämpligt.

När någon tar över ett vanligt samtal hämmar det tankeutbytet. Den som lyssnar känner inget behov av att säga något, utan finner sig, i bästa fall, i att lyssna halvhjärtat. Något liknande kan hända när den som leder mötet lägger beslag på resonemanget genom att tala för mycket själv. Men den som leder genomgången kan ibland ställa extrafrågor för att få i gång de närvarande och stimulera deras tankeverksamhet. Sådana frågor bör användas sparsamt.

Studieledaren behöver inte nödvändigtvis låta den som räcker upp handen först svara. Det skulle kunna slå ner modet på dem som behöver lite tid på sig för att samla sina tankar. Genom att vänta lite ger han dem som inte har svarat tidigare möjlighet att göra det. Han visar också urskillning genom att inte låta små barn svara på frågor som handlar om sådant som övergår deras fattningsförmåga.

Hur gör man då om någon svarar fel? Den som leder genomgången bör undvika att genera den som svarade. Även om ett svar är felaktigt, finns det oftast något i det som är rätt. Genom att den som leder genomgången taktfullt koncentrerar sig på det som var rätt eller formulerar om frågan, eller ställer en fråga till, kan han rätta till det hela utan att göra någon förlägen.

När den som leder studiet vill ha fler kommentarer, bör han undvika generella frågor som: ”Är det någon mer som har en kommentar?” Man kan mena väl när man säger: ”Det här är sista chansen för den som inte har svarat än!” Men det kommer knappast att sporra någon att uttrycka sig fritt och öppet. Ingen bör känna sig skyldig för att man inte sagt något tidigare under studiet. I stället bör de uppmuntras att dela med sig av det de vet, eftersom det är ett uttryck för kärlek. När den som leder studiet ger någon ordet, bör han också undvika att säga: ”Sedan lyssnar vi till broder så och så och sedan till syster så och så.” Han bör först lyssna till kommentaren och sedan avgöra om det behövs ytterligare en kommentar.

Det är ett privilegium att få delta

Det är nödvändigt för vår andlighet att vi är med vid kristna möten, och det är ett privilegium att få vara med och svara. I den utsträckning som vi deltar i det här unika sättet att lovprisa Jehova ”mitt i församlingen”, följer vi Davids exempel och tar Paulus råd på allvar. När vi deltar i mötena visar vi att vi älskar våra bröder och systrar och att vi är en del av Jehovas stora församling. Vilken annan plats skulle du vilja vara på, när vi nu ”ser dagen närma sig”? (Hebréerna 10:25)

[Fotnoter]

[Bilder på sidan 20]

Både att lyssna och att ge kommentarer har sin plats vid kristna möten

[Bild på sidan 21]

Den som leder ett möte visar uppriktigt intresse för alla svar