Rapport från förkunnare av Riket

”Åh, vad intressant!”

DOROTA, ett Jehovas vittne som är heltidsförkunnare i Polen, följde med sin 14-årige son till skolans läkarmottagning för en rutinkontroll. Under besöket ställde läkaren, Janina, * frågor till Dorota om vad hennes son brukade hjälpa till med hemma.

”När jag inte själv har möjlighet, lagar han mat till hela familjen på sex personer”, svarade Dorota. ”Dessutom städar han och hjälper till med en del reparationer. Han tycker om att läsa, och han är duktig i skolan.”

”Det är ju fantastiskt”, sade Janina. ”Jag har arbetat här i 12 år men har aldrig hört något liknande.”

Dorota, som såg en möjlighet att vittna, förklarade: ”Numera är det många föräldrar som inte ger sina barn lämplig fostran. Och det leder ofta till att deras barn får dålig självaktning.”

”Hur kan du känna till allt det här?” frågade Janina. ”De flesta föräldrar har inte någon aning om sådana här saker.”

”För mig är Bibeln en värdefull informationskälla”, svarade Dorota. ”Det står till exempel i 5 Moseboken 6:6–9 att fostran av våra barn börjar med att vi fostrar oss själva. För visst bör vi först se till att vi själva, i vårt sinne och hjärta, har de värderingar som vi vill ingjuta i våra barn.”

”Det här är fantastiskt”, sade Janina. ”Det här är fantastiskt!” Sedan frågade hon Dorota hur Bibeln hade hjälpt henne att fostra och undervisa sina barn.

”Vi studerar Bibeln varje vecka tillsammans med våra barn”, förklarade Dorota. ”Vi använder en bok som heter Ungdomar frågar – svar som fungerar.” * Hon fortsatte sedan att beskriva boken och nämnde några av de ämnen som den behandlar.

”Åh, vad intressant!” utropade Janina. ”Skulle jag kunna få se den där boken?”

En timme senare kom Dorota tillbaka och hade boken med sig.

”Vilken religion tillhör du?” frågade Janina, medan hon tittade igenom boken.

”Jag är ett Jehovas vittne.”

”Hur behandlar Jehovas vittnen dem som tillhör en annan religion?”

”På samma sätt som jag behandlar dig – med respekt”, svarade Dorota och tillade: ”Vi önskar naturligtvis att de också skall få lära känna sanningen i Bibeln.”

”Jag märker redan att det har gjort nytta”, sade Janina.

Innan Dorota gick uppmanade hon Janina att läsa Bibeln. ”Det kommer att ge ditt liv större mening och vara till hjälp för dig i ditt arbete.”

”Du har verkligen väckt min önskan att göra det”, erkände Janina.

Med takt och beslutsamhet vände Dorota en vanlig rutinkontroll hos en läkare till en möjlighet att avge ett fint vittnesbörd. (1 Petrus 3:15)

[Fotnoter]