Förföljda för rättfärdighets skull

”Lyckliga är de som har blivit förföljda för rättfärdighets skull.” (MATTEUS 5:10)

1. Varför stod Jesus inför Pontius Pilatus, och vad sade Jesus?

”TILL detta har jag fötts, och till detta har jag kommit i världen: att jag skulle vittna om sanningen.” (Johannes 18:37) Dessa ord sade Jesus inför den romerske ståthållaren i Judeen, Pontius Pilatus. Jesus var inte där av eget val och inte heller på inbjudan av Pilatus. Han var i stället där på grund av att de judiska religiösa ledarna falskeligen hade anklagat honom för att vara en ogärningsman som förtjänade döden. (Johannes 18:29–31)

2. Vad gjorde Jesus, och vad ledde det till?

² Jesus visste mycket väl att Pilatus hade myndighet att ge honom fri eller att döda honom. (Johannes 19:10) Men det avhöll honom inte från att frimodigt tala med Pilatus om Guds kungarike. Trots att Jesu liv var i fara tog han tillfället i akt att vittna för denna den högsta myndigheten i området. Men trots det vittnesbördet blev Jesus dömd och avrättad och fick dö en plågsam martyrdöd på en tortyrpåle. (Matteus 27:24–26; Markus 15:15; Lukas 23:24, 25; Johannes 19:13–16)

Vittne eller martyr?

3. Vad betydde ordet ”martyr” på Bibelns tid, men vad betyder det nu?

³ Många människor nu för tiden sätter mer eller mindre likhetstecken mellan en martyr och en fanatiker, en extremist. De som är villiga att dö för sin tro, i synnerhet sin religiösa tro, misstänks ofta för att vara terrorister eller anses åtminstone vara en fara för samhället. Men ordet martyr kommer från ett grekiskt ord (mạrtys) som på Bibelns tid betydde ”vittne”, en person som vittnar, kanske i en domstol, om det som han tror är sant. Det var först senare som uttrycket kom att betyda ”en som ger sitt liv för att vittna” eller rentav vittnar genom att ge sitt liv.

4. I framför allt vilken bemärkelse var Jesus martyr?

⁴ Det var framför allt i ordets tidigare betydelse som Jesus var martyr. Han kom, som han sade till Pilatus, för att ”vittna om sanningen”. Människor reagerade mycket olika på hans vittnande. En del vanliga människor  blev djupt berörda av det de hörde och såg, och de satte tro till Jesus. (Johannes 2:23; 8:30) Folkskarorna i allmänhet och de religiösa ledarna i synnerhet reagerade också starkt, men negativt. Jesus påpekade för sina icke troende släktingar: ”Världen har inget skäl att hata er, men den hatar mig, därför att jag vittnar om den att dess gärningar är onda.” (Johannes 7:7) Nationens ledare blev vreda på Jesus för att han vittnade om sanningen, och detta ledde till hans död. Ja, han var verkligen ”det trogna och sanna vittnet (mạrtys)”. (Uppenbarelseboken 3:14)

”Ni skall vara föremål för hat”

5. Vad sade Jesus i början av sin tjänst om förföljelse?

⁵ Förutom att Jesus själv fick utstå hätsk förföljelse förvarnade han också sina efterföljare om att samma sak skulle drabba dem. I sin bergspredikan, som Jesus höll i början av sin tjänst, sade han till dem som lyssnade på honom: ”Lyckliga är de som har blivit förföljda för rättfärdighets skull, eftersom himlarnas kungarike tillhör dem. Lyckliga är ni när man smädar er och förföljer er och lögnaktigt säger allt möjligt ont mot er för min skull. Gläd er, ja ta glädjesprång, eftersom er lön är stor i himlarna.” (Matteus 5:10–12)

6. Vilken varning gav Jesus när han sände ut de 12 apostlarna?

⁶ När Jesus senare sände ut de 12 apostlarna sade han till dem: ”Var på er vakt mot människorna; de skall nämligen överlämna er åt lokala domstolar, och de skall gissla er i sina synagogor. Ja, ni skall bli dragna inför ståthållare och kungar för min skull, till ett vittnesbörd för dem och nationerna.” Men lärjungarna skulle inte bli förföljda bara av religiösa myndigheter. Jesus sade också: ”En bror [skall] utlämna sin egen bror till döden, och en far sitt barn, och barn skall sätta sig upp mot föräldrar och skall sända dem i döden. Och ni skall vara föremål för  hat från alla för mitt namns skull; men den som har hållit ut till slutet, han skall bli räddad.” (Matteus 10:17, 18, 21, 22) Berättelsen om de kristna under det första århundradet bekräftar sanningen i dessa ord.

En berättelse om troget uthärdande

7. Hur blev Stefanus martyr?

⁷ Kort efter Jesu död blev Stefanus den förste kristne som fick dö för att ha vittnat om sanningen. ”Nu åstadkom Stefanus, med sitt vinnande sätt och full av kraft, stora förebud och tecken bland folket.” Hans religiösa fiender ”kunde ... inte hävda sig mot den vishet och den ande som han talade med”. (Apostlagärningarna 6:8, 10) Uppfyllda av svartsjuka släpade de Stefanus inför Sanhedrin, den judiska högsta domstolen, där han fick möta sina falska anklagare och avge ett mäktigt vittnesbörd. Men till slut mördades detta trogna vittne av sina fiender. (Apostlagärningarna 7:59, 60)

8. Hur reagerade lärjungarna i Jerusalem för den förföljelse de fick utstå efter Stefanus död?

⁸ Efter mordet på Stefanus ”bröt stor förföljelse ut mot den församling som var i Jerusalem; alla utom apostlarna blev kringspridda utöver Judeens och Samariens områden”. (Apostlagärningarna 8:1) Fick förföljelsen de kristnas vittnande att upphöra? Nej, i stället säger berättelsen att ”de som hade blivit kringspridda gick ... igenom landet och förkunnade ordets goda nyheter”. (Apostlagärningarna 8:4) De måste ha känt det som aposteln Petrus hade gjort tidigare, när han sade: ”Vi måste lyda Gud såsom härskare mer än människor.” (Apostlagärningarna 5:29) Trots att de blev förföljda fortsatte dessa trogna och modiga lärjungar att vittna om sanningen, och det fastän de visste att de skulle få utstå fler svårigheter för detta. (Apostlagärningarna 11:19–21)

9. Hur fortsatte man att förfölja Jesu lärjungar?

⁹ Ja, svårigheterna bara fortsatte. Först får vi veta att Saul, den man som med gillande bevittnat stenandet av Stefanus, ”ännu andades hot och mord mot Herrens lärjungar” och att han ”gick till översteprästen och bad honom om brev till synagogorna i Damaskus, för att han skulle kunna föra vilka han än fann, som tillhörde Vägen, både män och kvinnor, bundna till Jerusalem”. (Apostlagärningarna 9:1, 2) Sedan, omkring år 44, ”lade kung Herodes händerna på några av församlingen för att misshandla dem. Han avrättade Jakob, Johannes’ bror, med svärd.” (Apostlagärningarna 12:1, 2)

10. Vilket vittnesbörd om förföljelse finner vi i Apostlagärningarna och Uppenbarelseboken?

¹⁰ Resten av boken Apostlagärningarna innehåller ett outplånligt vittnesbörd om de rättegångar, de fängslanden och den förföljelse som sådana trogna personer som Paulus, den tidigare förföljaren som blev en apostel, fick utstå. Han fick antagligen lida martyrdöden omkring år 65 på befallning av den romerske kejsaren Nero. (2 Korinthierna 11:23–27; 2 Timoteus 4:6–8) I Uppenbarelseboken, som skrevs vid slutet av det första århundradet, finner vi så slutligen att den åldrige aposteln Johannes är fängslad på fängelseön Patmos för att han ”hade talat om Gud och vittnat om Jesus”. I Uppenbarelseboken nämner Jesus också ”Antipas” och säger om honom: ”Mitt vittne, min trogne, som blev dödad” i Pergamon. (Uppenbarelseboken 1:9; 2:13)

11. Hur bekräftade de första kristnas liv sanningen i Jesu ord om förföljelse?

 ¹¹ Allt detta bekräftade sanningen i Jesu ord till sina lärjungar: ”Om de har förföljt mig, skall de förfölja er också.” (Johannes 15:20) För att utföra det uppdrag de fått av Herren Jesus Kristus: ”Ni skall vara vittnen om mig både i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och till jordens mest avlägsna del”, var de trogna första kristna beredda att möta det slutliga provet, döden, genom tortyr eller genom att kastas för vilda djur eller på något annat sätt. (Apostlagärningarna 1:8)

12. Varför är förföljelse av de kristna inte bara något som hör det förgångna till?

¹² Om någon skulle tro att en sådan grym behandling av Jesu efterföljare endast hör det förgångna till, så misstar han sig. Paulus, som vi har sett fick utstå en hel del lidande, skrev: ”Alla de som önskar leva i gudaktig hängivenhet i förbund med Kristus Jesus skall också bli förföljda.” (2 Timoteus 3:12) Och så här sade Petrus om förföljelse: ”Ja, till detta blev ni kallade, eftersom också Kristus led för er och efterlämnade åt er en förebild, för att ni skulle tätt följa i hans fotspår.” (1 Petrus 2:21) Ja, ända fram till dessa ”de sista dagarna” av denna tingens ordning fortsätter Jehovas folk att vara föremål för hat och fientlighet. (2 Timoteus 3:1) I diktaturer och demokratier över hela jorden har Jehovas vittnen både som enskilda och som grupp vid något tillfälle fått utstå förföljelse.

Varför hatade och förföljda?

13. Vad bör Jehovas nutida tjänare komma ihåg när det gäller förföljelse?

¹³ Även om flertalet av oss nu åtnjuter en relativ frihet att predika och komma tillsammans i frid, så måste vi komma ihåg att ”den här världens skådeplats håller på att förändras”. (1 Korinthierna 7:31) Förhållandena kan förändras så snabbt att vi lätt skulle kunna snava, om vi inte är förberedda mentalt, känslomässigt och andligt. Vad kan vi då göra för att skydda oss? Ett effektivt försvar är att vi har en klar uppfattning om varför fredsälskande och laglydiga kristna blir hatade och förföljda.

14. Vad framhöll Petrus att orsaken var till att de kristna blev förföljda?

¹⁴ Aposteln Petrus behandlade detta ämne i sitt första brev, som han skrev omkring år 62–64, när de kristna i romarriket fick utstå prövningar och förföljelse. Han sade: ”Ni älskade, var inte förbryllade över den eld som brinner ibland er och som drabbar er till en prövning, som om något märkvärdigt händer med er.” För att förklara vad han menade fortsatte han: ”Ingen av er må ... lida såsom mördare eller tjuv eller ogärningsman eller såsom en som beskäftigt lägger sig i andras angelägenheter. Men om han lider såsom kristen, då må han inte skämmas utan fortsätta att förhärliga Gud i detta namn.” Petrus framhöll att de fick lida, inte för att de begått något orätt, utan för att de var kristna. Om de hade vältrat sig i ”samma utsvävningarnas dypöl” som människor i deras omgivning, så hade dessa välkomnat dem. Men nu fick de lida för att de strävade efter att leva som Kristi efterföljare. Situationen är likadan för de sanna kristna i våra dagar. (1 Petrus 4:4, 12, 15, 16)

15. Varför behandlas Jehovas vittnen så motsägelsefullt i vår tid?

¹⁵ På många håll i världen får Jehovas vittnen offentligt beröm för den enhet och det samarbete de visar vid sina sammankomster och byggnadsprojekt och för sin ärlighet och flit och sin föredömliga moral och sitt familjeliv och även för att de är snygga och prydliga och uppför sig väl. * När detta skrivs är å andra sidan deras arbete förbjudet eller under  restriktioner i inte mindre än 28 länder, och många vittnen utsätts för fysiska övergrepp och blir berövade sina ägodelar på grund av sin tro. Varför en sådan uppenbar motsägelse? Och varför tillåter Gud den?

16. Vad är den främsta orsaken till att Gud tillåter att hans folk får utstå förföljelse?

¹⁶ Vi bör först och främst komma ihåg orden i Ordspråken 27:11: ”Var vis, min son, och gläd mitt hjärta, så att jag kan ge den svar som smädar mig.” Ja, det är på grund av den uråldriga stridsfrågan om universell suveränitet. Trots alla dem som under århundradenas lopp har bevisat sin ostrafflighet mot Jehova, har Satan inte upphört att smäda Jehova på samma sätt som han gjorde på den rättfärdige mannen Jobs tid. (Job 1:9–11; 2:4, 5) Satan har utan tvivel blivit ännu mer rasande i detta sitt sista försök att bevisa sitt påstående, nu då Guds kungarike är fast grundat med lojala undersåtar och representanter över hela jorden. Kommer dessa att förbli trogna mot Gud vilka motgångar och svårigheter de än kan få utstå? Detta är en fråga som varje Jehovas tjänare själv måste besvara. (Uppenbarelseboken 12:12, 17)

17. Vad menade Jesus med orden ”det skall för er leda till ett vittnesbörd”?

¹⁷ När Jesus talade om för sina lärjungar vad som skulle hända under ”avslutningen på tingens ordning”, antydde han ännu en orsak till att Jehova tillåter att hans tjänare blir förföljda. Han sade: ”Ni ... [skall bli] dragna inför kungar och ståthållare för mitt namns skull. Det skall för er leda till ett vittnesbörd.” (Matteus 24:3, 9; Lukas 21:12, 13) Jesus själv vittnade för Herodes och Pontius Pilatus. Aposteln Paulus blev också dragen ”inför kungar och ståthållare”. Vägledd av Herren Jesus Kristus sökte Paulus att få vittna för den mäktigaste härskaren på den tiden, när han förklarade: ”Jag vädjar till kejsaren!” (Apostlagärningarna 23:11; 25:8–12) På liknande sätt har svåra situationer i våra dagar också ofta lett till att ett fint vittnesbörd har kunnat avges för både myndighetspersoner och allmänheten. *

18, 19. a) Vilken nytta har vi av att klara av prövningar? b) Vilka frågor skall behandlas i följande artikel?

¹⁸ Slutligen kan prövningar och vedermödor vara till nytta för oss personligen. På vad sätt? Lärjungen Jakob påminde sina medkristna: ”Håll det för idel glädje, mina bröder, när ni råkar ut för olika prövningar, då ni ju vet att den prövade äktheten hos er tro frambringar uthållighet.” Ja, förföljelse kan förädla vår tro och stärka vår uthållighet. Därför fruktar vi den inte, och vi söker inte heller att med oskriftenliga metoder undgå den eller få den att upphöra. Vi följer i stället Jakobs uppmaning: ”Låt uthålligheten uträtta sitt verk fullständigt, för att ni må vara fullständiga och välbehållna i varje avseende och ingenting sakna.” (Jakob 1:2–4)

¹⁹ Guds ord hjälper oss att förstå varför Guds trogna tjänare blir förföljda och varför Jehova tillåter det, men därmed inte sagt att förföljelsen är lätt att uthärda. Vad kan stärka oss så att vi kan göra det? Vad kan vi göra om vi möter förföljelse? Dessa viktiga frågor skall vi behandla i följande artikel.

[Fotnoter]

Kan du förklara?

• Framför allt i vilken bemärkelse var Jesus martyr?

• Vilken verkan hade förföljelse på de kristna under det första århundradet?

• Varför blev de första kristna förföljda, så som Petrus förklarade?

• Av vilka orsaker tillåter Jehova att hans tjänare blir förföljda?

[Frågor]

[Bilder på sidan 10, 11]

De första kristna fick lida, inte för något orätt, utan för att de var kristna

PAULUS

JAKOB

JOHANNES

ANTIPAS

STEFANUS