Kom ihåg syftet med tuktan

VAD tänker du på när du hör ordet ”tuktan”? En viss ordbok definierar tuktan som ”detta att få människor att lyda vissa regler eller normer för uppförandet och att bestraffa dem när de inte gör det”. Även om detta absolut inte är den enda accepterade definitionen, har tuktan och allt som har med det att göra en negativ klang för många i dag.

Bibeln däremot framställer tuktan i ett annat ljus. ”Jehovas tuktan, o min son, förkasta den inte”, skrev den vise kung Salomo. (Ordspråken 3:11) De här orden avser inte tuktan i allmänhet, utan ”Jehovas tuktan”, dvs. tuktan som är grundad på Guds upphöjda principer. Det är bara sådan tuktan som är andligt givande och nyttig, ja rentav önskvärd. Som kontrast till detta är tuktan som är grundad på mänskligt tänkande som strider mot Jehovas upphöjda principer ofta kränkande och skadlig. Detta förklarar varför många har en negativ inställning till tuktan.

Varför blir vi uppmanade att ta emot Jehovas tuktan? I Bibeln beskrivs Guds tuktan som ett uttryck för hans kärlek till sina mänskliga skapelser. Därför fortsatte Salomo sina ord så här: ”Den som Jehova älskar tillrättavisar han, ja som en far gör med en son som han finner välbehag i.” (Ordspråken 3:12)

Tuktan eller bestraffning?

Den tuktan som beskrivs i Bibeln har många olika sidor: vägledning, undervisning, fostran, tillrättavisning, korrigering och även bestraffning. Men i vart och ett av fallen är Jehovas tuktan motiverad av kärlek, och målet är att den skall vara till mottagarens bästa. Jehova ger aldrig tillrättavisande tuktan enbart i syfte att bestraffa.

Å andra sidan är syftet med den bestraffning som Gud ger inte alltid att föra mottagaren till rätta eller att undervisa honom. Adam och Eva, till exempel, drabbades av konsekvenserna av sin olydnad redan från den dag då de syndade. Jehova drev ut dem ur Edens paradisiska trädgård, och de fick känna av verkningarna av ofullkomlighet, sjukdom och åldrande. Efter flera hundra år av svår tillvaro förlorade de livet för gott. Allt det här var verkligen ett straff från Gud, men det var inte tillrättavisande tuktan. Eftersom Adam och Eva hade syndat uppsåtligt och utan att ångra sig, fanns det inget hopp om att de skulle kunna föras till rätta.

Några andra exempel på hur Jehova har utdelat straff är skildringarna om den stora översvämningen på Noas tid, förintandet av Sodom och Gomorra och tillintetgörandet av den egyptiska hären i Röda havet. I de här fallen var Jehovas handlingar inte avsedda att ge vägledning, undervisning eller fostran. Aposteln Petrus skrev med avseende på sådana straff från Gud: ”[Gud] skonade [inte] en forntida värld, men ... höll Noa, en rättfärdighetens predikare, i tryggt förvar tillsammans med sju andra, när han lät en stor översvämning komma över en värld av ogudaktiga; och ... genom att lägga städerna Sodom och Gomorra i aska domfällde [han] dem, varigenom han för ogudaktiga uppställde ett mönster av ting som skall komma.” (2 Petrus 2:5, 6)

 I vilket avseende var de här straffen ”ett mönster [för ogudaktiga] av ting som skall komma”? I sitt brev till thessalonikerna pekar Paulus på våra dagar som den tid då Gud genom sin Son, Jesus Kristus, skall låta ”hämnd komma över dem som inte känner Gud och dem som inte lyder de goda nyheterna”. Paulus tillägger: ”Just dessa skall lida rättsligt straff i form av evig undergång.” (2 Thessalonikerna 1:8, 9) Det är uppenbart att ett sådant straff inte är avsett att undervisa dem som får ta emot det eller hjälpa dem att bättra sig. När Jehova uppmanar sina tillbedjare att ta emot hans tuktan, syftar han emellertid inte på det straff som förhärdade syndare får.

Det är intressant att Bibeln inte beskriver Jehova i första hand som en bestraffare. I stället beskrivs han ofta som en kärleksfull undervisare och tålmodig lärare. (Job 36:22; Psalm 71:17; Jesaja 54:13) Ja, när Jehova ger tuktan i syfte att tillrättavisa, gör han det alltid med kärlek och tålamod. Genom att förstå syftet med tuktan blir de kristna bättre i stånd att ha en rätt inställning, både när de tar emot och ger tuktan.

Tuktan från kärleksfulla föräldrar

Alla i familjen och i den kristna församlingen behöver förstå vad som är syftet med tuktan eller tillrättavisning. Detta är särskilt viktigt för dem som har någon form av myndighet, till exempel föräldrar. Ordspråken 13:24 säger: ”Den som älskar [sin son] ... ser verkligen efter honom med tuktan.”

På vilket sätt bör föräldrar ge tuktan? Bibeln säger: ”Ni, fäder, håll inte på med att irritera era barn, utan fortsätt att uppfostra dem i Jehovas tuktan och allvarliga förmaning.” (Efesierna 6:4) Samma tanke återkommer i den här uppmaningen: ”Ni fäder, håll inte på med att reta upp era barn, för att de inte skall bli modfällda.” (Kolosserna 3:21)

Kristna föräldrar som förstår syftet med tuktan kommer inte att behandla någon hårt. * Principen i 2 Timoteus 2:24 kan tillämpas på föräldrars sätt att ge tuktan. Paulus skrev: ”En Herrens slav bör inte strida, utan bör vara mild och vänlig mot alla, kvalificerad att undervisa.” Hysteriska vredesutbrott, skrikande och förolämpande eller nedsättande ord kan verkligen inte räknas som kärleksfull tuktan och hör inte hemma i en kristens liv. (Efesierna 4:31; Kolosserna 3:8)

 Den tillrättavisning föräldrar ger är långt ifrån detsamma som att bara snabbt och bestämt utdela straff. De flesta barn behöver få upprepade tillsägelser innan de kan rätta till sitt tänkesätt. Alltså måste föräldrar använda mycket tid, visa tålamod och grundligt tänka igenom sitt sätt att ge tuktan och tillrättavisning. De måste komma ihåg att barn skall uppfostras i ”Jehovas tuktan och allvarliga förmaning”, vilket betyder fortlöpande undervisning under många år.

Kristna herdar ger tuktan med mildhet

Samma princip gäller för kristna äldste. Som kärleksfulla herdar strävar de efter att bygga upp hjorden genom att ge undervisning, vägledning och när så behövs tillrättavisning. När de gör det, kommer de ihåg det verkliga syftet med tuktan. (Efesierna 4:11, 12) Om de bara var inriktade på att bestraffa, skulle de nöja sig med att straffa den som handlat orätt och sedan inte göra något mer. Men tuktan som grundar sig på Guds upphöjda principer inbegriper mycket mer än så. Eftersom de äldste drivs av kärlek, följer de upp sin rådgivning. De bryr sig verkligen om den de ger råd, och därför ser de ofta till att träffa honom vid ett flertal tillfällen för att ge uppmuntran och undervisning.

I 2 Timoteus 2:25, 26 ges förmaningen att äldste skall visa till rätta ”med mildhet”, även då de har att göra med någon som inte genast vill ta emot tuktan. Därefter slår Bibeln fast vad som är syftet med tuktan: ”Gud kanske kan ge dem sinnesändring, som leder till exakt kunskap om sanningen, och de kan få sitt förnuft igen och komma ur Djävulens snara.”

Ibland blir det nödvändigt att utesluta förhärdade syndare ur församlingen. (1 Timoteus 1:18–20) Även en sådan drastisk åtgärd skall betraktas som tuktan, inte rätt och slätt som ett straff. Emellanåt gör de äldste ansträngningar för att besöka uteslutna som inte ägnar sig åt orätta handlingar. Under sådana besök handlar de äldste i enlighet med det verkliga syftet med tuktan genom att beskriva de steg en person behöver ta för att återvända till den kristna församlingen.

Jehova är den fullkomlige domaren

Föräldrar, kristna herdar och andra som har Bibelns bemyndigande att ge tuktan bör ta sitt ansvar på allvar. De får inte ta sig friheten att döma ut någon som ett hopplöst fall. Deras tuktan får därför heller aldrig ta sig uttryck i hämndlysten eller fientlig bestraffning.

 Det är sant att Bibeln omtalar Jehova som en som kommer att utdela stränga och slutgiltiga straff. Ja, Bibeln säger faktiskt att ”det är förskräckligt att falla i den levande Gudens händer”. (Hebréerna 10:31) Men ingen människa får någonsin försöka jämställa sig med Jehova, varken i det här avseendet eller i något annat. Och ingen skall behöva ha orsak att känna att det är förskräckligt att falla i en förälders eller en viss äldstebroders händer.

Jehova har förmågan att uppnå fullkomlig balans när han utdelar tuktan. Det har inte människor. Gud kan läsa hjärtan och avgöra när någon inte kan föras till rätta och därför bör få ett bestämt och slutgiltigt straff. Människor däremot kan inte fälla en sådan dom. När de som har myndighet ser ett behov av att ge tuktan, bör de därför alltid göra det i syfte att föra till rätta.

Ta emot Jehovas tuktan

Alla behöver vi Jehovas tuktan. (Ordspråken 8:33) Ja, vi bör faktiskt längta efter tuktan som är grundad på Guds ord. När vi studerar Bibeln, kan vi ta emot den tuktan som kommer direkt från Jehova genom hans ord. (2 Timoteus 3:16, 17) Men ibland får vi också tuktan från våra medkristna. Att vi har klart för oss i vilken anda sådan tuktan ges kommer att hjälpa oss att ta emot den villigt.

Aposteln Paulus medgav: ”Det är sant att ingen tuktan för ögonblicket tycks vara till glädje, utan till bedrövelse.” Sedan tillade han: ”Men efteråt frambringar den, åt dem som har blivit övade genom den, fridsam frukt, nämligen rättfärdighet.” (Hebréerna 12:11) Jehovas tuktan är ett uttryck för hans djupa kärlek till oss. Låt oss, oavsett om vi ger eller tar emot tuktan, komma ihåg syftet med tuktan som är grundad på Guds principer och följa Bibelns visa råd: ”Grip tag i tuktan; släpp den inte. Värna om den, ty den är ditt liv.” (Ordspråken 4:13)

[Fotnoter]

[Bilder på sidan 21]

Syndare som inte ångrar sig får Guds rättsliga straff, inte hans tillrättavisande tuktan

[Bilder på sidan 22]

Eftersom de äldste drivs av kärlek, lägger de ner tid på att göra efterforskningar och hjälpa dem som handlat orätt

[Bilder på sidan 23]

Föräldrar uppfostrar tålmodigt och kärleksfullt sina barn i ”Jehovas tuktan och allvarliga förmaning”