Många frågor men få tillfredsställande svar

ALLHELGONADAGEN den 1 november 1755 hade knappt börjat, när Lissabon skakades av en kraftig jordbävning. De flesta i staden var på gudstjänst. Tusentals byggnader rasade, och tiotusentals människor omkom.

Kort efter den här tragedin gav den franske författaren Voltaire ut sin Dikt om Lissabons förstöring (Poème sur le désastre de Lisbonne), där han avfärdade påståendet att katastrofen var Guds straff för folkets synder. Voltaire hävdade att människan inte kan förstå eller förklara sådana tragiska händelser. Han skrev:

Naturen är helt stum. Man frågar ju förgäves.

En Gud som tydligt svarar människan nu kräves!

Voltaire var naturligtvis inte den förste som ställde frågor om Gud. Genom hela människans historia har tragedier och katastrofer väckt frågor i människors sinnen. För flera tusen år sedan frågade patriarken Job, som just hade förlorat alla sina barn och själv plågades av en fruktansvärd sjukdom: ”Varför ger ... [Gud] ljus åt en som har vedermöda och liv åt dem som är bittra i själen?” (Job 3:20) I dag undrar många: ”Hur kan en god och kärleksfull Gud vara passiv inför så mycket lidande och orättvisa?”

På grund av svält, krig, sjukdom och död förkastar många tanken på en Skapare som bryr sig om mänskligheten. En ateistisk filosof konstaterade: ”Det finns inget som kan ursäkta att Gud tillåter att ett barn lider, ... om det inte är så att han inte finns, förstås.” Stora tragedier, som Förintelsen under andra världskriget, ger upphov till liknande slutsatser. Lägg märke till den här kommentaren i en essä av en judisk författare: ”Den överlägset enklaste förklaringen till det som hände i Auschwitz är att det inte finns någon Gud som kan ingripa i människans angelägenheter.” Enligt en undersökning som gjordes 1997 i Frankrike, ett land som till största delen är katolskt, tvivlar cirka 40 procent på att Gud finns på grund av de folkmord som begåtts, till exempel det i Rwanda 1994.

Ett hinder för tron?

Varför ingriper inte Gud och förhindrar tragedier? En katolsk krönikör hävdar att för  många är den frågan ”ett allvarligt hinder för tron”. Han frågar: ”Är det verkligen möjligt att tro på en Gud som bara ser på när miljoner oskyldiga människor dör och hela befolkningar massakreras och som inte gör något för att förhindra det?”

I en ledare i den katolska dagstidningen La Croix sägs något liknande: ”Vare sig det gäller tragedier i det flydda, problem som är ett resultat av det moderna samhället, naturkatastrofer, organiserad brottslighet eller någon kär anförvants död, så blickar skräckslagna ögon upp mot himlen. Var är Gud? De kräver ett svar. Är han inte den Likgiltige Guden, den Frånvarande Guden?”

År 1984 behandlade påven Johannes Paulus II den frågan i sitt apostoliska brev, Salvifici Doloris. Han skrev: ”Under det att världens existens bildligt sett gör att människan kan se Guds existens, hans vishet, kraft och storhet, tycks ondskan och lidandet fördunkla den bilden, ibland på ett radikalt sätt, i synnerhet när vi dagligen ser så mycket lidande och så många felaktiga handlingar som inte bestraffas.”

Är existensen av en alltigenom kärleksfull och allsmäktig Gud, som han framställs i Bibeln, förenlig med det utbredda mänskliga lidandet? Griper han in och förhindrar tragedier, vare sig det gäller oss som individer eller i kollektiv bemärkelse? Gör han något för oss i dag? Finns det, för att citera Voltaire, ”en Gud som tydligt svarar människan”, som kan besvara de frågorna? Läs gärna nästa artikel för att få svaret.

[Bilder på sidan 3]

Ödeläggandet av Lissabon 1755 fick Voltaire att hävda att sådana händelser övergår människans fattningsförmåga

[Bildkällor]

Voltaire: Ur boken Great Men and Famous Women; Lissabon: J.P. Le Bas, Praça da Patriarcal depois do terramoto de 1755. Foto: Museu da Cidade/Lisboa

[Bild på sidan 4]

De tragiska följderna av folkmord, som det i Rwanda, gör att många tvivlar på att det finns en Gud

[Bildkälla]

AFP PHOTO

 [Bildkälla på sidan 2]

FRAMSIDAN, barn: USHMM, courtesy of Main Commission for the Prosecution of the Crimes against the Polish Nation