Uthållighet under prövningar skänker lovprisning åt Jehova

”Om ni håller ut, när ni gör gott och får lida, då är detta någonting behagligt för Gud.” (1 PETRUS 2:20)

1. Vilken fråga måste vi begrunda med tanke på att de sanna kristna önskar leva enligt sitt överlämnande?

DE KRISTNA är överlämnade åt Jehova och önskar göra hans vilja. För att leva enligt sitt överlämnande söker de på allt sätt att följa i sitt föredömes, Jesu Kristi, fotspår och vittna om sanningen. (Matteus 16:24; Johannes 18:37; 1 Petrus 2:21) Men Jesus och andra trogna Guds tjänare fick ge sitt liv för sin tro och dö som martyrer. Innebär det att alla kristna skall vara inställda på att få dö för sin tro?

2. Hur betraktar de kristna prövningar och lidande?

² Som kristna uppmanas vi att vara trogna intill döden, men därmed inte sagt att vi alla måste dö för vår tro. (2 Timoteus 4:7; Uppenbarelseboken 2:10) Så även om vi är villiga att lida och om så skulle vara även att dö för vår tro, så är inte detta något som vi ser fram emot. Vi njuter inte av lidande och finner inget nöje i att plågas eller förödmjukas. Men eftersom vi måste räkna med prövningar och förföljelse, måste vi noga tänka oss in i hur vi skall handla om vi skulle råka ut för det.

Trogen under provsättning

3. Vilka bibliska exempel på sådana som utsatts för förföljelse kan du berätta? (Se rutan ”Hur de hanterade förföljelse” på nästa sida.)

³ I Bibeln finner vi många berättelser som visar hur Guds tjänare i det flydda har handlat när de har ställts inför livshotande situationer. Deras olika sätt att handla ger vägledning åt nutida kristna, om de skulle möta liknande prövningar. Begrunda berättelserna i rutan ”Hur de hanterade förföljelse” och se vad du kan lära av dem.

4. Vad kan sägas om Jesu och andra trogna tjänares sätt att reagera, när de blev prövade?

⁴ Jesus och andra trogna Guds tjänare reagerade olika på förföljelse beroende på omständigheterna, men det är uppenbart att de inte i onödan riskerade sitt liv. De var modiga, men ändå försiktiga, när de befann sig i farliga situationer. (Matteus 10:16, 23) Deras mål var att främja predikoverket och att fortsätta att vara ostraffliga inför Jehova. Deras sätt att handla i olika situationer utgör exempel för de kristna som nu ställs inför prövningar och förföljelse.

5. Vilken förföljelse uppstod i Malawi på 1960-talet, och hur handlade vittnena där?

⁵ I modern tid har Jehovas folk ofta fått uppleva mycket svåra förhållanden och förluster på grund av krig, förbud och ren förföljelse. Under 1960-talet blev exempelvis Jehovas vittnen i Malawi hätskt förföljda. Deras Rikets salar, hem, matförråd och företag, ja praktiskt taget allt vad de ägde, förstördes. De utsattes för misshandel och andra plågsamma upplevelser. Hur reagerade bröderna? Tusentals av dem måste fly från sina byar. Många tog sin tillflykt till bushen, medan andra gick i tillfällig landsflykt till grannlandet Moçambique. Det var många trogna som förlorade livet, medan andra valde att fly från farozonen, vilket av allt att döma var  förnuftigt under de rådande förhållandena. Genom att göra det följde de Jesu och Paulus exempel.

6. Vad upphörde inte de malawiska vittnena med trots hätsk förföljelse?

⁶ Även om de malawiska vännerna måste flytta eller gömma sig, så sökte de och följde teokratisk vägledning och utförde efter bästa förmåga sin kristna verksamhet under jorden. Vad blev följden? Jo, som mest hade man 18 519 förkunnare av Riket strax före förbudet 1967. År 1972, medan förbudet fortfarande gällde och många hade flytt till Moçambique, nådde man en ny toppsiffra på 23 398 förkunnare, vilka i medeltal gjorde över 16 timmar i månaden i tjänsten. Dessa trogna vänners handlande var utan tvivel till lovprisning för Jehova, och hans välsignelse vilade över dem under den här mycket svåra tiden. *

7, 8. Av vilka orsaker väljer somliga att inte fly, trots att motstånd skapar problem?

 ⁷ I länder där motstånd orsakar problem kan dock vissa bröder besluta sig för att stanna kvar, trots att de skulle kunna ge sig av därifrån. Att flytta skulle kanske lösa vissa problem, men det skulle antagligen skapa andra. Skulle de exempelvis kunna hålla kontakten med det kristna brödraskapet och inte bli isolerade andligen? Skulle de kunna fortsätta med sin andliga rutin medan de söker få en ordnad tillvaro på det nya stället, kanske i ett rikare land eller i ett land som ger större möjligheter att få det bättre materiellt sett? (1 Timoteus 6:9)

⁸ Andra väljer att inte flytta därför att de tänker på sina bröders andliga välfärd. De stannar därför kvar och fortsätter att predika på sitt hemmadistrikt och att vara en källa till uppmuntran för sina medtillbedjare. (Filipperna 1:14) Genom att göra ett sådant val har några till och med kunnat medverka till att man har vunnit rättsliga segrar i landet. *

9. Vilka faktorer måste man tänka på när man avgör om man skall stanna eller flytta på grund av förföljelse?

⁹ Om man skall stanna eller flytta är förvisso ett personligt beslut. Ett sådant beslut bör naturligtvis bara fattas efter det att man under bön har sökt Jehovas vägledning. Men vad vi än väljer att göra måste vi komma ihåg aposteln Paulus ord: ”Var och en av oss [skall] avlägga räkenskap för sig själv inför Gud.” (Romarna 14:12) Som vi har sett tidigare kräver Jehova att hans tjänare under alla omständigheter skall förbli trogna mot honom. Somliga av hans tjänare utsätts nu för prövningar och förföljelse, och andra kan komma att göra det längre fram. Alla kommer att prövas på ett eller annat sätt, och ingen bör förvänta att slippa undan. (Johannes 15:19, 20)  Som Jehovas överlämnade tjänare kan vi inte komma ifrån den universella stridsfrågan angående helgandet av Jehovas namn och hävdandet av hans suveränitet. (Hesekiel 38:23; Matteus 6:9, 10)

”Återgälda ingen med ont för ont”

10. Vilket exempel gav Jesus och apostlarna när det gällde att handskas med press och motstånd?

¹⁰ En annan viktig princip som vi kan lära av Jesu och apostlarnas sätt att reagera under press är att aldrig söka hämnas på våra förföljare. Vi läser ingenstans i Bibeln något som tyder på att Jesus eller hans efterföljare bildade något slags motståndsrörelse eller grep till våld för att kämpa mot sina förföljare. Aposteln Paulus gav i stället de kristna rådet: ”Återgälda ingen med ont för ont. ... Hämnas inte er själva, ni älskade, utan lämna rum för vreden; det är ju skrivet: ’Min är hämnden; jag skall vedergälla, säger Jehova.’” Och ”låt dig inte övervinnas av det onda, utan fortsätt att övervinna det onda med det goda”. (Romarna 12:17–21; Psalm 37:1–4; Ordspråken 20:22)

11. Vad säger en historiker om de första kristnas inställning till staten?

¹¹ De första kristna tog det rådet till hjärtat. Historikern Cecil J. Cadoux beskriver i sin bok The Early Church and the World de kristnas inställning till staten under perioden 30–70 v.t. Han skriver: ”Vi har inga direkta bevis för att de kristna någon gång under den här perioden sökte möta förföljelse med våld. Det längsta de går i den vägen är att rikta skarp kritik mot sina härskare eller göra dem frustrerade genom att fly. Men de kristnas normala reaktion på förföljelse var att milt men bestämt vägra att lyda sådana order från regeringen som man menade var i strid med lydnaden för Kristus.”

12. Varför är det bättre att utstå lidande än att hämnas?

¹² Är en sådan till synes undergiven kurs verkligen förståndig? Skulle inte någon, som reagerar så, lätt kunna bli ett byte för dem som söker utplåna honom? Skulle det inte vara förståndigt att försvara sig? Från mänsklig synpunkt sett kanske det skulle vara det. Men som Jehovas tjänare är vi övertygade om att det alltid är bäst att följa Jehovas vägledning. Vi kommer ihåg Petrus ord: ”Om ni håller ut, när ni gör gott och får lida, då är detta någonting behagligt för Gud.” (1 Petrus 2:20) Vi är övertygade om att Jehova är väl medveten om situationen och inte kommer att låta saker och ting pågå för evigt. Hur kan vi vara säkra på det? Så här sade Jehova till sitt tillfångatagna folk i Babylon: ”Den som rör er, han rör min ögonglob.” (Sakarja 2:8) Hur länge skulle någon låta sin ögonglob vidröras? Jehova kommer att skänka befrielse i  rätt tid, därom råder det inget tvivel. (2 Thessalonikerna 1:5–8)

13. Varför lät sig Jesus undergivet gripas av sina fiender?

¹³ Vi kan, när det gäller detta, se på Jesus som vår förebild. Det var inte för att han inte kunde försvara sig som han lät sig gripas av sina fiender i Getsemane trädgård. Han sade faktiskt till en av sina lärjungar: ”Menar du att jag inte kan vädja till min Fader om att i detta ögonblick förse mig med mer än tolv legioner änglar? Men hur skulle Skrifterna då uppfyllas som säger att det måste ske på det här sättet?” (Matteus 26:53, 54) Det viktigaste för Jesus var att Jehovas vilja skulle ske, även om det innebar att han måste lida. Han litade helt på orden i den profetiska psalmen av David: ”Du kommer inte att lämna min själ i Sheol. Du kommer inte att tillåta att din lojale ser gropen.” (Psalm 16:10) Flera år senare sade aposteln Paulus om Jesus: ”För den glädje som förelades honom utstod [han] en tortyrpåle, i det han föraktade skammen, och har satt sig på högra sidan om Guds tron.” (Hebréerna 12:2)

Glädjen att helga Jehovas namn

14. Vad var det för en glädje som uppehöll Jesus under alla hans prövningar?

¹⁴ Vad var det för en glädje som uppehöll Jesus under detta det svårast tänkbara prov? Av alla Jehovas tjänare var Jesus, Guds älskade Son, helt visst den främsta måltavlan för Satan. Att Jesus förblev ostrafflig under provsättning skulle därför bli det avgörande svaret på Satans smädelser mot Jehova. (Ordspråken 27:11) Kan du föreställa dig den glädje och tillfredsställelse som Jesus måste ha känt, när han uppväcktes? Han måste ha  känt sig mycket glad, när han insåg att han hade fullgjort den uppgift han som fullkomlig människa hade haft i att hävda Jehovas suveränitet och helga hans namn! Och att få sitta ”på högra sidan om Guds tron” är förvisso en underbar ära och den största källan till glädje för Jesus. (Psalm 110:1, 2; 1 Timoteus 6:15, 16)

15, 16. Vilken grym förföljelse fick vittnena i Sachsenhausen utstå, och vad gav dem styrka att göra det?

¹⁵ Det är likaså en glädje för de kristna att i likhet med Jesus få vara med och helga Jehovas namn genom att utstå prövningar och förföljelse. Ett belysande exempel på detta är det som de vittnen upplevde som hade lidit i det ökända koncentrationslägret Sachsenhausen och överlevt den påfrestande dödsmarschen vid slutet av andra världskriget. Under den marschen dog tusentals fångar av umbäranden, sjukdom eller hunger, eller också blev de grymt avrättade längs vägen av SS-vakter. Men alla de 230 vittnena överlevde genom att hålla tätt ihop och hjälpa varandra med risk för sitt eget liv.

¹⁶ Vad var det som gav dessa vittnen styrka att uthärda en sådan grym förföljelse? Så snart de kommit i säkerhet gav de uttryck åt sin glädje och tacksamhet mot Jehova i ett dokument med titeln: ”Resolution av 230 Jehovas vittnen av sex nationaliteter församlade i en skog nära Schwerin i Mecklenburg”. I den förklarade de: ”En lång och svår tid av provsättning är över, och på dem som har blivit bevarade och så att säga blivit ryckta ur den brinnande ugnen kan man inte ens känna lukten av något bränt. (Se Daniel 3:27.) De är i stället fulla av styrka och kraft från Jehova och väntar ivrigt på nya order från Kungen för att främja teokratiska intressen.” *

17. Vad slags provsättningar möter Guds folk nu?

¹⁷ Vi kan också, i likhet med dessa 230 trogna vittnen, få vår tro prövad, även om vi ännu inte har ”stått emot ända till blods”. (Hebréerna 12:4) Men det finns många olika slag av prövningar. De kan bestå i hån och förlöjligande från klasskamrater eller kamrattryck att begå omoraliskhet eller något annat orätt. Beslutet att avhålla sig från blod, att gifta sig endast i Herren eller att uppfostra sina barn i tron i en familj där inte båda makarna är troende kan ibland också medföra svåra påtryckningar och prövningar. (Apostlagärningarna 15:29; 1 Korinthierna 7:39; Efesierna 6:4; 1 Petrus 3:1, 2)

18. Vilken försäkran har vi om att vi kan uthärda även de svåraste prövningar?

¹⁸ Men vilka prövningar vi än kan komma att få utstå, vet vi att vi lider på grund av att vi sätter Jehova och hans rike främst, och vi betraktar det som ett verkligt privilegium och en glädje att få göra det. Vi hämtar mod från Petrus uppmuntrande ord: ”Om ni blir smädade för Kristi namns skull, lyckliga är ni då, därför att härlighetens ande, ja Guds ande, vilar över er.” (1 Petrus 4:14) I Jehovas andes kraft har vi styrka att uthärda även de svåraste prövningar till ära och lovprisning för Jehova. (2 Korinthierna 4:7; Efesierna 3:16; Filipperna 4:13)

[Fotnoter]

Kan du förklara?

• Hur betraktar de kristna lidande och förföljelse?

• Vad kan vi lära av det sätt varpå Jesus och andra trogna tjänare handlade under provsättning?

• Varför är det förståndigt att inte hämnas när vi blir förföljda?

• Vilken glädje uppehöll Jesus under hans prövningar, och vad kan vi lära av detta?

[Frågor]

[Ruta/bilder på sidan 15]

Hur de hanterade förföljelse

• Innan Herodes soldater kom till Betlehem för att döda alla pojkar från två års ålder och därunder, tog Josef och Maria på en ängels inrådan barnet Jesus med sig och flydde till Egypten. (Matteus 2:13–16)

• På grund av Jesu kraftfulla vittnande sökte hans fiender många gånger under hans tjänst döda honom. Men Jesus undkom dem varje gång. (Matteus 21:45, 46; Lukas 4:28–30; Johannes 8:57–59)

• När soldater och tempelpoliser kom till Getsemane trädgård för att gripa Jesus, gav han öppet till känna vem han var genom att två gånger säga: ”Det är jag.” Han hindrade även sina efterföljare att göra motstånd och lät sig föras bort. (Johannes 18:3–12)

• I Jerusalem blev Petrus och andra gripna, pryglade och befallda att upphöra att tala om Jesus. Men när de blivit frigivna gick de ”sin väg. ... Och varje dag fortsatte de utan uppehåll att i templet och från hus till hus undervisa och förkunna de goda nyheterna om Kristus, Jesus.” (Apostlagärningarna 5:40–42)

• När Saul, som senare blev aposteln Paulus, fick kännedom om en komplott av judarna i Damaskus att göra av med honom, firade bröderna om natten ner honom i en korg genom en öppning i stadsmuren, och han kom undan. (Apostlagärningarna 9:22–25)

• Flera år senare valde Paulus att vädja till kejsaren, och det trots att varken ståthållare Festus eller kung Agrippa hade funnit något ”som förtjänade död eller bojor” hos honom. (Apostlagärningarna 25:10–12, 24–27; 26:30–32)

[Bilder på sidorna 16, 17]

Hätsk förföljelse tvingade tusentals trogna malawiska vittnen att fly, men de fortsatte ändå glatt att förkunna om Guds kungarike

[Bilder på sidan 17]

Glädjen att få vara med och helga Jehovas namn uppehöll dessa trogna vittnen under den nazistiska dödsmarschen och tiden i koncentrationslägren

[Bildkälla]

Dödsmarschen: KZ-Gedenkstätte Dachau, genom tillmötesgående från USHMM Photo Archives

[Bilder på sidan 18]

Prövningar och påtryckningar kan komma på många olika sätt