Frågor från läsekretsen

Vilka talar Jehova om när han använder uttrycket ”en av oss” i 1 Moseboken 3:22?

Jehova Gud avsåg uppenbarligen sig själv och sin enfödde Son, när han sade: ”Människan har blivit som en av oss i fråga om att veta vad som är gott och ont.” (1 Moseboken 3:22) Låt oss se närmare på varför vi säger så.

Jehova yttrade de här orden, sedan han hade uttalat domen över det första människoparet. Somliga har uppfattat uttrycket ”en av oss” som majestätsplural, alltså precis som en mänsklig kung skulle kunna säga ”vi är inte tillfreds”, när han avser bara sig själv. Men när det gäller 1 Moseboken 1:26 och 3:22 säger bibelkännaren Donald E. Gowan: ”De flesta föreslagna förklaringarna saknar stöd i GT [Gamla testamentet], det vill säga att det är fråga om det kungliga ’vi’, det överläggande ’vi’, det plural som betecknar fullständighet eller ett tecken på att gudomen består av ett flertal personer. ... Ingen av de här förklaringarna verkar logisk i 3:22, som talar om ’en av oss’.”

Kan Jehova ha avsett Satan, Djävulen, som på egen hand hade börjat avgöra vad som var ”gott och ont” och som hade påverkat de första människorna till att göra likadant? Det verkar inte rimligt. Jehova använder här uttrycket ”en av oss”. Satan var inte längre en i skaran av Jehovas trogna änglar, så han kan inte ha räknats till dem som var på Jehovas sida.

Avsåg Gud de trogna änglarna? Vi kan inte vara absolut säkra på svaret. Men likheten mellan uttrycken i 1 Moseboken 1:26 och 3:22 ger oss en ledtråd. I Första Moseboken 1:26 läser vi att Jehova sade: ”Låt oss göra människor till vår avbild, enligt vår likhet.” Till vem riktade han de här orden? Aposteln Paulus sade med avseende på den andevarelse som blev den fullkomlige mannen Jesus: ”Han är den osynlige Gudens avbild, den förstfödde av all skapelse; därför att med hjälp av honom skapades alla andra ting i himlarna och på jorden.” (Kolosserna 1:15, 16) Ja, det verkar logiskt att Jehova i 1 Moseboken 1:26 talade till sin enfödde Son, den ”mästerlige arbetare” som var vid hans sida när himlarna och jorden skapades. (Ordspråken 8:22–31) Likheten med uttrycket i 1 Moseboken 3:22 tyder på att Jehova återigen talade med den som stod honom närmast, sin enfödde Son.

Guds enfödde Son hade uppenbarligen kunskap om ”gott och ont”. Under den långvariga och nära kontakt som han hade haft med Jehova, måste han verkligen ha lärt känna sin Faders tänkesätt, principer och normer. Övertygad om att Sonen kände till dessa och lojalt höll sig till dem kan Jehova ha gett honom viss frihet att sköta saker och ting utan att direkt rådfråga Jehova i varje enskilt fall. I så fall hade Sonen i den utsträckningen möjlighet och bemyndigande att avgöra vad som var gott och ont. Men till skillnad från Satan, Adam och Eva införde han inte någon norm som var i strid med Jehovas norm.