Ungdomar, vandra värdigt Jehova

EN DEL kristna ungdomar har fått bo långt ifrån sin familj och sin hemförsamling under en tid. Några har gjort det för att utöka sin tjänst. Andra har varit tvungna att lämna hemmet på grund av sitt beslut att vara neutrala i den här världens angelägenheter. (Jesaja 2:4; Johannes 17:16) I vissa länder har ”kejsaren” dömt ungdomar som bevarar sin ostrafflighet till fängelsestraff eller samhällstjänst. * (Markus 12:17; Titus 3:1, 2)

Ungdomar som avtjänar fängelsestraff på grund av sin neutralitet kan under längre perioder bli inspärrade tillsammans med brottslingar. Och en del ungdomar som har lämnat hemmet av andra skäl har också blivit tvungna att arbeta i en dålig miljö. Hur kan dessa unga kristna och andra som tvingas in i sådana situationer framgångsrikt klara av de påtryckningar och krav de möter, när de anstränger sig för att ”fortsätta att vandra värdigt Gud”? (1 Thessalonikerna 2:12) Hur kan deras föräldrar hjälpa dem att förbereda sig för de otrevliga situationer som de kan hamna i? (Ordspråken 22:3)

Speciella utmaningar

”Det kändes svårt och skrämmande att vara borta från mina föräldrar, som hade skyddat mig och tagit hand om mig, och från den kärleksfulla tillsynen av de äldste som kände mig väl”, säger 21-årige Tákis, som var tvungen att vara borta från hemmet i 37 månader. * Han tillägger: ”Ibland kände jag mig otroligt utsatt.” Tjugoårige Pétros fick vara hemifrån i över två år. Han erkänner: ”För första gången i mitt liv var jag tvungen att helt på egen hand fatta beslut om underhållning och umgänge, och jag gjorde inte alltid så förståndiga val.” Sedan säger han: ”Ibland kändes det oroande att ha det större ansvar som följde med den ökade friheten.” Tássos, en kristen äldste som regelbundet har kontakt med kristna ungdomar i sådana situationer, säger: ”Det orena talet, upproriskheten och det våldsamma beteendet bland icke troende jämnåriga kan smitta av sig på ungdomar som är oförsiktiga och sårbara.”

När kristna ungdomar bor och arbetar bland människor som saknar respekt för Bibelns principer, måste de vara på sin vakt mot frestelsen att ta efter sina jämnårigas omoraliska och obibliska uppförande. (Psalm 1:1; 26:4; 119:9) Det kan verka svårt att hålla fast vid en bra rutin för personligt studium, mötesnärvaro och tjänst på fältet. (Filipperna 3:16) Det kanske inte heller är så lätt att sätta upp andliga mål och arbeta för att nå dem.

Trogna kristna ungdomar vill helt säkert behaga Jehova genom sitt uppförande och tal. De försöker lojalt följa sin himmelske Faders vädjande uppmaning: ”Var vis, min son, och gläd mitt hjärta, så att jag kan ge den svar som smädar mig.” (Ordspråken 27:11) De förstår att deras anständighet och deras uppförande  påverkar andra människors sätt att se på Jehova och hans folk. (1 Petrus 2:12)

Glädjande nog gör de flesta sådana ungdomar sitt bästa för att likna sina bröder under det första århundradet för vilka Paulus bad: ”Vandra värdigt Jehova för att fullständigt behaga honom, under det ni fortsätter att bära frukt i allt gott verk ... för att fullständigt kunna hålla ut och vara långmodiga med glädje.” (Kolosserna 1:9–11) Bibeln berättar om flera ungdomar som fruktade Gud och som lyckades med att vandra värdigt Gud i en omgivning som var främmande, fientlig och full av avgudadyrkan. (Filipperna 2:15)

”Jehova var med Josef”

I unga år hamnade Josef, Jakobs och Rakels älskade son, långt borta från sin gudfruktige fars skyddande hem. Han såldes till slaveri i Egypten. Josef var ett fantastiskt exempel på en arbetsam, pålitlig och moraliskt ren ung man. Trots att Josef var slav åt Potifar, en person som inte tillbad Jehova, var han så samvetsgrann och flitig att hans herre till slut satte honom över alla angelägenheter i sitt hushåll. (1 Moseboken 39:2–6) Josef bevarade sig ostrafflig mot Jehova, och när detta ledde till att han kastades i fängelse, tänkte han inte: ”Vad tjänar det till att jag är trogen?” Nej, till och med i fängelset visade han fina egenskaper, och snart fick han många uppgifter att sköta i fängelset. (1 Moseboken 39:17–22) ”Jehova var med Josef”, som det sägs i 1 Moseboken 39:23, och välsignade honom.

Tänk vad lätt det hade varit för Josef, som var skild från sin gudfruktiga familj, att anpassa sitt uppförande efter de hedningar som bodde omkring honom och ta efter den omoraliska egyptiska livsstilen! Men i stället höll han fast vid Guds principer och bevarade en ren ställning, trots mycket stora frestelser. När Potifars hustru gång på gång uppmanade honom att ligga med henne, svarade han bestämt: ”Hur skulle jag kunna begå denna stora uselhet och faktiskt synda mot Gud?” (1 Moseboken 39:7–9)

I vår tid behöver unga Jehovas vittnen lyssna till de varningar grundade på Bibeln som gäller dåligt umgänge, omoralisk underhållning, pornografi och nedbrytande musik. De har klart för sig att ”Jehovas ögon är på varje plats, de håller vakt över de onda och de goda”. (Ordspråken 15:3)

Mose avstod från ”njutningen av synd”

Mose växte upp bland avgudadyrkande och nöjeslystna människor vid Faraos hov. Bibeln säger om honom: ”Genom tro vägrade Mose ... att låta kalla sig son av Faraos dotter och valde  att hellre bli illa behandlad tillsammans med Guds folk än att ha den tillfälliga njutningen av synd.” (Hebréerna 11:24, 25)

Vänskap med världen kan ge vissa fördelar, men den är kortlivad. Den kan som längst hålla i sig under den begränsade tid som är kvar för den här världen. (1 Johannes 2:15–17) Skulle det inte vara bättre att följa Moses exempel? Bibeln säger att ”han stod fast som om han såg den Osynlige”. (Hebréerna 11:27) Han höll sitt sinne inriktat på det andliga arvet från sina gudfruktiga förfäder. Han gjorde det till sin uppgift och sitt mål i livet att göra det som var Jehovas vilja. (2 Moseboken 2:11; Apostlagärningarna 7:23, 25)

När ungdomar som fruktar Gud hamnar i en ogudaktig och fientlig miljö, kan de stärka sitt personliga förhållande till Jehova genom att studera och lära känna ”den Osynlige” bättre. Ett heltäckande program för kristna aktiviteter, däribland regelbunden mötesnärvaro och tjänst på fältet, kommer att hjälpa de här ungdomarna att hålla sitt sinne inriktat på andliga ting. (Psalm 63:6; 77:12) De bör arbeta på att få en lika stark tro och ett lika starkt hopp som Mose hade. De bör också se till att låta sina tankar och handlingar kretsa kring Jehova, glada över att få vara hans vän.

Hon använde sin tunga till att välsigna Gud

En annan ung person som var ett föredöme när hon var hemifrån var den israelitiska flicka som blev tillfångatagen av syrierna på profeten Elisas tid. Hon blev tjänsteflicka åt den spetälske syriske härföraren Naamans hustru. Flickan sade till sin husfru: ”Om min herre bara vore inför profeten som är i Samaria! Då skulle han befria honom från hans spetälska.” Som en följd av hennes vittnande begav sig Naaman till Elisa i Israel och blev renad från sin spetälska. Dessutom blev Naaman en tillbedjare av Jehova. (2 Kungaboken 5:1–3, 13–19)

Den här flickans exempel betonar hur viktigt det är att ungdomar använder sin tunga på ett sätt som ger ära åt Gud, även när de är borta från sina föräldrar. Om flickan hade haft för vana att använda ”dåraktigt tal” eller  ”oanständigt skämt”, skulle det då ha känts naturligt för henne att använda sin tunga så verkningsfullt som hon nu gjorde när hon fick tillfälle till det? (Efesierna 5:4; Ordspråken 15:2) Nikos, en ung man strax över 20 år som sattes i fängelse för sin neutralitet, kommer ihåg: ”När jag och några andra unga bröder var i ett jordbruksfängelse, långt borta från föräldrarnas och församlingens inflytande, upptäckte jag att vårt tal försämrades. Det var absolut inte till ära för Jehova.” Lyckligtvis har Nikos och andra fått hjälp att följa Paulus anvisning: ”Otukt och orenhet av varje slag eller girighet må inte ens nämnas bland er, alldeles som det anstår heliga människor.” (Efesierna 5:3)

Jehova var verklig för dem

Det som Daniels tre hebreiska kamrater i det forntida Babylon fick vara med om visar hur sann den princip är som Jesus slog fast, när han sade att trohet i små saker leder till trohet i stora saker. (Lukas 16:10) När de ställdes inför problemet att äta mat som förbjöds i Moses lag, kunde de ha resonerat som så att de var fångar i ett främmande land och därför inte hade något val i den här frågan. Men tänk så välsignade de blev för att de tog allvarligt även på det som kunde tyckas vara en liten sak! De blev både friskare och visare än alla de andra fångarna, som åt av kungens delikatesser. Deras trohet i sådana små saker stärkte dem helt säkert, så att de kunde vägra att kompromissa när de sedan ställdes inför en större prövning – befallningen att böja sig ner för en avgudisk bildstod. (Daniel 1:3–21; 3:1–30)

Jehova var mycket verklig för de här tre unga männen. Trots att de var långt borta från sitt hem och centrumet för tillbedjan av Gud, var de beslutna att bevara sig utan fläck från världen. (2 Petrus 3:14) Deras förhållande till Jehova var så dyrbart för dem att de var villiga att offra livet för det.

Jehova kommer inte att överge dig

När ungdomar är skilda från dem som de älskar och litar på, är det förståeligt att de kan känna sig otrygga, osäkra och oroliga. Men de kan möta sina prövningar helt övertygade om att ”Jehova [inte] kommer ... att överge” dem. (Psalm 94:14) Om sådana ungdomar får ”lida för rättfärdighets skull”, finns Jehova där för  att hjälpa dem att fortsätta att vandra ”på rättfärdighetens väg”. (1 Petrus 3:14; Ordspråken 8:20)

Jehova gav hela tiden styrka åt Josef, Mose, den israelitiska tjänsteflickan och de tre trogna unga hebréerna, och han belönade dem rikligt. I dag använder han sin heliga ande, sitt ord och sin organisation för att stödja dem som ”kämpar trons goda kamp”, och han lovar dem ”det eviga livet” som belöning. (1 Timoteus 6:11, 12) Ja, det går verkligen att vandra värdigt Jehova, och det är det enda förståndiga för oss att göra. (Ordspråken 23:15, 19)

[Fotnoter]

[Ruta på sidan 25]

FÖRÄLDRAR – FÖRBERED ERA BARN!

”Som pilar i en väldig mans hand, så är ungdoms söner.” (Psalm 127:4) En pil når inte målet av en ren slump. Den måste riktas in skickligt. På samma sätt kommer inte barn att vara beredda att möta livet utanför hemmet, om de inte har fått ordentlig vägledning av sina föräldrar. (Ordspråken 22:6)

Ungdomar har lätt för att handla impulsivt och ge efter för ”de begär som hör ungdomen till”. (2 Timoteus 2:22) Bibeln varnar: ”Käpp och tillrättavisning ger vishet; men en pojke som tillåts löpa fritt kommer att dra skam över sin mor.” * (Ordspråken 29:15) Om man inte sätter upp gränser för sina barn, kommer de att vara oförberedda på de krav och påtryckningar som livet hemifrån för med sig.

Kristna föräldrar bör tala med sina barn och på ett tydligt och ansvarsfullt sätt berätta om svårigheterna, påtryckningarna och den hårda verkligheten i den här tingens ordning. Utan att vara pessimistiska eller negativa kan de beskriva de otrevliga förhållanden en ung person kan möta, när han måste leva utanför hemmet. Sådan undervisning i kombination med den vishet som Gud ger kommer att ”ge åt de oerfarna klokhet, åt en ung man kunskap och tankeförmåga”. (Ordspråken 1:4)

Föräldrar som inskärper Guds värderingar och moraliska principer i hjärtat hos sina barn gör det möjligt för dem att klara av livets utmaningar. Regelbundet familjestudium, öppen kommunikation och uppriktigt intresse för barnens bästa kan betyda skillnaden mellan framgång och misslyckande. Föräldrar bör ge gudaktig fostran på ett balanserat men positivt och resonligt sätt, så att barnen är förberedda på att stå på egna ben längre fram i livet. Genom sitt eget exempel kan föräldrar lära sina barn att det går att vara i världen utan att fördenskull vara någon del av den. (Johannes 17:15, 16)

[Fotnot]

[Bild på sidan 23]

En del kristna ungdomar har blivit tvungna att lämna hemmet

[Bilder på sidan 24]

Genom att motstå frestelser kan ungdomar efterlikna Josef och bevara sig moraliskt rena

[Bilder på sidan 26]

Efterlikna den israelitiska tjänsteflickan som använde sin tunga till att ge ära åt Jehova